Jamen, jamen...

Jag längtar till min blogg och till bloggvärlden. 

Att få sitta i lugn och ro och skriva om det jag verkligen vill skriva. 

Att få läsa och kommentera andras bloggar. 

Kommunicera med andra bloggare och bloggläsare i mitt kommentarsfält.

Nu känns det som jag tittar in här i all hast och skyndar mig att kasta in lite bilder från livet just nu här i min digitala dagbok innan de blir för inaktuella.

Kameran är smockfull med foton och hjärnan svämmar över av tankar och åsikter som vill ned på pränt. Men livet i ekorrhjulet är inte att leka med just nu, och där verkar det nästan aldrig finnas tid, ro, eller ork för att blogga. Hur mycket jag än vill. Upplägget är verkligen jobba, äta, sova under veckorna. När helgen kommer försöker man vila upp sig och njuta en smula. Men det är så mycket som skall göras och hinnas med även då. Speciellt för någon som mig som är vän av ordning och renlighet. 

Jag vill inte att det här skall bli en blogg där jag bara gnäller om hur trött och slut jag är och om hur mycket jag hellre hade varit en bloggande hemmafru...

Men jag tvivlar på att det är meningen att man skall leva livet så här. Jag som har något att jämföra med drömmer mig tillbaka till lugnare dagar då jag verkligen hade tid att leva livet som jag själv ville. Tid att läsa, lyssna, tänka och skriva. Tid att ta hand om mitt och de mina på ett sätt som kändes bra. Innan jag sprang mig fördärvad i ekorrhjulet var jag nämligen hemmafru och hemmamamma i tjugo år.

Jag köper därmed inte det svenska idealet att precis alla skall springa i ekorrhjulet så fort de bara kan och tills de stupar av utmatning eller av sjukdom eller av hög ålder.

Jag tror att det är inget annat än propaganda. Ett sätt för våra makthavare att hova in så mycket skatteintäkter som möjligt till välfärdssystemet (som inte fungerar som det var menat enligt samhällskontraktet mellan staten och skattebetalarna). Denna intention maskeras sedan av påståenden om jämlikhet för kvinnor samt forskning om hur våra barn gynnas av att börja obligatorisk förskola redan innan de lärt sig gå. BS! Skriker jag rakt ut. Normen om att jobba heltid är en kvinnofälla. Så det så, och inte sällan får barnen betala priset, vilket sedan kostar samhället stora summor pengar som vi inte har råd att betala, och därför måste vi jobba mer och längre. Ja, som  en ond cirkel kan man säga.

Upplägget är galet! Kvinnor bränner ut sig som aldrig förr samtidigt som den psykiska ohälsan bland barn och unga bara ökar. Ja, jag har skrivit om det här många gånger förut, men det är verkligen dags att sakta ner nu. Sänka tempot och kraven i livet. Göra på ett annat sätt. Bry oss om varandra. För vi kan inte fortsätta som vi gör och sedan förvänta oss en förändring i rätt riktning. No way!

Bilder från förra veckans extra lediga dagar som inleddes med lite fredagsmys redan på onsdagen.

Jag behöver färg i vardagen och konstaterar att jag inte skulle må bra av att bo i ett hem inrett i beige och vitt eller grått, som verkar vara inne nu. Nej, jag har nog min helt egna stil gällande heminredning. 

Blommor är en av de absolut vackraste och enklaste heminredningsdetaljer som finns. Ett perfekt sätt att få in några extra färgklickar i tillvaron. Det unnar jag oss.

Nejlikor som fick börja i en kruka på köksbordet p.g.a. det snöoväder vi hade den 17 maj, 

men som sedan flyttade ut på altanen.

 

Det blev en riktig fixarhelg då bland annat altanen blev högtryckstvättad och inoljad. 

Sedan piffades det lite med kuddar och blommor.

Jag funderar på att kanske sy en tunn dyna till den här vackra enkla träbänken som min farfar har snickrat en gång i tiden. En dyna som matchar kuddarna. Grönt, rött eller blått?

 

Jamen skål då i solskenet. 

Jag kör med rullar i håret och det har jag gjort i alla år, så länge jag kan minnas. 

Äldsta dottern berättar att rullar är inne nu igen varpå jag svarar: 

- I don't do fashion. I only do style :-)

Så sant. Desto äldre jag blir ju mer hittar jag vad som passar mig. 

 

Det är bara att konstater: 

 

   Rullar har varit modernt och omodernt. Under tiden har jag alltid använt dem.

Mina pelargoner har äntligen blivit inplockade från garaget där de stått i vinterdvala. 

 

Bättre sent än aldrig.

 

Dessa pelargoner är inne på sitt fjärde år nu.

Nu hoppas jag att de växer och frodas i köksfönstret.

Grillkväll med dottern som kom direkt från jobbet som sjuksköterska där hon vårdar jättesjuka människor. Tungt. Stort gjort av henne. Jag är en sådan stolt mamma. Älskade unge. 22 år och legitimerad sjuksköterska med så mycket ansvar för så sjuka människor. Människor inom vården är änglar.

Bellas Bengt.

Ha en riktigt fin kväll. 

Varm Kram!