Det är omodernt att blogga!

 I dag fyller min blogg 14 år! 

Tänk att jag har dokumenterat livet i ord och bild i fjorton hela år. 

 

Mitt allra första blogginlägg, 29 april 2010. 

Jag bloggade på engelska fram till 2015 då jag kände att min röst blivit svensk.

 Mitt livs första blogginlägg hette: Is this a good idea?

När jag började blogga så hade jag ju förstås ingen aning om att det skulle vara ett av mitt livs bästa beslut och jag visste absolut inte just då att bloggen skulle bli ett av mina största intressen samt att bloggvärlden skulle få en sådan stor betydelse för mig. Ingen aning. Jag var helt clueless. Men oj vad glad jag är att jag har min blogg! So YES! It was a great idea!

 

Men apropå bloggar...

Ni vet väl om att det är ute att blogga nu, och att alla vi som envist klamrar oss fast i våra bloggar är omoderna. Trendiga människor har lagt ned sina bloggar för länge sedan och flyttat till Instagram, Youtube eller Snapchat. De lite äldre trendiga människorna som till exempel Charlotte Perelli börjar också runda av och lägger ned. Jag läser om det med jämna mellanrum. Alltså om någon känd bloggare som annonserar att de nu har tagit beslutet att avsluta sin blogg som de har haft i så många år eftersom den sociala media kanalen känns omodern och eftersom det inte finns så många läsare där längre. Ja, bara så ni vet: Vi är minsann ett omodernt gäng som biter oss kvar i bloggvärlden.

Jag tänker kanske att det främst är en viss kategori av bloggare som slutar att blogga. Nu ska man ju passa sig för generaliseringar men jag ser att det kanske främst är bloggare som har sin blogg som inkomst (alltså s.k. influencers) som väljer att byta kanal och därmed följer med sina läsare till andra forum, kanske då främst Instagram och Youtube. För mig är dessa forum så kallde fast-media, lite på samma sätt som trendiga kläder är fast-fashion. Själv är jag en kvinna som väljer stil över mode, min egen stil alltså.

I en värld där det scrollas hejvilt har folk även utvecklat en mycket short attention span. Det skall gå snabbt, det skall vara spännande och det skall vara oerhört kortfattat för att många ens skall orka läsa det som skrivs till punkt, om det nu ens finns text, och om folk ens läser längre.

Det är som om att många inte klarar av något med djup och substans. Titta bara på unga människor som inte ens läser böcker just av den anledningen. Det finns bara inte på kartan för många i den alltmer speed-digitala världen. Man väljer Youtube och Tik Tok över böcker, och som en som vet hur viktigt det där med att läsa böcker är blir jag mer än djupt bekymrad över hur det har blivit. .

För att något skall vara intressant överhuvudtaget skall det gå att skrolla och att läsa inlägg på mindre än några sekunder och helst skall det vara rörlig media (reels) med musik till. Knappt så man hinner läsa texten som finns på bilden. Är det någon mer än jag som ibland tar en screen-shot för att ens hinna läsa klart innan texten försvinner? 

Jag håller med om att till exempel Instagram går snabbare och är lättare att hantera än vad en traditionell blogg är, men innehåller blir också mindre omfattande eftersom det finns begränsad plats för både bilder och text. Att blogga kräver oftast mer tid och jobb och ger också en helt annan upplevelse än Instagram. Jag bloggar på min dator och jag läser andras bloggar på min dator, medan jag har Instagram på min iPhone där det blir mindre bilder, vilket jag tycker påverkar upplevelsen. 

Som en inbiten bloggare är jag självklart partisk i frågan. Bloggar överklassar alla annan media med råge. Jag älskar bloggvärlden.

I min blogg skriver jag så mycket mer och om helt andra ämnen än på Instagram. Min blogg är min dagbok där jag dokumenterar livet i ord och bild och också ett ställe där jag skriver av mig om mycket som händer på gott och ont. Jag har dock börjat ägna mig åt en hel del självcensur av olika anledningar och det är jag inte alltid så stolt över. Men åsiktskorridoren är väldigt smal i Sverige och åsiktspoliser finns överallt. Därmed har jag blivit riktigt ordentligt svensk som gör en riskanalys innan jag uttrycker mig i vissa ämnen. Jag som ogärna tar sprutor och som aldrig skulle rösta åt vänster, varken i Sverige eller i USA, måste passa mig om jag inte vill utsätta mig för drev eller hamna i diskussioner med människor som inte har förmågan att diskutera sakligt utan som istället ägnar sig åt personangrepp. 

Jag tycker ändå att bloggvärlden har en så mycket snällare och artigare ton i kommunikationen mellan användarna än vad man ser på andra plattformar. Bloggare och bloggläsare är snälla och stöttar och hejar på varandra.

Som Marie, bloggaren bakom bloggen IME - Mittliv skrev till mig för en tid sedan, att i bloggvärlden är vi snälla mot varandra. Jamen så är det ju och jag håller helt med, men så har det ju inte alltid varit, inte på den tiden då det var inne att ha en blogg och i princip alla hade en blogg. Då kunde man råka ut för osorterade människor med ett mycket stort behov att vara elaka och oförskämda, helt anonymt förstås. Det var då jag ändrade till en inställning där jag måste godkänna alla kommentarer innan de publiceras. Bra för er att veta som ibland skriver till mig att era kommentarer försvinner. De finns där men syns inte förrän jag har läst och godkänt dem. Jag bestämde mig nämligen ganska tidigt i mitt bloggandet för att inte ge elaka, oförskämda och osorterade människor ett forum i min blogg. Oliktänkande JA! Sådant är bara kul och intressant om de kan diskutera sakligt. Men elaka NEJ!

Jag tycker också att man får en annan kontakt med andra bloggare genom bloggar än vad man får med människor bakom ett Instagramkonto. I kommentarsfälten skriver jag ganska långa och mer personliga kommentarer hos andra bloggare och det gör jag ju absolut inte i någon annan sociala media kanal. 

Vilka är vi då som bloggar? Personer i medelåldern och äldre som tycker om att dokumentera livet i ord och bild, och som tycker att det är mysigt i bloggvärlden kan jag tänka. Vi är ju ett rätt så trevligt och glatt gäng som håller till här tycker jag. Jag tror också att det är människor med specialintressen och människor som vill kunna skriva lite längre texter med en djupare substans. Många finns ju också förstås parallellt på Instagram.

Jag använder Instagram främst för mina bilder, ja lite som ett lätt tillgängligt fotoalbum, men absolut inte alls i samma utsträckning som i min blogg. Min blogg är otroligt värdefull för mig just på grund av alla berättelser och foton från mitt liv, nu när vi inte använder fotoalbum på samma sätt som förr. Min blogg är också värdefull på grund av alla otroligt fina bekantskaper som jag har gjort med andra bloggare och bloggläsare genom åren som gått. Ni förgyller mitt liv och jag kan bara jämföra det med de brevvänner som jag hade förr i tiden. 

Är det någon mer än jag som kommer ihåg att man kunde gå in på posten och hämta en liten tidning där man kunde hitta brevvänner runt om i världen? Det gjorde jag. Redan då kände jag att den stora världen utanför mindre ort i Dalarna kallade mig och jag kommer speciellt ihåg Sharon, en jämnårig flicka i Bath Avon i England, som jag brevväxlade med på engelska i många år från det att jag gick i klass 5 tills någon gång på gymnasiet då vi tappade bort varandra till andra intressen. Det var ju fantastiskt spännande att få ta del av hennes och hennes familjs och kompisars liv genom brev och bilder som hon skickade. Ungefär som med nutidens bloggar.

I dag fyller min blogg alltså 14 år. Ja, jag var nog lite sen på bollen 2010 när jag började blogga själv efter att ha läst bloggar sedan 2008. Att börja blogga är ett av de bästa besluten jag någonsin har tagit. Bloggvärlden är en helt fantastisk värld och den här omoderna och otrendiga medelålders kvinnan tänker nog hänga kvar här så länge det bara går. Bloggaren Dagny Carlsson från Solna som bloggade tills hon var över 100 år gammal är min förebild, och jag hoppas innerligt att ni andra bloggare gör mig sällskap här i bloggvärlden i många år framöver. Det skulle väl vara trevligt. Eller hur?

Yes! 

Idag är det måndag. 

Jag önskar alla fina bloggare och bloggläsare en riktigt trevlig kväll. 

Ni förgyller mitt liv. 

Varm Kram

Helgen som kom och gick.

 Fredagen...

Tiden går så snabbt och jag är oförmögen att bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Nu längtar vi till några klämdagar  maj och sedan förstås till sommarlovet, men det är så många prov som skall rättas innan dess och sedan blir det betygstider. I år skall jag försöka att ta det lugnt och inte stressa och slita ut mig med allt det där som jag brukar göra. För det är det absolut inte värt. Inget jobb är värt hälsan, för på jobbet blir vi omedelbart utbytta när vi blir sjuka eller dör. Bara en sådan sak.

Det gäller att försöka leva i nuet och njuta av vad varje dag har att erbjuda, för det är ju de där små stunderna som gör livet, har ni tänkt på det? Nybryggt morgonkaffe i köket en tidig fredagsmorgon till exempel. Det är så ljust på mornarna nu och då är det oerhört fint att vara uppe tidigt, ofta runt fem-snåret. Ja, jag är ju en morgonmänniska av rang. Jag som älskar livets soluppgångar.

Köket i fredags morse. 

Alltså känslan av att få sitta här i köket på den här gamla släktgården.  Det var min gammelmormors föräldrar som byggde huset i mitten av 1800-talet vilket betyder att det här är inte bara min gammelmormors barndomskök, utan även min mormors och min mammas. Helt otroligt. Jag är den femte generationen i det här huset och det känns så fint att få se till att den här gården går vidare i flera generationer till att det är svårt att sätta ord på.

What-I-Wore-to-Work..

På väg till jobbet i fredags morse. 

Det var evigheter sedan jag fotade vad jag hade på mig till jobbet senast. Nu när jag har fått upp en spegel i hallen så kanske det blir lite oftare, om jag kommer ihåg det. Men om sanningen skall fram har jag inte haft så mycket lust att ens tänka på det där med stil och kläder efter en jobbig tid då varken hälsan eller det generella måendet varit på topp.  

Sorgen efter Lando har också gjort sitt och jag har känt mig så tom och vilsen och vissen att jag bara har dragit på mig något och åkt till jobbet. Håret i hästsvans, blek och osminkad och med ganska så  söndergråtna ögon emellanåt. Jag har sett så otroligt tråkig och eländig ut. Usch.

Men jag vet att man mår bättre om man möter en pigg bild av sig själv i spegeln, än om det är eländes elände. Det ligger en skopa positivt psykologi bakom det där med att ta tag i sig själv och styra upp det där med det yttre lite grann. Att sätta på sig anständiga kläder och piffa till sig. Ha lite självdisciplin. Det försöker jag göra nu. Små steg i taget efter en rätt bedrövlig tid. Inte för höga krav. På med lite mineralpuder och kanske rouge och så lite läppstift på det.

Jag vet inte när jag ens använde mascara sist, men i fredags målade jag på lite för jag planerade att inte gråta av sorg och saknad efter Lando just den dagen, men jag hann bara sätta mig i bilen och svänga ut på vägen mot jobbet och så var det kört. Jaja, men det gör väl inget.

Supermjuk och skön beige topp  med sjalkrage från InWear. 

Svarta kostymbyxor i mjuk stretch från Michael Kors - Riktiga favoritbyxor! 

Boots med klack i beige mocka från Vagabond. 

Jag gillar när skorna matchar toppen. Det är väl lite amerikanskt?

För att råda bot på hundsorgen och saknaden efter Lando så hämtade jag upp Bellas Bengt på hunddagiset efter jobbet eftersom Bella jobbade sent, och så behöll vi honom hela helgen. Han älskar att vara på gården och började nästan yla av glädje i baksätet när han började känna igen sig och förstod vart vi skulle. 

 

Det ligger en liten fläck med snö kvar på gården och den var sval och skön att rulla sig i tycket Bengt. Han är så rolig. Ett knippe glädje och kärlek. Precis vad den här hundmamman behövde. Det är också väldigt bra när Bengt är här får då blir det en massa hundpromenader igen. Jag är ju van att gå flera kilometer om dagen i hundpromenader och det blir katastrof när det plötsligt upphör som det gjorde efter Landos bortgång. Jag blev kvar inne.

Lite fredagsmys efter jobbet, och Bengt var väldigt intresserad av skinkan :-)

Den magiska kvällssolen på fredagsbuketten. 

Hela det här huset badar i ett fantastiskt ljusinsläpp från olika håll under dagen.

Ett nostalgiskt och mjukt ljus fyllt med barndomsminnen. 

Ett ljus som innehåller själ och hjärta.

Lördagen...

Uppe tidigt och ute en runda på gården före kl. 6 på morgonen. 

Krispigt och gräset i trädgården och hagen är täckt med frost.

 

Ute på balkongen på övervåningen. 

 

Hagen där morfar hade sina hästar och kor. 

 

Morfar med sina hästar i hagen.

Underbara bilder från förr. 

Jag är så tacksam över att det fanns en kamera i huset.

 Hagen som den ser ut nu.

 

På helgerna äter jag frukost. Bara då. 

 

En typisk helgfrukost med ägg, bär och avokado. 

 När man har en gård så har man aldrig tråkigt. Vi skrattar och säger: 

-Vad gjorde vi ens på helgerna innan vi hade gården?

Den här helgen har det kapats och kluvits ved av några björkar som vi har tagit ned. 

Vi har ju både braskamin och värmeledningspanna så vi behöver ved. 

Tur då att vi har egna träd som behöver fällas för att rädda taken. 

Finaste Bengt.

 

Gorgonzola-fyllda köttfärs biffar med lök. 

 

Så lätt att göra och så supergott. 

 

Jag är svårt förtjust i mitt gröna kök och hittar så många gamla saker bland mina ägodelar som har exakt samma färg som köket. Helt otroligt egentligen att det finns så många gröna detaljer på den här gården som matchar färgen på köksinredningen och tapeten klockrent. Ett helt fantastiskt sammanträffande! Jag jublar. 

 

 

Som när jag tog in gammelmormors gamla köksstolar som stått undangömda ute i gammelstugan och märker att de är i exakt samma färg som köket och tapeten. Helt otroligt. Jag hade ju inte sett de där stolarna innan. De behöver lite TLC, så jag skall fixa till dem och planen är att gammelmormors gamla köksstolar skall få komma in i köket igen. Det kommer att bli så bra.

Dörren där borta under trappen skall målas om och vi skall sprätta bort skivan som spikats över dörrens speglar på 1950-talet, då alla husets dörrar blev släta, som var modernt då. Själva trappen skall också slipas och målas, med det blir senare. Vi skall nog göra klart övervåningen först.

En tavelram som matchar köket perfekt. Tavlan skall nog få hänga i trappuppgången, men ändå. Kolla in färgmatchningen, och jag som bara följer magkänslan i alla val i det här huset. This color was meant to be...

Vårtecken på helgpromenaderna. 

Det är så kallt och blåsigt ute, men vi har i alla fall tussilago. 

Våren är här.

Ha en riktigt fin söndagskväll. 

Varm Kram

En trip till människobyn

 Good Morning Lovlies...

 

Vi tog oss en liten trevlig helg-tripp till Stockholm för att hälsa på hockeytränarens barn och barnbarn. Ellen fyllde 4 år och Elliot spelade sin första hockeymatch på Stora Mossen i Bromma. Efter det var det hockeyavslutning och det kändes riktigt fint att vara på plats.

Efter matchen tog vi Elliot med oss i våran bil och åkte till Spånga. Där blev det supertrevligt 4-årskalas för Ellen med grillmiddag och tårta. Solen sken och vårblommorna blommade så vackert. Jag såg också att bladen började slå ut på buskarna. Så fint. Här hemma har jag fortfarande en liten skitig snöhög i trädgården och allt är brunt. Lite surt, men snart så.

 

Vårsoligt och fint ute i Spånga.

 

Grillmiddag och 4-årskalas för Ellen. 

Ellen hade bestämt tårtan själv och hennes pappa hade bakat den.

Vi bor gärna på hotell på Östermalm ovanför Humlegården, och så även denna helg. Det gjorde att vi kunde mysa lite på stan också samt gå förbi några av mina favoritställen där jag gillar att kika in. Jag shoppar inte längre i Stockholm på samma sätt som jag gjorde förr, när jag trodde att shopping var en fritidsaktivitet, men ville fylla på med lite trevliga servetter från Svenskt Tenn och där finns det ju alltid så mycket fint att titta på. 

 Inne på Svenskt Tenn. 

 

Jag som älskar färg blir ju så glad av allt det här :-) 

Helt underbart med röda stolar.

 

En liten vända in i Kungsträdgården...

 

Det blev en snabbis in i Kungsträdgården eftersom jag hade hört ryktas om att körsbärsträden börjat blomma så smått, men det var verkligen i smått. Jag lyckades dock hitta några få körsbärsblommor. 

Mat & Dryck...

 

 Fredagsmiddag på kvarterskrogen Nybrogatan 38. 

Det var mysigt att få sätta sig ned och njuta efter bilresan från Dalarna. 

 

Löjrom och smetana på chips till förrätt. 

Perfekt att dela på innan maten. 

Mums!

 

Vi åt gott i vanlig ordning och det slank ned ett par glas iskall Cava till maten vilket kändes otroligt lyxigt efter som det inte blir så ofta nuförtiden. På fredag kväll när vi precis kom till stan ät vi på Nybrogatan 38 där vi fick sitta riktigt mysigt på uteserveringen på gatan. Så lyckat. På lördag till lunch åt vi på Lisa Elmqvist inne i Saluhallen innan vi åkte ut mot Bromma för att titta på Elliots hockeymatch. 

Våren hade kommit lite längre i Stockholm och man påminns om vårt avlånga land.

 Lördagslunch  hos Lisa Elmqvist i Saluhallen - Så mysigt!

 

På NK för att få njuta av lite fint.

Hela söndagen regnade det men det blev en promenad till NK ändå där jag gillar att titta upp på heminredningsavdelning. Newport har så mycket fint. Jag köper inget men tittar för att få inspiration. Jag har ju väldigt liknade inredning hemma, antika mahognymöbler, persiska mattor och blåvita inredningsdetaljer i porslin från Japan. 

Jag såg en garden-stol i porslin på Newport som kostade över 4000 kr. Vad glad jag är att jag köpte min för 39 dollar på Homegoods Store i San Diego när vi bodde där sist. Jag är ju en fyndare av rang. Det är faktiskt en av mina bästa grenar. Behöver jag något så letar jag fram det till ett riktigt bra pris.

 

Jag tänkte att det är så fint med blommor på middagsbordet. 

Det är också väldigt snyggt med mörka möbler mot vitt och blått och silver.

Nu är vi hemma igen och det är så skönt. Min morbror var en riktig home-body och gillade inte att lämna gården. Jag börjar faktiskt förstå varför. Men jag älskar Stockholm. Kravlös puls. Man kan bara vara och njuta som en av många, helt anonymt. Det passar mig. Det är så jag tankar lite livsenergi och inspiration emellanåt. 

 

Sol på pelargonerna i köksfönstret hemma på gården. 

 

I går på eftermiddagspromenaden hittade jag årets första tussilagon.

Nu är våren kommen! 

Vad glad jag blev.

I dag är det tisdag och denna vecka kör vi Nationella Proven i Engelska. 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram