ser man ljuset allra bäst,
var det någon klok person som sa.
Och jag är svårt förtjust i klok-ord.
Jag vaknar ca. 3.30.
Varje natt.
För det mesta handlar det sedan om att försöka somna om, men ofta ligger jag och funderar länge, länge innan jag äntligen lyckas få till någon timmes extra sömn innan klockan slutligen ringer 6.15.
Jag ligger ofta och tänker på allt möjligt och i värsta fall försöker jag lösa världsproblem. Men härom natten låg jag och funderade och tog stora beslut baserat på att jag haft en stark känsla på sistone som inte känns bra och detta, kom jag på härom natten, beror på att jag nu av någon anledning inte lever i exakt kongruens med mina personliga värderingar och principer, för dem har jag tummat på för att passa in här och för att kunna verka i sammanhanget. Jag har alltså gett vika, jag har förhandlat sådant som i min värld förut icke varit förhandlingsbart och detta har resulterat i att jag fått lov att ta flera steg ifrån de grundprinciper jag normalt står stenhårt för och nu närmat mig sådant jag egentligen avskyr. Jag har kompromissat helt enkelt. Är det så folk måste göra här? Kanske.
Varför?
Jo, det går inte till här (på dessa små orter) som det gör på andra ställen, av den simpla och självklara anledningen att det skulle man aldrig tillåta på de där andra större platserna. No shit! Och folk på de andra platserna skulle ju knappast tro på mig om jag berättade. Men här är det fritt fram minsann för det ena dårskapet efter det andra, för här har folk inga valmöjligheter, vill man bo och verka här så får man minsann hålla till godo.
Varsågod, här är din skitmacka!
Tugga och svälj.
Men NEJ TACK!
Nu måste jag justera tillbaka livet så att det blir exakt i linje med vad jag tror på och vad jag står för. Samtidigt är jag svårt chockad över insikten om hur lätt det var att komma på glid, alltså att rätta in sig i ledet och gilla läget fastän situationen är vedervärdig. Nu behövs ett jättekliv för att gå tillbaka till GO, men jag är ju van med att ta gigantiska jättekliv och är absolut inte rädd för förändringar, tvärtom, det är det stagnanta jag skyr.
Ojojoj vilken lättnad och glädje jag kände 6.15 när klockan ringde och jag skuttade ur sängen med nya beslut. Lättad över att få kliva ur och glad som bara den över att jag tillhör den priviligerade skaran människor som absolut INTE behöver gilla läget eller äta skitmacka.
Aldrig någonsin!
Jösses så skönt!
Tack kära gode Gud för det!
Igår morse när jag vaknade hade det snöat här i Dalarna.
Våren törs man inte riktigt lita på :-)