A different world

It just hit me how totally different my daily walks are here in Sweden compared to those Lando and I took on Coronado Island. Different worlds indeed. Both are beautiful in their own ways...

Dalälven

This is what it looks like right around the corner of our house. I do not even have to drive to access nature. We are very blessed.

Ellegalan & köpstopp

Å så kul att vakna i morse, hämta en kopp kaffe, sätta igång datorn och titta vad folk hade på sig på gårdagens Ellegala. Jag kan konstatera att gult tydligen är en het färg men annars var det mycket enfärgat i helvitt eller helsvart.

Apropå kläder....Själv har jag belagt mig själv med köpstopp. Jag skall försöka att inte köpa ett endaste plagg i år. Förutom om jag ser en röd klänning som jag inte kan leva utan, men seriöst. Jag har för mycket nu. Garderoben är fylld till max och sprängfärdig. Jag har precis allt av alla sorter. Nej, nu får jag ta mig i kragen!

Andrea Brodin med sin Cederic Notz.
Andrea bar min favvo, Ralph Lauren, faktiskt för tredje året i rad.
Fast inte samma klänning förstår :-) 

Systrarna Fahrman 

 Inte snyggt när brösten hänger ut tycker jag! 

Nej! Ha en topp under!

Jag skulle då inte vilja titta på Schulmans tuttar en hel kväll. 

Häftigt att två mammor över 35 vann pris på Ellegalan för sin bok Säker Stil, som jag har hemma.

(Alla bilder snodda på Internet)

Konstnärliga barn

Båda mina döttrar är enormt konstnärliga och jag är så stolt över att Emilias målning hänger på Mora Gymnasium, i huvudingången till skolan precis vid expeditionen, medan Bellas målning hänger permanent uppmonterad på väggen inne i Morkalbyhöjdens skola i Mora. När vi bodde i Japan vann Bella dessutom en konst tävling varpå hennes målning fick vara med i en konstbok och senare hänga på en utställning, i Japan, hur häftigt är inte det?! 

Allt runtsläpande på barn genom hundratals konstmuseer över hela världen har gett resultat! 

Emilias målning

Bellas målning. 

Ser ni vem det är? Lando förstås. 

Bella jobbandes på sin målning. 

Jag är så otroligt stolt över mina fantastiska, smarta, underbara flickor. 

Här är dom...mina finaste, godaste. 

För några år sedan. Tiden går undan. 

Det bästa jag har här i livet. 

Inte van

Jösses, så trött jag är! Jag somnar före 21 på kvällarna och det är bara att konstatera att det beror på att jag varvat ner ordentligt och tagit det så lugnt på jullovet att vardagens spring i ekorrhjulet nu känns otroligt ovant. Full fart framåt och hela dagar på jobbet med stora och relativt tungrodda elevgrupper zappar all energi, och med det är jag helt slut när jag kommer hem på eftermiddagarna, som redan känns som sena kvällen eftersom det är bäcksvart ute.

På väg till jobbet i morse.

Den här tiden på året har jag mycket svårt att leva här och nu och kan inte låta bli att dagdrömma mig in i framtiden. Det är så mycket jag vill och då måste man planera...Tänka ut hur man skall lägga upp det och hur allt skall gå till. Vanligtvis är jag extremt handlingskraftig. Jag bestämmer mig för att jag skall göra något, som till exempel att flytta till Kalifornien som jag gjorde 2014, och så gör jag det också. Nu har jag lite andra planer och det är rätt stora steg till slutmålet, men jag kommer att genomföra det, och jag lever som om planen redan vore verklighet, och det är så det kommer...allt man vill ha och allt man vill göra, man lever som om att det redan fanns i ens liv. Det kanske låter flummigt men jag har kommit på att det är så genom att blicka bakåt. Det är så jag har burit mig åt nästan hela livet och det är också därför jag tror starkt på att det blir som man tänker. 

Nu har vi minsann riktig vinter här i Dalarna :-) 

Den sista amaryllisen som jag planterade efter jul. 

Kort och knubbig, inte ens en decimeter hög, men det kommer att bli en vacker kvartett med stora röda blommor. Jag har aldrig sett något liknande. 

Ha en fin kväll!

I morgon är det fredag, och ännu en vecka slank förbi i all hast :-) 

En glittrig stund i vardagstillvaron

infann sig just i går kväll när mormor och jag skulle åka till grannkommunen för att lämna av yngsta dottern på internatet. Helt plötsligt blev det så trevligt i bilen, Bella övningskörde hela vägen och var så otroligt duktig och säker i sin körning, trots mörker, bilar som körde om, mötande långtradare med helljuset på, samt dåligt väglag. Under färden pratade vi om dittan och dattan och Bella berättade om en massa intressanta saker som tonåringar (men inte mammor) har full koll på samt om skolan och sina kompisar. Bland annat att kursen i biologi var över för detta läsår och nu skall Bella och hennes klass istället börja läsa kemi. Det hela var supertrevligt och kvalificerade verkligen som en glittrig stund i vardagen. Som mamma till två självständiga tonåringar, 16 & 19, kan det ibland kännas som om man går om varandra, lever lite separata liv och därför inte får så mycket kvalitetstid tillsammans. Det är kanske dags att planera en till weekend i storstan med båda döttrarna. Vi hade så trevligt sist.

Lovely Monday!

I morse ringde klockan 6.30 och jag hade tänkt mig att studsa ur sängen, göra mig iordning och sedan full av energi och entusiasm åka till jobbet och träffa mina trevliga kollegor igen efter ett långt jullov. Men så blev det inte.Yngsta dottern har hostat rejält i natt och jag har sprungit med hostmedicin och sedan legat och rullat runt i sängen mellan 3 och 4 för att äntligen somna kanske runt halv 5. Suck!

Under dagen har vi lärare gått en utbildning i att motverka och att arbeta mot rasism i skolan. Låt stå heter kursen som arrangerades av en organisation som heter PeaceWorks Sweden och den var bra på så sätt att vi fick konkreta exempel på hur vi kan arbeta samt orientering i ett arbetsmaterial som verkar bra att ha som underlag i klassrummet. Vidare inbjöd temat till många bra diskussioner runt diskriminering men jag anser att rasism bara är en av de många grunder på vilka människor diskrimineras emot, och jag anser att särbehandling och utanförskap till största del har att göra med socio-ekonomisk tillhörighet i världen. Faktiskt. Vidare utsätts människor för kränkande särbehandling på grund av kön, religion, funktionalitet, sexuell läggning, och ålder och därmed tycker jag att ras bara är en av många kategorier, och med det sagt så hade jag nog hellre jobbat med diskriminering och kränkande särbehandling som helhet hellre än enbart i form rasism.

Nu skall jag snart skjutsa yngsta dottern till hennes internatskola som ligger i en grannkommun, och när vi kommer dit skall vi fixa lite på hennes rum innan jag vänder om bilen och åker hem igen. 

Ute är det -10 grader kallt och bäcksvart.

Nu är vi inne i långa, mörka, kalla, och panka januari så nu gäller det verkligen att
hitta små glittriga stunder i vardagstillvaron. 

Ha en fin måndagskväll! 

På Lando promenad.

Nu vill man bara slänga

ut allt som har med julen att göra och köpa hem en stor härlig bukett vita tulpaner. 

För min del blev det dock en liten mindre variant eftersom det var rätt så urplockat bland blommorna i affären redan. Jag tror det är många som är sugna på tulpaner nu. 

Själv kommer jag att ha tulpaner hemma ända fram till påsk i de härligaste av färger och former, men jag börjar med vitt som får stå för nystart efter julens högtider.

A clean slate liksom.

Här kommer några av mina tulpanbilder från förra året:

Ha en fin söndagskväll!

I morgon börjar jag jobba igen.
Tänk att nu går vi in på vårterminen 2017.
Är det någon annan än jag som tycker att tiden går i en rasande fart? 

The things we take for granted

here in this part of Sweden, 

like for example a 30 km plowed ice road on our lake, 

perfect for ice skating and just a skip and a jump from the house. 

No car needed. 

This is what I love living on the Swedish countryside. 

The proximity to the kind of quality of life that only nature can provide. 

Orsasjön

Thank you God for blessing us so much!

Leif G W Persson

Under julledigheten har jag verkligen frossat i Leif GW och därmed har följande böcker avverkats: 

Kan man dö två gånger? 

Gustavs grabb

&

Den döende detektiven 

Otroligt bra. Man slukas totalt av varje handling. Lever med och lever in. 

Känner nästan lite saknad när boken är slut. 

Och språket...underbart! 

Vilket fantastiskt sätt han skriver på Leif GW. 

Vilka ord. Vilka uttryck. 

Vilken elegans! 

Language of higher order thinking- indeed. 

Mycket ovanligt förekommande i deckar genren.  

Ja, jag har nästan börjat prata som Leif GW skriver nu :-) 

Jag kan varmt rekommendera alla tre. 

Jag läste nyligen en tidningsartikel om en ny bok som är skriven av Lars Ragnar Forssberg och som heter Fenomenet Leif GW, där just fenomenet Leif GW avhandlas. En intressant insikt som Forssbergs bok ger angående Leif GW är att ingen någonsin ifrågasätter eller kritiskt granskar något av det som Leif GW säger i vare sig Veckans Brott eller skriver i sina tidningsartiklar i Expresen, och tydligen innehåller den fakta som han ofta verkar ha i huvudet en hel del rätt grova fel, och boken ger några konkreta exempel. Mycket intressant tycker jag som för länge sedan med stor skräck insett att majoriteten av människor aldrig eller mycket sällan ifrågasätter det flöde av information och nyheter de får dagligen. Kritiskt granskande tänk verkar inte höra till vardagen precis. Källkritik, vad är det liksom? Och det gör mig rädd. Mycket rädd. För det tyder på att folk är hur lättlurade som helst, vad gäller allt. Och folk skriker och härjar och tycker och propagerar i sakfrågor där de i själva verket blivit helt förda bakom ljuset. Etablissemanget förlitar sig på att de flesta medborgare är korkade eller lata eller både och,  och tyvärr kanske det är så i verkligheten också.

Ha en fin dag!

Besviken

Kavajen kom men den var horribel rent ut sagt. Den levererades vikt och ihopknycklad i en påse och var därmed rejält skrynklig i veck som jag absolut inte har en aning om hur man blir av med. 

Sedan såg jag att fodret hängde utanför i ena armen. Nej, fy så besviken jag blev. 

Den skall jag skicka tillbaka på stört och aldrig mer beställa från det företaget. Check! 

Det är sådant här som gör att jag tenderar att hålla mig till kända kvalitetsmärken. 

Istället hittade jag följande gobitar på Boozt.com  REA

Jag handlar bara på REA!

Glittrig! (kanske inte syns på bilden) klänning från Ida Sjöstedt - Älskar svenskt!

Den passar min figur bra då klänningen är lite A-linje skuren och jag är en Dalkulla i klassisk 

Zorn-stuk utrustad med mycket lår och rumpa. 

Tröja i 100% Kashmir från Benetton - Älskar Italienskt. 

Den blir snygg till typ varenda byxa och kjol jag har i min garderob. 

En elegant klassiker som jag kan ha tills den rasar sönder. 

Att bara blicka framåt

Min fina väninna Linda och jag.
Tacksam är ordet! 

När man drabbas av utmattningssyndrom vänds livet upp och ned och sådant man förut tyckte var kul, som att till exempel umgås med vänner och gå på fester och middagar eller bara gå ut och fika med en kompis, kan plötsligt kännas så jobbigt att det nästan blir en omöjlighet. Jag har skrivit om det här fenomenet förut då jag själv drabbades av enorma sociala fobier vilket gjorde alla sociala relationer en börda. Jag drog mig undan livet och orkade inte längre höra av mig till vänner och bekanta. Svara på sms blev till och med svårt och under den allra värsta tiden hörde det inte alls till ovanligheterna att jag inte ens svarade på telefonsamtal. Beteendet vad gäller telefonsamtal sitter faktiskt i lite och i dagsläget svarar jag fortfarande absolut inte på telefonnummer som jag inte känner igen, skulle aldrig komma på tanken, och jag är full av beundran över det personer som kastar sig på telefonen när det ringer och utsätter sig själv för vem som helst i andra ändan.

Det som är viktigt för alla att förstå är att bristen på ork att umgås är absolut inte riktat personligt mot de vänner vars sms, telefonsamtal, och inbjudningar som förblir obesvarade. Nej, det har att göra med utmattningen och har samma orsak som ligger bakom att kroppen inte längre lyder, att man vissa dagar inte ens kan ställa sig upp eller röra på munnen, att man ligger kvar under ett täcke av bly som beror på det där stoppet som man inte ens kan föreställa sig om man inte råkat ut får det själv.

Jag är ingen specialist men om jag själv får spekulera så tror jag att orsaken att jag själv drog mig undan även de bästa av vänner var för att jag kände att jag absolut inte hade något att ge längre. Inget roligt och positivt att komma med. Ingen glädje, styrka eller energi att dela av mig av och då var det som om jag höll mig undan för att inte bli en börda och för att inte göra situationen obekväm eller negativ för mina vänner. Jag tror det är så man gör när man i vanliga fall är en person som tar ansvar för att andra skall trivas och ha det trevligt. Vid en middag skall man vara konversant, och är man bjuden någonstans skall man ju vara trevlig och bidra till den goda stämningen. I ett socialt sammanhang förväntas man ju vara delaktig och då inte orken fanns där drog jag mig undan. Tackade nej i flera år. Evigt tacksam mot dem som trots detta aldrig slutade bjuda in. Vissa försvann helt men mina riktiga vänner finns kvar, för dom förstår och vet att inte ta det personligt. Fast det måste vara svårt som bara den.

Nu när jag börjar komma ut på andra sidan, för det går fram och tillbaka, kan jag ha dåligt samvete över att jag inte varit en bra vän och därför blir jag tårögd av tacksamhet och glädje när jag får höra ord som: "-Nu ska vi se framåt och inte titta på det som har varit".  Vänner som förstår är guld. Jag är kvar här, jag har bara gått i ide och har lagt mig under en sten ett tag.

Idag pratade jag med en fantastisk väninna, Linda från Lettland, som jag känt i över tjugo år och som inte alls tycker att jag har varit en dålig vän och som dessutom vill planera roligheter när jag har lust och ork, för nu skall vi bara blicka framåt, enligt henne, och oj så glad jag blir att höra det!

Att bara blicka framåt är en konst, men jag skall försöka bli specialist på det nu.

Jag är så imponerad

av H&Ms Premium Quality Collection. 

Helt otroligt snygga skor och kläder i bra kvalitet men inte svindyra,  

och den kombinationen är man ju absolut inte van vid och speciellt inte i Sverige. 

Precis så vill jag ha det.

Jag är absolut inte en märkessnobb, no way, men vill ha toppkvalitet på alla kläder och skor jag köper och därför har det blivit så att jag handlar mest märkeskläder, just för kvalitetens skull. 

Men, men....H&M 

Jag är helt såld på konceptet! 

De här skorna har jag lagt i shoppingbagen och kanske klickar jag hem dem i eftermiddag. 

Läderloafers är ju alltid inne och snygga till både jeans och andra byxor. 

Moccaloafers är underbart på sommaren och jag har både kofta, tröja och kjol i exakt den rosafärgen. Vilken ljuvlig rosafärg. Som en karamell.  

 100% läder

100% mocca

Det är ute att trycka ner andra kvinnor!

Förkylningen har tagit ett järngrepp om lungor, hals och bihålor. Usch! Men jag vaknar upp till ett underbart vackert vinterlandskap utanför glasdörrarna. Det måste ha snöat ett par decimeter i natt och inte bara här utan tydligen i stora delar av Sverige. Vad kul för alla barn i Stockholm, tänker jag spontant, för där är man ju inte bortskämd med snö under julloven precis.

Utsikten från min säng

När man ligger i sängen och är sjuk har man ju mycket tid att fundera och på tal om Stockholm så funderar jag starkt på att flytta dit. (Är det någon av er som har en lägenhet eller ett hus att hyra ut eller sälja i Stockholm så hör av er, seriöst). Jag älskar landsbygden med skogen och allt det natursköna och att vandra längs grusvägar och på stigar vid sjön och älven. Vidare är det toppen att vara nära min familj, men det är allt det där andra...Det jag ofta skriver om här under rubriker som Jag blir matt eller Att bo på mindre ort osv. Ja, vi får se hur det blir.

Jag följer med i livets flöde och har full tillit till att det som ska hända sker och samtidigt hoppas jag innerligt att 2017 skall vara året då allt vänder för 2015 och 2016 har varit tungrodda år där jag seglat i motvind och fått kämpa på rejält för att överhuvudtaget ta mig framåt och uppåt. Jag har ofta känt mig som en Army of One där jag utsatts för den ena prövningen efter den andra, men som tur var så fick jag låna både svärd och rustning av Joan of Arc  :-) Tack för det! Och därmed står jag kvar starkare än någonsin men rätt kantstött och helt slut. Men ändå...Herregud! Nu får det väl vara nog och jag är så trött på elaka människor och det är tyvärr (skämmigt nog) uteslutande kvinnor som varit jävliga rent ut sagt och sådana typer på mindre ort kan vara livsfarliga minsann. Till er vill jag säga: Det är ute att trycka ner andra kvinnor! Titta och lär från den yngre generationen tjejer. De har insett att vi är starkast tillsammans, sida vid sida, och att det finns plats för alla. Ju fler vi är desto bättre blir det. Elden blir starkare ju fler vedträd man har i brasan. Har ni inte sett det? Man skall uppmuntra, uppskatta och lyfta varandra och inse att vi är alla olika och med det besitter vi naturligtvis helt olika personligheter, egenskaper och talanger.

Livet är inte en tävling! Varken på jobbet eller i sociala situationer. Vi är alla lika mycket värda. Lägg av med härskartekniker och gå inte med på att bygga negativa informella maktstrukturer i eran vänkrets, era områden, på arbetsplatser eller i organisationer, för sådant far människor bara illa av. Sluta vara småbossar, sluta gnäll och sluta slicka uppåt och sparka neråt, och sluta smutskasta folk bakom deras ryggar. Innan ni talar fråga er själva: Är det nödvändigt? Är det snällt? Är det sant? och är det inte det så tig! Observera SNÄLL, för det är något som helt glöms bort då alla är så vinst- och prestationsinriktade. Men det måste finnas genuin omtanke och vänlighet annars mår inte folk bra och utan människorna faller allt. Kunderna är inte viktigast. Personalen är viktigast, för mår den bra så fungerar den optimalt på topp och då kommer kunder och vinster automatiskt. Vänd avund till inspiration. Se människor som är snälla, trevliga, kompetenta och duktiga som en tillgång i nätverket och inte som ett hot mot er egen ställning och person. Fatta någon gång! Men tills ni har gjort det kliver jag åt sidan och existerar i min egen lilla bubbla. Eller flyttar till Stockholm :-)

Ja, det var mitt rantande från sjuksängen idag.

Vilket säkert betyder att jag börjar bli frisk :-) 

Ha en fin dag!

Jag lovar absolut ingenting!

Så det där med nyårslöften är något jag struntar i totalt, men däremot sätter jag vissa mål för mig själv som handlar om sådant jag verkligen vill åstadkomma eller jobba mot under året. Målen skriver jag ner i en liten vacker grön bok som jag har köpt i en pappers affär i Sturegallerian i Stockholm, en sådan där underbar butik som man annars bara hittar i Italien eller i Japan och där de säljer pappersvaror av hög kvalitet och där man kan beställa kort, brevpapper och böcker med personliga tryck. På min smaragdgröna tyg klädda personliga bok står de fina orden magisk underbar fantastisk briljant tryckta i guld och de är verkligen passande tycker jag. För mig står de för att man måste försöka hitta små glittriga ögonblick i vardagen, varje dag, och det kan vara vad som helt, för det är just det som gör livet magiskt, underbart, fantastiskt och briljant.

Här skall målen listas men det kommer absolut inte att stå mål som att jag skall gå ner 10 kg, vilket jag skulle behöva, men med tanke på att jag har anmält mig att springa Tjejmilen i Stockholm i september så kommer något slags hälsomål att finnas med, men det har inte formulerats ännu.

På tal om att formulera så är det helt OK att när som helst omformulera sig om det skulle behövas. 

Igår ringde jag till exempel till universitetet där jag läser och la om lite i mina kurser inför vårterminen vilket lyfte stenar från mina axlar. Det tar på krafterna och tär på vardagen att jobba 100% OCH studera 100% som jag faktiskt gjort vid mer än ett tillfälle, så där har jag nu omformulerat mig lite för att lätta upp arbetsbelastningen.
Fasiken så skönt och vilket sunt och bra beslut.

Förresten, är det någon som har ätit en semla ännu?

Ett älskat plagg

Kavajen! 

Den klassiska. 

Finns det något annat plagg som man är så klädd i? 

Nej jag tror inte det.

Finns det något annat plagg med så mycket pondus? 

Nej jag tror inte det. 

Man blir sällan stoppad någonstans iklädd kavaj. 

Sätt på en stilig klassisk kavaj...sen kan man gå vart man vill i livet :-) 

Denna kavaj i mörkblått och med vackra guldknappar är helt underbar.

Vilken tur att den fanns på REA. 

Champagnen står oöppnad i kylen!

Nyårsaftonen började på bästa sätt med mysig ärtsoppa lunch uppe på fäboden norr om Orsa hos mamma och pappa, men slutade tyvärr i ryggläge under duntäcket framför TVn med en rejäl förkylning då både feber, kroppsvärk, tilltäppta bihålor och halsont smög sin in under eftermiddagen för att sedan ta över det som var kvar av 2016.

Det är så typiskt mig att bli sjuk när jag är ledig. Det är som om min kropp håller emot när det är som stressigast på jobbet och då jag absolut inte har tid att vara sjuk för att sedan släppa fram influensor och andra åkommor när jag till slut slappnar av på mina ledigheter. Trist! 

Mamma och Lando

Min älskade fina mamma

Här ser man att öppenspisen i stugan är anno 1876, 

men mina föräldrar har rustat upp den och installerat en braskamin för optimal funktion. 

Vill man tillbringa mycket tid i sin fäbodstuga året runt så gäller det att se till att den fungerar även ett modernt liv. Vad ska man annars med stugan till? Ha den som museum? Nej tack! 

Mamma och pappa har verkligen gjort det mysigt med en perfekt balans mellan gammalt och nytt. 

Lite nyårs middag petade jag dock i mig, 

 men det fick bli ett glas brus-alvedon till oxfilen. 

Gott Nytt År 2017! 

Kram

Anneli