Så otroligt lättad!

Parallellt med att jag har jobbat heltid som lärare så har jag den här terminen även skrivit en stor uppsats baserad på forskning om hur man lär ut akademisk engelska till elever som lär sig engelska. Titeln på uppsatsen är Teaching Academic English to English Learners: A Literature Review on Classroom practices, och oj vad jag har slitit och förstås många gånger undrat varför jag utsätter mig själv för något sådant. För ett par veckor sedan försvarade jag min uppsats på universitetet och har bara innerligt hoppats att den i alla fall skulle bli godkänd. Idag fick jag resultatet av mina examinatorer vid universitetet och utlåtandet var: 

It is our judgement that your thesis is an outstanding piece of work. 

Alltså jösses! Jag fick högsta möjliga betyg. Jag höll på att ramla ihop. Jag som hade varit så nervös att jag knappast vågat läsa utlåtandet. Nu är jag så otroligt lättad och glad att det inte ens går att beskriva känslan. Ett ton har lyfts från mina axlar.
I did it and I apparently did it good! Imagine that. 

Det är mycket som är otroligt för denna skilda heltidsjobbande och heltidsstuderande 47-åriga tvåbarnsmamman som tvingats ta till både plan B och C i livet som jag dessutom känner som om jag lever baklänges efter att ha varit hemmafru i nästan 20 år. Jag har kämpat hårt vilket har gett resultat och det är jag stolt över. Sedan jag som ensamstående mamma satte ned foten här på svensk mark efter separationen har jag sprungit fort framåt i full fart och faktiskt sprungit ikapp flertalet från min födelsekohort här hemma trots att de alla hade 20 års försprång.  Ja, shit vad man kan om man måste.

Just do it har varit min attityd genomgående. 

När skilsmässan var ett faktum så fick jag bästa rådet av min amerikanska svärmor: 

Nu har du två val, du kan lägga sig ned och dö eller så kan du ställa sig upp och kämpa.  

Jag valde alternativ två.

Jag noterar även att det känns konstigt att skriva om det här på svenska. Som ett tabu att dela med sig när man lyckats med något, och nästan som om man skryter, och det är ju fult i Sverige.

Hade jag skrivit det på engelska och i USA hade det inte känts ett dugg konstigt utan tvärtom, helt naturligt. Det hade varit självklart stolt och roligt för i USA är det fint med framgång.
Det är så man får ett bra liv. Och det är bra. I alla fall i USA :-) 

Att vara balvärd

på studentbalen är en av de trevligaste uppgifterna man kan ha som lärare, och igår hade jag den äran när Emilias Class of 2017 hade sin bal på Mora Parken. 

Kvällen till ära så skulle ju även vi lärare på plats vara klädda till fest och då är det bra att jag har en hel garderob med klenoder från mitt förra liv att välja och vraka bland. Efter en omröstning bland mina vänner på Facebook så föll valet på denna vackra lilablå Ralph Lauren klänning som är i lite stretch vilket gör att man är finklädd samtidigt som det känns som om man har pyjamas på sig. 

Bästa kombinationen i världen om man frågar mig :-) 

En liten bathroom selfie innan eleverna anlände till balen. 

Det dåliga ljuset i badrummet gjorde att färgen på klänningen inte riktigt kom till sin rätta. 

Jag brukar inte så ofta lägga ut bilder på mig själv men dessa två delade jag till och med med mig av på FB, och blev så tagen av alla hejar-rop och gulliga kommentarer. 

Haha..Det är så man skall göra när självkänslan tryter emellanåt. 

För då talar alla FB kompisar om att man trots sina 47-år och löst dallrande kropp är snygg :-) 

Underbart! Tack alla! 

Alla som skrev på FB igår hade bara fint och gulligt att säga utom kollegan som brukar kommentera min klädsel på jobbet på ett konstigt sätt. 

På FB igår kommenterande hon följande efter att jag lagt ut dessa två bilder: 

"Men! Det är ju studenterna som skall glänsa, din toka"

Studenternas anhöriga står och väntar på att ungdomarna skall börja anlända. 

Röda mattan

Det var 83 amerikanska raggarbilar som körde eleverna till balen. 

Tur att det är i Dalarna som flest raggarbilar i hela Sverige finns. 

Det är faktiskt sant!

Detta var bilen som Emilia och hennes klasskamrat åkte i 

och den tillhör min morbror Bengt som även körde flickorna. 

Cecilia & Emilia arriving at the prom

Emilia with her classmates, 5th from the left in the bright red dress.

Cecilia, Emilia & Elin

Elevkåren och Mora Parkens personal hade gjort så fint inför balen med en riktig formell dukning. 

A candle lit three course dinner was served at beautifully decorated tables

 Emilia i mitten till höger med några av sina klasskamrater. 

Toast Skagen with toast and Skagen on the side. 

All the students had taken a dance lesson at the school to learn how to waltz and it was wonderful to see them all at the dance floor waltzing. Proud moment! 

Lite lugnt och skönt

en ensam fredagskväll. 

Nedvarvning pågår och snart har jag åtta veckors sommarlov. 

Mina elever får sommarlov på onsdag 14 juni och studenten är den 16 juni. 

Sedan skall vi njuta av en lång och skön sommar. 

Härligt! 

Jag älskar pelargoner. 

De är så hemtrevliga på något vis. 

Nya bordstabletter och fredagsmiddag. 

Class of 2017- Mösspåtagning

Igår eftermiddag kl. 14.00 var det officiell mösspåtagning för studenterna på Mora Gymnasium. 

Emilia och hennes klasskamrater på Estetprogrammet. 

Det var mycket hög stämning i skolans idrottshall där ceremonin hölls på grund av ösregn ute. 

Vad är det för fel på folk?!

Står planeterna i ett ogynnsamt läge eller är folk bara griniga och osorterade i allmänhet? 

Alltså, herre jösses vad jag tycker att folk uppför sig underligt!

Jag är rätt tillbaka dragen numera och säger inte så mycket. 

Kanske är jag trött, kanske är jag synisk, kanske har jag insett att så fort man öppnar dörren och bjuder in till interaktion så klampar någon osorterad människa in och börjar härja. 

Följande fyra situationer råkade jag ut för igår, och kom då ihåg att detta är bara ett axplock av alla konstigheter som är så vanligt förekommande och återkommande här: 

1. Samtalet kom att handla om att en stor mängd igelkottar rör sig på gårdarna här på bygden och jag berättade nostalgiskt för några kollegor om ett barndomsminne där min mormor (som varit död i över 25 år nu) hade ställt ut ett fat med mjölk på gården och en hel igelkottsfamilj dök upp och började lapa i sig härligheten. Jag minns bilden som igår..

Ja, och hur bemöts då återgivning av detta fina barndomsminne? 

Jo en av åhörarna säger med barsk och tillrättavisande röst: 

"-Man ska ju absolut inte ge igelkottar mjölk!"

Vad är det för fel på folk?! 

2. Igår vid charken på ICA MAXI i Mora handlade det om kallskuret inför min äldsta dotters studentmottagning nästa fredag. Det visar sig att om man som kund skall beställa ett fat med upplagt kallskuret så finns ett fast pris per person men då ingår vissa sorter av kött som jag inte hade tänkt mig att ha med. OK, så jag säger till de tre tjejerna som står i charken och som alla är med i diskussionen att jag istället kanske gör så att jag kommer någon dag innan och väljer ut eget kallskuret i lösvikt så att vi får det vi vill ha och så lägger jag upp det själv på ett fat hemma. 

Vad säger en av tjejerna i charken då? 

Jo, med en mycket bestämd och lite tjurigt röst upplyser hon (som jobbar i charken) 

mig (som är kund och som ska komma dit nästa vecka och handla kallskuret för en rätt stor summa pengar) följande: 

-Tänk på att det kan vara mycket folk här nästa torsdag och vi har då absolut inte lust att stå här och skära upp en stor order och speciellt inte om det är mycket kunder i affären! 

Vad är det för fel på folk?!

Jag blev jätte-paff över den avspisningen och tittade mig om för att se om jag såg någon butikschef i närheten, men eftersom jag inte gjorde det så tänkte jag bara i mitt stilla sinne: "Nej lilla vän, jag skall absolut inte besvära dig och ICA Maxi med någon stor order. Jag handlar på ICA Supermarket på gågatan i Mora istället".  Detta är faktiskt ganska vanligt förekommande på mindre ort i Sverige och det minns jag att vi pratade om en gång bland mina svenska väninnor som bor i USA och som reagerat över samma sak när de varit hemma och hälsat på i Sverige. Man blir ofta tillrättavisad som kund av någon stroppig person som jobbar i affär och som tydligen inte har koll på vem kunden är. Och som svenskar finner vi oss, för vi är så mesiga och vill inte bråka. Men har man bott på andra ställen i världen så är man kraftigt allergisk mot denna typ av beteende.  

3. Jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet och skall snart gå iväg till en lektion. Kollegan som förut kommenterade att jag hade urringat på mig ställer sig plötsligt bredvid mig och pekar på klyftan mellan min svarta t-shirt och lavendelfärgade kashmir kofta (där man kan se lite av mitt cleavage (bröstskåra på sv?) eftersom jag har rätt stora bröst) och säger:

 -Det där får du rätta till innan du går iväg på lektion!

Jag blir jättepaff och känner mig både sexualiserad och slamp-stämplad av den kvinnliga kollegan och säger ingenting. Men tänk vilken konflikt som hade uppstått om jag sagt ifrån på skarpen. 

4. Senare på eftermiddagen har vi ett stort arbetsplatsmöte med ca. 20 personer runt ett avlångt bord och under en av punkterna delar jag med mig av en privat åsikt som jag säger med viskande röst eftersom den inte har relevans i  diskussionen till en kollega som sitter precis bredvid. Plötsligt hör jag en manlig kollega som jag absolut inte känner så väl och som sitter tre personer bortanför mig vråla med bullrande röst samtidigt som han spänner ögonen i mig: 

-Säg det du ska säga högt för i helskotta och sitt inte där och mumla! 

Jag blev så chockad att jag kunde bara titta på honom. Kanske för att jag hade svårt att tro att någon kan tilltala en annan människa på det sättet. Kanske för att jag hade svårt att tro att det var sant att en vuxen man, en lärare, kan sitta och vråla åt en kollega på ett möte. Jag tog mycket illa vid mig och fick lov att kämpa bort tårar som brände i ögonlocken. Jag kände mig otroligt kränkt över att ha blivit utsatt för en sådan kraftig verbal attack. Men jag sa inget. Det gjorde ingen annan heller. Inte ens rektorn. Och mötet bara fortsatte. 

Vad är det för fel på folk?!

Ja, då har jag fått skriva av mig detta och skall därmed låta dessa konstiga beteenden rinna av och bort och försvinna så att de inte tar upp min energi. Det gäller bara att hitta ett skyddande förhållningssätt för tänk vilka stor-bråk jag skulle kunna ställa till det med, där jag säkert skulle vara den som uppfattades som den besvärliga, om jag hade hissat Bull-Shit flaggan i alla dessa situationer. Men man orkar inte. Man ger upp. Man skakar på huvudet och kliver åt sidan och jag vet faktiskt inte om jag ens kan bli arg då jag nästan tycker synd om folk som inte kan uppföra sig.
Det måste ju vara hemskt att vara så klumpig och oslipad tänker jag. 

Just let me lie down! 

Sedan åkte jag hem och konstaterade att den stora vita syrenbusken mitt på gården börjat blomma! 

Naturen kan i alla fall uppföra sig :-) 

Vilken tur. 

Ljuvligt! 

Bygglov

Där vi bor på landsbygden i Dalarna 

är människor oftast väldigt händiga och bygger därmed det mesta själva.

Så är även fallet här. Vi behöver inga hantverkare :-) 

Kan själv! 

Det hemmasnickrade däcket är snart färdigt. 

Nu skall det skruvas plankor och byggas en liten trapp, 

eftersom däcket sträcker sig förbi ytterdörren. 

Det blir tydligen invigning av den nya altanen på Midsommarafton. 

Vi har haft en relativt kall vår i Dalarna och därför kommer våren nu, i full kraft. 

Det är så vackert i trädgården och i skogen. 

Min Dalaskog är full av ljuvligt doftande och vackra liljekonvaljer. 

Det är sådant vi tar för givet här. Det vet jag med all säkerhet. 

Det jag också vet är att detta finns ingen annanstans i hela världen. 

Vi är så lyckligt lottade som har en sådan vacker och ren natur alldeles utanför ytterdörren. 

Klänning bestyr

Emilia köpte en jätte vacker balklänning i Florida som hon skall ha på studentbalen nu på lördag, men tyvärr krånglar det insydda blixtlåset bak då klänningen är skuren på ett sätt som gör att man måste dra det över en skarv mellan kjolen och livet bak, och det funkar inte riktigt bra.  Igår morse tog vi med oss klänningen och åkte till Tygstugan i Mora-Noret för att se vad som skulle kunna göras för att åtgärda problemet. På Tygstugan finns det nämligen en Malin som är super duktig inom området och hon skickade oss vidare till en kvinna med egen sy-atelje i skogen bortom Gesunda. Vilken överraskning! Verkligen! Vi begav oss dit och efter att ha kört fel och gjort några u-svängar hamnade vi till sist hemma hos underbara Susanne och hennes atelje. 

Butiken Camille i Florida, USA, där Emilia köpte sin klänning. 

Susanne syr tydligen alla kostymer till Tomteland som också ligger i Gesunda här i Mora (ni vet väl att Tomten bor i Mora :-) och är därmed enormt upptagen. Men vi hade tur. Men flinka händer fixade Susanne en lösning och idag fick vi hämta upp en klänning med et perfekt fungerande blixtlås. Susanne sa faktiskt att det brukar bli lite problem med blixtlåset när klänningar är skurna på det sättet som Emilias klänning är skuren, och visst kan jag sy själv men det skall mycket till innan jag sätter saxen i en sådan klänning som Emilia har köpt inför balen. Men nu är vi bara så nöjda!

Emilia och sömmerskan Susanne på den mysiga Dalagården i skogen.

Då kliver vi in i den supermysiga friggeboden som är syateljen.

Emilia inne i Susannes mysiga atelje'.

Tack Susanne!

Proffsigt! 

Oj så trött och oj så fint

Men jösses vad trött jag blev så fort det blev långhelg. 

Precis som om någon hällde en hink sömn över mig. 

Jag tror att det är mycket som kommer efter när det har varit ett intensivt år på alla plan och speciellt när sommarlovet är nära nu och man kan börja släppa taget. Efter utbrändheten som inträffade för några år sedan är det som om jag är extra känslig och har faktiskt äntligen förstått att jag måste lyssna in och känna av kroppen och energinivån för att inte hamna där igen. Respekt! Lyssnar man inte så tar kroppen själv över och sätter stopp för ALLT och man slutar fungera helt. Been there... A terrible place to be. 

Återhämtning är det viktigaste av allt. Att kunna få släppa allt och ladda om batterierna. Men i våran helt crazy world där alla skall prestera hela tiden så är det inte så lätt att hitta tid och plats för denna livsnödvändiga återhämtning.  Men jag har blivit rätt bra på det i vardagen i alla fall och hoppar inte på en massa sidoprojekt och tar inte på mig en massa extrauppgifter. Jag säger NEJ. Tur att vi har så många pigga överambitiösa unga medarbetare på jobbet som känner att de måste visa framfötterna. 

Då kan nämligen denna trötta tant kliva åt sidan :-) 

Helgen har inneburit altanbygge, skogspromenader, restaurangbesök, en liten joggingtur, läsning och fix med tvätt och städning. Döttrarna har fullt upp på sina håll och då får man som mamma pussla med skjuts och något slags gående bord vad gäller maten då alla har så olika smak och tider. 

Lite okynnes surfande på Boozt.com hann jag också med och jag föll för detta: 

Både klänningen och skorna går under kategorin klenoder. 

 Odd Molly - Your best dress heter den. Brunt är så fint. 

Vagabond - NEA i ljuvligt puder rosa. 

Ser så mjuka och sköna ut. 

Have a lovely Monday! 

Friday afternoon

vackert men kallt. 

Träden som står på gränsen mellan mamma och pappas hus och farmor och farfars 

hus står i full rosa-röd blom. 

Så vackert! 

Farmor och farfars hus står i bakgrunden. 

Det är från början av 1940-talet och är ett av de första Hedlunds hus, 

numera BRA-Hus, som byggdes.  

Vi hade alltid så nära hem till farmor och farfar under hela min barndom 

då huset står ca. 20 meter från mitt föräldrar hem. 

Ja, min pappa flyttade långt hemifrån han :-) :-) Haha!

Huset har stått tomt sedan 1995 då min farmor Anna Maria dog. 

I eftermiddags hämtade vi Bella och alla hennes möbler på internatet på skolan där hon går. 

Det är skolavslutning nästa vecka men internatet skall vara tömt på elevernas personliga möbler och ägodelar i god tid så att städning och översyn kan äga rum nästa vecka innan eleverna försvinner hem till annan ort på sommarlov. Oj vad med grejer Bella har hunnit samlat på sig på ett år. Tur att vi tog med både släpvagn och Volvo-kombi. Morfar körde och hjälpte oss att lassa.

 Jag har föräldrar i världsklass! 

När man är lyckligt lottad...

och kan ta en riktigt underbar och uppfriskande power walk 

i en äkta Dalaskog kl. 7 på morgonen innan jobbet. 

Andas in...andas ut...ren och krispig luft. 

Jag tror att det är just detta som jag skulle sakna mest av allt om jag bodde i en lägenhet mitt i stan. 

När jag går här är jag omgiven av total tystnad. 

Man möter aldrig en människa på dessa stigar, men kanske en älg eller enstaka räv. 

Det är bara Lando och jag i skogen, 

och så fåglarna som kvittrar så vackert förstås. 

Här är Guda-gott att vara...

Min vackra Dalaskog kl. 7 i morse. 

Skogsstigen går precis intill Orsasjön. Där borta till höger i bilden ser man det vita tältet på udden skymta som SVT har satt upp inför TV-inspelningarna av Moraeus med mera 

som går av stapeln nästa vecka. 

 Lando :-)