Discourse analysis

Today I started a very exciting master level course at the university called English Discourse Analysis. I love the topic and after today's introductory seminar I know it will be an extremely interesting course. I can hardly wait to get myself into all the assigned readings, discussions, and assignments.

Vinterjacka?

Tyvärr så är vinterkläder något man absolut inte kan vara utan när man bor på våra breddgrader och eftersom jag efter en snabb inventering i vintergarderoben insåg att mina senaste vinterjackor är från 2010 (Fjällräven) och 2011 (Didrikson) så kanske det är dags att köpa en ny. Vinterkläder är ju verkligen något man nöter ut här eftersom de används ungefär halva året. Ja, i princip från slutet av oktober till början av april. Tänk på det alla ni som funderar på att flytta hem till Sverige från lite varmare breddgrader :-) Alla dom där femton par shortsen man har i garderoben blir helt plötsligt väldigt överflödiga här. 

Så bra det var!

Stockholm och Tomas Ledin på Cirkus stod på programmet denna helg.

Fredagsbild från Dalarna - Naturen är magisk nu. 

Då klev vi på tåget och rullade iväg mot Människobyn. 

Jag älskar känslan. 

I Stockholm var det höstrusk och man fick klä sig därefter. 

Utsikt från hotellets lilla mysiga och hemtrevliga lounge. 

Så många vackra höstblommor och dekorationer att titta på på stadens torg. 

Haha...I helgen hittade jag Mood-gallerian av en ren slump då vi genade via några bakgator. 

Jag har faktiskt aldrig förstått var den ens har legat någonstans. 

Så undangömd. Men nu vet jag. 

Den här baren såg så trevlig ut och serverade en massa olika tapas. 

Men vi avstod den här gången på grund av att det var alldeles för mycket folk. 

Jag tittar alltid in på NK och deras heminredningsavdelning för att få lite inspiration. 

På NK såg jag Helen som har bloggen Vitae Stilo och som gick samma varv som jag runt alla underbara heminredningsdetaljer. Jag kände ju genast igen henne eftersom jag läser hennes blogg men hon hade ju ingen aning om vem jag var. Har någon mer än jag varit med om det? Att man springer på en person vars blogg man följer och därmed vet en massa saker om personen. Hur ska man göra egentligen? Går man fram och hälsar eller....? Man vill ju inte känna sig som någon stalker.

Men det blir ju lite konstigt för att det är ju som om man träffar på en bekant och då vill man ju instinktivt bara ropa ut ett glatt:  -Men hej! -Vad kul att se dig! 

Jag blev så förtjust i den här lampan och i den röda vackra pläden som påminde mig om något jag kunde hitta i affärer i norra Italien. Suck så fint. Pläden kostade över 2000 kr. så den var ju absolut inte att tänka på för mig som har köpstopp och som bara skulle köpa en underklänning till min bruna Odd Molly-klänning samt fylla på med lösviktste från NKs te-avdelning. Vilket jag gjorde :-)

Newport Home Interiors 

På NK hade julen kommit minsann. 

På lördag kväll gick vi på Cirkus och såg Tomas Ledin. 

Vilken show! Vilken energi! Vilken nostalgi! 

Vi hade beställt show-meny men den var absolut inte att hurra över. 

En tjock köttbit som var helt smaklös, kompakt och rosa. Usch!  

A note to self: Låt Cirkus stå för vad de är bäst på - show och föreställning. 

Men ät för guds skull någon annanstans! 

Mat i mängder åt många samtidigt blir aldrig bra.  

Underbara Tomas Ledin!

Början man bli gammal när man tänker på att han måste ha en oerhört bra kondis för att orka hoppa runt så där på scenen i ett par timmar två ggr. om dagen? 

När man får blommor på jobbet...

Vad otroligt glad jag blev! 

Helt överraskad faktiskt. 

 Vilken fin gest. 

Tusen tack!

Tystnad

 Vilket ljus det är på kvällarna nu. 

Magiskt. 

Lägg till det att det är alldeles stilla & tyst. 

Jag hörde på nyheterna att det nu börjar bli ont om platser i Sverige där det är tyst. 

Alltså är det svårt för en stor del av befolkningen att hitta total tystnad 

utan att ha en massa ljud i bakgrunden. 

Jag kan lyckligtvis inte ens föreställa mig hur det skulle vara. 

Här finns den minsann. 

Tystnaden. 

#lakehouselife

Class of 2019

I am so proud of my brilliant girlies. They are both working so hard and doing so well. 

I am truly blessed to have such kind, sweet, and intelligent daughters.
Cosmopolitan world travelers. 

I love my youngest daughter's official class picture. It is so different from anything I have ever seen when it comes to school pictures, as is the school she attends itself.
She sits her horse to the right in the picture. 

Literature of migration

Today I finished an upper level university course in Literature of Migration where we analyzed literature pertaining to migration. We had an excellent professor from Spain who also is a doctor in literature.

Now onto writing my upper level essay on the same topic! 

När upplägget är så fantastiskt

att det faktiskt känns som om det kommer att gå hur bra som helst att skriva fyra uppsatser innan jullovet och ändå hinna med att jobba heltid. Jag skriver på två stora uppsatser värda 15 hp styck där den ena skall vara klar i slutet av november, och den är jag faktiskt nästan helt färdig med, och den andra i början på januari och den har jag precis börjat med. Dessutom skall två mindre uppsatser in däremellan som ger 7, 5 hp var. 

Allt som allt 45 högskolepoäng i uppsatser och jag känner mig inte ens stressad eftersom upplägget är makalöst genomtänkt och inget skall in på samma gång utan allt går lite i omlott, även med jobbet. Det kan också ha att göra med att jag skriver klart mina uppsatser i mitt huvud i förväg innan jag ens sätter allt i pränt.  Så har jag alltid gjort, och därmed har jag gått och tänkt på och format upplägg och innehåll i flera månader innan jag ens börjar skriva på riktigt. Vidare underlättar det att det är uppsatser som skall skrivas vilket gör att man kan ägna kvällar och helger och lov till att bara skriva och kan därmed lägga upp sin egen tid. 

Det hela kan kanske låta mycket för alla som inte är jag och därmed inte lever mitt liv. Men vad har man för val egentligen om man vill förbättra sin situation? Där är jag nog mer amerikansk än svensk. Allt hänger på mig själv. Jag bestämmer hur mitt liv skall bli och tar ansvar för att göra det som behövs för att ta mig till mitt mål. 

Jag tackar Gud eller vem det nu kan vara som ser efter mig så väl och ser till att allt blir så bra i slutändan. Allt löser sig alltid. Allt blir bra och allt blir som det ska. Makalöst fint. Tack för det!

Så sant, så sant, så sant, så sant....Tyvärr!

Jag är med i en Facebook grupp och jag måste få dela vad en av medlemmarna skrev där angående #metoo.

Välskrivet och mycket bra....

LÄS!

”Har du stay-ups under klänningen?”

Carl Johan och jag är på middag på en granngård. Det har jagats på dagen och partners ansluter till middag. Det är drink i biblioteket före middagen, alla har just kommit. Vi är ett tjugotal gäster. Vi talar om våra liv, om politik, jobb, barnen, utmaningar och glädje ämnen. En glasögonprydd gråhårig herre som jag bara ytligt känner till kommer fram och hälsar och hans första fråga är
”Har du stay-ups under klänningen?”.
Jag kommer helt av mig. Ska jag slå till honom. Skrika jävla äckel.

Vid ett annat tillfälle, också på privat middag bland vänner i Skåne, står jag och pratar med av de manliga gästerna. Han bor på en av granngårdarna. Plötsligt tar han sitt pekfinger och trycker på mitt vänstra bröst
”Jag vill bara se om de är äkta”
Dags att skrika igen.

Jag kan göra en hel adventskalender med en lucka för varje dag med namngivna pinsamma äckliga gubbar och deras övertramp lagom till 1 december.

Det rör sig givetvis inte endast om män på skånska landsbygden. Här finns kända TV producenter, SVTs nyhetsankare, konstsamlare, konstnärer mfl. Det rör sig i mitt fall alltid om äldre män med makt och/eller pengar. Män som under livets gång måste fått accept för sitt beteende av kollegor, chefer, vänner och andra kvinnor.

Jag tänker varken vänta på att mönster ändras eller att staten ska träda in och lagstifta- det kommer att ta tid och antagligen inte ändra någonting. Jag tänker rusta mina döttrar bums:

1. Ha en egen ekonomi, helst en dra-åt-helvete- fond på minst två årslöner på banken. Det ger pondus och inre trygghet att veta att jag behöver ingenting av det här kräket. Börja spara bums, lyssna på Pingis Hadenius.
2. Värna om dina tjejkompisar. Se dem som ditt pansar, din egen livvakt. Ha en Skam- Nora i din närhet. Ryck genast ut och var själv Skam-Nora vid behov. Se historiskt klipp från TV-serien här
https://youtu.be/mhOu5bEpSW8

3. Träna scenarios framför spegeln hemma. Man (jag) vill inte bli svarslös. Man måste reagera bums. Sög NEJ! Skrik SLUTA! Skrik JÄVLA ÄCKEL. Gå därifrån. Kliv genast ut i bil eller taxi och åk hem och ring livvakten, se punkt 2.
4. Social förnedring funkar alltid. Min väninna Alexandra Fleetwood föreslår att man ska klinga i glaset under middagen och repetera mannens fråga inför alla gäster.
5. Dela alltid dina upplevelser med din partner och dina vänner. Häng ut kräken. Efter förfäran kan ni räkna med att vi gapskrattar åt ynkryggen som för evigt blir stämplad som slem.
6. Njut av alla de män som förmår gå tätt inpå kvinnor på ett respektfullt sätt. Genom samtal, genom inkännande nyfikenhet och balanserad närvaro. Lita på magkänslan. Kroppen vet. Alltid.

Alexandra von Schwerin
Ordf Skarhults kulturminne

Förövarna måste skyddas!

Det är då det budskapet jag som kvinna har fått i alla tider. För vi får ju absolut inte hänga ut någon som förgripit sig på andra. Vi får inte hänga ut de som uppför sig illa och skadar andra. Vi får inte avslöja hur illa de bär sig åt och hur fruktansvärt grisigt det har uppfört sig. Vi får ju inte skriva om det på bloggar eller på Facebook för då kan ju andra få reda på vad de har gjort och vad de heter och vilka de som begår övergrepp på andra är. Och så kan vi ju inte ha det. Vi måste ju tänka på förövarnas rätt till anonymitet. Vi måste ju skydda de som förgriper sig på andra och får ju inte avslöja vem de är. Och speciellt inte om de är kända och omtyckta och drar in mycket pengar till olika företag och organisationer. Eller är chefer eller mellanchefer. Då får vi absolut inte tala om vad de har gjort. Då måste snedstegen och övergreppen tystas ned. Det är i alla fall det budskap jag har fått som både flicka och kvinna. Vi måste ju ta hänsyn till förövarens position i samhället och om vi avslöjar de oacceptabla handlingarna så förstör vi ju för den personen och indirekt för organisationen eller företaget som personen jobbar i och det är ju inte bra. Och förresten...förövaren är ju omtyckt och trevlig och snygg och bor i villa och har en fin familj. Jamen, då kan ju personen i fråga absolut inte vara en förövare i omgivningens ögon, och därför måste man ge fan i att blogga om det och om man skriver det på Facebook så blir man lynchad och inkallad till chefen och får en varning att om man inte slutar att tala om vad som hände så kan det få konsekvenser för ens anställning. Förövaren måste alltså skyddas. Handlingen skall snyggt sopas under mattan och utan konsekvenser för förövaren som därmed ostört kan fortsätta att trakassera och bete sig svinigt och begå övergrepp. Bara om Angelina Jolie eller Jennifer Aniston också har råkat ut för samma förövare och skriver om det på Facebook så tar det hus i helvetet och först då blir det konsekvenser för personen i fråga. För det handlar oftast om personer som har makt och pengar som kommer undan, och då måste man vara unfuckwithable för att kunna peka ut förövaren. För oss vanliga kvinnor kan det vara förenligt med att få livet förstört om vi öppet går ut och talar om vad personen i fråga har gjort och ännu värre, vem den är. För förövaren måste ju skyddas! Förövaren måste ju få vara anonym annars får det ju konsekvenser för den som begår övergrepp.

Allt enligt de oskrivna lagar som gäller i vårt svenska jämställda och rätts-säkra samhälle.

Det hela handlar om

självdisciplin! 

Har man köpstopp så har man. 

Från det ena till det andra: I dag ska jag ha medarbetarsamtal med min chef och i natt har jag drömt att jag kom en kvart försent till det. Inte bra. Ska inte hända. Varför drömmer man så egentligen? Finns det något i det undermedvetna som man oroar sig för?

Ha en underbar måndag!

Vilken tur

att jag kan kliva över och förbi och försvinna runt hörnet och vidare i livet utan att personen som elakt (och faktiskt olagligt) försöker att sätta upp hinder för mig på vägen ens hunnit med att blinka.

 Vilken tur att jag är så pass resourceful att jag gör det jag ska ändå. För nu är det nämligen så att medan småpåvarna står och noggrant vaktar framdörren har jag redan tagit mig in bakdörren och uträttat det jag skall och gått vidare. Jag skrattar hela vägen hem och tackar Gud för de fantastiska och sunda själar jag har runt mig. TACK!

Nu blir det skogspromenad med en hund som kan vänta på en fotbollsmatch hur länge som helst...

Ha en fin fredagseftermiddag!

Masjävlar

Det finns ju en anledning att det finns en film med det namnet. Det var någon regissör som tycke att det fanns så pass mycket stoft av otyg och pikanta beteenden som härjade rampant på mindre ort i Dalarna att det till och med gick att göra en hel film av det, som folk sedan såg på bio och på TV i hela Sverige.

Ja, vissa saker händer bara på mindre ort i kretsar av mindre människor som är stora fiskar i en mycket liten damm och som besitter makt inom sitt lilla, lilla område och därmed kan agera utifrån ett personligt agenda, på en offentlig post och betald av offentliga medel, och kommer undan med det. För här ifrågasätts inget ostraffat. Det vet jag och det vet andra. Det de håller på med skulle de inte komma undan med i en endaste sekund i större sammanhang. Men där skulle de inte sitta där de gör nu för det hade man aldrig tillåtit. Men här har vi brist i kompetensförsörjningen, alltså det är svårt at hitta utbildade människor med kompetens, och då hamnar de mest osannolika människor på poster där de absolut inte har något att göra, ofta för att de känner någon. Tragiskt men sant.

Jag börjar bli jävligt trött nu faktiskt. Rentutav sliten. Enormt besviken på passivt aggressiva kvinnor på mindre ort i Dalarna som sätter käppar i hjulet och gör allt i sin makt för att förstöra för en annan kvinna. I detta fall mig. Det är inte första gången det händer och både jag och andra börjar se ett mönster nu. Det är totalt oacceptabelt. Jag kommer att skriva mer om det i detalj, nästa år. 

Fy skäms! 

Inte OK.

Tur att jag tar mig runt det hela på egen hand. Genom att vända mig åt ett annat håll där jag med hjälp av goda, starka, sunda och välvilliga kvinnor grejar det ändå. 

Folk säger att man inte skall bränna några broar men det håller jag inte med om. Jag vet nämligen att det finns mer än ett sätt att ta sig över till andra sidan. Så det så. 

Naturen här är i alla fall vacker. 

Ja, suck ja. 

När man kan se slutet

Vilken känsla! När jag äntligen har anmält mig till de allra sista tre kurserna som behövs för att jag skall få full behörighet att undervisa på gymnasienivå. Jag kan inte med ord beskriva vad enormt långt borta den här dagen har känts i flera år. Det har tagit över fem år och jag har jobbat heltid och ibland mer samtidigt som jag har studerat på heltid. Men nu är jag snart klar och då kommer jag att ha över 500 högskolepoäng och över nio års universitetsstudier på heltid bakom mig både från USA och i Sverige. Ja, och då hoppas jag verkligen att jag äntligen kan anses ha så kallad adekvat utbildning enligt det mycket oflexibla och stelbenta svenska systemet där allt måste vara exakt för att räknas. Men oj så skönt det känns...Nästan overkligt på något sätt och jag har faktiskt insett att jag verkligen gillar akademiska studier, om inget annat så hjälper det till att hålla hjärnan otroligt vässad och skarp. Istället för att lösa korsord, typ :-)

Jag är så glad att jag valde den här vägen och jag är så otroligt osvenskt stolt över mig själv för att jag har gjort det här, och med det vill jag uppmana och uppmuntra alla andra som tvekar: Avstå aldrig från något som du vill göra, som till exempel att skaffa en utbildning, bara för att det kommer att ta sådan lång tid. Because I have news for you...Den tiden går ändå. Fortare än man tror faktiskt.

När man är svårt förtjust i klänningar

Anna Field

 Jumperfabriken

Dorothy Perkins - Marinblå

#Metoo

#METOO

It's all in the detail

Strålande måndag

och här går vi, min hund och jag. 

På stigar och skogsvägar vid vattnet. 

Hoppas alla har haft en fin måndag. 

Promenaden avslutas med ett hund-dopp i Dalälven, förstås.