Jag tycker inte

att vi skall sluta resa faktiskt. 

Som Marie i Minnesota skriver om HÄR så råder det för närvarande en näst intill oförskämd häxjakt på folk som reser på grund av att det är dåligt för miljön. 

Men det är min mening att vi kan göra så mycket annat än att sluta resa för att rädda miljön. Vi kan sluta konsumera en massa onödigt skit till exempel. Vi kan sluta med plast och alltid ta med egna påsar till mataffären, som jag gör. Vi kan äta mer klimatsmart etc. Vi kan rusta upp den befintliga järnvägen och sänka priser på kollektivtrafik. Jag älskar att åka tåg men det är dyrt och ständiga förseningar på grund av att det inte finns budget till underhåll av järnvägen. 

Skulle vi sluta resa så isolerar vi oss själva och vi isolerar andra i andra länder. Vad skulle då ske med internationella relationer, forskning och utbyte av kunskap, nyhetsrapportering och förståelse för andra kulturer och folkgrupper och allt utbyte mänskligheten har av den senaste tidens globalisering! Vi skulle bli begränsade..För tänk om vi alla i alla delar av världen bara skulle sitta hemma i våra egna länder. Snacka om grogrund för isolering och nationalism! Är det inte det alla är så arga på Trump över!? Över hans lilla önskade mur mot den Mexikanska gränsen. Skulle vi alla sluta resa så skulle det vara synonymt med att bygga massor med murar mellan oss och resten av världen. 

Det vore livsfarligt om vi skulle sluta att resa till andra delar av världen, och därav tycker jag att det är oerhört naivt och faktiskt superkorkat, faktiskt bland det dummaste jag har hört, att ens föreslå att vi skulle kunna rädda världen genom att sluta resa. Nej, det skulle vara katastrofalt! Så slå det ur hågen för det är inte det största problemet! 

Vi kan istället resa till delar av världen och lära andra nationer att inte kasta sina sopor och inte släppa ut sina avlopp rakt ut i havet som man gör i Asien till exempel. Hjälpa dem och utbilda dem i att ta hand om sopor, avföring och giftigt avfall på korrekt sätt. 

För det vet ni väl alla ni som reser på semester till Thailand till exempel? Att havet ni badar i är så fullt med avföring och skit och sopor och plast så jag skulle aldrig ens doppa min tå i det giftbadet! Kolla på bilder var i världen plastsoporna flyter i haven? Jo, i Asien. Folk kastar soporna i vattnet. Hela stora sopsäckar åt gången. Ni som turistar ser inte detta för havet ser ju så vackert och klart ut....Men så är det inte. Det är otroligt förorenat. Jag badar faktiskt inte heller gärna i Medelhavet på grund av att det är så förorenat. 

Nej, att sluta resa är inte lösningen. Vi får nog tänka ut något annat. 

Något som har med kunskap och utbildning som ändrar beteenden att göra!

Och allt det här jollet med att höja flygskatten...Det gör bara att folk med lite pengar, som till exempel en ensamstående mamma med barn som skulle vilja resa inte kan resa, medan överklassen kan fortsätta att resa som vanligt. Samma sak med höjd bensinskatt, det slår bara mot fattiga och medelklassen. De rika kommer att kunna tanka och köra som vanligt. Vidare bor de flesta miljöpartister i storstäderna där man kan cykla och gå överallt och där det tar typ 5 minuter att gå till tunnelbanan där det går tåg dit man vill åka var 3e minut. På landsbygden finns det kanske inte ens möjlighet att åka kollektivtrafik och familjer har inget val än att köpa bensin för en hel förmögenhet för att ens ta sig någonstans. 

Men det är som vanligt med politik: Den slår mot de fattiga och medelklassen medan överklassen inte ens berörs. De har med goda skäl checkat ut från detta dårskap för länge sedan och lever helt oberoende och oberörda över det som drabbar oss alla andra när aningslösa politiker skapar policy. De drabbas ju inte ens av höjd pensionsålder, för de kan gå i pension när de vill. Bara så ni vet! 

Är det någon mer än jag som har tänkt på det? 

Det var mitt fredags-rant.

Ja, och resa bör man annars dör man! 

Ha en fin dag! 

Man kan inte göra så mycket

annat än att försöka sprida solsken och glädje i sin egen lilla vrå av vardagen och verkligheten, och är vi många som har den inställningen så kan vi faktiskt åstadkomma mycket och göra skillnad trots att världen tyvärr verkar bli råare och våldsammare och elakare för varje dag som går. 

Jag blir så enormt illa berörd och förtvivlad av all kriminalitet som bara verkar eskalera i Sverige. Vidare förefaller det som om att neddragningar i den offentliga sektorn inom välfärden som drabbar de svagaste och mest utsatta i vårt präktiga Sverige numera är regel och inte undantag.

Viktiga samhällsinstitutioner har inte längre de pengar som behövs att operera optimalt och därför har vi nu mindre och mindre medel att röra oss med inom viktiga samhällsorgan som till exempel sjukvården, polisen, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten. 

Om man är en insatt och engagerad människa så kan denna insikt driva en till vansinne, men här som i så många andra tokiga situationer i livet har jag nu insett att det gäller att välja förhållningssätt för att inte ge upp totalt och dras in i passiv förtvivlan. Man får försöka förstå vad det är man själv kan påverka, släppa det man inte kan påverka, och be om visdom att begripa skillnaden.

Mina tulpaner- Happy Valentines! 

Med stora indragningar inom skolan så finns det många i skolvärlden som springer runt och är arga och skriker trots att de absolut inte kan påverka det de är så arga över, för den makten ligger tyvärr flera lager ovanför dem. Mitt råd har då många gånger varit: Släpp det! Gör det bästa av det du har att jobba med! Gör det bästa av situationen! Lägg all den energi som går åt till att vara arg och negativ varje dag (jo, för det tar så mycket energi och ork både att vara arg och att lyssna på ilskan från andra) till att vara kreativ och lösa den situationen du har att jobba med!  

Man kan inte göra köttbullar och potatismos och sås av en bulldeg! Och det går åt alldeles för mycket energi och frustration att ens försöka. Men man kan göra de godaste kanelbullar som finns och har man bara lite extra energi och glädje med sig så kan man till och med sprinkla dem med lite pärlsocker. Så det så. 

Men det här är min personliga inställning, och det är ju de det handlar om här. Sedan är ju Sverige den mest sekulära nationen i världen. Det är sant! Vi har gått från att vara LAGOMA till EXTREMA. Vi lever nämligen i ett extremt individualistiskt samhälle, om man nu talar om att det i ett samhälle råder individualism eller kollektivism. Vi svenskar är till och med mer individualister är amerikaner. Imagine that! Och det är ju ganska intressant om man börjar tänka efter.

Jag tror att graden av individualism stiger i och med att det svenska samhället blir råare för människor skapar då sin egen lilla bubbla där de kan klara sig själva, vara oberoende och leva skyddade från allt galet runt omkring. I min bubbla har jag till exempel tagit ett totalt eget-ansvar för både min hälsa, min ekonomi och min situation på jobbet eftersom jag inte är säker på att jag kommer att få hjälp av vare sig sjukvården eller äldreomsorg längre fram i livet på grund av resurs-brist. Jag kan ju heller inte springa runt och bränna livsenergi på att vara arg och ledsen för att skolan inte fått så mycket pengar av våra politiker som man skulle önska. 

Jag tar saken i egna händer och skapar min egen lilla bubbla där jag kan verka optimalt oberoende och skyddad mot sådant jag inte kan påverka: Därför väljer jag till exempel att motioner, se över min vikt, vara försiktig i solen, äta nyttigt, ta bort socker och mjöl, samt i princip sluta med alkohol (om inte andan faller på för ett enstaka glas Prosecco vid tillfälle:- ).  Om jag är frisk är jag oberoende och kan leva självständigt tills jag dör.

Jag litar inte heller på att staten skall försörja mig när jag blir gammal och inte heller vill jag jobba tills jag blir 70 år, och därför har jag tagit makten över min ekonomi och planerar att vara helt ekonomiskt oberoende och kunna gå i pension vid 55 års ålder eller lite tidigare, om jag nu då vill. Jag har ju precis fyllt 49 år så det ligger ju inte alls särskilt långt borta i tiden. Om jag är ekonomiskt oberoende så är jag oberoende av både arbetsgivare och staten och dess regler om pensionsålder. Jag klarar mig själv med mina egna pengar. Jag är UNFUCKWITHABLE! 

Alla kan göra det här! 

Om man nu inte är född med en hel silverservis i munnen så gäller det bara att sluta konsumera totalt och investera pengarna istället. Gå inte ens in i en affär, förutom mataffären. Om man vill göra detta med gasell-intensitet så slutar man också att gå på restaurang och åker inte på semester heller och gör inget som kostar. (Men när man väl är i mål kan man ha semester resten av livet). När man väl har vant sig med det så saknar man inte ens shoppandet utan undrar istället hur man tänkte när man la så mycket pengar på onödig och ytlig konsumtion, som dessutom förstör miljön. Hållbart mode innebär att använd det vi redan har och inget annat. PUNKT SLUT! Låt inga aningslösa influencers försöka få er att tro något annat.

I min egen lilla bubbla har jag även bestämt mig för att göra det allra bästa av det jag har varje dag på mitt jobb. Jag är så enormt glad och tacksam för att jag har ett jobb och jag trivs oerhört bra på min arbetsplats. Men skolan har inte alla pengar i världen och skolan har inte alla de resurser som man skulle önska på alla områden, men det blir inte bättre om man är arg och ledsen över detta faktum. Det här är ju politiska beslut om budget osv. och som vanlig anställd har man inget att säga till om det även om det görs sken av det emellanåt, och desto fortare man inser detta desto snabbare kan man ändra förhållningssätt och sluta vara arg och förtvivlad. I stället kan man vara kreativ och lösningsfokuserad och jobba med det man har. Jag har bestämt mig för att ha en positiv inställning varje dag och ta det som finns och rodda och göra det så fantastiskt för mina elever i de ämnen jag undervisar varje dag hela läsåret och det gör stor skillnad. Jobbet blir så roligt och den glädjen spiller sedan vanligtvis över på eleverna och undervisningen. Try it! You might like it! 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något, typ. 

Jag fokuserar på mina närområden, alltså det jag kan påverka. 

Vad gör ni i era bubblor för att mjuka upp världen lite? 

Lyckan....

 

...att få vandra i mina Dalaskogar när solen skiner och till och med värmer lite från 

en Sverige-blå himmel och snön gnistrar. Äntligen börjar ljuset komma tillbaka.

Det får själen att le. 

Härligt! 

Der här är min kyrka för här bor ursprungskraften. 

Ha en helt underbar tisdag! 

Så mycket dumt

Ämnet pensionen kom upp i en facebook grupp om ekonomi där jag är medlem och följande saker gör mig mycket fundersam över hur folk är funtade egentligen: 

En kvinna som är med i gruppen skriver in för att fråga om rimligheten i en situation som hennes väninna befinner sig i, och detta är scenariet: Väninnan som är en kvinna, från gissningsvis Filippinerna eller Thailand, har bott i Sverige i 9 år. Av de nio åren har hon jobbat i sju år. Nu är hon 65 år gammal och skall gå i pension. Till sin stora chock får hon veta av Pensionsmyndigheten att hon bara kommer att få 1 800 kronor i månaden i pension eftersom hon inte kvalificerar för full garantipension. Till saken hör också att hon är gift med en svensk man som äger huset de bor i som enskild egendom och han har inte för avsikt att försörja henne i pensionen eftersom paret har delad ekonomi. Därmed sitter hon nu i den sittsen att hon får ta hand om sig själv och skall därmed leva på 1 800 kronor i månaden. Väninnan undrar om detta är rimligt utifrån pensionen sett. 

Folks reaktioner på detta: 

• Många är förfärade för att det svenska pensionssystemet är så orättvist som är baserat på hur många år man har jobbat och hur mycket man har betalat in i systemet. De tycker alltså att det är fel att folk som har jobbat längre och som har haft högre inkomster och därmed betalat in mer till det Allmänna Pensionssystemet får mer i pension är kvinnan i fråga som har bott i Sverige i nio år och bara jobbat i sju år i ett lågavlönat jobb och utan tjänstepension innan hon gick i pension. Folk tycker med andra ord att människor från andra länder skall kunna komma till Sverige och bara efter några år ha rätt att få ut lika mycket i pension som alla andra som jobbat ett helt liv i Sverige. Skall full och hög pension från den svenska staten (läs skattebetalarnas pengar) vara en rättighet som alla som flyttar till Sverige får per automatik? Hur fasiken är folk funtade!? 

• Andra är förfärade över att maken fortsättningsvis, trots kvinnans låga pension på 1 800 kronor, kommer att leva med delad ekonomi och kommer att kräva att kvinnan betalar för sig precis som han även i pensionen. Här börjar folk nu föreslå att kvinnan skall söka bidrag i form av bostadstillägg eller försörjningsstöd. Vi är nu några som påpekar att hon säkert inte kommer att ha rätt till detta på grund av makens inkomst (trots att han inte tänker dela med sig av denna). Jag och några andra i gruppen påpekar nu att enligt svensk lag har man försörjningsplikt mot sin maka/make om man är gift. Det han gör mot sin fru är alltså olagligt. Hur fan är gubben funtad? 

Jag ser ett annat och mycket större och allvarligare problem i den beskrivna situationen och som inte har ett dugg med det svenska pensionssystemet att göra: Problemet är att svenska män importerar utsatta och fattiga kvinnor från fattiga länder och tar hit dem för att bli deras fruar. Kvinnorna måste sedan i princip rätta sig efter männens förväntningar som för det mesta består av outtalade krav på hushållstjänster och sexuella tjänster. Männen vill ha sex och sällskap och någon som sköter hemmet. 

Kvinnorna som har kommit till Sverige för att få ett bättre liv står i en enorm beroendeställning till dessa män och är i princip maktlösa. Detta är ett arrangemang som ingen svensk kvinna någonsin skulle gå med på och detta är säkert också huvudorsaken till varför dessa män importerar utsatta kvinnor från fattiga länder och kvinnorna fortsätter sedan att vara enormt utsatta i Sverige. För att få stanna måste de ju gifta sig eller ha ett förhållande med mannen i fråga och männen kan sätta alla villkor i ett sådant förhållande. 

I mina ögon är detta inget annat än människohandel som våra tandlösa och flata svenska myndigheter tillåter dag ut och dag in. Jag har själv sett det i min kapacitet som SFI-lärare. Söta små asiatiskor som är i hop med gamla gubbar som är äldre än deras egna pappor.  

En sensommar dök en av dessa gubbar upp och meddelade mig som lärare att nu skulle hans importerade flickvän inte komma till skolan och lära sig svenska på några veckor, i alla fall inte förrän bär-säsongen var över. Hans tjej skulle nämligen nu ut i skogen och plocka bär som han skulle sälja. Fy fan vad vidrigt säger jag då! Det är ju rena rama slaveriet. 

Ja och så när kvinnorna har varit här ett tag och lärt sig så pass bra svenska som de bara går så får de börja jobba i något lågavlönat jobb och ofta utan kollektivavtal och tjänstepension. När kvinnan sedan blir pensionsmässig har gubben i detta fall inte längre någon lust att försörja henne och det är då man skriver om dilemmat i en facebook grupp om ekonomi och då börjar alla skrika om vårt orättvisa pensionssystem. Hur fan är folk funtade?! 

Jag påpekar att pensionen inte är ett bidrag som till exempel barnbidraget där alla oavsett inkomst får lika mycket per barn. Jag påpekar även att om man har jobbat en kort tid får man en lägre pension. Om man har jobbat svart får man ingen pension och om man har haft ett lågavlönat jobb får man en lägre pension är de som har högavlönade jobb. Jag skriver att nu ser pensionssystemet ut som det gör och i och med att det är tids- och inkomst-baserat så får man då göra något av följande om man vill säkra en högre pension: 

• Se till att börja jobba tidigt och jobba länge. 
• Se till att jobba på en arbetsplats med tjänstepension. 
• Se till att ha ett jobb med bra lön. 
• Pensionsspara privat. 

Mina förslag om att ta eget ansvar över sin egen ekonomiska framtid, läs pension, är tydligen enormt provocerande för några kvinnor i FB-gruppen sätter nu både ord och värderingar i munnen på mig, vilket är bland det värsta jag vet. De skriver typ: Du menar alltså att undersköterskor och städare inte behövs! Du menar alltså att folk med låga löner får skylla sig själva! Du menar alltså att vi inte skall vara solidariska mot de som tjänar mindre?! Saker som jag absolut aldrig vare sig sagt eller tycker. Någon annan börjar skita på USA (för det är inne i Sverige just nu) där folk med låg pension jobbar tills de är 75 år. Det är dåligt i USA menar en kvinna , och hon vet för hennes son bor i New York (men han är säkert vare sig gammal eller förväntar sig att den amerikanska staten skall ge honom pengar i pensionen).  

Jag motstår impulsen att skriva kvinnan på näsan och låter därmed bli att nämna att jag är amerikan (för i sådana här diskussioner om fakta skall man hålla allt personligt utanför. Det är när folk inte gör det som det blir problem med pajkastning och folk som lägger värderingar och ord i andras munnar). Jag svarar istället att i USA får man inte ålders-diskriminera och skicka hem folk med tvång i en viss ålder på samma sätt som man gör i Sverige och detta är ju toppen för dem som känner att de vill jobba ett tag till för att få livet att gå ihop. Vidare påpekar jag att USA också har ett statligt pensionssystem (social security) som även det är baserat på hur många år man har jobbat och hur hög inkomst man har haft. 

Vissa som tar saker och ting personligt och som lägger både värderingar och ord i munnen på andra verkar nu ha fått för sig att jag försvarar det svenska pensionssystemet trots att jag bara håller mig till fakta. Jag påpekar hur det är och hur vi möjligtvis kan göra för att förbättra situationen för oss själva. Men det är tydligen som att vandra rakt ut på ett minfält. 

Jag förstår att det finns många upprörda känslor vad gäller pensionen men saken är den att nu har man ju höjt pensionsåldern och jag tror tyvärr att systemet bara kommer att bli sämre och sämre och att vi alla kommer att få lov att börja inse att i framtiden så kommer det allmänna pensionssystemet bara att vara ett supplement vid sidan om till tjänstepensioner och egna i hopsparade pensioner. För som det ser ut nu så kommer pengarna inte att räcka till att försörja alla i pensionen, och därmed måste vi förstå att vi alla kommer att få lov att ta ett eget ansvar, vare sig vi vill eller ej. 

Sanningen är den att vi alla som är friska och inte har någon form av funktionsnedsättning har ett eget-ansvar över varenda aspekt av våra liv. Vi har val att göra och dessa val kommer sedan att påverka hur våra liv blir. Välj bra så blir det bra. Välj dåligt så blir det dåligt. Varför är detta så provocerande för så många? Det är ju bara livets sanning. Men jag tror att det är ett för stort ansvar för många och så vill man skylla på andra och på politiker och på staten. 

Allt detta jag berättar om är så dumt att jag fortfarande är chockad. Det är väl därför jag skriver detta inlägg. Jag måste få skriva av mig helt enkelt. 

Mest chockad är jag över att folk inte förstår att de måste ta ett eget ansvar för sina liv och att alla val de gör kommer att påverka deras livskvalitet. Staten kommer inte att ta hand om dem! Inte ens om de behöver sond-matas har vi ju sett. 

Jag har bestämt mig för att aldrig ens försöka diskutera med dumhet igen. För det finns så mycket dumt! Folk får ha sitt dumma för sig själva. Jag stänger in mig i min egen lilla bubbla där jag har tagit ett eget ansvar över mitt liv och baserat mina val på att ordna det så bra som möjligt för min familj och mig själv resten av livet. För jag kan inte göra mer! 

Peace Be With You! 

Att skriva till varandra igen...

Tänk vad otroligt glad man blev förr i tiden då man brukade få brev! 

Någon hade tagit sig tid att leta fram ett fint brevpapper eller kort och sedan satt sig ned för att skriva något meningsfullt till en vän eller familjemedlem. Sedan har man gått till posten eller affären för att köpa ett vackert frimärke innan brevet postades. Kommer någon ihåg den tiden? 

Och tänk alla vackra kärleksbrev som finns kvar och som lång efter att människor gått bort (eller gått skilda vägar som i mitt fall) vittnar om en stark och innerlig kärlek mellan två personer. Så vackert och så nostalgiskt. Så fint för barnen att få veta att mamma och pappa älskade varandra innerligt. 

Finns sådant ens längre? 

Och tänk vad mycket historisk information vi har fått genom gamla brev. Hur blir det med allt det nu när nästan all korrespondens, om man nu ens kan kalla det för det längre, sker elektroniskt? 

Hur blir det nu med historien? Är det någon mer än jag som oroar mig över sådant? För tänk om allt elektroniskt vi har plötsligt suddas ut. Hur får vi ens fatt på varandra då? Vi har ju allas nummer inlagda i våra telefoner och allas uppgifter i datasystem. Tänk tanken. 

Jag har alltid ägnat mig åt att skriva tack-kort. 

Så fort vi har varit bjudna någonstans eller fått något så har det skrivits tack kort från vårt hushåll, även från barnen. Me gör man sådant nu anses man nog lite annorlunda. Men tänk ändå vad glad man blir över att få något sådant. Betydelsen av det man bjudit på, gjort eller gett får liksom en större mening eftersom någon sedan ansträngt sig, gått den där lilla extra milen för att säga TACK. 

Jag har bestämt mig för att börja skriva till folk igen och denna vecka har jag fått iväg inte mindre än fem brev till olika människor som jag inte har haft kontakt med på länge, och det känns så kul. 

Härom veckan damp detta vackra stora certifikat med i min brevlåda tillsammans med ett mycket trevligt handskrivet brev från en kvinna i England som gav mig medlemskapet i 

The Handwritten Letter Appreciation Society

Underbart! Och vilken ära. 

Ja, så nu är det Bar å skriv...som kanske Ingemar Stenmark skulle ha sagt :-) 

Men jag har faktiskt inte en jättesnygg handstil, men det är väl förhoppningsvis innehållet som räknas och inte utseendet so much. Haha..jag går på den linjen. 

Ha en fin lördag! 

Gör en plan och följ den!

Att äga sin egen tid. Att kliva av ekorrhjulet. Att gå i pension tidigt. 

I går kväll gästade Farbror Fri & Fru Enkel Boning TV-programmet Go'Kväll. Var det någon som såg det mer än jag? Paret gick i pension innan de hade fyllt 40 och äger nu helt sin egen tid. 

De har tre barn och bor i ett hus i Leksand och de lever på 20 000 kronor i månaden som de får av avkastning på sina investeringar. De har investeringar på ca. 6 miljoner och de kan alltså leva på avkastningen av dessa 6 miljoner varje år UTAN att röra kapitalet. Och det är ju det som är hemligheten med det hela: Vad man än gör: Slakta aldrig själva hönan som lägger de gyllene äggen. Det borde förresten alla TRISS och Postkodslotteri-vinnare upplysas om, för där har man hört om många som spenderar pengarna direkt och så är de slut, när det hade kunnat gå att leva på dem resten av livet utan att ens röra originalsumman. 

Om man inte har några som helst skulder och lån så går det nog helt utmärkt att leva på 20 000 kronor i månaden. Familjen Fri lägger 4000 kr på mat varje månad och har 4000 kr i boendekostnader. Vidare lägger de till exempel 2000 kr på transport. Så när de har betalat det viktigaste, alltså mat, boende och transport så har de 10 000 kvar att leva på varje månad. 

Men det är ju helt och hållet upp till var och en vad gäller vad man vill ha för livsstil. Själv skulle jag absolut klara mig på 20 000 kronor i månaden om det nu skulle betyda att jag kunde kliva av ekorrhjulet och äga min egen tid resten av livet. Men heck! Det finns ju faktiskt människor som får ut 20 000 kronor i månaden efter skatt när de jobbar ett heltidsjobb, och de klarar ju sig...så varför skulle inte jag? Och tänk på alla fattig-pensionärer! De har inte ens 20 000 kronor. 

Hur gör man då? Jo, man lever på så lite som möjligt till förmån för att kunna spara och investera så mycket som möjligt. Man gör upp en budget där man tar kontroll över varenda krona och blir det inte tillräckligt med pengar över för att spara så får man trimma sin budget lite till. 

Man får uppoffra livsstil ett tag till förmån för att kunna ha en helt underbar livsstil lite senare. Och det är makalöst intressant vad mycket man klarar sig utan och vad mycket man kan dra in på. Jag har till exempel kollat över alla avgifter och abonnemang och har superkoll på matpriserna, och visst är det roligt att handla på ICA MAXI men man kan faktiskt spara flera hundralappar varje gång man handlar om man handlar på WILLYS istället. Pay attention and you will pay less!  

Det allra viktigaste av allt: 

GÖR EN PLAN OCH FÖLJ DEN! 

Detta som jag beskriver nedan är en idiotsäker plan som verkligen fungerar om man följer den till punkt och pricka. Men man måste ha bestämt sig och man måste vara beredd att dra in på livsstil tillfälligt för att kunna ha en livsstil som ingen annan senare.....

1. Gör en noll-baserad budget, vilket innebär att varenda krona är öronmärkt till något innan lönen ens kommit in på kontot. Pengar som inte går åt att betala nödvändiga levnadskostnader med går först till att betala av skulder och lån utom huslån (ja, vartenda öre som blir över skall gå dit) och har man inga skulder och lån så går det till sparandet. 

2. Men innan man betalar av skulder så skall man Spara ihop en nödfalls-buffert på ca. 10 000 kronor. Det här kan ta ett tag för många men ha det som mål. Sätt in pengarna på ett konto där du kan komma åt dem i nödfall men inte där du kan komma åt dem via swish eller betalkort. Varför skall man ha en nödfalls-buffert då? Jo, för har man skulder och lån upp över öronen så drabbas man ofta av Murphys Lag, alltså allt som kan hända händer och kusinerna Broke, Desperate, och Stupid flyttar in i sovrummet om man inte passar sig. Dessa pengar är endast till för nödfall som typ om kylskåpet går sönder eller om man får punka på bilen etc. Kom ihåg att julafton inte är ett nödfall. Den infaller alltid i december varje år så budgetera för den. 

3. Sluta låna! (om du inte har lån och skulder GÅ DIREKT TILL # 4) Attackera skulder och lån med allt du har i dig! Detta skall göras kraftfullt. Det är ingen ide att dra ut på det, det skall ändå bort, ungefär som när man skall dra av ett plåster..det kommer att göra ont men gör du det snabbt blir smärtan kort så gör det så snabbt det bara går.

Billån, studieskulder, blankolån, kreditkort etc. Allt skall bort! Allt utom bolån. Lista lånen i storleksordning från minsta till största (inte efter räntan). Betala minimum på alla skulder utom den som står överst på listan, den betalar du med alla pengar du bara kan klämma fram tills den är helt avbetald och så gör du samma sak med skuld nummer två på listan osv. tills alla skulder är betalda. Det här kan ta ett tag, månader eller ett par år beroende på hur mycket lån du har, men om du gör det med laserfokus går det bra. Sälj saker, avstå saker, åk inte på semester, sätt inte din for på en restaurang lev efter budgeten så går det. Det här skall nämligen göras med intensiv intention. Det hela blir som en snöbollseffekt. När man har betalat av den första skulden så använder man alla pengarna som förr gick till den skulden till att betala nästa skuld osv.. Alltså summan (snöbollen) som är tillgänglig att lägga på skulder blir större och större allt eftersom skulderna blir mindre och mindre. 

Varning: Någonstans här kan omgivningen börja protestera och ifrågasätta det man gör och tycka att man är galen. Bra! Det betyder att du är på rätt väg! Fortsätt!!!

När skulderna är avbetalda, låna aldrig mer en krona! Kom ihåg att låntagaren är för alltid  långivarens slav. Betala kontant för allt! Annars riskerar du att få jobba tills du blir 70.

Bland de värsta lån man kan ha är billån, så skall du köpa en bil spara ihop och köp den kontant. En tummregel att hålla sig efter är att man skall aldrig äga en bil som kostar mer än halva ens årsinkomst, för det har man inte råd med. Det finns nästan inget som går ner så mycket i värde som bilar gör (eller annat med en motor) så var försiktig. Ännu värre är det all leasa en bil för det är det absolut dyraste sättet i världen att äga en bil på. Detta sätt kan vara bra för ett företag att äga bil på men privat-personer be aware!! Bryt ned alla kostnader så får ni se själva. Det är helt idiotiskt! Men det är ett sätt för folk att köra en bil som de egentligen inte har råd med och tro mig det har man inte råd med. 

Själv har jag absolut inget som helst behov att imponera på någon, så för mig är detta hur lätt som helst. Men det här kan bli knepigt för folk som har som vana att köpa saker som de egentligen inte har råd med för pengar de egentligen inte har (därav lån) för att imponera på folk de egentligen inte ens känner. 

4. Spara ihop en nödfallsbuffert i storlek 3-6 månaders levnadskostnader. Inte 3-6 månaders lön utan vad man skulle behöva för att klara sig i 3-6 månader utan lön om man vill byta jobb eller om man blir avlagd från jobbet etc. A rainy day fund. Pippipengar, Fuck-off-fund.....You name it! 

Nu när delar av den amerikanska stadsapparaten till exempel stängde ned i över en månad och tusentals statsanställda blev utan lön så klarade folk med en nödfallsbuffert ändå av alla levnadskostnader utan att drabbas så hårt som de som inte hade pengar sparade. 

5. Börja nu att investera alla pengar som du förut använde till att betala av dina skulder med i stabila aktier i stabila kända företag med stabil avkastning, eller i aktiefonder. Gör inte dessa investeringar hos en bank för de tar alldeles för höga avgifter. Istället öppna ett ISK-konto hos till exempel AVANZA. När man kommer igång är detta jättekul och speciellt när utdelningarna börjar rulla in. Med utdelningarna köper du omedelbart flera aktier och har du fonder så återinvesterar du pengarna direkt i dessa fonder. Investera bara i företag som du förstår dig på, känner till och kan tänka dig att vara kund i. Håll dig borta från gizmos som till exempel Bitcoins (som de flesta inte ens fattar vad det är för de finns inte ens fysiskt i verkligheten) och investera för guds skull inte i guld. Guld har superdålig avkastning, bara ca. 2 %, om ens det över de senaste åren medan aktiemarknaden har haft mellan 8 - 12 % avkastning. 

Själv investerar jag i fyra typer av aktiefonder (mutual funds) där alla överträffar (outperform) S&B 500 (Growth, aggressive growth, growth and income, och international growth).

P.S. Varning: Här kommer också en massa människor att lägga sig i när de får veta vad man håller på med. Kom ihåg: Lyssna inte på ekonomiska råd och pekpinnar från din panka granne, på samma sätt som man aldrig skulle ta kost- och träningsråd från någon som är fet. 

6. Räkna ut hur mycket du behöver för att kunna leva i månaden och när din investering ger dig denna summa i avkastning kan du sluta jobba och gå i pension. Enligt den så kallade 4%-regeln behöver du 6 miljoner om du har 240 000 kronor om året i levnadskostnader vilket blir 20 000 kronor i månaden. Man rör alltså ALDRIG kapitalet. Man lever bara på avkastningen. Kom ihåg, man dödar inte hönan som värper äggen! 

GÖR EN PLAN OCH FÖLJ DEN! 

Lycka till!

Detta tar ett tag så ju tidigare man börjar desto bättre,
men kom ihåg att det heller aldrig är för sent att börja.

Haha....Fatta att jag är kärringen mot strömmen, antagonisten bland Aningslösa Influencers . Medan de skriker köp, köp, köp, konsumera, konsumera, konsumera så säger jag: Sluta för guds skull med allt meningslöst shoppande! Spara! Investera! Bli för alltid fri! Äg din egen tid! 

Att förundras

Tänk vad många vackra detaljer det finns i våra omgivningar som många inte ens ser eftersom de har så bråttom i vardagen eller helt enkelt tar för givet eftersom det alltid funnits där. Man tittar men man ser det inte liksom. Vad synd. Titta på dessa vackra gamla trädörrar på en byggnad alldeles intill Mora Kyrka till exempel. Så fina att jag fick lov att stanna till och ta en bild. Vad en dörr kan göra! 

I sviterna efter att jag hade bränt ut mig för några år sedan började jag helt plötsligt att se naturen och omgivningen med helt andra ögon, som genom en lins med laserfokus. Livet fylldes med de vackraste av nyanser där jag vandrade i mina Dalaskogar och längs vattnet och försökte hela mig själv. 

Jag kunde till exempel se hur frosten på lingonen gjorde att de gnistrade som de vackraste diamanter i skogen och jag kunde stanna upp för att bara förundras över hur eftermiddagsljuset låg på ett parti vildrosor. 

Fortfarande idag förundras jag över sådant som många kanske inte ens tänker på, de pyttesmå detaljerna och nyanserna, och det är jag så innerligt tacksam över, för det är det där lilla enkla och egentligen vidunderligt vackra som ger själen några sekunders extra njutning. 

En blå dörr att bli glad av. 

Ha en toppenfin torsdag! 

Sådant som skall finnas med i livet

Det här kan vara helt ointressant för vissa men det är något som jag nu i min ålder (nyss fyllda 49) tänker på dag och natt (om jag råkar vakna och inte kan sova:-) av olika anledningar. Bland annat för att jag vill kunna gå i pension inom några få år. Vidare vet jag att det är helt upp till mig själv att rodda mitt eget liv för att det skall bli precis som jag vill ha det. Jag kan inte förlita mig på någon annan än mig själv och därmed innebär detta en hel del planerande som jag mer än gärna ägnar mig åt. Jag planerar ju något roligt och spännande - FRIHET.

Jag läste just ett blogginlägg med titeln FIRE - Ta makten över din pension! skrivet av Frihetsmaskinen och jag kan säga att jag satt och nickade genom hela inlägget. Om inte vi vill jobba tills vi blir 70 år så gäller det att skapa sitt eget system där man sparar, investerar och skär ner på kostnader tills man har byggt en egen pengamaskin i form av en passiv inkomst som kan ta hand om oss resten av livet utan att vi är beroende av vare sig jobbinkomst eller statlig pension för att kunna leva. 

Ju lägre levnadskostnader man har desto snabbare tar man sig dit. Själv har jag ju slutat att konsumera kläder och prylar och drar in på det mesta för att ta mig till Avfart Frihet så snabbt som möjligt. Samtidigt har jag insett vad äckligt mycket vi konsumerar, mycket genom att inventera mitt eget bohag och garderob men också genom att stanna upp och uppmärksamma den hysteri som försegår omkring mig vad gäller shopping och ständig ackumulering av nytt, helt i onödan. De flesta behöver inte allt det där nya men shopping har liksom blivit ett tidsfördriv för många, kanske i brist på verkligt innehåll i livet? Jag vet inte, men sjukt är det. 

Jag har gjort en plan och allt jag handlar nu (mat, bensin och förbrukningsvaror) är planerat för att undvika dyra spontaninköp. Det kan låta tråkigt och begränsat men allt går om det är tidsbegränsat, alltså om man vet att om bara några år kan jag unna mig lite mer frihet inom de ovannämnda kategorierna, dock har jag mycket svårt att tro att jag någonsin kommer att gå tillbaka till den nivå av shopping som jag ägnade mig åt förr. Varför? Jo, för jag har andra värderingar i livet nu och så vill jag ha en enklare livsstil. Jag vill inte att prylar och kläder skall få ta upp plats och energi i mitt liv. Aldrig mer! 

Men under tiden gör jag vad jag kallar livskvalitets-listor där jag listar allt det som jag absolut vill skall finnas i med för att jag skall leva med kvalitet, och på de listorna finns både sådant som kostar och sådant som är helt gratis. Men för mig utgör detta det jag absolut vill ha med som ingredienser i det liv jag vill leva i framtiden. 

Jag har funderat ut vad som behövs/gör att jag myser i livet och mår bra i vardagen, och allt det skall finnas med och vara något jag har råd att unna mig på min passiva inkomst. Det är till största del ganska enkla saker som många tar för givet. 

Att skriva listor befärster (cementerar, fastslår, fastställer) sedan mina planer i verkligheten som del av mitt mål. Så nu finns de alltså på riktigt, och jag känner mig så glad och tacksam över det.

Sådant som alltid skall finnas hemma: 

• Blommor och färska blombuketter
• Svenska Dagbladet, The New York Times (Sunday Edition). 
• Kaffe och te av favoritsorter
• Ramlösa
• Mat som vi gillar
• Levande ljus
• Frukt
• Underbara böcker

Sådant jag alltid skall kunna unna mig regelbundet: 

• Massage
• Fotvård
• Ansiktsbehandling
• Frisör
• Zonterapi

Personliga förbrukningsvaror: 

• Hudvårdsprodukter (Estee Lauder) 
• Parfym (Chance - Eau Tendre- Chanel) 
• Smink

Media: 

• Internet
• Dagstidning
• Telefoni
• TV
• Bookbeat

Motionsformer: 

• Hundpromenader genom byn, i skogarna, längs älven och vid sjöarna
• Power Walks
• Gym av någon variant i framtiden för viktträning (men jag tycker det är supertrist med gym). Kanske tänka på att göra ett eget litet gym med en cross-trainer och vikter? 

Utrustning:

• Bil
• Cykel
• Spark
• Skidor
• Skridskor

Resor till varmare länder: 

• Januari, februari, mars - Kalifornien, Florida, Aruba, Kanarieöarna, Hawaii. 
• Slutet av april-maj - Italien, Grekland, Paris, London, Nerja.
• Mitten av oktober - november - Något av de varma platserna listade ovan. 

Från slutet av maj och sedan juni, juli, augusti, september, till mitten av oktober och december är fina månader att vistas i Sverige. Men jag känner också att ju äldre jag blir desto svårare får jag att tolerera vinterns kyla och mörker. Det tär på både kropp och själ på värsta sätt vill jag lova, och det spelar ingen roll hur många D-vitaminer jag knaprar i mig, jag måste nog se till att befinna mig på varmare breddgrader.

Ingen lista är satt i sten utan revideras vid behov om jag kommer att tänka på något mer. Men listorna är ett bra sätt att få syn på vad det är man värdesätter att ha i sitt liv och själv tycker jag att man kommer långt på det enkla.

Men tänk att det redan är onsdag! 

Efter jobbet idag skall jag unna mig lite fotvård. Det var länge sedan nu. 

Ha en jättefin dag. 

Det Okända

I går natt gick jag upp och släppte ut Lando som behövde gå ut och samtidigt gick jag in i köket och drack lite vatten. När jag kom tillbaka till sovrummet stängde jag av den röda lysande strömbrytarknappen till TVn på skarvsladden eftersom de små röda lamporna som indikerar att TVn och Digital kanal boxen har en strömkälla påkopplad ter sig så starka när det är kolsvart i sovrummet. 

Någon timme senare blev jag klarvaken av något som kändes som en virvel av energi som svepte in i huset. Det snurrade liksom till i en bråkdels sekund och så var det som om att energin tog sats och helt plötsligt gick både TVn och Canal Digital boxen igång och den röda knappen på skarvsladden började lysa igen. Jag hade ju tidigare tryckt av den, och det är verkligen en knapp som man måste trycka på för att sätta i av- eller på-läge. Det är inget som kan slå på och av själv, och nu stod alltså knappen i på-läge igen.

Vilken konstig upplevelse! Så oförklarligt och ungefär som när jag vaknade mitt i natten av att köksfläkten stod på i högsta läge och väsnades så pass att den väckte mig och jag fick lov att gå upp och stänga av den. (LÄS HÄR). Då var det hela ett pågående faktum, men i går natt kände jag först en energi som liksom kom insvepandes och som på något sätt tog sats. Och det konstigaste var att jag redan visste att TVn skulle blåsa igång innan det hände och därför hann jag också se det hela eftersom jag automatiskt tittade åt det hållet.

Oförklarligt, konstigt....Ja, men det kanske är så trots allt att vi inte är så ensamma som vi tror och att vi faktiskt inte förstår oss på all energi som finns omkring oss. Vi kanske inte ens skall försöka oss på att rota fram en logisk förklaring till det okända ibland. 

Ha en fin dag! 

Höjd pensionsålder

Japp, då var det klappat och klart från och med nästa år höjs då pensionsåldern från 61 till 64 som lägsta pensionsålder och samtidigt förlängs rätten att jobba kvar från 67 till 69. 

Och vad tycker jag om det? Ja, vad skall man säga? Det hela grundar ju sig i att välfärdens pengar är på upphällningen och att staten helt enkelt inte har råd att betala ut pensioner till skattebetalarna som har jobbat och betalat in pengar till staten i hela sitt liv. Nej, för staten har spenderat dessa pengar på annat, men det är det ingen som säger i alla debatter utan där talas det bara om att vi nu lever längre och är friskare som argument. 

Bull-shit, säger jag! För saken är den att efter 75 års ålder tenderar människor att drabbas av åldersrelaterade symptom som påverkar livskvaliten negativt, och enligt forskning inom gerontologi präglas de sista tolv åren ofta av sjukdom och ohälsa. Så gör då matten om man tvingas jobba några år extra på ålderns höst. Det betyder att man kanske får vara frisk och relativt pigg i några år för att sedan i rasande fart hamna i ålderdomens utförsbacke och dö. 

Men ju färre år vi behöver spendera som pensionärer innan vi dör desto billigare blir det ju för staten som ju slösat våra utlovade pensionspengar på annat. Jag vill också passa på att påpeka att för medlemmarna i regeringen och riksdagen gäller helt andra regler och summor pengar. De kan gå i pension efter ett väldigt kort antal år på jobbet och kan då plocka ut samma summa per månad som en fattigpensionär får under ett helt år. Men detta är det inte heller någon som tar upp. För vem fasiken orkar bråka? Vi svenskar finner oss i allt. Det är lugnast så. 

Men problemet ligger också i att alldeles för många svenskar har förlitat sig på staten som sin enda pensionskälla, medan man i USA till exempel vet att man själv är ansvarig för att finansiera sin egen pension och att den lilla summan man får av staten i Social Security Benefits bara är ett supplement. 

Jag upplever att många svenskar inte är tillräckligt upplysta om att de måste ta ett eget ansvar och därför kommer det som en chock när de sedan skall gå i pension och upptäcker att de nu skall leva på mindre än hälften av vad de tjänat när de arbetat. Detta är också en enorm klassfråga. 

När jag tänker på allt detta blir jag bestört och framför allt när jag tänker på alla som inte har något annat val än att jobba längre än vad de egentligen varken orkar eller vill. De har inte friheten att välja och det är därför det är så viktigt för mig med frihet. Frihet att aldrig behöva vara ekonomiskt beroende av någon annan och framför allt inte av regeringens nya bestämmelser om förhöjd pensionsålder. 

För mig handlar inte friheten om att jag inte vill jobba utan om att jag i alla lägen alltid skall kunna välja själv om jag vill jobba och när jag vill sluta jobba. Beslutet skall inte behöva vara baserat på om jag har råd att sluta jobba eller ej utan att jag har möjligheten att jobba så länge jag har lust...

Min nya livsstil där jag har slutat att konsumera annat är mat och förbrukningsvaror skall ta mig mot denna möjlighet. Avfart frihet ligger mellan 3 och 5 år i framtiden, beroende på en del variabler. Jag ser målgången där framme och det känns så otroligt inspirerande att fortsätta på den väg jag valt...

Uppdatering: LÄS DETTA inlägg Ta Makten Över din Egen Pension hos bloggaren Frihetsmaskinen

och  

Läs gärna sedan  detta intressanta blogginlägg här där bloggaren Petrusko berättar om hur han tog sig till ett ekonomiskt oberoende och tidig pension. Så inspirerande! 

Bilder från min enkla vardag: 

Omelett till frukost på söndag morgon gjord på rester av lördagens salsa - Mums!

#My life as a dog

#mylifeasadog

Söndagsmys i soffan som är mycket skönare än golvet alla dagar i veckan. 

Status - Övervintring av mina Mårbacka-pelargoner i garaget. 

Oj vad de börjat ta sig redan. Gör jag något fel? 

Jag vattnar dem sparsamt och så är ju temperaturen lite lägre i garaget än i övriga huset så blommorna står redan svalt. Förra året såg de ut så här typ i slutet av april.
Kanske jag får jättestora Mårbacka-pelargoner i år. 

Ha en helt underbar måndag!

Köpfritt 2019

Det köpfria året har redan börjat och det går hur bra som helst kan jag rapportera. Jag har faktiskt lyckats programmera om hjärnan och ställt in den på KÖPSTOPPs-läge förvånansvärt lätt, men eftersom jag har ett mål där belöningen är helt makalös underbar så känns det inte alls svårt att avstå nu till förmån för ett unikt liv lite längre fram. 

Jag har också upptäckt något fantastiskt och det är att har man väl tagit kontrollen över ett område i livet så följer andra områden med per automatik. När jag tog full kontroll över ekonomin och började leva efter en budget och slutade konsumera så tog jag även full kontroll över kost, motion och diverse stressfaktorer i livet. Det är som om att när jag väl hade bestämt mig så blev jag så otroligt bestämd och prioriterar nu det som är bra för mig och mitt liv på alla plan. Livet är en helhet där allt hänger ihop och det kan man inte komma ifrån. Att hålla en budget och inte köpa något onödigt går liksom stick i stäv med att ha koll på maten och inte äta något onyttigt. 

Jag äter nu nyttigare eftersom jag planerar mina inköp noga och aldrig köper hem skräpmat, och så är jag väldigt disciplinerad vad gäller motion och stresskontroll. Det verkar vara en omöjlighet att leva med glasklar intention inom ett område utan att det blir en domino-effekt som spiller över på livet i helhet. 

Jag städar, organiserar, planerar, budgeterar, sanktionerar (bort ohälsosamma människor och situationer)  och motionerar av bara farten liksom, och eftersom jag absolut inte hade förväntat att det skulle vara så är jag förstås mycket förtjust över den insikten. Tänk va?! Vilken bonus liksom!

Vad gäller tillåtna inköp så är det förstås mat och förbrukningsvaror, och dit räknar jag in några få plagg som som man nöter ut, typ strumpor och fingervantar. Men det gäller verkligen att skilja på behöva och villhöva, haha...för där kan annars det minsta motståndets lag börja härja hejvilt i förhandling med det sunda förnuftet om i vad skillnaden ligger. OK, jag vet till exempel att jag behöver investera i nya vinterstrumpor, för i går när jag skulle gå på kvällspromenad med Lando såg jag att det var hål i mina sista par varma favoritsockor. Samtidigt är det ju nu REA på fina vinterskor (tills nästa vinter) som jag blir sugen på att köpa (villhöva). Jag behöver dem egentligen inte eftersom de skor jag har duger bra så det är ju bara sådant som jag villhöva, och då blir utslaget NEJ. 

Jag har också börjat rensa ur mitt FANTASI-JAG ur garderoben, typ glittriga cocktail klänningar och 8 cm högklackade skor från mitt förra liv som absolut inte passar in i mitt liv längre och som jag nu börjar inse aldrig kommer att pass mer. Man måste leva i verkligheten liksom...och där är det mycket bekvämare att ta sig fram i lågklackat.

Alltså, allt det här känns så skönt, nästan på ett spirituellt vis. För man kan ju bara tänka vilken enorm last man har lossat och gjort sig av med när man inte längre känner att man måste köpa nya kläder och prylar hela tiden för att följa med flocken som är trendig.

Desto mer jag lägger det materialistiska åt sidan desto mer kommer jag i kontakt med helt andra nyanser av livet som faktiskt verkar vibrerar på ett högre plan. Jag avstår det oviktiga för det som är viktigt och lever helt prestigelöst utan pretentioner. Och då öppnar man upp till en helt ny värld....Det går inte att förklara för det måste erfaras. Ni som redan befinner er där vet precis vad jag menar...och allt annat ter sig så oviktigt, småaktigt och nästan löjligt (ursäkta men det är sant) i jämförelse. Det bästa av allt är att jag har helt slutat att bry mig om vad andra tycker om mitt sparande och om att jag använder min vinterjacka för tredje (min Didrikson) respektive nionde året (min Fjällräven) i rad.

Nedan är några bilder från lördagen då vi nästan snöade inne. 

Min amaryllis som jag köpte före jul behagar äntligen blomma nu när det är februari!

Vad hände med: Opp Amaryllis!?? 

Ingen kan uppföra sig nuförtiden. Inte ens julblommorna :-) 

Jag har hört att jullökarna faktiskt tog lite extra tid på sig denna säsong. Knepigt.  

Lördag eftermidddag spelade Mora IK borta mot Färjestad så vi såg matchen hemma i soffan 

med lite lördags-mys på talriken och Ramlösa i glasen, eftersom jag i princip har slutat med alkohol. 

Det var så mysigt att sitta inne med levande ljus och titta på busvädret ute. 

Jag är en riktig home-body som älskar att vara hemma. 

Det är väldigt mycket hockey på den här TVn. LoL! 

Ha en underbar söndag! 

Fokus: Frihet

Vad är det vi fokuserar på i livet egentligen? 

Går vi runt och fokuserar på fel saker?  Ja, från att döma av sociala media och annan media så tror jag faktiskt det. Livet verkar nämligen gå ut på att samla på sig prylar och kläder. Kolla in vilken blogg ni vill så handlar det till 90% om detta. Och tillhör man inte den flocken så anses man var lite av en onormal bohem och i värsta fall kanske också lite extrem (som i extremt konstig).

Fokus är alltså att ackumulera nya kläder och nya saker. Man jobbar och så handlar man för de intjänade pengarna och så jobbar man lite till och handlar lite till och så där går det runt, runt, runt.

Jag blir uppgivet ledsen på riktigt när jag till exempel läser i en blogg som ligger i min blogg-lista att nu är det dags att rensa ur garderoben så att vi kan fylla den med vårens modenyheter. Läs: Nu är det alltså dags att slänga det vi har och köpa nytt. Jag blir också less på bloggar som jag verkligen har gillat att läsa men där hela inlägg nu är skapta för att sälja kläder och saker. På riktigt?!?! Are you f***ing serious?!

Men blir vi lyckliga av det? Svar NEJ! För man kommer till en punkt i livet där man börjar känna en meningslöshet med all materialism och det kloggar liksom upp psyket. Tar energi och tar upp plats som gör att det som är viktigt på riktigt inte ryms. Det tänkte jag på när jag flyttade sist. Jösses vad med prylar och möbler och kläder och skor jag har. Det kånkades på fulla lådor i flera dagar. Bil-lass efter bil-lass med diverse kläder och prylar flyttade till och in i lådor, skåp och garderober i den nya bostaden. Saker och kläder som jag till största delen inte ens använder. Men oj så mycket energi de tog upp, och oj så mycket tid och pengar som har gått åt till att införskaffa allt detta som nu känns rätt så meningslöst.

Om vi lever bara en gång, är det verkligen sådant vi skall syssla med under den begränsade tiden vi har här på jorden? Samla på oss saker i ett ständigt kretslopp? Jobba, jobba, jobba - köpa, köpa, köpa - slänga, skänka, sälja - och så börja om på nytt igen?

Det är som om att vi har blivit grundlurade att gå på detta och vandrat rakt in i konsumtionsfällan så att andra skall tjäna pengar på oss.

Jag tror på riktigt att folk shoppar och ständigt jagar nytt för att fylla en tomhet i livet. Något fattas i själen eller hjärtat eller både och. Och jag tror att detta är omedvetet.

Överdriven shopping är symptomen av något annat. Fokus på ytan gör sedan att människor kan undvika att ta tag i det som finns under ytan. Man lägger vikt på det som syns utåt och inte på det som finns på insidan. Snygg blir bättre än snäll och smal står högre i kurs än smart, varje dag hela veckan året runt.

Jag vet inte om jag har slagit huvudet i en sten eller om det är allt ensamt vandrande i mina vackra  djupa Dalaskogar eller något slags mitt-i-livet-uppvaknande som gör att jag plötsligt vill ha något annat, något mer, och något med djupare mening.

Jag är faktiskt ingen flummig hippie-människa fastän det kanske låter så. Jag är inte ens miljöpartist fastän jag tjatar så mycket om hållbarhet och miljön hela tiden. Men jag är så fördärvat trött på att slösa bort livet på ytligheter. Jag vill därför fria upp plats och tid och pengar och energi till förmån för livet på riktigt. När jag inser detta infinner sig ett inre lugn som är en oslagbar känsla. Äntligen har jag förstått.

Jag har för alltid klivit av konsumtions-tåget. Jag vägrar att fortsätta följa flocken och jag kommer aldrig mer att ta THE ROAD TO NOWHERE som denna ständiga ackumuleringen av kläder och prylar som människor ägnar sig åt utgör. Istället tar jag ännu en gång i livet THE ROAD LESS TRAVELLED because I know it will make all the difference. 

Därför fokuserar jag nu på FRIHET. 

Jag skriver ofta och gärna om detta ämne nuförtiden har jag märkt och det är nog för att befästa det ordentligt hos mig själv. Jag försöker sätta ord på en inre process tror jag, och det känns viktigt. 

Ha en underbar lördag!

Sån't man lever på ett tag...

Tid för reflektion...

I bland kan man tycka att livet på mindre ort i Dalarna står stilla. Det i sig behöver inte alltid vara något negativt, men man lever i en rutin, och det skrämmande är att man faktiskt har vant sig och därmed accepterar detta som något normalt och något man skall finna sig i. Vara nöjd med att befinna sig i ett litet och begränsat sammanhang för alltid. Man bara gör det och man tänker inte så mycket på det, och det går rysligt fort att gå från det ena extrema till det andra. Man är flexibel, följer och rättar in sig i det rådande läget. Men jag har faktiskt alltid avskytt uttrycket: "Det är bara att gilla läget". I helskotta heller! Man skall aldrig behöva bara gilla läget. Over my dead body, liksom. 

Men så får man plötsligt byta miljö, träffa en massa intressanta människor, befinna sig i givande situationer där man får utbyta tankar, kunskap och erfarenheter...och oj så levande man blir av sådant. Med omedelbar verkan. 

I helgen bodde vi på vårt vanliga mysiga hotell på Östermalm vilket också är det hotell där TV 4 har alla sina medverkande gäster, och vi träffade på både helgens Triss-skrapare och Gunde Svan. Svenska Fotbollslandslaget har också hotellet som sitt officiella spelarhotell så det gänget har man ju också sprungit på några gånger nu. Man ser alltid kändisar där. Kul! Efter helgen bytte jag hotell eftersom jobbet hade bokat inför arbetsdagarna på Hilton Slussen. 

Det blev väldigt trevliga dagar i Stockholm med Skolverket, Högskolan Dalarna samt kollegor från skolor i hela Sverige i början av denna vecka, och det kommer jag att leva på nu en tid framöver. Jag känner djup tacksamhet för att få vara med bland sådana kloka människor med massor av innehåll och där det sker utveckling...

I onsdags när vi var tillbaka på skolan så fick vi träffa Skolnämnden och berätta för dem om vårt arbete med läslyftet och Samverkan för Bästa Skola. Det var faktiskt jättetrevligt att träffa en massa nyfikna politiker som vill skolan väl. Det är ju alltid kul när folk bryr sig om. 

Toppenbra föreläsare, en massa givande diskussioner, samtal och ständigt god mat :-) 

Nästa tillfälle blir i april och det ser jag fram emot. 

Ha en underbar fredag!