Tänk vad otroligt glad man blev förr i tiden då man brukade få brev!
Någon hade tagit sig tid att leta fram ett fint brevpapper eller kort och sedan satt sig ned för att skriva något meningsfullt till en vän eller familjemedlem. Sedan har man gått till posten eller affären för att köpa ett vackert frimärke innan brevet postades. Kommer någon ihåg den tiden?
Och tänk alla vackra kärleksbrev som finns kvar och som lång efter att människor gått bort (eller gått skilda vägar som i mitt fall) vittnar om en stark och innerlig kärlek mellan två personer. Så vackert och så nostalgiskt. Så fint för barnen att få veta att mamma och pappa älskade varandra innerligt.
Finns sådant ens längre?
Och tänk vad mycket historisk information vi har fått genom gamla brev. Hur blir det med allt det nu när nästan all korrespondens, om man nu ens kan kalla det för det längre, sker elektroniskt?
Hur blir det nu med historien? Är det någon mer än jag som oroar mig över sådant? För tänk om allt elektroniskt vi har plötsligt suddas ut. Hur får vi ens fatt på varandra då? Vi har ju allas nummer inlagda i våra telefoner och allas uppgifter i datasystem. Tänk tanken.
Jag har alltid ägnat mig åt att skriva tack-kort.
Så fort vi har varit bjudna någonstans eller fått något så har det skrivits tack kort från vårt hushåll, även från barnen. Me gör man sådant nu anses man nog lite annorlunda. Men tänk ändå vad glad man blir över att få något sådant. Betydelsen av det man bjudit på, gjort eller gett får liksom en större mening eftersom någon sedan ansträngt sig, gått den där lilla extra milen för att säga TACK.
Jag har bestämt mig för att börja skriva till folk igen och denna vecka har jag fått iväg inte mindre än fem brev till olika människor som jag inte har haft kontakt med på länge, och det känns så kul.
Härom veckan damp detta vackra stora certifikat med i min brevlåda tillsammans med ett mycket trevligt handskrivet brev från en kvinna i England som gav mig medlemskapet i
The Handwritten Letter Appreciation Society
Underbart! Och vilken ära.
Ja, så nu är det Bar å skriv...som kanske Ingemar Stenmark skulle ha sagt :-)
Men jag har faktiskt inte en jättesnygg handstil, men det är väl förhoppningsvis innehållet som räknas och inte utseendet so much. Haha..jag går på den linjen.
Ha en fin lördag!
Jag har också tänkt lite på det. På att man hade brevvänner förr. Som sagt nu sker det ju elektroniskt. Ja man skriver ju inte ut mailen och sparar i någon låda precis. Fast alla mina brev som jag fått har jag ändå inte sparat. Varför skulle jag ha gjort det? Jo jag sparade några år på kärleksbrev från tonåren, men eftersom dom inte var från min make så åkte dom i soporna. Roligt att du börjat skriva igen, jag skickar några vykort då och då men det är nog allt. Ha en fin helg. Kraaam Pia
SvaraRaderaJag hade mycket brevvänner som ung. Annika och jag började skriva till varandra när vi var 10 och kan du tänka dig, vi skriver fortfarande!! Vi har föjt med i varandras liv i 45 år! Vi träffas också, även om det kan gå lite tid emellan. Vi har lika gamla barn så vi träffades ju familjevis också och för snart ett år sen var vi i Stockholm med våra döttrar. Hade en jättehärlig helg.
SvaraRaderaKram
Här är det bara gratulationskort, julkort och semesterkort som skickas tyvärr kanske jag ska skriva. För visst var det kul när ett brev damp ner i brevlådan förr.
SvaraRaderaKarm Carin
Minns alla mina brevänner och hur kul det var att få brev, som julafton att gå till brevlådan :) har massa brev sparade hittade bla ett jag fick av min mormor som inte finns längre kram
SvaraRadera