Nu är ordningen återställd

I dag börjar jag jobba igen och därmed kickar höstterminen och även läsåret 19/20 igång. Vi lärare har K-dagar denna vecka, tisdag till fredag, och eleverna kommer först på måndag den 19 augusti. 

Tänk att jag nu påbörjat mitt tredje år på skolan som jag trivs så enormt bra på, mest på grund av ett otroligt fint ledarskap samt kollegor i världsklass. Dessa två faktorerna är helt avgörande för min del, och bara jag har det i ryggen så klarar jag vad som helst sedan. Bring it on, liksom! 

Detta läsår tar jag mig även an en ny utmaning och det är att undervisa i engelska på högstadiet. Jag har nämligen bara undervisat i engelska på gymnasiet förut och där går ju elever som har sökt in på en linje, som vill vara där och som oftast även då jagar bra betyg, vilket av naturliga skäl också har positiva konsekvenser på elevernas motivation. Det skall bli intressant att jobba med högstadielever. Jag vill ju få med mig alla och jag vill framförallt skapa en lärmiljö där alla känner sig välkomna, motiverade, samt att de känner att de kan lära sig oavsett förutsättningar. Det är mitt mål! My pledge! Det kan bli ett eldprov men jag är beredd. Livet ska vara spännande! 

En annan ordning är också återställd.....

Vi har haft mycket familj här i sommar men nu är ordningen helt återställd i gäststugan. 

Jag har dammat, dammsugit, torkat golven med såpa, vädrat och bytt sängkläder samt tvättat sofföverdragen. Ja, till och med blomman vid fönstret fick duscha lite under friskt kallvatten. 

Nu är det kliniskt rent, precis som jag vill ha det. 

Det som är så fantastiskt bra med klassiska och krispiga Ektorp sofforna från Ikea är att det går lätt som en plätt att tvätta överdragen och voila så är de som nya igen och doftar ljuvligt av sköljmedel. 

Jag är stormförtjust över vårt lilla gästutrymme med 1.40 sängen, sofforna och det lilla söta möblerade utedäcket utanför altandörren där borta.  Ja, som ett litet hotellrum nästan.  

Nybäddat inför nästa besökare. Det är bra att ha allt klart. 

Nu ska jag leta i gömmorna efter ett fint grå-blått överkast som jag tror att jag har undanstoppat någonstans, för det skulle passa väldigt bra här kom jag just på.

Flickorna skickade den här vackra bilden från Hawaii där de tar ett dopp i brinnande vacker solnedgång. Det blir kvar på Hawaii ett tag till och det blir en fin avslutning på sommaren för dem innan de återgår till vardagen och universitetsstudier. Emilia till andra året på ämneslärarprogrammet och Bella som förstaårsstudent på sjuksköterskeprogrammet. Spännande!
Jag är en stolt mamma till kloka, smarta och ambitiösa flickor!



Ha en fin tisdag i ekorrhjulet! 

Aloha...

Döttrarna skickar sådana fantastiskt vackra bilder från sin vistelse på Hawaii varje dag 

och här är bara ett litet axplock. 

Hawaii är en otroligt vacker plats. Så speciellt.  

Jag har flera vänner som har bosatt sig där permanent.
Jag förstår varför. 

Note to self: Man borde åka till Hawaii oftare :-)

Jag är så glad att flickorna får ha sådana fantastiska dagar på dessa paradisöar. 

Ha en fin måndag! 

I morgon, tisdag, börjar jag jobba igen efter en lång och härlig sommar. 

Jag vet inte vart tiden tog vägen.
Men det här sommarlovet gick rekordsnabbt i alla fall.

Ha en fin måndag! 

Förundran...

är en viktig del i en antiinflammatorisk livsstil där andra faktorer bland annat är god sömn, återhämtning från stress, motion, ett positivt tankesätt, personlig utveckling, och förstås en antiinflamatorisk kost. 

Förundran är när man liksom kan tappa bort sig själv i något vackert som konst, musik, berättelsen i en god bok, en magisk skog, glittrande vatten på sjön, de vackraste av blommor eller bara i något annat av livets gnistrande små ögonblick. Det är sådant som gör livet förunderligt och därmed värt att leva. 

Själv förundras jag ofta av det vackra i naturen, enkla saker som gnistrande frost på ett lingon, och av blommor. Jag kan titta på dem och arrangera om dem och flytta runt dem i olika rum och i olika ljussättningar och bakgrunder och fotografera dem i all oändlighet. Ja, jag förundras!  

Rosor och tulpaner tillhör ju de blommor som ändrar utseende för var dag som går 

och som för det mesta är som vackrast precis när de skall till att blomma över. 

Ungefär som med människor....Ju längre tiden går desto mer karaktär får de. 

Mina vackra rosor som jag fick av familjen från Blekinge. 

Så vackra! 

Förundran har alltså positiva effekter på hälsan - Så förundras på bara :-) 

Rosor på blå skrynklig linneduk och rosor på Morrisbricka. 

Jag önskar alla som läser detta en förundransvärd dag!

Det var bara INBILLNING!

Jag fick fantastiska nyheter på medicinmottagningen vad gäller provresultat. Nivåer som en aktiv och frisk 25-åring, sa doktorn. Inget fel på blodsockret, inga höga blodfetthalter, inget högt kolesterol, normala värden på allt annat, till och med  på sköldkötteln. Vidare hade jag en helt ren magnetröntgen. Det var ju otroligt skönt att höra. Inga blockage eller tumörer, ingen MS och inget annat. Helt rent! 

Ja, det ser fint ut. Få är tydligen så friska som jag. Och efter att min medicinläkare konsulterat neurologen på Falu Lasarett kom man fram till att min avdomning i hela högersidan av kroppen, som jag fortfarande känner av och som gör att högerbenet och högerarmen inte har samma kraft som vänster sida, bara är vad man så fint kallar Funktionella Symptomer, och som man inte behöver ha mycket innanför pannbenet för att förstå är kodord för INBILLNING.  När jag sa det till läkaren, för att jag kunde inte låta bli, så sa hon att det inte betydde inbillning utan bara att åkomman är psykologisk och inte fysisk. För mig är det fortfarande samma sak som inbillning. Det sitter i huvudet och inte i kroppen. Det är alltså inbillning.  

I ca. tio minuter efter den diagnosen både skämdes jag och kände mig kränkt. Jag skämdes för att jag hade tagit upp tid och resurser av sjukvården för en helt inbillad åkomma, och jag kände mig kränkt för att läkarna påstod att jag bara inbillade mig. Det är alltså så att om man inte hittar någon neurologisk förklaring till symptomen så inbillar sig patienten det hela. Ha ha! Vad praktiskt och samtidigt komiskt! Man blir ju faktisk lite full i skratt om man tänker på det hela så. Vad enkelt! 

Men jag vet att jag inte inbillar mig. Jag är nämligen ingen person som ens gärna går till doktorn. Förutom mina förlossningar har jag fått behandlande sjukvård vid endast två tidigare tillfällen i mitt nästan 50-åriga liv. Det skall väldigt mycket till innan jag går till en vårdcentral eller söker läkarvård. Men då, förra veckan när jag plötsligt domnade av i hela högersidan blev jag så rädd att jag ringde 1177 och där uppmanade man mig att åka till akuten. Jag trodde faktiskt att jag hade fått en stroke. 

Läkaren skall höra av sig till mig om tre veckor och kolla upp läget men jag bestämde mig blixtsnabbt för att ta saken i egna händer. Jag tänkte: Homeopati, akupunktur, zonterapi, naprapat, massage....You name it! Och redan i går besökte jag en kinesisk kvinna, som håller på med akupunktur och massage, med mycket gott rykte och som har hjälpt många med alla möjliga åkommor, allt från högt blodtryck till ont i ryggen och problem med ämnesomsättningen. 

Ja, och vilken behandling! De där nålarna var minsann inte att leka med. Vidare fick jag massage och hon konstaterade inte bara att högersidan är sned, det ser man tydligt på höfterna som är ojämna, utan även att den är stenhård samt att jag har en inflammation i lårmuskeln. Hon tryckte på låret bak med ett finger och det gjorde fruktansvärt ont. Behandlingen tog nästan 2 timmar och jag skall tillbaka nästa vecka. Japp! Vad som helst bara jag blir bättre. Bara jag slipper känna det så här! 

Kinesisk akupunktur.

Ha en fin lördagsmorgon! 

Vikten av både rutiner och guldkant på vardagen

Jag läser i en av bloggarna i min blogg-lista att bloggaren där planerar att börja jobba igen, mycket av den anledningen att hon vill ha rutiner i vardagen och för att hon inte vill äga sin egen tid där hon var fri att göra precis vad hon ville längre. Jag hakade upp mig på det lite eftersom mina planer är precis tvärtemot hennes. Jag strävar som bara den för att ta mig till AVFART FRIHET. Men jag förstår henne utifrån hennes enskilda situation och det hon varit med om den senaste tiden, och håller verkligen med om det där om vikten av rutiner för välmåendets skull.  

När man äger sin egen tid helt och hållet och inte behöver löne-jobba är det enligt min personliga erfarenhet faktiskt väldigt viktigt att man ändå försöker att få till rutiner i vardagen, främst för att man skall må bra, och det gäller både psykisk och fysisk hälsa.

Jag har ju själv varit hemmafru i nästan 20 år och har därmed personlig erfarenhet av att om man inte strukturerar upp tiden och dagarna och veckorna, bara för att man är ledig resten av livet, typ, så tappar man lätt bort sig själv och blir busy-doing-nothing, och tiden bara försvinner iväg. Och det är ju inte så man vill ha det om man äntligen nått fram till Avfart Frihet. 

Nej, det vill man absolut inte! Jag tycker därför att det är viktigt att man har planer, bäde långsiktiga och kortsiktiga: Vad skall jag åstadkomma i år? Vad skall jag göra denna månad, denna vecka? Vilka planer har jag för att göra livet så trevligt och så intressant och så produktivt som möjligt? Vad skall jag göra som utvecklar mig som människa? Vad växer jag och mår bra av?

Själv såg jag för det första alltid till att ha en rutin hemma vad gäller städning, handling och matlagning, och klädvård. Renlighet och ordning är ett måste för mig och gör hemmet lugnt och trivsamt. En oas att återvända till, en trygghet, en skön återhämtningszon. Vardagsrutiner i friheten skapar struktur och det behöver nog de flesta av oss för att inte spåra ur. 

Vidare tränade jag alltid på bestämda tider och dagar varje vecka och alltid på morgonen runt 9-tiden. Det är en toppen tid tycker jag för på eftermiddagen är man ju trött och lite slö, och det sista man har lust med då är ju att åka till gymmet och trängas med andra som bara har tid att träna efter jobbet. Tränar man på morgonen kan man duscha och sedan är man klar att ta sig ann dagen och de aktiviteter man vill.

Resor sätter guldkant på tillvaron och därför är det ju alltid kul att ha några sådana inplanerade under ett år, både korta och långa resor. Det är ju alltid kul med ett par dagar i Stockholm, och lika trevligt är det med en längre resa till varmare breddgrader när kyla och mörker råder här hemma. 

Sedan tycker jag att det är fint att planera in egenvård: Massage, ansiktsbehandling, fotvård, zonterapi och besök hos en homeopat med jämna mellanrum, och då är det ju bra om man har stående tider med jämna mellanrum som jag hade när vi bodde i San Diego och Japan till exempel. Jag gick på ansiktsbehandling var tredje vecka och det var inbokat som lyxig egentid att se fram emot.

Något annat, och som utvecklar mig som människa samtidigt som det gör livet intressantare är att ständigt hålla mig uppdaterad vad gäller vad som händer och sker i världen. Så tid för att läsa och lyssna och titta på omvärlden är absolut livsviktigt för min egen del. Jag startar gärna dagen med ett par seriösa dagstidningar av lite tyngre namn (lokaltidningen är enligt min mening bara en skvallerblaska) fullt medveten om vilken politisk affiliering tidningarna har förstås eftersom all nyhetsrapportering är vinklad efter den. Ja, så tid till att hålla sig ajour med världen är bra att ha med i sin vardagsrutin. Här tillkommer också tid till att läsa en massa bra böcker och gå på utställningar av olika slag. Ju mer man vet detso roligare blir också de flesta kontexter och man får därmed vad jag kallar ETT RIKARE LIV - Själv är jag född både nyfiken och intresserad, och en av mina svagheter är min nästintill oförskämda otålighet med människor som inte är det. 

Ja det finns ju enormt mycket att göra den dagen man äger sin egen tid och kan bestämma helt själv över vad man skall ägna sig åt varje dag. Men det viktigaste av allt är att ta tillvara på och utnyttja tiden!

Jag kanske har det lite mer förspänt än andra när det kommer till att veta hur man lever bra när man äger sin egen tid, eftersom jag redan provat på det i nästan tjugo års tid innan jag fick lov att börja jobba heltid efter skilsmässan. Det har jag insett de gånger jag träffat på människor som har djup ångest över att gå i pension eftersom de inte har en blekaste aning om vad man kan göra med så mycket ledig tid. För mig var det tvärtom under de åren. Jag fattade inte när mina stackars heltidsarbetande svenska väninnor ens hade tid att leva. Ja, jag tyckte faktiskt synd om dem som satt i en sådan horribel situation att de fick lov att heltidsarbeta och till råga på allt elände också fick lov att lämna in sina små bebisar till barnomsorgen. I mina ögon fanns det ingen som helst livskvalitet i ett sådant upplägg. Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag det fortfarande. Men det kan jag inte säga högt här i Sverige, och alla fattar varför. Det är inte heller politiskt korrekt. 

Ha en helt underbar eftermiddag! 

Sista fredagen på sommarlovet 2019. 

Vad hände sedan?

Jag skrev ett inlägg för några dagar sedan som hette När man blir lite rädd och som man kan läsa HÄR. 

Här kommer en uppdatering:

Jag är fortfarande lite avdomnad i hela högersidan av kroppen och har inte alls samma kraft där som jag vanligtvis har. Jag kan inte stå på höger ben och böja ned knät till exempel. Jag har heller inte samma känsel i höger sida som i vänster och känner mig därmed sned i kroppen. Jag får lite smått panik och försöker dunka igång blodcirkulationen i högersidan fler ggr om dagen då sidan känns kall. 

Jag är hemma och lever som vanligt. Jag tar till och med hundpromenader men tar mig inte runt lika snabbt. Jag har storstädat huset och tvättat som aldrig förr, för jag har fått för mig att det är viktigt att jag håller igång kroppen. Rör extremiteterna. Men det känns så jädrans konstigt. Att tappa kraften och känslan. Jag är också trött som attans.

Jag har tagit en massa prover (dock inget för TBE eller Borelia, varför vet jag inte), gjort skiktröntgen två gånger och har fått gå med ett EKG i ett dygn. I tisdags var jag på magnetröntgen och nu är det bara att vänta på vad läkaren säger i dag när jag skall dit.

Jag är förberedd på att eventuellt behöva ställa lite krav om de inte hittat något, det måste man i den svenska sjukvården nämligen. Man måste stå på sig och man måste nästan veta själv vad det möjligtvis kan vara och vad man vill läkarna skall leta efter. Japp! För här görs inga extraprover och undersökningar utöver det vanliga  minsann, för det kostar nämligen pengar. Och pengarna är ju nästintill slut i den svenska välfärden och därmed får ALLA NÅGOT MEN INGEN FÅR MER.

I mitt fall har all undersökning handlat om huvudet, halsen och nacken i skikt- och magnetröntgen. Jag undrar varför man inte har intresserat sig för benet och armen som är avdomnade till exempel? Konstigt! Sedan har jag märken/tecken på sköldkötteln som syntes på skiktröntgen, och det har man heller inte tittat på eller undersökt närmare.

Jag lär bli en sådan där besvärlig patient för jag tänker inte nöja mig med att de meddelar att de inte hittar något fel och sedan skickar hem mig. För det är ju något som inte stämmer om man tappar känseln och kraften i halva kroppen. Det är i alla fall bäst att vara inställd på det och hellre bli positivt överraskad om det blir någon lösning på det hela. Om man hittar felet och kan behandla det alltså.

Jag hörde på nyheterna i helgen att det vanligaste tillståndet som läkare missar är cancer hos patienter som söker vård för olika symptom. Folk är sjuka och sjukvården missar att de har cancer!!

I helgen åkte en släkting till mig in på akuten. Hon, en 40-årig tvåbarnsmamma som annars är helt frisk och hälsosam och mycket vältränad, hade nämligen känt sig trött och hade en hemsk huvudvärk. Hon blev hemskickad från akutmottagningen och ordinerad Alvedon av läkare. Men efter att hon krävt en grundligare undersökningen hittade man en tumör i hjärnan som visade sig vara cancer. I tisdags blev hon transporterad till Uppsala. Tänk om hon bara hade följt läkarnas ordination om att åka hem och äta Alvedon i några dagar?!!? Jag törs knappt tänka på det. Nu håller jag tummarna för henne och hoppas att det skall gå bra. Mina tankar går till henne och hennes familj flera gånger om dagen. Ja, det är ofattbart. FUCK CANCER! I dag skall hon opereras i Uppsala. Man skall försöka ta bort tumören i hjärnan. Den som orsakade den huvudvärk som läkarna ordinerade vila och Alvedon för.

I USA hade hon varit rik nu! Hon hade kunna stämt arslet av den sjukvård som hon uppsökte men som friskförklarade och skickade hem henne med en sådan allvarlig sjukdom som man kan dö av. Men i den svenska sjukvården är alla ansvarsbefriade verkar det som. Inget sjukhus kan stämmas och därför står patienter maktlösa. Det blir inga kännbara konsekvenser och då finns det inga påföljder att frukta för ett sjukhus. På sin höjd blir det en Lex-Maria anmälan här, och då skall någon typ ha dött först.

Det är alltså sådant här jag gnäller på angående vårt svenska system, för slappheten gör mig rasande. Filosofin verkar vara: Friskförklara och skicka hem så många sjuka patienter som det bara går för att de kostar! Dagens sanning! Man undrar nästan om de har skrivit på något hemligt kontrakt som handlar om att spara in på så mycket det bara går. Jag gnäller absolut inte på alla fantastiska människor som dagligen jobbar och sliter inom vården med skamligt begränsade resurser till sitt förfogande (personal, tid, pengar). Men som systemet är så är det totalt oacceptabelt och inte OK! Man får inte missa cancer hos patienter som söker hjälp bara för att man lät bli att göra en grundlig undersökning! 

Jag kan inte låta bli att jämföra med USA där läkarna går till ytterligheten för att hitta felet. Har man väl kommit dit och checkat in så är man deras ansvar och det tar de på fullaste allvar och vänder ut och in på en för att lokalisera felet. Jag förstår dock att skillnaden ligger i att eftersom den svenska sjukvården finansieras med offentliga medel så har inte svenska läkare samma frihet att använda hur många resurser som helst på samma sätt som amerikanska läkare kan göra där vården är privat. Men det kan vara skillnaden mellan liv och död för den enskilde patienten. 

Ha en fin dag!

När starka krafter sätts i spel!

I går morse hade jag en skön och lyxig morgon alldeles ensam med mitt kaffe och mina tankar om framtiden som jag skriver ner i den här fina italienska läderboken. Ja, i den finns listor med mina mål och planer och jag uppdaterar när jag känner att det behövs eller när jag kommer på något nytt som skall tilläggas. 

När man skriver ner sina planer och mål på det sättet så blir de verkliga. Så länge de bara finns i tankarna är de mer diffusa och lite som luft för mig, men så fort de finns på pränt så finns de liksom på riktigt, konkretiserade. Man har liksom befäst dem i en affirmation och de tar då form och börjar sedan gro i det verkliga livet. Ja, jag kan riktigt se mitt framtida jag i mitt framtida liv! Kraftfullt! 

Det är faktiskt en väldigt mäktig handling. Prova! Attraktionslagen eller Universums lag eller Newtons lag, eller vad man nu väljer att kalla det, börjar då nämligen att jobba på som bara den och mycket starka krafter sätts därmed i spel! 

Unfulfilled desires are powerful forces! 

I går var det sedan dags för magnetröntgen och jag åkte till sjukhuset helt utan metall på kroppen. Ringar och örhängen lämnade jag hemma och jag fick inte heller ha på mig något smink eller några hårprodukter. Ja, och då såg jag ut så här......helt au naturel men färgglad i alla fall :-) 

Gårdagens jag: 

Rosa linneskjorta - Kappahl

Benvita chinos - Gant 

Rosa mocka loafers - Bass 

Svart väska - Longchamp

Glasögon - Tommy Hilfiger

Alla plagg är gamla och fyndade i min alldeles egen garderob :-) 

Jag blir så glad av färg! 

Ja, färgglatt skall det vara för min del. Både på kläder och inredning. 

Tänk att få måla naglarna så att de matchar kläderna och speciellt i denna rosa ton. 

Man kan ju inte bli annat än glad av sån't! Eller hur? 

Ha en helt underbar onsdag!

KRAM 

Ibland måste man bara öppna garderoben

och hälsa på hos alla plagg man redan har! 

Faktiskt! 

Vi skall på dop i början av september och jag kände lite små-panik över vad jag skulle ha på mig. Dopet skall vara i kyrkan och efteråt skall det vara en liten mottagning i en vacker Stenlänga i närheten. Ja....så vad tar man på sig!? Herrarna skall ha kostym och jag vet att modern till dop-barnet skall ha på sig en vacker klänning från By Malina, en sådan där hål-virkad som prinsessan Victoria hade på ett av kungabarnens dop. En dröm. 

Trots köpstoppet började jag olydigt ploga igenom klänningsrean på Boozt.com, alla 35 sidor! Men så blev jag påmind av en väldigt stilsäker blogg-vän om att jag kanske har något i garderoben redan, och visst hade jag det!

Jag bestämde mig för min vackra blåa virkade klänning från Ralph Lauren, den där söta med kort ärm och klockad kjol, och till den tar jag på mig mina guldfärgade ballerinas. Toppen! Då var den funderingen ur världen. Det är så bra att få bolla med någon ibland! Tusen tack Anna- vars fina blogg ni hittar HÄR!  

Klänningen är väldigt klassisk, men jag piffar upp den med guldskor och en färgglad sparkling clutch-väska. Och voila! Så är jag dop-duglig! :-) 

Ja, det är ju så kul med kläder och stil, och därför gäller det att hälsa på de plagg man redan har med jämna mellanrum. Med köpstopp får utmaningen helt enkelt ligga i att få ihop något riktigt smashing av det man redan har istället för att ständigt leta nytt, som jag gjorde förr. Men det skulle kunna vara väldigt lätt att trilla av vagnen kände jag. Det är väl så när man är en före detta shopaholic, som med alla andra tillstånd som slutar på -holic tänker jag. Tur att det inte blev så nu! 

Vilka skatter man kan hitta i sin egen garderob :-) 

Ha en strålande fin dag! 

Kram

On a beach in Hawaii...

Emilia delade den här vackra bilden från Hawaii där båda döttrarna spenderar augusti med sin pappa. 

Jag är så oerhört tacksam och glad över att flickorna reser ofta och gärna. 

I min värld så finns det ingen bättre utbildning i livets skola än att befinna sig på resande fot. 

Och det här med flygskam med mål att få oss svenskar att sluta resa...Vilket jä**a nonsense! 

Det är nog vare sig flygbränslet eller vi svenskar som är de största problemen där.  

Kolla fakta! 

Tänk Factfullness av typ Hans Rosling varianten.
 Vad är sanningen egentligen?  

Efter allt snack och all mediauppmärksamhet runt flyget som den stora miljöboven så trodde 70% av tillfrågade svenskar felaktigt att flyget var den största miljöboven, enligt en undersökning som utfördes i början av sommaren. Medias största uppgift är ju att styra opinionen och efter all uppmärksamhet på flyget som miljöbov av den allra värsta sorten så är det väl inte så konstigt att svenskarna trodde att det var så. Men det är ju fel faktiskt. Alla utsläpp är dåliga för miljön, inklusive flygbränsle, men flyget står inte ens i närheten av att vara bland de översta värstingarna på den listan.

Så var vaksam på allt ni hör och läser. Risken att ni blir lurade i den ena eller den andra riktningen är enorm. Var inte så snabb att godta och svälja alla slutsatser som redan har blivit dragna åt er! 

Ta reda på egen fakta! 

Snälla, var inga lättlurade pinsamma dumbommar! 

I slutet på augusti kommer flickorna hem och äldsta dottern fortsätter då sina studier på Ämneslärarprogrammet medan yngsta dottern kommer att påbörja sina studier på Sjuksköterskeprogrammet. 

Jag är så stolt över att båda döttrarna inser vikten av att skaffa sig en riktig utbildning som leder till bra jobb med stabila inkomster. Både lärare och sjuksköterskor är ju nu bristvaror i Sverige och därmed hoppas vi på en bra utveckling vad gäller både löner och villkor inom båda branscherna. Vidare är ju båda yrkeskategorierna bärbara, alltså man kan jobba var som helst, både här i Sverige och internationellt, bra man skaffar de rätta tillstånden. 

Bravo Zulu, till båda mina underbara och smarta döttrar. Jag älskar er över allt i hela världen! Det är ni som är meningen med livet! Heja er! 

Well done! 

Jag ligger efter

med uppdateringarna från livets vardag. 

Det blir så när man har huset fullt med folk och när man är värdinna uti fingerspetsarna. 

Då blir man mer än busy. 

Vi har som sig bör under sommaren ätit så mycket gott men jag har faktiskt gjort mitt allra bästa för att hålla mig sockerfri, vilket inte alltid varit det lättaste med så mycket gott på bordet. 

Till grillbitarna har det mest blivit sallad för egen del och till såserna har jag valt sockerfria recept och lågkolhydratsvarianter. 

Jag gör en supergod Dragonsås på creme fraiche, biffbuljongtärning, vitlöksklyftor och så dragon förstås. Helt sockerfri och så god till de flesta grillrätter. Jag gör också en pepparsås utan socker och kolhydrater och den serverade vi till middagen den sista kvällen med Blekinge-borna som det är bilder på nedan. Mums så gott allt blev och jag var därmed supernöjd. 

Middagen sista kvällen med de sista gästerna som åkte hem i går. 

 Ha en underbar måndag och speciellt ni som kliver på ekorrhjulet i dag. 

Augusti är min favoritmånad

på sommarlovet. 

Det blev som det blev liksom. 

Och därmed kan man också släppa taget...

Alla sommarens förväntningar är borta, ni vet de där om det perfekta sommarlovet då man skall hinna massor och typ leva livet för hela året under sommarens korta månader...Men så blir det ju aldrig, för vips är sommarlovet snart slut och det är bara att konstatera att jag inte hann så mycket som jag trodde att jag skulle. Typ inte ens hälften, fast jag är faktiskt nöjd ändå. 

Jag gillar inte högtider och säsonger som kommer med uppskruvade förväntningar att leva upp till. Jo, förresten, jag gillar högtiderna men inte förväntningarna om att allt skall vara så vackert och underbart och perfekt och Instagram-vänligt. För det blir aldrig så. 

Mina jular blir till exempel aldrig som på bilderna i tidningen Lantlivs julnummer. Inte heller liknar mina somrar Ernst Kirchsteigers i Sommar med Ernst det allra minsta. Jag hinner till exempel aldrig i lugn och ro med att renovera upp ett helt sommartorp på semestern.... :-) 

Men sommarlovet har varit så där vardags-mysigt och lugnt. Fokus har legat på återhämtning och ledighet från vardagens inrutade rutiner. Det har varit så för mig sedan jag brände ut mig och gick in i den berömda väggen för några år sedan. Mitt system klarar liksom inte av så mycket annat sedan dess. Stress och press får inte finnas på kartan. 

Sköna dagar på fäboden norr om Orsa. 

Häromdagen var vi bjudna till Anita i hennes stuga på lite kaffe och fick en 

sådan härlig eftermiddag i värmen att avhandla livet i högt och lågt.

Jag med Anita, som annars bor i Grekland, och min mamma som också har stuga på fäboden. 

Min fina mamma som fyller 80 nästa år. 

Härliga dagar i solen på verandan.

Mycket läsning. 

Massvis med god mat hela sommaren. 

Jag har gjort mitt allra bästa för att undvika socker...men rätt var det är så sitter man ju där i sommarvärmen och slickar på en mjukglass ändå :-) 

Hundar är livet och jag är så stolt över Lando som var så gästvänlig mot Easton som hälsade på i två hela veckor med familjen från Blekinge. Allt gick bra bara Lando hade lagt ned lagen och etablerat vad som gällde. Rör inte min mat eller min matte, typ...och han sa ifrån ett par gånger men sedan gick det bra.

Lunch-fika med döttrarna på det mysigaste fiket i Mora, Cafe Zorn, innan de drog till Hawaii. 

Nu har alla gäster åkt hem. Ja, vi har haft huset fullt av stockholmare blekingebor de senaste två veckorna. Det blev tomt när alla tackade för sig och åkte men också skönt att få återställa ordningen i huset igen. Jag har verkligen storstädat och kört sju tvättmaskiner med lakan, handdukar, strandhanddukar, sofföverdrag och annat smått och gott. Nu är huset skinande rent och glänsande och doftar sköljmedel. Lando är helnöjd över att inte behöva dela mat och matte och revir med en annan han-hund längre. Men jag är så stolt över honom som uppfört sig exemplariskt. 

Nu har jag en vecka kvar av sommarlovet sedan börjar jag jobba igen. 

Ha en fin söndag! 

Då är man gränslös!

Jag skriver detta inlägg på förekommen anledning. 

Det har ju alltså hänt något och jag måste få skriva av mig men jag har samtidigt inte lust att berätta historien i kryptisk omskrivning som jag skulle behöva göra för att inte helt oskyldiga människor skulle behöva känna sig generade över någon nära som uppfört sig illa. 

Man skall vara snäll, man skall vara omtänksam och man skall vara generös. Japp, det är några av mina principer i livet. MEN snäll, omtänksam och generös betyder absolut inte att man är en mesig dörrmatta som aldrig säger NEJ och som låter sig utnyttjas och som låter andra göra grova övertramp. 

Tvärtom, snäll och generös och omtänksam är man om man inte uppför sig på sådant sätt att andra tror att de får uppföra sig och göra hur de vill emot en. Tänk på saken, man är ju inte snäll om man skickar ut signaler som gör att folk tror att de kan utnyttja och trampa och uppföra sig illa mot en. 

Nej, snäll är man bara om man har en tydlighet och personlig integritet, för då blir samspelet med andra människor baserat på hänsyn och respekt och kommunikation, vilka i min värld är tre glasklara grundpelare för att alla relationer mellan människor skall fungera överhuvudtaget. 

Personlig integritet innebär bland annat att man alltid uppför sig korrekt (etiskt, moraliskt och lagligt) samt att man aldrig låter andra uppföra sig respektlöst mot en själv.

Folk som inte respekterar andra och som inte visar hänsyn till andra på grund av att de alltid vill få sin egen vilja igenom är vad jag kallar gränslösa människor. Detta är människor som ofta går över gränser och staket och inkräktar på och utnyttjar och kör över andra bara för att få som de vill, oavsett hur det påverkar andra. De är alltså gränslösa och tänker på sig själva först. 

Det värsta ordet en gränslös människa vet är NEJ och därför är det oerhört vanligt att gränslösa typer helt låter bli att fråga först innan de gör precis som de vill, för det vore ju dumt om någon sa nej. Och säger du NEJ till en gränslös människa mitt i deras övertramp brukar de bli helt rasande och kan börja skrika och gråta och skylla ifrån sig, ofta på dig, och helt plötsligt är det du som sa NEJ till dem en elak och dålig människa medan de blixtsnabbt har satt på sig offer-koftan. 

De gör fel och när du säger ifrån så blir du skitstöveln och de blir offret...Någon som känner igen detta? Det här är manipulation på hög nivå och de som manipulerar spelar på dig och ditt samvete - Gå inte på det! Stå kvar stark och bestämd! Det är nämligen precis så som gränslösa människor opererar genom hela livet och kränker andra på olika sätt för att alltid få som de vill. Det är ett barnsligt och ett sjukt beteende. 

Dessa gränslösa människor finns mitt ibland oss. Vi har dem i familjen, på arbetsplatsen och i bekantskapskretsen. Det är superviktigt att våga sätta gränser och att tydligt visa sådana människor att deras gränslösa, utnyttjande, själviska, och manipulerande beteende absolut inte är OK. Vägrar de att acceptera detta så måste man tyvärr vända dem ryggen och avsluta relationen eller vänskapen. Och det spelar ingen roll hur du än motiverar och förklarar detta för den gränslösa vännen, kollegan, familjemedlemmen eller grannen...för enligt dem är det ändå alltid ditt fel. 

Visst får man leva sitt liv som man själv vill och väljer, vi är ju vuxna människor, MEN det får aldrig drabba eller inkräkta på andra negativt. Det är den gyllene regeln.