Det var bara INBILLNING!

Jag fick fantastiska nyheter på medicinmottagningen vad gäller provresultat. Nivåer som en aktiv och frisk 25-åring, sa doktorn. Inget fel på blodsockret, inga höga blodfetthalter, inget högt kolesterol, normala värden på allt annat, till och med  på sköldkötteln. Vidare hade jag en helt ren magnetröntgen. Det var ju otroligt skönt att höra. Inga blockage eller tumörer, ingen MS och inget annat. Helt rent! 

Ja, det ser fint ut. Få är tydligen så friska som jag. Och efter att min medicinläkare konsulterat neurologen på Falu Lasarett kom man fram till att min avdomning i hela högersidan av kroppen, som jag fortfarande känner av och som gör att högerbenet och högerarmen inte har samma kraft som vänster sida, bara är vad man så fint kallar Funktionella Symptomer, och som man inte behöver ha mycket innanför pannbenet för att förstå är kodord för INBILLNING.  När jag sa det till läkaren, för att jag kunde inte låta bli, så sa hon att det inte betydde inbillning utan bara att åkomman är psykologisk och inte fysisk. För mig är det fortfarande samma sak som inbillning. Det sitter i huvudet och inte i kroppen. Det är alltså inbillning.  

I ca. tio minuter efter den diagnosen både skämdes jag och kände mig kränkt. Jag skämdes för att jag hade tagit upp tid och resurser av sjukvården för en helt inbillad åkomma, och jag kände mig kränkt för att läkarna påstod att jag bara inbillade mig. Det är alltså så att om man inte hittar någon neurologisk förklaring till symptomen så inbillar sig patienten det hela. Ha ha! Vad praktiskt och samtidigt komiskt! Man blir ju faktisk lite full i skratt om man tänker på det hela så. Vad enkelt! 

Men jag vet att jag inte inbillar mig. Jag är nämligen ingen person som ens gärna går till doktorn. Förutom mina förlossningar har jag fått behandlande sjukvård vid endast två tidigare tillfällen i mitt nästan 50-åriga liv. Det skall väldigt mycket till innan jag går till en vårdcentral eller söker läkarvård. Men då, förra veckan när jag plötsligt domnade av i hela högersidan blev jag så rädd att jag ringde 1177 och där uppmanade man mig att åka till akuten. Jag trodde faktiskt att jag hade fått en stroke. 

Läkaren skall höra av sig till mig om tre veckor och kolla upp läget men jag bestämde mig blixtsnabbt för att ta saken i egna händer. Jag tänkte: Homeopati, akupunktur, zonterapi, naprapat, massage....You name it! Och redan i går besökte jag en kinesisk kvinna, som håller på med akupunktur och massage, med mycket gott rykte och som har hjälpt många med alla möjliga åkommor, allt från högt blodtryck till ont i ryggen och problem med ämnesomsättningen. 

Ja, och vilken behandling! De där nålarna var minsann inte att leka med. Vidare fick jag massage och hon konstaterade inte bara att högersidan är sned, det ser man tydligt på höfterna som är ojämna, utan även att den är stenhård samt att jag har en inflammation i lårmuskeln. Hon tryckte på låret bak med ett finger och det gjorde fruktansvärt ont. Behandlingen tog nästan 2 timmar och jag skall tillbaka nästa vecka. Japp! Vad som helst bara jag blir bättre. Bara jag slipper känna det så här! 

Kinesisk akupunktur.

Ha en fin lördagsmorgon!