Jag skulle vilja

skriva av mig rejält just nu om hur Sverige har förvandlats till ett land som jag inte längre känner igen. Ja, jag skulle behöva ranta på som bara den om det just nu faktiskt. Om hur regeringen för länge sedan brutit det samhällskontrakt de har med alla svenska medborgare och skattebetalare i vårt land. De som lämnar ifrån sig pengar varje månad i utbyte mot ett löfte om en väl fungerande välfärd. 

Vårt svenska välfärdssystem håller nämligen på att kollapsa, för just nu läcker det som en sil och skolan, sjukvården, äldreomsorgen, polisen och alla andra samhällsinstanser som vi finansierar med publika medel får lida och går på knäna. För det finns inga pengar, får vi indirekt veta av politiker som klär in det hela i andra ord, lögner och bortförklaringar. 

Vidare har vi ett eskalerande våld och jag vaknar upp varje morgon till nyheter om bränder, bomber, explosioner, våldtäkter, mord och misshandel. Jo, jag skulle behöva ranta minsann, för jag är arg, ledsen och uppgiven. Men vet ni vad? Jag orkar inte. Och jag är nog inte ensam. Folk förfäras, mest under en för mig totalt ofattbar tystnad. Fega som fan. En tystnad som är resultatet av en allt mer avsmalnande åsiktskorridor där yttrandefriheten blivit rejält inskränkt och där det inte riktigt är helt acceptabelt att tycka i dessa frågor faktiskt. 

Varför? Jo, för det hela är ett totalt misslyckande av vår sittande regering och detta i sin tur har fått ödesdigra konsekvenser för hela samhället. På grund av en totalt havererad och misslyckad integrationspolitik så ser vi nu en ökning av extremism från båda riktningarna och ett ämne som sedan är ett minfält att ens börja debattera om på något sätt.

För i Sverige är det nämligen så här att så fort man kritiserar en situation eller ett läge där invandrare, asylsökare, och nyanlända är inblandade så anses man nästan automatiskt vara en rasist, och eftersom rasist är det värsta man kan vara i Sverige (som för övrigt är ett av de minst rasistiska länder i världen) så håller man hellre tyst av rädsla för konsekvenser, även om man absolut inte är en rasist. Det finns inget som just det ordet som tystar ned folk så snabbt, och sedan törs man inte tycka något mer helt enkelt. Detta i sin tur får mycket negativa konsekvenser då den undertryckta opinionen blir en tryckkokare. En tickande bomb. För någonstans kommer folk så småningom, förr eller senare, få utlopp för sina åsikter. Det skapar i värsta fall hat, ilska, segregering, radikalisering och extremism av farliga mått. Livsfarligt läge! Jag är livrädd för vart vi är på väg. För det här är ett problem vi inte kan tiga ihjäl. 

Andas, andas, andas....

I dag hade vi schemabryt och då hade jag tid med en snabblunch och en liten trevlig tripp till den lokala bokaffären på gågatan i Mora med båda döttrarna, innan arbetet på skolan fortsatte. Så mysigt! 

Vi åt sallad på Kaffestugan och sedan köpte jag böckerna Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som min fina bloggvän Anna rekommenderat, samt Agneta Sjödins roman Drömdagboken som skall bli en riktig feel good läsning. Och jag behöver absolut feela lite good just nu. 

Dagens bokfynd. Så nöjd! 

Gågatan i Mora i dagens sommarvärme. 

Jag i dag

Ha en fin kväll!