söndag 10 november 2019

När man har firat sin pappa på fars dag...


I dag har vi haft middag här hemma och firat min pappa på fars dag. 

Jag gjorde en fläskfilet paj med sallad och till efterrätt blev det marängtårta. 




När jag skulle göra pajskalet till fläskfilet-pajen så kom jag på att jag inte hade någon kavel så det fick bli ett smul-paj skal. Jamen, det gick ju lika bra det. Pajen blev väldigt lyckad och supergod.



Min älskade, älskade pappa. 

Tänk om alla hade fått ha en sådan pappa. 

Det finns ingen bättre pappa i hela värden. 

Jag är vuxen nu och han är fortfarande så mycket pappa. 

Alltid så omtänksam och alltid så snäll. 

Hela han är bara en sådan fantastiskt bra människa. 


Jag älskar att duka fint. 



Hemmagjord marängtårta! 

Mums! 

Ja då kom vintern...

Den är vacker men ack för lång här uppe på våra breddgrader. Vi har ju vinter halva året, typ, och ju äldre jag blir desto svårare blir det att hantera så många månader av kyla och mörker. 

På vardagarna är det mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem och inte hinner man ut i dagsljuset under arbetsdagen och därför blir det ju så att man bara vistas ute i dagsljus på helgerna. Det kan kännas tungt men vi har bokat in lite trevligheter så att vi skall ha något att se fram emot med jämna mellanrum. 




Ha en fin söndagskväll! 

lördag 9 november 2019

Ute på byn...

som man säger här på mindre ort Dalarna, det var vi i fredags kväll. 

Det var nämligen ingen som orkade laga mat så där på fredagskvällen efter en arbetsvecka som varit lite extra intensiv, så vi bestämde oss för att prova menyn på Kompaniet på det alldeles nyöppnade Orsa Järnvägshotell. 

Hotellet är ju faktiskt från 1800-talet men efter en massa herrans år i bedrövlig regi och bedrövligt förfall så har alltså nu nya ägare tagit över och gjort allt i sin makt för att återställa hotellet till ursprungsglansen. Det blev bara så bra och är så vackert och mysigt. 








Personalen är super-gulliga men rätt så orutinerade och jag såg hur de gång på gång inte tog vara på tillfällen till mer-försäljning, för att de helt enkelt vare sig såg dem eller uppfattade dem, vilket hotellet i längden kommer att förlorar stora pengar på om det inte blir någon ändring på den punkten.  

Man måste träna upp sin serveringspersonal! Slipa upp dem och lära dem att ha hök-ögon samt att vara super-uppmärksamma på vad som händer i restaurangen vad gäller gästers behov. Man måste kunna vara blixtsnabb med att läsa av servicesituationer. Hoppas de får till det! 


Efter middagen gick vi in i den lilla baren i hotellet med stora fönster ut mot byn. Där hittade jag en fin bok om Orsa Centrum och inne i den boken fanns en bild på min mormors bror och alltså min mammas morbror, Erik Klockar. Han var riksspelman. Tänk så kul att se honom på bild så där i en bok helt oväntat.  



Där står mormors bror, riksspelmannen Erik Klockar, 
på den svartvita bilden längst till höger, 
lång och mörk och stilig. 









Hela hotellet har sådana fina och genomtänkta och historiska detaljer. Alla trappräcken i hela hotellet är till exempel gjorda av riktig järnvägsräls och borden i baren är riktiga gamla Orsa-slipstenar. Häftigt! Jag älskar sådant! Underbart med historiska föremål. 


Efter middagen vandrade vi hemåt i vinterkvällen. 

Det snöade ute och var så vackert. 

Nu är vintern här. 

Ha en underbar lördagskväll! 

Sån't som värmer


När det känns slitigt och stressigt och precis när man känner sig otillräcklig i sin roll som lärare så värmer det oerhört i lärar-hjärtat att få sådana här små meddelanden från sina högstadieelever. 


#trulyblessed

Ja, verkligen. 

Underbara ungar! 

torsdag 7 november 2019

Schlitigt just nu!

Här i bloggen råder en ekande tystnad på grund av att jag springer i ekorrhjulet lite extra intensivt denna vecka. Ja, livet känns schlitigt just nu rent ut sagt. Men det är kanske läge att vila rösten lite ändå efter de senaste två inläggen :-) 


Jag såg det här och tänkte på hur människor som Leif Östling utsätts för drev bara för att de  uttrycker sanningar om samhället. Shame! 


I går hade jag 14 utvecklingssamtal med föräldrar och elever back-to-back efter den ordinarie lektionstiden och samtalen var schemalagda så tighta att jag inte ens hade en minut över att gå på toaletten på hela kvällen. 

18.30 åkte jag från skolan igår kväll och när jag kom hem var jag så trött att jag hade ont i kroppen. Då tog jag en varm dusch, satte jag på mig pyjamasen och kröp ner i sängen där jag sedan satt och rättade prov till klockan tio på kvällen. 

I eftermiddags hade jag ytterligare nio utvecklingssamtal efter ordinarie arbetstid och kom hem sent igen. Men nu är utvecklingssamtalen avklarade för denna termin. Härligt! 

Och, i morgon är det fredag. 

Thank God! 

Jag måste dock erkänna att sådana här dagar tänker jag lite extra mycket på hur jag vill ha det i livet egentligen. Vad är livskvalitet? Att jobba, äta, sova - repeat? 

Ha en fin kväll. 

måndag 4 november 2019

I Sverige råder en tystnadskultur...


...och de som vågar påtala fel och brister eller, som Leif Östling, bara konstatera fakta riskerar att utsättas för mediadrev, sanktioneras brutalt eller straffas socialt eller ekonomiskt för sina ställningstaganden gällande det akuta krisläget som nu råder i Sverige på flera områden. 

Det känns nästan som om att välfärdskrisen och samhällskrisen är förbjudna ämne att ta upp och därför måsta man vara enormt modig och helst helt ekonomiskt oberoende för att på allvar ge sig in i debatten och börja ifrågasätta katastrofen offentligt. 

Nej, helst skall vi bara prata om något för svenskarna så ofarliga ämnen som vargjakt och klimathotet. Ja, i all ära pratar vi mycket om hur vi svenskar skall kunna lösa klimatkrisen i världen...Jo, Sverige skall införa flygskatt. För det skall minsann vara dyrt att flyga tycker sosse-regeringen. För då stannar arbetarklassens och medelklassens barnfamiljer hemma på semestern, (medan de rika obehindrat kan fortsätta flyga). Vidare ska vi höja bensinskatten, med katastrofala följder för oss som bor på landsbygden och som absolut är beroende av bil (för det är minsann ingen rättighet att bo på landet, enligt sittande regering), samt införa skatt på plastpåsar, så att inte de skall fastna i halsen på delfiner i Medelhavet (har jag verkligen hört rätt?)

Det är nämligen så regeringen tror att man räddar alla situationer och löser alla problem: Med högre skatter! Men ska vi verkligen våga ge staten ännu mer pengar när de så grovt misshanterar  de pengar vi redan ger dem? Pengarna försvinner ju tydligen spårlöst och räcker vare sig till skolan eller vården eller äldreomsorgen eller till poliser eller till att betala ut skäliga pensioner till svenska arbetare som har jobbat och slitit ett helt yrkesliv bara för att nu bli fattigpensionärer.  "-Vad f*n får jag för pengarna?" undrade Scanias f.d. VD Leif Östling (som så många andra kanske undrar ibland, och speciellt de som dör i vårdköer) för ett par år sedan och straffet den gången var att han fick sparken från sin ordförandepost på Svenskt Näringsliv, så det är bäst att man inte ställer den frågan. För den frågan får man tydligen inte ställa i Sverige. Se bara hur det gick för Leif Östling. 

På tal om klimatfrågan - I Kalifornien är det förbjudet med plastpåsar och därmed finns de inte ens plastpåsar att tillgå i affärerna. Superbra! Istället använder man bruna miljövänligare papperspåsar eller tar med sina egna återanvändbara påsar när man går och handlar. Lätt som en plätt! Ta bort plastkassarna från affärerna i hela Sverige och sluta tjafsa. Jag skulle kunna klara mig helt utan. Så gör slag i saken. Allt annat är ett spel för gallerierna och ett hyckleri utan dess like. Är det plastpåsarna som är det stora problemet i Sverige så ska de bort. Just do it! För man ska ta me fasiken ta tag i problemen! Snack löser inget! 

(Fakta)

Vi pratar alltså om vargar och klimatet så vi ska slippa prata de mycket allvarligare problemen som Sverige står inför. De undviker vi nämligen som pesten i denna tystnadskultur. För sådana diskussioner är ju förenade med stor fara för individen. Vi har blivit nedtystade helt enkelt. Skrämda till tystnad. Det gör mig livrädd. Att vi har tystnat alltså. 

Förresten: Det var kul att jag fick så många kommentarer i mitt inlägg om att vi i Sverige inte längre har den yttrandefrihet som vi är garanterade i grundlagen. Tack för det! Jag trodde inte att jag skulle få en enda. Jag gillar när folk tycker, och jag gillar folk som tycker. Det är modigt att tycka och att ta ställning och alla tycker olika, precis som man ska få göra i ett demokratiskt land med yttrandefrihet. 

Åsikterna i kommentarsfältet var vitt skilda men det som skrämmer mig mest är när det finns svenskar som tycker att människor förtjänar att straffas med att till exempel få sparken från ett jobb på grund av sina åsikter. 

Det stora etiska dilemmat blir ju då att etablera två saker: 1. Vilka åsikter skall vara accepterade och därmed tillåtna att ha i Sverige? 2. Vem/vilka ska bestämma detta?  

Sedan måste vi också ställa oss frågan: Kan ett land vara en demokrati och samtidigt en åsiktsdiktatur där man blir straffad för sina åsikter? Är inte det ett system som är mer förenligt med diktaturer som till exempel Nordkorea, China och Saudi Arabien? 

Någon av er som tycker att man i Sverige skall kunna bli straffad för sina åsikter får gärna svara på den frågan i kommentarsfältet. Alltså, vilka åsikter skall vara tillåtna i Sverige, och vem bestämmer vad man får tycka i en demokrati? 


Eftermiddag vid Orsasjön. 

Det är vackert nu. 


Skenet ändras varje minut. 



I dag är det måndag och vi kliver på ekorrhjulet igen efter ett härligt lov. 

Jag fortsätter min resa mot avfart frihet. 

Det är säkrast så .-) 

Jag blir nämligen rädd för mig själv ibland, 
eftersom jag så öppet vågar ta ställning och stå för mina åsikter med mitt namn. 

Det är ju numera riskabelt i Sverige. 

Det är bäst man ser till att bli UNFUCKWITHABLE illa snabbt :-) 


Ha en underbar måndag!

söndag 3 november 2019

Vad passar bättre...


....än att laga lite extra hot chili con carne när det är frostiga minusgrader ute? 

Så fick det bli, och vipps så var söndagens middag ihop-kokad. 

Det blev så mycket över att det kommer att räcka till flera måltider vilket är superbra nu när jag lever efter en budget där varje krona är öronmärkt innan lönen ens kommer in på kontot varje månad. 

Jag älskar att göra storkok på maträtter som man kan frysa och som räcker länge, och soppor är extra tacksamma att göra då. Gulasch och linssoppa är budgetfavoriter och toppenrätter att laga mycket av och äta efter jobbet en vardagskväll. Lätt och gott. 


Mums, mums. 


Ha en fin söndagskväll! 

Tänk att de är borta

I går besökte jag kyrkogården för att tända ljus på gravarna där våra nära och kära ligger. 

Det var så vackert i går med alla tända ljus och så många besökare. 

Mormor och morfar ligger här med min äldsta morbror Stig som omkom när han åkte moped över en obevakad järnvägsövergång. Han var 17 år. 


Här ligger även min yngsta morbrors familj, som lämnade honom just när livet skulle till att börja, och det är lika ofattbart för mig varje gång jag kommer hit. Jag blir oerhört tagen och det känns fortfarande overkligt att se deras namn på gravstenen. 

Sonen Jörgen, min kusin, som omkom under sin FN-tjänstgöring i Bosnien 1996 endast 21 år gammal, samt hans mamma Nancy som gick bort två år innan endast 42 år gammal. Det här känns som en sådan tragisk grav där två vibrerande, omtänksamma, varma och vackra själar fick lämna oss alldeles för tidigt. 



Min älskade mormor Lilly Emilia är min äldsta dotter Emilias name. 

Jag lever med kärleksfulla och underbara minnen av den bästa mormorn i världen. 


Peace be with you! 

fredag 1 november 2019

Är vår yttrandefrihet i princip obefintlig?

Jag följer med fasa vad som händer de modiga människor som vågar vara samhällskritiska här i Sverige, alltså de som vågar påtala fel och brister i samhället som till exempel kritisera den totalt misslyckade integrationspolitiken eller hissa Bull-shit-flaggan över den grava misskötseln av vårt välfärdssystem. 

Att göra det är nämligen förenat med stor fara eftersom det kan få enormt negativa sociala och ekonomiska konsekvenser för den enskilde. 

Lever vi inte i ett demokratiskt samhälle där vi har åsikts- och yttrandefrihet? Nej, det gör vi inte. Vi lever snarare i något som börjar likna en åsiktsdiktatur och där åsiktskorridoren blir snävare och snävare och där vanliga medborgare tystas ned av rädsla över de förödande konsekvenser som yttrandet av de egna åsikterna kan resultera i. 

Detta är en utveckling som är livsfarlig i ett samhälle som kallar sig en demokrati. Fattar svenskarna inte det?  Ställ er upp och skrik och protestera! Det här läget skulle amerikanerna ALDRIG acceptera! Men en svensk tiger...eller hur?!

Själv håller jag på att spricka av ilska och frustration och får svårt att andas över att Sverige har blivit ett land där man inte längre får tycka och tänka och uttrycka sina åsikter hur som helst, och speciellt om de inte anses PK. Svenskarna har tystnat av rädsla för konsekvenser. Är det så det skall vara i ett demokratiskt samhälle? Att bara vissa åsikter skall vara tillåtna? Hur skall vi få igång en konstruktiv samhällsdebatt om folk inte vågar säga sanningen? 

Jag lovar att jag inte kommer att få så många kommentarer på detta inlägg, om någon alls, eftersom de flesta svenskar inte vågar diskutera detta ämne. De är nämligen förenat med en personlig risk som de flesta inte vågar ta att tycka något som helst om detta grava haveri av vår demokrati och yttrandefrihet. 


"Inbillade du dig att åsiktskorridoren på något sätt börjat demonteras? Fick du möjligen för dig att det blivit lite lättare att andas i Sverige, att mångfalden, den som man ständigt tjatar är så viktig även kan tänkas omfatta kritik av densamma? Hoppades du kanske att det blivit enklare att vara systemkritisk utan att för den skulle få kännbara sociala och ekonomiska konsekvenser? I så fall behöver du tänka om. Kika bara på vad som precis drabbat Leif Östling, bara för att han råkade säga sanningen i Sverige. Det sjuka är att Östling inte uttalat något särskilt anmärkningsvärt – han konstaterade bara fakta. Nämligen att förlegade kulturer från MENA går dåligt ihop med ett demokratiskt, högteknologiskt och civiliserat samhälle. Leif Östling begick kardinalsynden att säga sanningen. Det är allvarligt och en stig rätt ner i ett totalitärt helvete. Tack och lov är Östling rik och kan kosta på sig att säga vad som passar honom. Värre är det för “folket”, som nu fått ännu ett prejudikat: Håll tyst om din karriär är dig kär! Motgiftet heter givetvis att ännu mer högljutt protestera mot maktmissbruk och politikernas svek." ~ Katerina Janouch


Min personliga åsikt är att vänsterdrevet på Östling inte är något annat än ett budskap till alla publika personer att hålla sig utanför samhällsdebatten. Det är precis så här som folk skräms till tystnad i Sverige. 


I may not always agree with what you say, but I will defend to my death your right to say it!

Nu är det fredag!