I Sverige råder en tystnadskultur...

...och de som vågar påtala fel och brister eller, som Leif Östling, bara konstatera fakta riskerar att utsättas för mediadrev, sanktioneras brutalt eller straffas socialt eller ekonomiskt för sina ställningstaganden gällande det akuta krisläget som nu råder i Sverige på flera områden. 

Det känns nästan som om att välfärdskrisen och samhällskrisen är förbjudna ämne att ta upp och därför måsta man vara enormt modig och helst helt ekonomiskt oberoende för att på allvar ge sig in i debatten och börja ifrågasätta katastrofen offentligt. 

Nej, helst skall vi bara prata om något för svenskarna så ofarliga ämnen som vargjakt och klimathotet. Ja, i all ära pratar vi mycket om hur vi svenskar skall kunna lösa klimatkrisen i världen...Jo, Sverige skall införa flygskatt. För det skall minsann vara dyrt att flyga tycker sosse-regeringen. För då stannar arbetarklassens och medelklassens barnfamiljer hemma på semestern, (medan de rika obehindrat kan fortsätta flyga). Vidare ska vi höja bensinskatten, med katastrofala följder för oss som bor på landsbygden och som absolut är beroende av bil (för det är minsann ingen rättighet att bo på landet, enligt sittande regering), samt införa skatt på plastpåsar, så att inte de skall fastna i halsen på delfiner i Medelhavet (har jag verkligen hört rätt?)

Det är nämligen så regeringen tror att man räddar alla situationer och löser alla problem: Med högre skatter! Men ska vi verkligen våga ge staten ännu mer pengar när de så grovt misshanterar  de pengar vi redan ger dem? Pengarna försvinner ju tydligen spårlöst och räcker vare sig till skolan eller vården eller äldreomsorgen eller till poliser eller till att betala ut skäliga pensioner till svenska arbetare som har jobbat och slitit ett helt yrkesliv bara för att nu bli fattigpensionärer.  "-Vad f*n får jag för pengarna?" undrade Scanias f.d. VD Leif Östling (som så många andra kanske undrar ibland, och speciellt de som dör i vårdköer) för ett par år sedan och straffet den gången var att han fick sparken från sin ordförandepost på Svenskt Näringsliv, så det är bäst att man inte ställer den frågan. För den frågan får man tydligen inte ställa i Sverige. Se bara hur det gick för Leif Östling. 

På tal om klimatfrågan - I Kalifornien är det förbjudet med plastpåsar och därmed finns de inte ens plastpåsar att tillgå i affärerna. Superbra! Istället använder man bruna miljövänligare papperspåsar eller tar med sina egna återanvändbara påsar när man går och handlar. Lätt som en plätt! Ta bort plastkassarna från affärerna i hela Sverige och sluta tjafsa. Jag skulle kunna klara mig helt utan. Så gör slag i saken. Allt annat är ett spel för gallerierna och ett hyckleri utan dess like. Är det plastpåsarna som är det stora problemet i Sverige så ska de bort. Just do it! För man ska ta me fasiken ta tag i problemen! Snack löser inget! 

(Fakta)

Vi pratar alltså om vargar och klimatet så vi ska slippa prata de mycket allvarligare problemen som Sverige står inför. De undviker vi nämligen som pesten i denna tystnadskultur. För sådana diskussioner är ju förenade med stor fara för individen. Vi har blivit nedtystade helt enkelt. Skrämda till tystnad. Det gör mig livrädd. Att vi har tystnat alltså. 

Förresten: Det var kul att jag fick så många kommentarer i mitt inlägg om att vi i Sverige inte längre har den yttrandefrihet som vi är garanterade i grundlagen. Tack för det! Jag trodde inte att jag skulle få en enda. Jag gillar när folk tycker, och jag gillar folk som tycker. Det är modigt att tycka och att ta ställning och alla tycker olika, precis som man ska få göra i ett demokratiskt land med yttrandefrihet. 

Åsikterna i kommentarsfältet var vitt skilda men det som skrämmer mig mest är när det finns svenskar som tycker att människor förtjänar att straffas med att till exempel få sparken från ett jobb på grund av sina åsikter. 

Det stora etiska dilemmat blir ju då att etablera två saker: 1. Vilka åsikter skall vara accepterade och därmed tillåtna att ha i Sverige? 2. Vem/vilka ska bestämma detta?  

Sedan måste vi också ställa oss frågan: Kan ett land vara en demokrati och samtidigt en åsiktsdiktatur där man blir straffad för sina åsikter? Är inte det ett system som är mer förenligt med diktaturer som till exempel Nordkorea, China och Saudi Arabien? 

Någon av er som tycker att man i Sverige skall kunna bli straffad för sina åsikter får gärna svara på den frågan i kommentarsfältet. Alltså, vilka åsikter skall vara tillåtna i Sverige, och vem bestämmer vad man får tycka i en demokrati? 

Eftermiddag vid Orsasjön. 

Det är vackert nu. 

Skenet ändras varje minut. 

I dag är det måndag och vi kliver på ekorrhjulet igen efter ett härligt lov. 

Jag fortsätter min resa mot avfart frihet. 

Det är säkrast så .-) 

Jag blir nämligen rädd för mig själv ibland, 

eftersom jag så öppet vågar ta ställning och stå för mina åsikter med mitt namn. 

Det är ju numera riskabelt i Sverige. 

Det är bäst man ser till att bli UNFUCKWITHABLE illa snabbt :-) 

Ha en underbar måndag!