Att tjuv-kika i andras bokhyllor...

Skrivet 5:40 - Alltså den här underbara egentiden på morgonen. Den är guld värd. Att få sitta här med min kaffekopp i det nästintill himmelska morgonljuset och få samla tankarna om livet och inför dagen är som sammet för själen. Just den här tiden i total stillhet och reflektion är så viktig för mig för jag har märkt att den gör skillnad.

I dag är det fredag redan och tänk vad denna vecka bara blåste förbi i vad som känns som absolut maxhastighet. Ibland undrar jag om det är bra eller dåligt att tiden går fort och jag har kommit på att det beror på.

Just nu befinner jag mig i vad jag tänker på som en ”transport-sträcka” i livet, en tid då jag gör stora uppoffringar och indragningar på olika områden för att senare aldrig någonsin i livet behöva göra det igen. Jag lever som ingen annan nu för att kunna leva som få senare. Ja, och då är det helt OK att tiden tickar på snabbt kan jag konstatera. Det är ju bättre att åka Concord mot destinationen än att ta The-Slow-Boat-to-China liksom.

Men när ekorrhjulet spinner på snabbare än någonsin är det just de här guldstunderna i absolut stillhet som är den stora återställaren av allt. Att få ankra lugnet och sortera upp tankarna och bara få existera i total och djup tacksamhet är motvikten till allt det där andra som lätt gör att vi börjar stressa oss sönder och samman och tappa fokus på vad som egentligen är det viktiga i våra liv. 

Morgonljuset. Det magiska. Köket och en del av vardagsrummet badar i det på morgonen.

Morgonljuset lyser upp min fina karta på Italien och målningen av älskade Hotel del Coronado. Italien som var vårt hem i några år och Hotel del som är ett av mina absoluta favoritställen på våran ö i södra Kalifornien, har självklart sina platser på väggen hemma hos oss. De är ju en del av mitt liv. 

Nästan allt i mitt hem berättar historien om mitt liv på ett eller annat sätt. Ja, faktiskt nästan varenda möbel, matta, tavla, fotoram, prydnadssak, julgransdekoration och mattallrik har en speciell story. Jag skulle ha väldigt svårt att leva i ett hem fyllt med trendig och totalt opersonlig mängd-inredning. Ja, ni vet sådant som man ser på många influencer-konton. Sådant där som de flesta har hemma nu. Samma soffor, samma tavlor, samma mattor, samma av alldeles för mycket vilket får mig att nästan tycka synd om människor som uppenbarligen verkar har ett behov av att vara som alla andra och inte våga ta ut svängarna i sin helt egna stil. Trist, tråkigt. Men alla har ju sin stil sägs det: Sin egen eller som-alla-andra-stilen.

Själv älskar jag att gå in i ett hem och bara genom att titta på hemmets innehåll kunna utläsa historien bakom de människor som bor där. Vilka är de? Vad har de för intressen? Vart har deras resor tagit dem? Etc.. Och det blir ju svårt i ett helt opersonligt hem där målet är att kopiera en trend. 

Går man in i ett typiskt amerikanskt militärhem så brukar man lätt som en plätt kunna avgöra vilka länder familjerna varit stationerade i samt om de varit övervägande vid Stilla Havs-flottan eller Atlant-flottan. Det ser man på inredningen. Kommer man in i ett hem med en massa persiska mattor så vet man med all säkerhet att man här varit med i Persiska viken, men kan även ha varit i Medelhavsområdet runt Turkiet. Finns det marmor och keramik i glada färger har familjen ett förflutet på en bas i Italien eller Spanien. Ett riktigt tränat öga kan till och med se skillnad där, och har man en massa blå-vit porslin, asiatiska möbler och underbara hibachis så har familjen alla gånger bott några år i Japan. 

Det är ju bara så kul med helt personlig inredning....Jag är dessutom svårt förtjust i att smyg-kika i andras bokhyllor. Men tala inte om det för någon J - Tell me what you read, and I’ll tell you who you are, var det någon som sa. Håller någon med? Jag tror att det ligger något i det faktiskt. 

TGIF! 

Lönepåslag och det där med löftet om slopad karensdag.

När jag åkte till jobbet i går morse så slog det mig helt plötsligt vad makalöst fantastiskt det är att livet trots allt rullar på till största delen som vanligt för min del. Förutom det där med social distansiering, lite extra handhygien samt att vi är väldigt rädd om våra äldre så lever jag livet i stort sett som förr. 

Jag har svårt att tänka mig hur det skulle vara att leva i ett samhälle som har stängt ned och där människor nu lever under undantagstillstånd. Där man stängt ned stränder och nationalparker och skogar och ja, till och med havet, eftersom det i Kalifornien nu tydligen inte ens är tillåtet att vistas ute på havet i sin alldeles egen båt. 

Inte undra på att de som tänker lite extra i alla lägen nu börjar ifrågasätta om situationen på vissa ställen inte missbrukas för att få kontroll över folket vad gäller även andra områden än smitt-spridning. För varför skulle man inte få sitta i sin bil och titta på solnedgången till ex. och varför skulle man inte få vandra i en nationalpark?  Och varför får man böter om man är ute och går alldeles ensam på stranden och som enda person där dessutom? Det ligger ju absolut ingen risk för smittspridning i de situationerna. 

Nej, det där är svårt att förstå och därför är jag glad att jag lever som jag gör just nu. I princip helt som vanligt. Går till jobbet på skolan varje dag och träffar flera hundra elever. Hur trevligt som helst trots att det kändes lite trögt efter ledigheten.

På tal om jobb så fick jag ett rejält lönepåslag. Jag blev otroligt förvånad och förstås enormt glatt överraskad. Summan var nämligen mer än dubbelt så hög som jag räknat med, faktiskt 150% mer än jag trott, eftersom jag redan i förväg hade tänkt ut en möjlig summa i huvudet. Jag hade till och med nästan ställt in mig på att ingen skulle få någon lönehöjning nu i dessa tider då både staten och därmed kommunerna måste tänka på att spara in om det skall räcka till allt. Men tack kära gode Gud säger jag då. Det är ju alltid både välsignat och motiverande med ett rejält tillskott i kassan. 

För mig är det onekligen väldigt motiverande med högre lön eftersom jag är av den orubbliga åsikten att YOU GET WHAT YOU PAY FOR. Lönen har ett oerhört högt signalvärde nämligen. Chefer som ger anställda en låg lön signalerar, vare sig de förstår det eller ej, att de inte förväntar sig något arbete av högre kvalitet minsann, medan chefer som gör tvärtom sänder signalen att de förväntar sig en stor och betydande insats. Haha...Ja, så nu känner jag verkligen att här gäller det att prestera så att man lever upp till förväntningarna, vilket var hur jag tolkade budskapet. Haha...Jag som skulle dra mig tillbaka lite och ta det lugnt :-) Fortsätter det så hår så blir det svårt att gå i pension tidigt. Ja, det skulle ju vara typiskt!

På tal om lön så märkte jag häromdagen att regeringens utlovade slopade karensdag inte alls innebar någon slopad karensdag minsann. Näp! Alla som är anställda får, helt oberoende av lönenivå, en schablonsumma på 700 kronor före skatt vilken blir ca. 490 kronor efter skatt istället för vanlig sjukpenning som är 80% av lönen.

Upptäckten gjorde mig heligt förbannad rent ut sagt! Inte undra på att folk går till jobbet fastän de har symtom! Istället för att slopa karensdagen som regeringen ju faktiskt gick ut och lovade och sa att de skulle göra, och som vi alla trodde att de skulle göra, så får man alltså fjuttiga 490 kronor istället för sjukersättning, som alla hade trott att de skulle få, på första sjukdagen. Helt oacceptabelt låg ersättning! I min mening så gör den inget för att hindra smittspridningen i samhället. Många har inte råd att vara hemma vid minsta symtom som de uppmanas att vara om ersättningen är så låg. Tyvärr så vet vi ju att den grymma verkligheten är att pengar kommer före människoliv i alla situationer, varje dag på veckan året runt. 

Förutom upptäckten om avsaknaden av den av regeringen utlovade slopade karensdagen så orkar jag knappt titta eller lyssna på något om situationen längre eftersom det är overload. Det blir som det blir och det är bara att göra det bästa av situationen.

Vidare tycker jag att det rapporteras om Corona precis som om att det hela bara gäller Stockholmarna. Alla kurvor och lägesrapporter handlar nämligen nästan helt uteslutande om läget i Stockholm. Precis som det var efter terrorattacken 9-11, allt handlade om planen som flög in i The World Trade Center i New York. Jag träffar till faktiskt ofta på människor som inte vet att ett plan även flög in i Pentagon och att ett tredje gick i backen i Shanksville, Pennyslvania.

Det är mycket vanligt att vi i resten av Sverige helt glöms bort av politikerna i Stockholm som skall värna hela befolkningens intressen. Så är det absolut bland många miljöpartister misstänker jag. Ni vet de politiker som vill höja bensinpriset så att ingen skall ha råd att åka bil, de som säger att vi helst skall sluta åka bil helt och istället cykla och åka kollektivtrafik.

HALLÅ! De verkar ju alltså pinsamt omedvetna om alla människor på landsbygden i resten av Sverige. Människor som har tre mil till affären, en mil till närmaste granne och sju kilometer till postlådan. Alla Sveriges lantbrukare, alla som bor i norr. Alla som bor där bussen går en gång om dagen eller inte alls.

Vilken miljöpartist var det nu som sa: "Det är inte en rättighet att bo på landsbygden"!? Även om man kanske inte längre kommer ihåg vem som sa det så kommer vi på landet nog aldrig att glömma att man sa så på Rosenbad. Ja, så det är ju inte någon överraskning att all rapportering och alla rapporter baseras på läget i Stockholm.

Ha en strålande fin torsdag! 

Lite guldkant på tillvaron

I lördags gjorde vi en blixtsnabb visit i Stockholm. Vi hade tajmat det så att vi var framme tio minuter innan Svenskt Tenn öppnade. Vidare hade jag använt deras consierge service vilket gjorde att varan bara var färdig att hämta upp. Så supersmidigt! Och speciellt i dessa corona-tider. 

Vi parkerade vid trottoarkanten precis utanför butiken och jag var första kunden i affären. Jag spritade händerna, vid ett bord som var uppställt precis där man klev in i butiken, plockade upp Vänskapsknuten i mässing, som jag beställt och som vi skulle ha med oss i 30-årspresent till den också nyblivna mamman. 

Avslutningsvis tog jag en snabbvända in i utställningen Japanese Magnolia, där jag också var alldeles ensam, och klev sedan omedelbart tillbaka in i den väntande bilen. Yes! Smidigt som bara den. Så snabbt har jag aldrig avhandlat Svenskt Tenn förut. Man vad gör man inte i dessa tider? 

Det var dock helt underbart att få en glimt av Stockholm...Tänk vad lite som behövs för att man skall bli glad. Man hade ju verkligen velat stanna kvar och vandra runt och kanske sätta sig ner och ta ett glas rosevin i solskenet, på en lördag och allt. Men det får bli längre fram. 

Efter besöket på Svenskt Tenn åkte vi hem till lilla familjen för att gratta till nyfödd lillasyster och nybliven 30-årig mamma. 

Så mysigt och vi kunde sitta ute i solen på baksidan och fika. Våren hade kommit så mycket längre än hemma i Dalarna. Träden blommade och gräsmattor och buskar var vårgröna. Energi-kick! Verkligen.

Hemma under påsklovet har vi bland annat satt lite extra guldkant på tillvaron med supergod mat som jag haft både tid och lust och inspiration att laga. Det kan ske mirakel minsann bara man får lite lugn och ro och ledig tid. 

Jag har gjort blomkålsmos för första gången och det är verkligen supergott!
Det skall tydligen vara så mycket nyttigare än vanlig potatismos också. 

Gorgonzola-fyllda köttfärsbiffar med lök och sparris. Mums! När man steker på biffarna så sipprar lite av gorgonzolan ut i stekpannan och häller man på en liten skvätt vispgrädde så har man genast en super-god sås. 

I går jobbade jag första dagen efter lovet och det gick riktigt bra. Jag har ju världens bästa kollegor och elever och det gör skillnad. Så trevligt att se alla igen. Eleverna är friska som attans vill jag passa på att meddela. Inget bortfall där minsann. 

Nu håller vi tummarna för att hälsan fortsättningsvis skall ligga på topp bland alla inblandade tills vi får gå i mål i början av juni och ta sommarlov. 

Då kör vi tisdag då! 

Ha en riktigt fin dag och var rädda om varandra där ute. 

Det är så viktigt med rutiner!

Good Morning Lovlies!

 Nu är det slut på påsklovet. I dag kliver jag på ekorrhjulet igen. Jag måste vara ärlig och säga att jag absolut inte känner någon vidare entusiasm eller lust inför det. 

Längre ledigheter påminner mig nämligen om ett liv i total frihet och om vad jag kan göra med all min egen-ägda tid om jag inte skulle behöva löne-arbeta för mitt uppehälle. Att ägna ett helt vuxet-liv till att göra karriär är enligt min mening totalt överskattat i jämförelse med ett liv där man äger sin egen tid varje dag året runt och därmed kan välja exakt att göra vad man själv vill resten av livet.

Det svenska samhället och hur det är uppbyggt är inte alls anpassat för en sådan livsstil på samma sätt som till exempel USA är där det finns ett mycket större utbud på både aktiviteter och lediga vänner mitt på dagen och inte bara efter kl. 16 som här på mindre ort i Dalarna till exempel. Det är också säkert därför som många gruvar sig för att gå i pension, för vad skall de göra hela dagarna liksom?

Jag känner också ett litet antal väldigt förmögna människor här på orten som går till ett jobb (som inte har gjort dem rika, eftersom det är ärvda tillgångar, och där jag själv inte skulle sätta min fot om jag slapp) varje dag som vanligt fastän deras passiva inkomster är flera gånger högre än vad mångas årsinkomster är.

Jag har funderat lite över varför de inte bara slutar jobba och lever livet, men jag har faktiskt kommit fram till att förutom att de inte vill så är det nog så att många av dem inte vet hur man gör helt enkelt. De känner troligen inte till livet utanför ekorrhjulet, kanske just för att utbudet är så enormt begränsat här. Så vad skulle de göra med all sin alldeles egna och fria tid liksom? Majoriteten tänker ju inte alls som jag i detta ämne, och det är ju helt i sin ordning det med. Men ibland slås jag av tanken att människan kan bli så invand i en slentrian att det blir svårt att ens kunna föreställa sig något annat.

Men det hela är en vanesak, jag lovar! Jag känner flera pensionärer som gruvade sig för pensionen men som nu, när det har gått ett tag, är så upptagna att de inte ens kan tänka sig hur de någonsin hann med att jobba heltid. Det gäller bara att ha förmågan att bygga upp ett riktigt meningsfullt liv fyllt med roliga aktiviteter som man finner glädje i samt rutiner som håller en på banan och inte gör att man stannar i sängen eller blir slö och förslappad.

Ingen ledig tid i världen är nämligen värt så vidare mycket om man inte är i god fysisk och mental form och är frisk och har en hälsa som tillåter en att vara aktiv och njuta av friheten, upplevelser och resor.   

 Rutiner är otroligt livsviktiga faktiskt, även om de inte alls behöver vara lika rigorösa som när man deltar aktivt i yrkeslivet. Rutiner, eller i alla fall en plan, håller oss nämligen vid bättre hälsa både mentalt och fysiskt och det är skönt att veta ungefär vad man skall göra varje dag med den underbara skillnaden att man kan ändra sina rutiner när som helst eftersom frihet också innebär flexibilitet. Men ingen mår bra av att vandra i planlös tristess.

Träning är ett måste! Man måste hålla kroppen och knoppen i optimal form. Personligen tycker jag till och med som ett ansvar som var och en måste ta för sig själv för att inte belasta vården i onödan nu när den är finansierad av skattebetalarnas pengar. Då tänker jag att det är nästintill fräckt mot resten av befolkningen att inte leva så hälsosamt man bara förmår. Eller hur?

På tal om rutiner, själv är jag till exempel en morgonmänniska och dricker mitt morgonkaffe i sängen kl. 5:45 varje morgon oavsett om jag ska till jobbet eller om det är helg. Nu hela påsklovet har jag gjort exakt samma sak. Jag älskar morgonen. Det är min tid på dagen. Där finns ett obeskrivligt lugn och den här tiden på året även ett magiskt ljus som man inte kan ta igen i någon annan av dygnets timmar. 

Jag hörde just nu på nyheterna att just bristen på rutiner bland människor som har blivit permitterade från jobbet eller av olika anledningar är isolerade i dessa corona-tider leder till återfall av olika missbruk samt en ökning av mental ohälsa bland annars till synes friska och sunda människor. Japp! Rutiner är inte att underskatta minsann. Vare sig man jobbar eller strävar efter ett liv i frihet.

Nu skall jag ta en motionsrunda med Lando i min Dalaskog och sedan hoppa in i duschen och vidare in i ekorrhjulet. En och en halv vecka kvar till nästa ledighet...Snart är det sommarlov! 

                                    Ha en fin dag och var rädda om er där ute! 

                                                                 KRAM

För att kunna spara ihop till en buffert

gäller det verkligen att man lever efter en budget och tänker ekonomiskt i varje litet steg man tar, och eftersom jag har upptäckt att speciellt matkontot kan dra iväg och bli hur stort som helst om man inte passar sig så är det nu ett område som får mycket av min uppmärksamhet. 

Jag har faktiskt börjat göra precis som min farmor och mormor och min egen mamma: Jag slänger inget! Jag tar reda på allt och fryser in eller omvandlar en rätt till en annan. 

Jag insåg till exempel att jag hade några kokta sötpotatisar som vi ätit till en köttbit tidigare i veckan över och efter att de legat i en skål i kylskåpet i tre dagar så for ner i en köttfärsgryta och det blev hur gott som helst och de förhöjde faktiskt smaken på original-receptet. Mums, mums. 

En ostkant slänger jag heller till exempel aldrig utan river den alltid och fryser in och då har man ju riven ost i frysen som man kan använda istället för att köpa färdig-riven ost i affären som är så dyr.

Nu tänker många säkert: En liten futtig ostkant kan väl inte bli något! Då säger jag: Det kan det visst det! Ha en påse i frysen och fyll på med riven ost allt eftersom så kan det bli hur mycket som helst.

Det går även utmärkt att blanda olika sorter, för så kan man ju faktiskt köpa riven ost i affärer, och då är den ju extra dyr. LoL! Vidare är det ju så att många recept kräver 1 dl riven ost och då kommer mindre portioner väl till pass. 

En ostkant blir till riven ost. Det tar bara ett par minuter och
det spar massor av pengar på matkontot över tid. 

Nu när de flesta av oss nu spenderar en massa extra tid hemma på grund av Corona så har vi ju ett ypperligt tillfälle att fundera ut en massa sätt att spara pengar på. Klädvård är en underskattad aktivitet som faktiskt kan göra att man kan spara massor. Ta hand om kläderna och var rädd om dem så håller de längre. Byt om till oömma hemma-kläder efter jobbet för att skydda de lite finare kläderna. Häng upp dem och vädra dem. Låt inget ligga på golvet eller i en stor hög på en stol. Behandla varenda kofta och blus som om de vore de pengar de kostade att köpa. För man skulle ju aldrig knöla ihop pengar eller låta pengar ligga på golvet eller huller om buller. 

Var även noga med skovård så räcker till exempel ett par vinterskor några år extra än om man inte vårdar dem ömt. Rengör, borsta, putsa, torka av salt och sand och fukt och lägg i skoblock eller tidningspapper när de ställs undan för säsongen så att de håller formen. 

Det här kan ju kännas konstigt för många och speciellt för sådana som är vana att ständigt köpa nytt, men jag lovar att det leder till att man börjar uppskatta det man redan har mycket mer är därmed är den goda cirkeln påbörjad, för man tenderar att vårda det man tycker om ömt. 

Prova med att organisera garderoben och häng upp allt i kategorier och efter färg. Då får man inte bara en tydligare översikt över alla kläder man äger utan det blir också lättare att sätta ihop och kombinera olika outfits.

Jag hade till exempel inte den blekaste aning om att jag äger fjorton vita blusar och skjortor innan jag sorterade upp dem efter kategori och färg. Nu vet jag ju också att jag troligtvis inte behöver köpa en endaste vit skjorta till så länge jag lever :-) Jag behöver bara se till att jag håller vikten så jag kommer i dem fortsättningsvis. LoL!

En liten tjuvtitt in i min garderob som är kategoriserad efter plagg och färg.

JUST DO IT ✔✔✔✔

Nu lever alla som jag!

Jag blir lite full i skratt när jag tänker på att nästan alla andra nu gör exakt det jag har gjort en längre tid men med enda skillnaden att alla andra börjat på grund av Corona-viruset medan jag redan har levt precis så en längre tid nu för att jag vill bli ekonomiskt fri.

Jag menar förstås den livsstil som vi lever nu när vi alla skall passa oss för att smittas och främst genom att hålla oss hemma och hålla social distans. Haha...Jag håller mig hemma, och jag lagar all mat hemma och jag shoppar inte eller gör något annat som kostar pengar. Ja, och det gör att jag håller mig hemma för det allra mesta. Precis som resten av svenskarna också gör nu.

En av mina läsare skrev i kommentarsfältet nyligen att hennes liv var så annorlunda nu. Nu är hon ute på promenader med sin man och läser och tittar på filmer och håller på i trädgården hemma. Ja, precis så ser ju min vardag ut sedan en bra tid tillbaka eftersom jag undviker att göra sådant som kostar till förmån för att bli ekonomiskt fri. Jag tror säkert att det finns många andra med samma mål som jag som lever på ett liknande sätt, men nu har vi ju fått ofrivilligt sällskap. 

Många tycker ju att det är enormt jobbigt att roa sig hemma, men en sak är säkert: Det kostar mindre, det vill säga om man nu inte ger sig in på en ekonomiskt destruktiv värld där man beställer en massa hämtmat, shoppar på nätet, spelar eller gör något i överflöd som kommer med en häftig nota på grund av rastlöshet och tristess. 

Men förhoppningsvis finns det någon där ute som har märkt att det är billigare att laga egen mat än att äta ute? Att det är billigare att dricka Prosecco hemma på altanen i solskenet än ute på krogen, eller hur mycket pengar man egentligen spar nu när man inte går en shoppingrunda på stan med jämna mellanrum som förr.

Kanske det finns de som spenderar tiden hemma med att städa och rensa ur lådor, förråd, garderober, källaren eller vinden, och sedan säljer iväg en massa saker och kläder på lokala Facebook sidor eller blocket? Kanske många inser vad mycket pengar man kan tjäna på det, att det gömmer sig en hel förmögenhet i prylar och kläder och skor som man inte använder längre. Precis!

Det kanske finns de som till och med upptäcker vad lite bensin man gör av med när man är hemma för det mesta och inte har en massa aktiviteter att åka runt på längre. En tank räcker typ i fem veckor istället för två. Ja, just det ja. Precis!

När det krisar gör man gärna hemmet till sin borg. Man vill ha det ordnat och hemtrevligt och ser till att ha det riktigt mysigt och bra hemma, precis som jag gör men för att spara pengar. Jag älskar mitt hem och myser som bara den i min fåtölj eller i soffan under en filt med en bra bok och en kopp te.

Jag är en riktig home-body och är riktigt nöjd med att bara vara hemma, för jag har allt hemma som jag behöver och skogen och sjön ligger ju alldeles runt hörnet om jag vill gå ut. Kanske det är många som känner igen sig i det nu i dessa Corona-tider, att man liksom myser in sig hemma?

Det enda jag känner att jag saknar lite hemma är ett litet gym faktiskt. Jag går ju inte på gym längre av flera olika anledningar, bland annat för att det kostar pengar som jag hellre spar och investerar. Men jag skulle faktiskt vilja ha en riktigt bra Cross-trainer som jag skulle kunna träna på hemma varje dag. Inte en sådan där vinglig sak som man ser att många köper och sedan slutar använda, nej, jag vill ha en av samma kaliber som man hittar på ett riktigt gym. Vi hade en sådan när vi bodde i Florida och det var helt fantastiskt. Jag tror faktiskt att jag aldrig har varit i så bra form som då. En Cross-trainer får det bli någon gång i framtiden fast inte just nu, för det har jag inte råd med.

Men, ja, jag skrev det här inlägget för jag insåg ju helt plötsligt att nu får alla prova på min livsstil. Den som innebär att man begränsar sig totalt under en viss tid och låter bli att shoppa, äta ute, gå på krogen eller evenemang eller delta i annan aktivitet (i mitt fall för att det kostar pengar) men nu för att skydda sig från smitta. Den livsstil där man istället stannar hemma och lagar egen mat och säljer allt man inte har användning för längre. Den livsstil där man spenderar en massa tid ute i naturen istället för på andra evenemang. Den livsstil som kan vara hur fattig och tråkig som helst i avsaknad på fantasi men som man faktiskt kan göra hur innehållsrik och bra och mysig som helst bara man anstränger sig och tänker till lite. 

Men många skakar på huvudet och tycker att det jag gör är galet och fel. Andra säger att det inte går, att det är en omöjlighet. Folk tycker att man skall anamma YOLO-inställningen till livet. Man lever bara en gång så därför skall man unna sig hela den tiden. Men för min del, och speciellt i sådana här tider, är det oerhört viktigt att bli ekonomiskt fri. Jag vill alltid kunna sova på nätterna och jag vill aldrig behöva oroa mig. Vidare vill jag alltid vara fri att göra vad jag vill och aldrig behöva tvingas stanna i en situation bara för att jag måste på grund av pengar. 

Jag vet att många tycker att det låter fruktansvärt att avstå så mycket men för min del går allt bara jag vet att det finns ett stoppdatum, alltså jag kan klara det under en begränsad tid.

Men något gott som kommit ur denna livsstil är att jag har blivit helt ointresserad av konsumtion. Jag älskar allt jag redan har hemma och vill inte ha något mer. Vidare behöver jag inte ett endaste plagg till för då kommer min garderob att explodera. Jag har blivit en annan person på den här fronten och blir nu nästan illamående över den hysteriska konsumtion som försegår i samhället och som inte alls sällan gör att folk fastnar i skuldfällan, och speciellt unga människor som blir influerade av alla dessa influencers. Men det är ett annat blogg-inlägg det. Faktiskt ett ämne som jag har varit sugen att blogga lite om en längre tid nu och speciellt sedan allt det här med Corona drog igång.

Här är lite mat som jag har lagat hemma denna vecka. Lax med gorgonzola som dessutom är helt LCHF. Laxen var det kortpris på hos ICA Maxi och broccolin kostade 6 kr per bukett.

Det gäller att handla medvetet och ha stenkoll på priser och rabatter och kampanjer. Många bäckar små kan bli till miljoner....

Alltså, det här är bara så smarrigt. En riktig bjudrätt, som min mamma skulle uttrycka det :-) 

Spenatsoppa har jag också lagat denna vecka. Perfekt mat till eftermiddagen eller kvällen då man vill ha något lättare.

I dag är det fredag!

Ha en fin sådan.

Stor varm kram.