And off to work I go...Men det kan jag inte bli rik på enligt SVD Ledarredaktion.
But do not ask me where I am going as I travel in this limitless world, where every step I take is my home...
torsdag 20 maj 2021
Oro över USA och om de växande ekonomiska klyftorna i Sverige
söndag 16 maj 2021
Det ska vara enkelt
Efter ett bra samtal med en klok person i fredags har jag bestämt mig - Från och med nu ska det vara enkelt! Enkelhet är sedan ett koncept som jag ska försöka att applicera på alla områden i livet.
Anledningen är att jag är så less på att sådant som jag förr tyckt mycket om att göra nu bara känns jobbigt. Jag vet att det är en indikation på att energinivån inte är på topp och att jag måste sakta ner lite. Nej, det måste bli en ändring på det och lösningen ligger i att göra det enkelt och därmed förhoppningsvis glädjefyllt igen.
Det där med enkelhet fick börja i går, lördag, när vi skulle bjuda på grillmiddag här och gjorde världens enklaste upplägg i allt från dukning till maten, och för första gången på länge kändes det bara lätt och trevligt. Kravlöst. Jag ställde till och med fram glassen i originalförpackningarna. Jag tog bara av locket :-) Varför har jag inte tänkt på att det går att göra så förr? LoL!
Enkel dukning.
Fram med tallrikar och tänd lite ljus bara.
-Seriöst, får jag verkligen inget?
-Ska du inte ha nå mer så kan jag ta resten!
När det regnar och är grått ute kan man mysa och tända ljus inne.
lördag 15 maj 2021
Så kloka
måndag 10 maj 2021
Funderingar en måndagsmorgon
Vaknar på morgonen och tänker på ett par uppslag som jag av förekommen anledning verkligen känner att jag vill skriva lite mer om här i bloggen så småningom, och de är:
1. OM ATT BO DÄR JAG BOR. Varför bor jag där jag bor? Läs på mindre ort i Dalarna. Blev också lite inspirerad till att skriva om detta efter att ha hört Kalle Moraeus prata om sin nya bok Tjur på Retur och nämna detta på Nyhetsmorgon i går och speciellt lite om hur folk vanligtvis är här. Folk här har nämligen vuxit upp under normen: Låt maten tysta mun och långt från konceptet att man konverserar till middagen.
Folk är ovana att prata om viktiga saker, och det ställer till problem. Män här går ut i skogen och sätter sig på älgpasset och skjuter sig istället för att söka hjälp vid psykisk ohälsa. Enligt min uppfattning är det resultatet av hur man är uppfostrad här. Att man inte pratar. Jo, man pratar men skulle man göra en snabb diskusanalys av samtal här på orten så består de till 90% eller mer av logistik och praktiska saker. När börjar TV programmet? Någon måste gå med hunden. Kan du sätta på diskmaskinen. Vem hämtar barnen idag? Hur kallt är det ute? Har du gjort läxan...Typ. Djupare samtalsämnen är ovanliga.
2. AVFART FRIHET - Om hur lite pengar jag har upptäckt att jag klarar mig på, och därmed vad mycket jag klarar mig utan. Sådant som jag förr absolut trodde behövde finnas med i livet....Kan det verkligen vara så att Less is more trots allt? Jag som alltid förespråkat att More IS more....Om hur jag åker som en jojo mellan viljan att kliva av ekorrhjulet så snabbt min passiva inkomst bara täcker mina levnads kostnader och mellan att vilja jobba vidare i några år till efter det och därmed kunna sätta en rejäl guldkant på tillvaron längre fram. Vad är värt vad? Är det verkligen värt att byta bort sin frihet i flera år till mot pengar som kan sätta guld på tillvaron i form av lite lyxigare leverne?
3. OM ATT JAG OFTA KÄNNER ATT JAG INTE ÄR GJORD FÖR det stressiga och kravfyllda livet i ekorrhjulet helt enkelt utan gång på gång nästan känner som om att jag håller på att gå sönder och ramla samman och bakom och under och bredvid. När jag har jobbat klart har jag ingen ork kvar att göra något. Jag är oftast helt tömd på energi. Jag spenderar även hela mitt sociala kapital på jobbet och är en riktig enstöring när jag är ledig.
Det här är ju något som är väldigt tabubelagt att ens ta upp då vi kvinnor skall vara så duktiga och produktiva och fullkomligt älska att vara klättrande ambitiösa karriärskvinnor och i ständig utveckling. Full fart framåt och uppåt! Var är jag? Vart ska jag? Hur ska jag ta mig dit? Hur gick det? Är frågorna som ställs på varje utvecklingssamtal, samtidigt som jag tänker: Räcker inte det här? Kan jag inte bara få stå kvar här och vara en medelmåtta? Måste jag verkligen vara på väg någonstans hela tiden?
Men jag tror att många känner som jag. Klimatet blir tuffare och kraven blir bara större och större. Hur skall folk palla med? Men de gör det de måste för de har inga andra val. Att ens släppa in dessa tankebanor i sitt liv kanske är destruktivt? Vad vet jag. Kanske är jag bara medelålders och trött.
Jag har funderat mycket över det här och tror att ett av mina problem ligger i att jag gick in i den ena rollen som heltidsarbetande karriärskvinna utan att släppa den andra som hemmafru. Detta gör att jag dubbelarbetar. Jag lägger en enorm energi på jobbet samtidigt som jag fortfarande lever med kravet på mig själv att ha ett absolut perfekt hem och intar rollen som den perfekta värdinnan. The Hostess with the mostest, och detta har jag kommit på utgör grunden till en enorm stress. Det gör att jag inte längre tycker om sådant som jag förut älskat som till exempel att ha jul och midsommar här för hela familjen. Jag har älskat att få vara värdinna för just dessa tillfällen. Att pynta och göra det fint och att få bjuda på en massa god mat och dryck på vackert dukade bord. Sådant jag har levt upp över förr och planerat med stor glädje känns bara som en tung och tröttsam börda nu, och det är en stor indikation på att något är fel. I julas tänkte jag - ALDRIG MER! Nästa år ska jag resa bort och checka in på hotel och bli omhändertagen. Inte använda all min energi på att göra det trevligt för andra. Det kändes akut.
Jag känner mig hela tiden ofullkomlig och utmattad då varken tiden eller orken räcker till båda rollerna. Och att sedan springa på heltid i ekorrhjulet bara för att komma hem till ett eftersatt hem mår jag lite dåligt av. Att blunda för lite damm - Nej, jag har det inte i mig. Jag har väldigt svårt för att gå och sätta mig i soffan om inte huset är skinande rent och allt är bortplockat. Men jag tränar på det eftersom jag nu inser att det inte funkar att vara som jag är.
DETTA FÖR TANKEN TILLBAKA TILL NUMMER 2 I DETTA INLÄGG-Är det verkligen värt att kämpa på några extra år för att sedan kunna leva ett större liv så som att kunna bo på lite dyrare hotell, äta på lite dyrare restauranger, resa lite oftare. Det här är mina tankegångar denna gråa måndagsmorgon. Vad tänker ni på när ni vaknar på morgonen?
I går söndag gjorde jag köttfärsbiffar och blomkålsmos till lunch, och helt KETO.
Det blev så gott!
Mums för svensk husmanskost!
Ha en riktigt fin måndag.
Varm kram.
fredag 7 maj 2021
April: Sparkvot & Köpstopp...
Det blev ett jobbigt månadsslut med sjukdom och elände där luften liksom gick ur mig vilket gjorde att jag halkade efter lite med min månadsavstämning gällande sparkvot, köpstopp, alkoholstopp och sockerstopp.
Här kommer en kortfattad variant eftersom själva syftet med inlägget egentligen bara är lite accountability (jag tycker inte att jag hittar ett lika bra ord på svenska för det).
SPARKVOTEN i april blev riktigt hög trots att jag spenderade över 15 000 kronor hos veterinären i mars-april. Jag lyckades ändå komma upp i precis över 50% som gick mot avfart frihet och det är jag förstås supernöjd med. Så check på sparkvoten!
KÖPSTOPPET går det riktigt bra med. Det enda är att jag har investerat i ett par riktigt bra och rejäla löparskor eftersom planen är att jag skall försöka komma igång med att springa igen. Men ett par nya springskor låg redan i budgeten från början så det är absolut ingen avvikelse.
Jag måste ändå erkänna att mitt inlägg om att HITTA STILEN fick mig att börja tänka lite på fina kläder igen. Det finns ju onekligen en svaghet där...Dock tog jag ett rejält tag i de tankarna och styrde om dem på att istället fokusera på att vara så otroligt nöjd och tacksam för allt fint jag redan har. Nej, Anneli, du behöver inget mer! Men check på köpstoppet!
ALKOHOLSTOPPET går lika bra. Jag läser och lyssnar på Martina Johanssons material (böcker, pod, blogg) om biohacking, hormoner och kost och har fått mycket information om hur otroligt skadligt alkohol är för kroppen. Ja, så det går hur lätt som helst att låta bli. Jag har ju konstaterat förr att jag får en reaktion på alkohol som liknar någon typ av allergi och det vill jag ju undvika till varje pris. Så check på alkoholstoppet!
SOCKERSTOPPET som för mig det senaste året inneburit en ketogen kost vilket är en striktare variant av LCHF har fått stryka på foten något de senaste veckorna då vi varit sjuka. Det har varit för svårt helt enkelt och varm nyponsoppa är så mycket godare när man har en rejäl influensa (covid-19) än ägg och bacon. Så är det bara. Men ingen fara och färde då jag absolut inte har ätit något tillsatt socker. Så fort jag frisknar till lite mer ska jag återgå helt till att äta KETO igen. Trots denna avvikelse är jag ändå nöjd på den här punkten. Jag måste vara realistisk.
Men jösses! Ingen shopping! Inget bubbel! Inga gosaker!
VEM ÄR JAG EGENTLIGEN!?
Vart har den där bubbeldrickande shopaholicen som bara blundade och betalade tagit vägen?
Den här magiska bilden kom upp på FB i dag som ett minne från ett år sedan-
Yngsta dottern i skogen med sin häst.
Så lugnt och fridfullt. Den får sätta tonen inför helgen.
Ha en riktigt fin fredag.
Varm kram.
tisdag 4 maj 2021
Att få det överstökat
Tidigare trodde jag faktiskt inte att jag skulle få Covid. Jag har jobbat hemifrån och vi har inte träffat några andra än döttrarna vid något tillfälle som även de varit väldigt försiktiga. Vi har valt att stanna hemma, varit supernoga med avstånd och uppfört oss exemplariskt.
Vidare trodde jag att jag kanske redan hade haft Covid när jag var så där sjuk i våras precis innan viruset fick en massa publicitet här i Sverige. Ja, typ i mitten av mars. Då jag låg och sov på en dyna på golvet i klassrummet mellan lektionerna.
Men nu kom det alltså...Det hela började med att Hockeytränaren insjuknade. Även han hade ju jobbat hemifrån men sedan hade han också samtidigt varit så duktig och tränat på gymmet typ fem gånger i veckan. Men å andra sidan kan man inte veta var man har blivit smittad. Man kan bara ha tagit i fel dörrhandtag, som jag brukar säga.
Människor verkar få Covid-symptom på så många olika sätt och av oss båda är jag den som har klarat mig mycket lindrigare undan. Hockeytränaren har varit dyng-sjuk och legat med feber och haft lite svårt med andningen i över en vecka medan jag har haft det mer som en kraftig förkylning som gjort mig hes och skrovlig och mest känts som om att något fastnat i bröstet.
Jag har haft mer energi och varit den av oss som kokat te, tagit hand om hunden, kört några maskiner tvätt och sett till att vi fått något i oss att äta. Men det har gått upp och ner och jag har även vaknat mitt i natten och känt mig jättedålig. Å nej, liksom! Bara för att sedan må lite bättre på morgonen efter en Alvedon och en kopp kaffe.
Men THIS TOO SHALL PASS och det är väl lika bra att få det här med Covid överstökat för våran del. Förhoppningsvis har man fått till några anti-kroppar och någon grad av immunitet mot det här virus-hel****t!
Usch vilket tråkigt inlägg det här var att skriva!
I dag har det snöat här i Dalarna. Den 4 maj.
Grått och trist och kallt ute, och jag tycker mest synd om mina tulpaner.