Ett riktigt fint avslut...

...blev det på sommarlovet 2021 med en mysig vistelse på fäboden norr om Orsa. 

Här står tiden stilla. 

Kvällspromenad med mamma och vi åt oss proppmätta på vilda hallon. 

Underbart, underbart! 

Var är min pappa? 

Jo, han spenderar hela helgen på skjutbanan i Östnor eftersom han är storvilts-jägare och älgjakten startar i september, och därför måste han och de andra gubbarna i byn förbereda sig för det. 

Här är gudagott att vara. 

Fäboden får mig alltid att förnimma både bibelverser och psalmer samt Evert Taubs 

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill..."

Klockrent!

Vilken fantastiskt fin kväll vi fick. 

Uppe med tuppen och morgonen är min. 

Kaffe i morgonsolen i pyjamas ute på trappen - Priceless!

Det enda som hörs är fåglarnas sång. 

Påklädd och påtår i morgonsolen med mamma. 

Min fina mamma, hon som har mer energi och spring i benen är mig. LoL! 

#overeightyandfabulous - Verkligen! 

Efter frukost gick vi ner och hälsade på Anita i hennes stuga.

Anita, som annars bor i Grekland, har också spenderat sina barndoms somrar på fäboden. 

Hon köpte en egen stuga här år 2000 och har renoverat och byggt ut och gjort den jättefin. 

Nu spenderar hon varje sommar på fäboden, utan rinnande vatten och el.  

Det är bra gjort det. 

Sedan kom Emilia farandes uppför berget. 

My pride and JOY! 

Så passande nummerplåt för henne :-) 

Utanför Anitas stuga. 

Min fina mamma till vänster och hon som bloggar här till höger :-) 

Innan lunch blev det en härlig promenad längs fäbod-rundan. 

Anita, Emilia och mamma. 

Mamma och Anita går alltid med stavar. Jag har provat och det är extra jobbigt. 

De är ju så vältränade de där damerna i 80-års åldern :-) 

Mamma i blåbärsriset. 

Kalhygget var smockfullt med blåbär. 

Efter promenaden åt vi alla lunch i mammas stuga och tände en eld eftersom ovädret började dra in över fäboden ute och det hade blivit svalare. Det blir sådan bra värme av braskaminer.  

På tal om eld så är det ju förstås det stora samtalsämnet hela tiden. Branden i Grekland som brände ner familjens hus. Här bearbetas det minsann. Det är bra för Anita att vara på fäboden och vänja sig vid tanken på att hon inte har ett hem att återvända till i Aten. 

De vänner som erbjöd Anita och Georgos att bo hos dem har nu själva fått lov att evakuera sitt hus i Agios Stefanos eftersom branden nådde även dem till slut. Vi vet ännu inte hur det gick med deras hus. Så hemskt! 

Vi har nu fått veta att bränderna runt Aten är anlagda. 

Vilka enormt sjuka människor det finns! 

I det mysiga lilla gästrummet där Lando och jag sover på fäboden. 

Packat och redo att åka hem för denna gång. 

Familjen och naturen är anledningarna till att jag bor här - Glasklart. 

Nu är det söndag och i morgon börjar vi lärare på skolan att jobba igen. 

Sommarlovet gick otroligt snabbt. Nu tar vi nya tag inför läsåret 21/22. 

Batterierna är laddade med bästa energin från fäboden. 

Varm kram! 

Man måste få skratta i eländet

I går bjöd jag ner mamma och Anita från fäboden eftersom jag tyckte att de mitt i chocken och tragedin  över det nedbrunna huset i Grekland behövde få i sig lite näringsrik mat i form av lunch. 

Är det något jag har lärt mig i livet så är det att när människor drabbas av svårigheter så kan man hjälpa till med praktiska saker som till exempel att ordna lite mat, gå med hunden, städa, klippa gräset etc. Man kan rätt och slätt kliva in och hjälpa folk i chock och sorg att styra upp vardagslivet helt enkelt. Tveka aldrig att göra det. Det är nämligen just sådant som människor som lider oftast inte orkar med. Det är ju bara att gå till sig själv. 

Så många undrar vad man kan göra för människor som har det svårt. Jag vet: Åk hem till dem och dammsug! Laga mat. Hjälp dem rodda i vardagen. Sluta att bara strö meningslösa ord i all välmening. Gör något! Agera! ACTA NON VERBA. 

Dukat till lunch. 

Det blev en uppskattad paus i chocken och oron samtidigt som vi bearbetade händelsen genom att prata om den. Det är viktigt att ventilera och att få sätta ord på trauma och hemskheter och känslor. 

Anita är ju kvar i Sverige tills den 20 augusti då hon skall åka hem till Grekland där hon inte längre har ett hus eller några ägodelar eller ens en bil eftersom allt brann upp. Resten av familjen är dock på plats i Aten och skickade oss filmklipp från förödelsen när vi satt och åt lunch. Det var helt overkligt material att ta del av. Man kan inte tro att det är sant. 

Vi gick mentalt igenom rum för rum i huset och konstaterade vad som sorgligt nog inte finns längre. Det ena sorgliga konstaterandet efter det andra eftersom Anita och Georgos ägde ett helt fantastiskt vackert och unikt hem med antikviteter, konst, porslin, glas, och enorma äkta persiska mattor bland annat. Allt som nu är borta! 

Sedan började vi prata om Anitas kläder och skor. Allt sådant måste också avhandlas. Efter ett helt liv som diplomatfru, ambassadörsfru och ministerfru med mycket representation så ägde Anita klädklenoder galore. Det ena plagget vackrare än det andra. Helt oersättliga. Kläder som var uppsydda eller inköpta över hela världen. En helt fantastisk garderob. Klassisk, stilren, elegant och exklusiv. 

Där kan jag relatera. De flesta av mina klädklenoder blev ju stulna i flytten från Japan till Sverige. Det enda jag har kvar är de kläder som jag skickade i förväg med posten till Sverige. Men det allra mesta är borta för alltid. Jag kommer fortfarande med sorg på vissa fantastiska plagg som inte finns längre. 

Men det hela slutade med att vi satt och skrattade faktiskt. Anita berättade att så många av deras fantastiska vänner över hela världen hört av sig och erbjudit hjälp. Nära vänner i Aten som har ett stort hus på landet har erbjudit Anita och Georgos att bo hos dem så länge de vill tills de byggt upp huset igen. Fina vänner. Jag känner dem och deras nu vuxna barn. 

Även vänner i Libanon som är miljadärer har hört av sig och erbjudit hjälp. -Skynda dig och tala om för dem att alla era persiska mattor har brunnit upp, föreslog jag, och det var då vi började skratta. -Jag skojar inte, fortsatte jag. -Tala om för Majada att du inte har några mattor att lägga på golvet om hon nu vill hjälpa till praktiskt :-) Det var väl ett bra förslag. Det är helande och befriande att få gapskratta lite mitt i eländet. 

Avslutningsvis hade vi tagit fram rutpapper, penna och linjal och börjat skissa på ett nytt hus. De kommer naturligtvis så småningom att bygga upp ett nytt hus på gården. Nu har de chansen att bygga ett som passar dem som äldre par i 80-års åldern. Enplans och inte lika stort som förr höll vi alla med om. Litet och laddat. Det kommer att bli bra. 

Det blev en riktigt fin, bra och helande lunchstund ute i solen. 

Efter maten blev det kaffe och glass i all enkelhet. 

Ha en riktigt fin fredag! 

På måndag börjar jag jobba igen. Otroligt! 

Varm Kram! 

Fruktansvärda nyheter

Anita & Georgos hus i Grekland, norr om Aten. 

Här spenderade jag min bandoms somrar. 

I går morse väcktes jag av den fruktansvärda nyheten att min grekiska familj som bor lite norr om Aten drabbats svårt av de bränder som rasar där och att hela deras hästgård med boningshus och allt har brunnit ned. 

Allt är borta. Deras fantastiska hem med tillhörande byggnader finns inte mer. Alla minnen och personliga ägodelar har brunnit upp. Alla gamla foton på barnen och bröllop och andra familjehögtider är borta. Allt som berättar historien om deras spännande diplomatliv över hela världen har gått upp i rök. Alla vackra möbler och allt arvegods i deras unikt vackra lantliga hem är borta. De äger inte ens sängar att sova i eller kläder att ha på kroppen. 

Samtidigt som det är otroligt sorgligt att deras hem har brunnit upp så måste man sätta detta i perspektiv då ALLA familjemedlemmar lever och så lyckades man rädda alla hästarna och hundarna och har nu tagit dem till säkrare ställen. Men det var en riktig kamp. Min ena kusin satte familjen i säkerhet och min andra kusin stannade tillsammans med brandmännen och frivilliga för att rädda hästarna och hundarna. 

Anita, som är kvar här på fäboden i Sverige och som skulle resa tillbaka hem till Grekland om ett par veckor, är förstås djupt chockad. Vem skulle inte vara det. 

Trädgården med gästhuset 

Det närmaste jag har varit något sådant här var när hela mitt bohag, en hel plomberad flyttkontainer, som jag skickade från Japan när vi skulle flytta till Sverige 2009 blev stulet av organiserad brottslighet av en lastbil norr om Stockholm medan lastbilschaffören "sov" på ett rastställe. Då försvann så mycket från mitt liv. Många minnen. 

Min Moradräkt och en receptbok där jag samlat personliga recept från vänner över hela världen i över 30 år var bland de största förlusterna har jag kommit på så här efteråt. Som tur var hade jag skickat hem saker i lådor med posten och så hade vi saker i förvar i Florida som vi aldrig tog med oss till Japan som nu finns kvar, men det allra mesta blev stulet.  

Eld är fruktansvärt. Bränder rasar i många länder nu och många familjer drabbas. Det gäller som sagt var att sätta saker och ting i perspektiv. Alla är vid liv och det är det enda som räknas. 

Varm kram!

Dagens fixande...

...och trixande hade med friggeboden att göra. 

Friggeboden som mina gamla gymnasielever på Byggprogrammet har byggt. 

De vita och mörkblåa långgardinerna till friggeboden med öljetter är av tjock segelduk och kantade med nautiska band med koordinater.  Love, love, love. 

Innanför gardinerna, som skall hänga i takhöjd, skall vi ha en skena med mörkläggningsgardiner så att man skall kunna sova gott även under de ljusa svenska sommarnätterna som vi har här uppe. 

Inspirationen har jag hämtat av min fina väninna Jennifer i Virginia Beach, U.S.A.

Det blev också en ljuslykta med sand från Coronado Beach i Kalifornien 

och en sjöstjärna från Clearwater Beach Florida. 

Jag har plockat med mig sand hem från våra favoritstränder i världen. 

Underbart att dekorera med. 

Jag gillar när nästan varenda detalj i ett hem har en historia, en mening, ett minne. 

Nu har vi grävt ur och skall lägga duk och grus innan vi bygger ett litet däck och en trappa. 

 

El är indraget från huset och kommer in i friggeboden via den gula slangen.

Nu väntar vi på att företaget som gör fönster skall öppna efter semestern. 

Då skall vi måttbeställa två fönster som skall sitta på var sida av dubbeldörren. 

Sedan skall spottarna med dimmers i ovanför dörren där hålen syns. 

Det här kommer att bli så bra. 

Ha en riktigt fin tisdagseftermiddag! 

Varm Kram

Bara en vecka kvar...

...av sommarlovet 2021. 

Galet! 

Tänk vad tiden har gått snabbt. 

Ja, sommaren fullkomligt blixtrade förbi. 

Lando fortsätter att bada varje dag. 

 När det regnar blir det en tur upp till fäboden för en fika med mamma som huserar där för det mesta. 

Anita kom också förbi. 

Hon bor i Grekland annars men tillbringar nästan hela somrarna på fäboden, från början av juni till slutet av augusti, och åker tillbaka till Aten om ca. två veckor. 

Mysigt med eld i braskaminen i stugan när det regnar och ruskar ute. 

Tänk att jag har sådana här vackra rosor i landet. 

Jag som har så bruna fingrar. 

Kul att kunna plocka in och sätta i en liten vas. 

Pelargonen som jag fick av mamma för några år sedan överträffar sig själv varje sommar. 

Naturens bounty - De sötaste av smultron finns i mina Dalaskogar nu. 

Förutom det så mumsar jag också i mig både hallon och blåbär under mina promenader. Sådant man tar för givet när man bor här och kommer härifrån men jag är väl medveten om att det är världsunikt. Mina japanska väninnor skriver och frågar om man får betala för att plocka blåbär i skogen i Sverige. Bara en sådan sak. 

Ha en riktigt skön måndag!

Varm Kram