Ros på mitt köksbord.
Jag gör bokslut med bloggåret 2021 och inser att det blev året då jag skrev det minsta antalet blogginlägg sedan jag började blogga 2010. Det känns lite sorgligt på något vis och framförallt eftersom min blogg är något som jag verkligen håller nära hjärtat. Livet i ekorrhjulet har kommit emellan och i år har jag varit stressad och i kombination med det haft en låg energinivå.
Jag har också känt mig lite gnällig och tyckt att mycket varit trist och då är det svårt att få inspiration att blogga. Med risk för att låta för gnällig också. Vidare har vissa saker som jag förut skulle ha bloggat om in a heartbeat känts ytliga medan andra händelser i mitt liv har varit av alldeles för känslig natur för att ens skriva om, även om de absolut skulle höra hemma dokumenterade i min dagbok.
Men här är några tankar som kommer upp spontant när jag blickar tillbaka i blogginläggen från 2021:
- Avsättningen till Avfart Frihet har legat på runt 50% hela året och det är jag förstås supernöjd med. Jag har kämpat och har fått lov att tillämpa en hel del själv disciplin där jag har sagt NEJ till mig själv så många gånger men det var fett värt det, som mina elever skulle ha uttryckt det.
- Jag inledde 2021 med totalt köpstopp på allt utom mat, hushållsprodukter, hygienartiklar och bensin. Jag klarade nästan ett halvår. Nu gör jag ett nytt försök. Definitionen av en sann optimist är nämligen en person som går från det ena misslyckandet till det andra med oförändrad nivå av entusiasm. Jag i ett nötskal alltså. Om jag klarade ett halvår sist så kanske jag klarar nio månader i år.Vem vet? Det skall bli spännande att se. Jag älskar att ha mål.
- Jag har ätit nyttigare och intaget av alkohol har varit rekordlågt under 2021. Jag tål helt enkelt inget längre. Efter ett sjuttio-års kalas i somras fick jag lov att ligga ner hela dagen efter. Jag skyller allt på rabarber-slushen som värdinnan serverade som välkomstdrink och som var så läskande i den heta sommarkvällen, men jag undrar vad det var mer än rabarber i den jag. Hockeytränaren undrade om det verkligen var ett 70-årskalas jag hade varit på. Är du säker på att det inte var på nattklubb du var? Det kändes nästan så, tänkte jag. Skjut mig!
- 2021 har jag varit gymmets bästa kund, nämligen den som plikttroget betalar medlemsavgiften varje månad men som sedan aldrig går dit och sliter på någon utrustning eller tar upp plats på något pass. Jag var på gymmet tre gånger 2021. Så dåligt av mig och jag sitter här och funderar hur i all världen jag skall få inspiration att ta mig dit i år.
- Istället för gym har Lando och jag dock vandrat som bara den i mina älskade Dala-skogar, längs sjön och utmed älven. Bloggen svämmar fullkomligt över med bilder från mina Lando-promenader. Naturen betyder healing, mindfulness, och är mumma för själen, men även motion i form av ordentliga PWs. Har man hund kommer man ut i naturen varje dag och det är ett underbart upplägg. Skogarna är min kyrka och jag förundras av skaparen och moder jord. Naturens gång är så logisk, vacker och enkel på något vis och vi människor har mycket att lära av den.
- 2021 startade jag en ny tradition genom att spendera en hel vecka på fäboden norr om Orsa. Det var mumma för själen vill jag lova och skall bli något jag gör varje sommar hädan efter. Oslagbart!
- Under 2021 har jag unnat mig lite kroppsrenovering, mest i form av Cryo T-Shock ansiktsbehandlingar, men även lite annat och det har känts så bra. Jag har nog råkat ut för lite åldersnoja, något som jag tror att många går igenom utan att de skulle erkänna det. Det skall nämligen vara så präktigt överallt på något vis, men jag tycker att jag är för gammal för att låtsas att jag inte tycker att det är trist med flabb och häng och rynkor och påsar.
- När jag känt mig less, gnällig och otacksam 2021 så har jag gått in och tittat på mitt Instagram konto. Det har hjälpt, för där ser mitt liv i alla fall jättetrevligt ut minsann. Det blir som någon slags sammanfattning i bildkavalkad till varför jag inte har någon anledning att vara något annat än enormt tacksam. Prova med era egna insta-konton får ni se. När man känner genuin tacksamhet är det nämligen stört omöjligt att känna annat än glädje.
- Det jag dock inte är så glad över år att under 2021 har åsiktskorridoren blivit smalare än någonsin i vårt präktiga och demokratiska land. Den är nu så smal att det knappt ens går att ta sig fram sidledes där längre. Vänstern och kultureliten bestämmer vem som får tycka och vad som får tyckas, och yttrandefriheten i Sverige har därmed inskränkts ännu mer precis som på många andra platser i världen. Skrämmande få förstår vad farligt det här är och lägg till det att svenskar har ett anmärkningsvärt utpräglat flockbeteende där majoriteten gör som alla andra och därmed är tystnadskulturen ett faktum. Ingen törs knysta om sådant som inte anses PK och de modiga själar som törs ifrågasätta, protestera, begära en förklaring, försöker få till en debatt eller dialog, lägga fram fakta, peka ut samband, eller uttala obekväma sanningar högt riskerar allt och kan få betala ett oerhört högt pris. Dessa personer blir inte sällan bojkottade, sanktionerade och utsatta för publika drev som i värsta fall slutar med att de blir av med jobbet, karriären och utsätts för hat och hot. Läs Ann Heberleins bok Fallet där hon skriver om hur hon fick sitt liv förstört efter att hon ifrågasatt något som hade med invandringen att göra. Hon blev kallad fascist i media, och sedan av främlingar på gatan och därmed var drevet igång som gjorde att hon i princip förlorade allt som hon hade byggt upp de senaste 30 åren, inklusive jobb, karriär, stora delar av sitt sociala nätverk och bokkontrakt bl.a. Hon blev en social paria som blev trakasserad och spottad på för att hon blev stämplad av media att vara något som hon absolut inte var, och tilldelad åsikter som hon absolut inte hade. Så skrämmande hur alla sedan bara hängde på, helt utan bakgrundsinformation, och drogs med i det hatet som var menat att förgöra henne, och kända tidningsskribenter och feminister gick i spetsen för det drevet. Shame on them! Vuxenmobbing!
- Under 2021 har jag sett fler människor än någonsin använda sig av härskartekniker, främst för att tysta ner och förminska människor vars åsikter inte får plats i åsiktskorridoren, men även människor som ifrågasätter eller ställer sig kritiska till den i princip icke-existerande samhällsdebatten där våra politiker inte törs ta i några av våra största samhällsproblem med tång ens. Härskartekniken går oftast ut på att tilldela människor förminskande och fördummande attribut så som foliehattar, konspirationsteoretiker, blåbruna, och det värsta av allt rasister. Det funkar.
- Ordet rasist måste ju toppa listan av år 2021s mest missbrukade ord. Det blir människor nämligen kallade så fort de inte håller med de som bestämmer i åsiktskorridoren. För då måste man ju vara en rasist, eller hur? De som använder sig av härskartekniker vet nämligen att just det ordet får tyst på alla som påpekar något obekvämt omedelbart, och därmed slipper man diskutera sakfrågor med människor som har åsikter utanför åsiktskorridoren. Jag är störtsur på alla som använder sig av härskartekniker och kan känna igen det omedelbart. Så enormt dålig stil. Lågt.
- I min blogg har jag råkat ut för läsare som använt just härskartekniker i sina kommentarer på vissa av mina inlägg och där de gått till personangrepp på mig som person istället för att diskutera en sakfråga med fakta. Detta tolererar jag inte då det är enormt oförskämt och osofistikerat att angripa och försöka trycka ner en person bara för att man tycker olika i sak. Därmed släpper jag numera aldrig någonsin fram sådana kommentarer i mitt kommentarsfält. Vill man vara otrevlig så får man vara det i ett annat forum eller i sin egen blogg, men inte hemma hos mig, så det så.
- Jag är väldigt orolig för vart det svenska samhället är på väg och jag skriver om det här ibland. Som bloggare är det kontroversiellt och riskabelt, och speciellt eftersom jag absolut oftast inte får plats i åsiktskorridoren. Inte ens sidledes. Jag gillar nämligen att säga som det är och att prata om det som alla (som inte låtsas vara blinda) ser men inte törs säga, men det skall man passa sig för nuförtiden om man vill överleva. Det tar också ganska mycket energi att yttra sig om det svenska samhället och därför blir det inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Kanske längre fram. Men svenskarna har tystnat. Var så säkra. Vi har till exempel det högsta priset på drivmedel i hela världen och det hörs inte ett knyst från det Svenska Folkhemmet där man istället sitter tysta i soffan och drar filten över huvudet. Fransmännen hade varit rabiata. Sanna mina ord. Men inte svenskarna för vi finner oss lydigt i allt utan protester. Vi har nämligen en enorm tillit till våra makthavare, vare sig de är kompetenta eller ej. Vidare undrar tydligen norrmännen varför vi har gett bort vårt land till kriminella nätverk, berättade min svåger som jobbar i Norge. Det är bra att de modiga norrmännen undrar det åt oss för det törs nämligen inte vi svenskar undra, i alla fall inte högt.
- Jag kan också tyvärr konstatera att det inte bara är Sverige som är på glid, den sittande administrationen i USA är också i trubbel. Det tycker även numera många av amerikanerna som röstade dit den enligt alla opinionsundersökningar. Här skall tilläggas att ingen av mina liberal friends i USA kan ärligt titta mig i ögonen och säga att Biden & Harris gör ett vidare bra jobb. Ingen. Både president Biden och vicepresident Harris har historiskt låga opinionssiffror, värre än Jimmy Carter till och med. Harris opinionssiffror ligger på de lägsta för en vise-president någonsin i modern amerikansk historia, runt 27%.
- Det är min åsikt att Harris vice-presidentskap hittills har varit totalt misslyckat. Ingen framgång alls. Svenska Dagbladet skrev en artikel om det häromdagen och de listade främst hennes totala oförmåga att få någonting gjort men också hennes hantering av krisen vid USAs södra gräns som hon hanterat genom att inte hantera den alls som anledningarna. Ca. 4 miljoner miljoner människor har nu kommit in i landet illegalt sedan Biden öppnade gränsen på vid gavel redan sin första dag som president. Här har Harris inte ens agerat trots att gränsen, där det råder en humanitär katastrof, är hennes tilldelade område att hantera. Jag visste att det skulle bli så, och därför hörde jag heller inte till den skara kvinnor som var helt utom sig av glädje när hon tillsattes på grund av att hon är en kvinna. Nej, för till skillnad från många här i Sverige så visste jag exakt vad hon stod för politiskt. Extrem progressiv vänsterpolitik utan dess like. Sådan som inte passar USAs nationalmentalitet. Samma slags politik som skapat kaos i Kalifornien både socialt och ekonomisk. Nej, det har inte gått bra för henne. Tyvärr.
- Jag ser en politisk backlash i USA nu i the midterm elections 2022, direkt orsakat av Biden & Harris undermåliga prestationer, där republikanerna mest troligt kommer att ta över igen i både representanthuset och i senaten och då kommer Biden administrationen inte att få så mycket mer gjort fram till presidentvalet 2024 om han inte tar till en massa executive orders då, något han kritiserade sin föregångare för att göra men som han nu själv redan innehar rekordet på. Nej, hörrni, Let's make America great again! Jag klarar inte av mer av det här nu. Floridas guvernör Ron DeSantis skulle sitta riktigt fint som president 2024 anser jag.
- 2021 har människor i min närhet dött i alldeles för unga år och sådant får mig att tänka över livet rejält varje gång. När min kollega hastigt dog i somras endast 50 år gammal så insåg jag verkligen att man måste ta vara på varje sekund i livet och skynda sig att leva. Jag dödstädar och tänker att jag måste göra massor med resor snart igen. Italien och Hawaii står överst på listan men jag längtar även till mitt Coronado och till underbart vackra Monterey, platser där jag har haft hem. Och ja, hos familjen i Grekland har jag ju inte varit på länge heller. Där har jag massor av minnen från min barndom och mitt tidiga vuxenliv då jag delade lägenhet norr om Aten med min kära kusin i ett halvår innan vi flyttade till Johannesburg, där äventyret fortsatte. Det blir också naturligt att man börjar tänka efter vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt. Man faller lätt in i ytligheter, men det är också mänskligt, och vi är bara människor, så man skall inte vara så hård mot sig själv bara för att man vill att ha rätt nyans på läppstiftet till nyår. Det är viktigt att komma ihåg att en dag skall vi alla dö men att alla andra dagar ska vi leva. Hedra livet!
- På tal om att hedra livet: Jag är så tacksam för min blogg. Härom dagen satt jag och bläddrade igenom min första blogg The Fortunes of a Navywife som jag började skriva i april 2010. Sedan tittade jag igenom min andra blogg, As We Walk in Fields of Gold, där jag bloggade fram tills dess att vi flyttade hem till Sverige från Kalifornien 2015. Jag inser vad otroligt mycket vi har gjort, gått igenom och fått vara med om och fylls med en enorm tacksamhet. Vilket liv egentligen. Underbart om jag tänker tillbaka på allt. Mycket som har varit jobbigt, men mycket som har varit toppen. Så omväxlande och spännande och ganska annorlunda. Väldigt internationellt med många resor och många möten med underbara människor i fantastiska miljöer. Jag har verkligen haft en enorm tur att få uppleva ett sådant spännande liv känns det som, och jag är ju inte klar än :-) Jag har massor planerat för framtiden. Fast ibland känner jag mig bara gammal och trött och sliten och som om att framtiden redan har ägt rum.
Fight the funk!
Livet är underbart!
2022 har vi massor att se fram emot.
Nu kliver vi in ett nytt år och blickar framåt igen. Är ni med?
Remember what is important!
Carry as you climb, love each other and always be kind!
Because Nice Matters.
Varm Kram från mig!
