Bara att få byta miljö...

 ...lite kan göra så mycket. 

Bara att få se något annat och vistas bland folk, folk man inte känner.

Fredag eftermiddag tog yngsta dottern och jag tåget till Stockholm. 

Vi gick och la oss till utsikten ovan och vaknade på lördag morgon till utsikten nedan. 

Stockholm i mitt Hjärta!

Vi hade ett litet snabbt ärende till Stockholm där vi skulle gå på Magnus Ugglas nya show 

Johnny The Fucker på Rival på lördag kväll.

Eftersom Rival ligger på Söder valde vi att bo på Hilton Slussen så vi skulle ha gångavstånd. 

För mig är det ovant att vara på den sidan av stan men omväxling kan ju vara trevligt ibland.

Lördag morgon gav vi oss ut och gick runt lite i gamla stan innan vi gick över mot Nybroviken och Strandvägen 1 där vi åt en sen lunch.

Så mysigt i gamla stan och jag tittar på alla detaljer på byggnaderna.

Bara låset på den här underbara dörren. 

Titta på detaljerna i handtaget. Är det fisk, bläckfisk? 

Och kolla in det lilla huvudet nedtill med skägget. 

Hur underbart är inte detta.

Ser ni gubben med skägget?

När jag är i Stockholm går jag ofta och tittar uppåt på husfasaderna och taken. 

Jag förundras.

 

Den här restaurangen skall tydligen vara bra. 

 

Kryp in heter den. 

Vi hann dock inte dit den här gången.

Bella älskar second hand affärer och vi tittade in i ett par sådana. 

Kul och annorlunda. Jag letar efter ett par av Kosta Bodas ljuslyktor som heter Solrosen som inte finns att köpa på Kosta Boda längre eftersom de är från 60-70-talet. Men själva jakten är lika rolig som själva fångsten, och jag skall leta vidare även om det tar tid. Jag skall kolla loppisar och second hand. Jag vet att det står ett par där och väntar på mig någonstans. Kanske i en dammig låda i någons garage. 

Sen lunch på Strandvägen 1.

 

 

 

Påväg tillbaka till Söder och Rival så stannade vi till på Grand Hotel och Cadierbaren. 

 

Jag älskar Grand Hotel. 

 

Servicen där är i världsklass. 

 

Precis som jag vill ha det. 

 

Allt är oklanderligt proffsigt, ända ut i fingerspetsarna. 

 

Där vet de minsann hur det skall vara. Inte en amatör i sikte. Love, love, love...

Magnus Uggla

Han är 67 år men rör sig som en tonåring på scenen. 

Imponerande.

På söndag förmiddag gick vi till Svenskt Tenn. 

Bella hade ett par presentkort som hon behövde använda och jag njöt av alla härliga och färgsprakande påskdukningar. Alltså det ska vara färg! Jag säger då bara det. Jag vet att det är så inne att inte ha en massa färg nu, men så modern är jag då inte, att jag slutar med färg alltså..

Hur glad blir man inte av det här?

På Svenskt Tenn har de alltid ett överflöd av levande blommor som en naturlig del av inredningen. 

 

 Vänskapsknuten - Precis den ljusstaken har jag hemma. Jag fick den i 50-års present av döttrarna. Så kul att läsa om den. Jag älskar när det finns en historia bakom sådant jag har hemma.

På väg mot tågstationen gick vi via Norrmalmstorg där Interflora hade gjort ett stort fredstecken av Mimosa. Så vackert. Kvart i två satte vi oss på tåget och rullade mot Mora igen. En kort visit men en riktig energiinjektion. 

Att få vara anonym bland människor och att få en massa inspiration och intryck av färg och form, god mat och dryck, människor man inte känner samt show på Rival med Magnus Uggla. 

 

Nu klarar jag mig några veckor till på mindre ort i Dalarna. 

Sex veckor kvar till påsklovet. 

Ha en riktigt fin måndagseftermiddag. 

Varm Kram!

Full fart var det här

När man kommer över kullen i backkrönet uppe i Söderås i Rättvik och ser Siljan....Då är man hemma i Dalarna. Under alla åren utomlands, när vi blev hämtade på Arlanda av mamma och pappa och så kom man åkandes här...oftast en vacker sommarkväll. Alltså den känslan...Då kom tårarna ska ni veta.

 

 

I söndags hämtade vi hockeytränarens femåriga lilla barnbarn, som bor i Stockholm, och han skall vara hos oss hela sportlovet. Hans mamma, pappa och systrar kommer idag och flyttar in hemma hos oss, och sedan blir det skidåkning och skidskola uppe i Grönklitt tills på söndag.

 

 

Skridskobanan på Orsasjön. 

 

Magiskt.
 

På morgonpromenad med Lando.

Ja, full fart är det här. 

Fast det ser väldigt lugnt ut på bilderna :-)

 

 

Jag tycker att Sverige skall gå med i NATO. 

Tänkte skriva lite mer om det men det får bli vid ett annat tillfälle.

Ha en fin torsdag. 

Varm Kram!

Radikalt lagom

Läser ni några böcker? 

 

Det gör jag...

 

Jag har precis läst ut en jätteintressant bok som heter Radikalt Lagom och som är skriven av läkaren, kardiologen, forskaren och professorn Fredrik Nyström som jobbar på Linköpings Universitets sjukhus men som är från Kolmården i Norrköping. 

I Radikalt Lagom synar professorn och läkaren vår tids vanligaste hälsomyter i sömmarna. Med hjälp av humor, värme och den absolut senaste forskningen visar han att många av råden vi översköljs med och dessutom accepterar som sanningar i själva verket inte alls stämmer och kan till och med vara skadliga. 

Hans budskap i boken är enkelt: Vägen till ett långt och lyckligt liv går via det svenskaste vi har. Det hela handlar bland annat om lagom mycket mat, lagom mycket träning och lagom mycket vin. Låter det radikalt? Kanske, men det är vår märkliga samtid som lurat i oss att det goda livet inte skulle vara förenligt med god hälsa. 

I boken uppmärksammas läsaren på flera väletablerade hälsomyter och hälsotrender som vi följer slaviskt och utan att ifrågasätta, detta trots att flera av dem är rentutav skadliga och helt saknar förankring i forskningen.  Helt galet!

I slutet av boken kan man läsa om lagom-metodens gyllene regler som lyder: 

1. Träna aldrig mer än du behöver. 

2. Använd inte benen i onödan - Att stå för mycket är det nya röka.

3. Var tjock och lycklig. 

4. Säg adjö till kolhydraterna. Socker ställer till stora hälsoproblem.

5. Skippa vitamintillskotten. (Detta säger även Agnes Wold). 

6. Bli fiberfri och tacka nej till fruktsalladen. Frukt är smockfullt med socker.

7. Fett är flott. Ät fett och bli smal.

8. På vintern bör du elda fett. 

9.Vinet är din nya hälsodryck. 

10. Den som tävlar kommer först till himlen. Elitidrott kan vara livsfarligt.

Läs och njut! Det gjorde jag som blev jätteglad när jag insåg att jag trots allt inte lever så osunt som trodde att jag gör. Det visar sig nämligen att jag redan är ganska så RADIKALT LAGOM. 

Ha en riktigt fin onsdag! 

Så där svensk och lagom

Jamen så har jag äntligen blivit nu.

Jag tänker mycket på det här med kläder. Inte på nya kläder utan på de plagg jag redan har i min garderob. Jag tänker att jag numera har en väldigt svensk stil jämfört med hur jag klädde mig förr om åren och att det jag har mest användning av nuförtiden nästan helt uteslutande är helt vanliga vardagskläder i svensk stil, läs ganska färglösa eller plagg av mörkare variant.

Bor man som jag på mindre ort i Dalarna och jobbar som lärare på en högstadieskola så är det ju faktiskt så att det är så kallade vanliga svenska vardagskläder som man har mest användning för. Mest byxor och tröjor och andra toppar av olika slag. Ganska diskreta plagg och väldigt vardagliga. Det låter ju bara hur tråkigt som helst men så ser ju verkligheten ut. 

Är man som jag skall man alltså tänka på att det är VARDAGSKLÄDER som man skall rikta in sig på om det nu skall handlas.

Men ibland kopplar liksom inte min hjärna, och värst var det nog i början efter det att jag flyttat hem och börjat yrkesarbeta. När jag handlade kläder så handlade jag ju absolut inte något som passade på jobbet på mindre ort i Dalarna, nej jag handlade fortfarande som om att jag skulle på ställen där jag förväntades vara riktigt finklädd. Ja, det kunde bli en smoking och höga klackar, någon cocktail klänning eller något plagg som glittrade och som passade bättre på ett bröllop än på jobbet som lärare på en högstadieskola på landet. Hur snett som helst alltså. 

När jag skulle handla jobbkläder shoppade jag kläder som jag absolut inte kunde ha på jobbet. Jag kom hem med färgsprakande och/eller glittriga festplagg. Det var som om att jag skulle gå till bageriet och köpa vanligt frukostbröd men ständigt kom hem med tårtor och bakelser, som ingen kunde äta till frukost. LoL! 

Nu tycker jag ändå att jag har kommit in i det här med en passande klädstil och har mina go-to plagg. Dock är jag svårt förtjust i färg och då kan man ju slänga på sig en riktigt klarröd kappa så är det problemet löst.

 En outfit som jag ofta har på mig:

Mörkblå merion ull tröja - Holebrook of Sweden

Mörkblå jeans med skön stretch - Levis 

Röd kappa i ull/kashmir blandning - Newhouse

Högklackade mörkblå mocka stövletter - Tommy Hilfiger

Jag är väldigt nöjd med den här vardagslooken och blir extra glad av den röda kappan. 

Hinner jag dessutom måla naglarna röda och matchar med rött läppstift så är lyckan total :-)

Nu är jag helt fokuserad på att verkligen använda det jag redan har och då får man ta sig tid att verkligen gå igenom vad som finns i garderoberna. Ibland är det ju så att man inte ser plaggen för alla kläder. 

Har ni superkoll på allt ni redan har i garderoben? 

Tänker ni använda det ni redan har nu inför våren och sommaren eller ska ni handla nytt? 

Nu skall vi dessutom tänka på miljön också och då är det ju helt i sin ordning att inte handla så mycket. Så ingen kommer att tycka att man är snål :-) Men ibland undrar jag hur några av våra största influencers tänker, speciellt några som många av oss föjer och som även dyker upp på TV ibland för att tala om vårens trender. Samma influencers som jettar runt i världen utan en endaste millimeter av flygskam i kroppen. Titta på Wahlgrens med vänner, till exempel, de sitter ju och fullkomligt pendlar till Spanien och Mallorca, som andra åker till jobbet. Jag lägger ingen värdering i det. Jag bara konstaterar. 

Ha en riktigt fin dag. 

Tisdag redan. 

Varm Kram!

 

Äntligen Sportlov 2022

Äntligen, äntligen så fick även vi gå på Sportlov. Tänk hur det är varje år, man är bara så redo för ledigheten som kommer precis i rätt stund eftersom så många av oss är så trötta och slitna exakt den här tiden på terminen. Ja, så lovet kommer mer än lägligt vill jag lova. 

Sista veckan skulle alla omdömen vara satta och inför det hade jag en massa texter att rätta och betygsätta. I går, fredag var det som jag gick på ångorna när jag skulle åka till jobbet. Men så kliver jag in i mitt klassrum och möts av detta....

...och det toppade omedelbart upp energitanken till maxnivå. Men så hjärtvärmande och gulligt. Jag blev faktiskt tårögd. Jag har riktigt fina elever jag. Resten av dagen var alla mina elever bara så duktiga och så snälla att fredagen gick som en dans och jag log hela vägen hem, trots galen Vasalopps/Sportlovstrafik som gjorde vägarna till flaskhalsar med långa köer.

När jag vaknade i morse var känslan så skön med vetskapen om att jag nu har en hel vecka ledigt. Axlarna behöver dock få trilla ner men det tar ett par dagar att slappna av. Så brukar det vara. Jag älskar verkligen mitt jobb, men ifrågasätter starkt det här upplägget med att ständigt längta till helgen och alltid ha nedräkning till nästa lov. 

Eftersom jag har bränt ut mig två och en halv gånger (var på väg i våras) redan så kommer jag, som jag har skrivit om många gånger förut, aldrig upp i samma energinivå som innan och det får jag leva med. Nu får man passa sig eftersom det är mycket lättare att hamna där igen. Jag känner ofta att jag är extremt trött och tackar Gud för alla lov vi får med jämna mellanrum. För att vara helt ärlig så tror jag inte att jag hade orkat med det här annars.

Men i dag är det lördag och jag inledde den med en timmes lång och härlig promenad med Lando i hurtig takt. Nu skiner solen och jag inser att jag tyvärr måste börja detta sportlov med att storstäda huset. Har man hund blir det ju hundhårigt, och nu syns också dammet i solstrålarna som letar sig in i huset från alla håll. Det är bara att ta tag i dammtrasan och ta sig ett varv. Tvättmaskinen är redan igång med andra lasset. 

När jag har roddat klart med allt hushållsarbete så ser jag fram emot lediga dagar då jag kan läsa ikapp och kommentera i alla de bloggar som jag läser. Kanske även skriva ner lite flera av de tankar som jag går runt med i huvudet just nu. 

Jag har inte skrivit en enda rad om Rysslands (eller skall man skriva Putins?) invasion av Ukraina som inträffade den här sista veckan i februari 2022 ännu.

 Det är så pass fruktansvärt och ofattbart på något vis att det blir svårt att sätta ord på. Det hela känns så otroligt overkligt. Jag följer det hela i chock. Att något sådant här händer nu, 2022. En sådan enormt primitiv handling av Putin.

Idag är det Tjejvasan här och jag kan konstatera att det var minsann några år sedan jag var med i någon skidtävling. Här var man i toppform på Lilla Vasaloppet. Kommer man från Mora-Nisses by så gör man.

Jag önskar alla en riktigt fin lördag. 

Varm Kram!

Har pandemin förändrat er?

 

Vinter på fäboden.   

I förrgår såg jag ett litet reportage på nyheterna om en svensk kvinna som reportrarna talat med vid ett flertal gånger under pandemin. En ensamstående äldre dam som kände sig enormt isolerad och ensam, och speciellt under den första tiden innan det fanns vaccin. Hon längtade ut och hon ville umgås med andra. 

I förrgår besökte reportrarna alltså kvinnan igen och då hade saker och ting blivit annorlunda. Pandemin klassas inte längre som en samhällsfara och kvinnan är dessutom nu trippelvaccinerad. Men vill kvinnan nu ut i samhället och umgås med en massa andra? NEJ. De suget finns inte längre, enligt henne. 

Kvinnan har nämligen nu, som så många andra av oss, acklimatiserat sig ordentligt i sin hemmiljö. Hon har boat in sig med andra ord och trivs numera mest och bäst i hemmet där hon syr, pysslar, planterar, och läser en massa böcker. Hon har lärt sig att trivas utmärkt i sitt eget sällskap och föredrar numera hemmets lugna vrå, och jag tror faktiskt att hon inte är helt ensam om det.

Jag såg det här lite redan i USA, och främst när vi bodde i Florida. Folk har liksom hela sin värld hemma i sina stora hus. Hemmet är deras fort och de skulle i princip kunna stänga in sig där och leva lyckliga i alla sina dagar. De har biorum, gym, pool, bibliotek, media av alla de slag, grill utrustade kök, ett par vardagsrum, lekrum och gästrum att ta emot vänner släkt och familj, om de nu också skulle vilja checka in. 

Ett så kallat Gated Community är ju också väldigt vanligt i USA numera. Vi bodde i ett sådant Gated Community i Florida och hade bland annat egen pool och gym hemma. Man bor i ett ofta parkliknande villaområde med klubbhus och tennisbanor och pooler som ligger på ett inhägnat område. Inte bakom ett galler utan bakom vackra stenmurar med gjutjärnsdetaljer. 

Vill man komma in på området så måste man ha en egen dosa i sin bil som gör att man elektroniskt kan öppna de stora och höga grindarna för att köra in på området. Är man besökare så måste den man skall besöka ringa upp vakten i gaten och anmäla att man väntar en besökare. Numera kan detta även göras digitalt. Men you get the gist. Man lever alltså i sin egen trygga värld innanför bevakade murar och grindar och får vara ifred. Ungefär som många av oss nu har gjort i våra hem under pandemin.

Men tillbaka till frågan om pandemin har förändrat oss? Har vi blivit så vana att vara hemma nu att vi vill fortsätta med det? Har vi insett hur mysigt det är i det egna boet och hur mycket man ändå kan göra utan att lämna hemmet? Vill vi verkligen tillbaka till det där utåtriktade livet med en massa människor omkring oss? Och är det inte tusen gånger bättre att ha gymmet hemma än att behöva åka dit, betala medlemsavgift och svettas med andra? 

För att inte tala om alla människor som kunde jobba hemma och som i princip knappt har varit på kontoret sedan pandemin började. Vill de prompt tillbaka för att träffa chefen, alla kollegor och umgås i fikarummet igen? Eller har det varit en gudagåva att få jobba hemma i lugn och ro och vara produktiv till max och slippa alla osorterade kollegor, den galna chefen och all arbetsplatspolitik? För att inte tala om alla möten, som kunde ha varit ett e-mail? 

Jag älskar mitt hem och är nog en riktig homebody. Jag saknar nödvändigtvis inte att vara ute bland en massa människor här på orten, men jag har saknat att resa iväg till andra länder. 

Jag har nog på något sätt ändå tyckt att det har varit skönt att normen har varit att stanna hemma, för det har ju gjort mig normal, i alla fall under hela den här tiden :-) Har man ekonomiska mål som jag har är det ganska skönt att inte förväntas göra så mycket som kostar pengar, och därför har jag kunnat rikta pengarna mot Avfart Frihet istället utan att det har varit konstigt.

Hur känner ni? Har ni lärt er att uppskatta ert eget sällskap och de allra närmaste mer under pandemin? Har i insett att man kan ha det ganska mysigt och skönt i hemmets lugna vrå och i de nära omgivningarna ändå? Har ni tyckt att det var skönt att vara hemma och att leva i mindre skala en tid? Har ni blivit förändrade? Jag tror faktiskt att jag har blivit lite mer introvert. Eller så är jag bara gammal och trött. Ja, så är det nog :-)

I dag är det fredag och sista dagen innan SPORTLOVET 2022. 

I eftermiddag kommer det att bli svårt att ta sig hem från jobbet på grund av trafiken genom Mora. 

Vi bor ju i Vasaloppsbyn och nu verkar det som om att hela Sverige är på väg hit. 

Och så har vi ju Stockholmarna som skall på sportlov och som åker genom Mora, ni vet de där familjerna som jag skrev om tidigare, de som lämnat elbilen hemma och nu istället tar sina stora bensinslukande SUVar upp till fjällen. Så mycket för den miljöinsatsen. LoL!

 

What I Wore to Work: 

Fuchsia tunnstickad topp i ull och silke - J. Crew

Mörka jeans - DKNY

Chelsea boots - Vagabond

Beige kappa i ull/ kashmir blandning - Newhouse

And off to work I go...

I eftermiddag går jag alltså äntligen på sportlov.  

Det blir bra det för jag är nämligen en trött och sliten skolfröken nu.

Ha en riktigt fin dag.

Varm Kram

Det här med att bli minimalist

 

Good Morning Lovlies! 

 

I går pratade jag med en svensk väninna som jag träffade när vi både bodde i Tampa, Florida. Hon har också varit amerikansk militärfru i alla år, precis som jag, och i den kapaciteten har även hon bott på många olika platser i världen. 

I somras flyttade hon tillfälligt hem till Sverige, från Virginia, USA, för att finnas här i något år eller två för sina åldrande föräldrar som just nu är i behov av mycket hjälp och assistans i sina liv. 

I alla fall så började vi prata om flytt och om våra ägodelar och möbler. Jag frågade vad hon hade gjort av allt hon hade i sitt hem i Virginia. Hade hon kanske tagit med allt hit? Eller förvarade hon saker i något slags förråd i USA? -Nej, svarade hon. Jag shippade ungefär en halv mindre kontainer till Sverige och sedan gjorde jag mig av med allt annat. 

Hon resonerade som så att det var dags att släppa taget om en massa grejer och möbler och även om minnen. Det räcker med ett fåtal minnen, sa min väninna, och jag har funderat på det där ända sedan dess. 

Jag tycker att det är beundransvärt att kunna renas ur livet på saker och minimera som min väninna har gjort, och började förstås genast tänka på om jag skulle kunna göra detsamma. 

I dagsläget äger min väninna alltså bara ett fåtal saker och de allra nödvändigaste i möbelväg som får plats i en liten lägenhet som hon bor i just nu här hemma i Sverige. Hon är minimalist och hon är fri. Hon behöver inte spendera en massa tid på att damma och organisera och sortera bland en massa grejer, inte heller behöver hon se till att hon har en bostad som är stor nog för att få plats med mycket, inklusive vinterförvar för utemöbler, vattenslang, gräsklippare och annat. Nej, det behöver hon inte. Hon kan också lätt flytta från ett ställe till ett annat utan att det skulle behöva involvera avancerad logistik 

Men skulle jag kunna göra som henne? 

Tulpanerna på mitt köksbord är som konstverk nu.

Att bli minimalist skulle nog just nu vara ett alldeles för stort steg för mig. Däremot skulle jag nog absolut klara av att sluta att helt konsumera prylar och kläder. Jag har ju inte shoppat alls hittills i år. Nu är vi ju bara i februari ännu, men ändå. Jag har märkt att jag absolut inte är lika intresserad av till exempel innehållet i diverse heminredningsaffärer som jag var förr. Jag tycker om det jag redan har bättre. Personliga ägodelar med en historia och ett minne bakom, och inte något som alla andra också har.

Samma sak gäller kläder. Jag kan se kläder på nätet och i olika affärer men hittar inget som slår det jag redan har. Det ser så menlöst ut, eller kanske det bara känns så. Det kan kanske också ha lite att göra med att jag inte är riktigt förtjust i modet i Sverige just nu. 

Det är 80-talet som är på väg tillbaka, med typ dubbelknäppta bredrandiga manchesterkavajer i benvitt. Mamma-jeans, som är bland det absolut fulaste som finns, ett mycket osmickrande plagg. Kläder som skall hänga överdrivet löst på kroppen och därmed vara oversized. Nej, allt jag redan har känns mycket bättre och mer stilfullt. Jag kör på det. 

Vidare tror jag att jag inte är så intresserad av mode längre, för mig handlar det nu mer om stil, och en personlig sådan. Ja, jag väljer nog lätt stil över mode varje dag hela veckan lång året runt. Mode har blivit något jag förknippar med yngre svenska kvinnor som alla ser likadana ut (och hemma har de också likadana möbler). Är det här ett svenskt fenomen mån tro? Jag har nämligen inte sett det någon annanstans i världen.

Ulrika som har den fina bloggen Yoga & Skriva, som man hittar i min blogglista till höger, skriver ofta tänkvärda inlägg om fokus på det man redan har istället för att köpa nytt. Precis så måste jag göra. 

Jag måste gå igenom allt i min ägo ännu en gång och använda det jag redan har istället för att köpa något nytt. Jag har saker i förrådet som jag verkligen tycker om och som jag har svårt att göra mig av med men som jag inte har plats för inne. Jag måste tänka över hur jag skall göra med allt det. Jag tror att man skall rensa flera gånger och i omgångar. Kanske tredje eller fjärde gången man håller i just den saken kan man tänka sig att göra sig av med den. Vem vet?

Även om jag kanske inte skulle kunna tänka mig att leva som minimalist så känns taken på att "lätta på bagaget" väldigt lockande. Att äga mindre och därmed vara mer rörlig. Att göra sig av med prylar och kläder friar upp livsenergi, det har jag märkt mer än en gång. Materialistiska saker suger nämligen energi då de både tar plats och tid att underhålla, sortera, och städa.

Att flytta är ett utmärkt sätt att gå igenom varenda pryl man äger och samtidigt att rensa och göra sig av med sådant man inte använder längre. Jag har nog flyttat ca. 15 gånger, ja ni läste rätt, och därmed har jag inte ett garage med prylar som varit där i över 30 år, som till exempel mina föräldrar har. 

Nästa gång jag flyttar kanske blir till en plats på varmare breddgrader, och vad skulle jag då ta med mig till det hemmet? Det tål att tänka på.

Skulle ni kunna tänka er att bli minimalister?

Dagens TBT- Mamma och jag på väg till värmen för några år sedan.

Torsdag och två hela arbetsdagar kvar tills vi tar SPORTLOV. 

Det är på tiden för nu är den här fröken riktigt schliten :-) 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm kram!
 

Det är dyrt

 

 

Reduktionsplikt och hög skatt på bensin och diesel. Det är orsaken till varför vi i Sverige nu har de högsta priserna på drivmedel i hela världen. Bara Hongkong ligger snäppet över oss. Varför har regeringen beslutat om så höga avgifter? Jo, det är nämligen så att det är vi svenskar som skall rädda världen vad gäller klimatet. 

Vi vill vara bäst i Europa på miljö, och det är ju nobelt,  men målet blir då att göra drivmedel så dyrt att folk skall sluta köpa det överhuvudtaget. Miljöpolitiken slår då stenhårt mot svenskarna på landsbygden först och främst. Vidare slår den mot barnfamiljer, lågavlönade och mot våra fattigpensionärer i mataffärerna i form av höjda matpriser. Till och med jag som har en lärarlön sätter i halsen i mataffären när jag skall handla nuförtiden.

På tal om mataffärer: Vi svenskar skall alltså rädda miljön, därför har vi också dyra plastpåsar i mataffären, för att minska plasten i världens hav. LoL! Precis som om att svenskar slänger plastpåsarna i haven. Nej, de återanvände vi tills alldeles nyligen som soppåsar. Nu köper vi istället plastsoppåsar på rulle. Galet!

Sedan har vi det här med elbilar.....Elbilar i all ära, men vilken vanlig barnfamilj på landsbygden har råd med en sådan (och de höga matpriserna)? De är ju relativt dyra. Och har man råd med en, var skall man då ladda? Alla bor ju inte i eget hus och kan bygga in en egen laddstation hemma. Kan man det är det ju bra.

I storstäder söderut finns oftast laddningscentraler, men jag skulle nog inte våga ge mig ut på vägarna norr om Östersund i en elbil. Vidare har det visat sig att folk som bor i hyresbostäder, i hela Sverige, inte har tillgång till laddstationer vid sina hem och jag funderade just på Mora Kommun, för vid ingen skola eller annan kommunal byggnad finns möjlighet att ladda en elbil. 

Det är precis med elbilar som med ren och ekologisk mat. Den är så dyr så att vanliga människor inte alltid har råd. De familjer jag känner som har en elbil (alla familjer med stadiga och starka inkomster) har oftast två bilar, en elbil och en bensin- eller dieseldriven bil som man använder vid längre resor. 

I kylan och snöstorm har det även visat sig att många elbilars batterier inte klarar det klimatet och blir man ståendes i bilköer i snöstorm så lägger många batterier av. Det hände söderut i Sverige tidigare i vintras. Det blev som ett litmustest för hur batteribilen klarar det svenska vinterklimatet. Inget vidare då man inte kan lita på att bilen inte skall lägga av.

Jag är absolut ingen klimatförnekare, men skall vi göra det här så måste det göras på ett annat sätt. Den klimatpolitik vi har nu är elitistisk och därför anser jag att miljöpartiet är ett verklighetsfrånvänt parti som saknar koppling till helt vanliga människors levnadsvillkor, och speciellt de som inte bor i större städer.

Här på mindre ort i Dalarna har folk snart inte ens råd att pendla till jobbet. Men miljöpartisterna tycks tro att alla kan åka kollektivt och köpa SL-kort (för de verkar bo på söder och kan cykla). Här på vissa orter går det bara två bussturer om dagen, om ens det, och inte alltid så att de passar med människors arbetstider, och först ska de ju lämna barnen på förskolan. Undersköterskan som jobbar natt på Mora Lasarett till exempel måste ta bilen till jobbet, och inte har hon råd med en el-bil heller. Jag blir så arg när jag tänker på det här. 

Det är klart att vi alla är rädda om miljön och gör så mycket vi kan för att värna den. Men när verklighetsfrånvänd miljöpolitik som gör livet svindyrt och ännu svårare för de svagaste i samhället anses vara den enda lösningen (för de rika har fortfarande råd) så måste jag få protestera. 

Ja, och så har vi ju också det där med att det är nu Ryssarna som står för gasen och OPEC (arabländerna) som står för oljan. Hur tänkte man där? Inte undra på att Tyskarna inte riktigt är med på det här om att införa sanktioner mot Putin om han anfaller Ukrina. De är ju helt beroende av honom och hans pipeline för att få gas. I värsta fall kanske han då stänger den kranen. Man vet aldrig.

Ha en riktigt fin eftermiddag! 

Måndag.

Full snöstorm ute. 

En vecka kvar till sportlovet, vilket märktes på jobbet idag där alla nu är mer än redo för lite lov men kämpar på en vecka till. 

Varm Kram!