Om att ha koll och kunna leva billigare:
Har ni koll på det här med matpriserna? Och ser ni till att handla billigt?
Själv älskar jag att vara ekonomisk, eller frugal som det heter på engelska. Jag tycker att frugal låter bättre. Under alla åren som hemmafru såg jag det till och med som en utmanande sport, att se hur mycket pengar jag lyckades spara in på mat-, hushålls- och förbrukningsprodukter varje månad, samtidigt som vi alltid hade det vi behövde och ville ha hemma. Jag jobbade stenhårt på att få ner våra utgifter utan att sänka vår livskvalitet.
Jag var den okrönte kupong-drottningen, precis som de där extremt kupongklippande människorna på TLCs Extreme Couponing eller Rabatt till varje pris som dokumentärserien heter på svenska. Men jag handlade bara det jag skulle och inget onyttigt med en massa socker och snabba kolhydrater som man ofta ser att de gör i TV-serien, där de verkar köpa varor endast för att de är billigare.
Sporten gick ut på att gå till mataffären med en rejäl rabattkupong för varenda vara på listan. Vissa dagar var det också så kallade double coupon day, vilket betydde att kupongen jag hade var värd det dubbla, och i USA gick det att kombinera rabattkuponger med redan rabatterade varor samt andra kampanjepriser och reor. Hade man tid att lägga ned på att planera sina inköp noggrant, och matcha varje vara med ett erbjudande och en kupong, så kunde man i princip handla hur billigt som helst, och det gjorde jag. Jag var ju The Queen of Coupons.
Men vad hände sedan? Jo, jag flyttade till Sverige, blev en ensamstående tvåbarnsmamma och började springa som en galning på heltid, och lite till, i det fina svenska Ekorrhjulet.
Helt plötsligt hade jag varken tid eller ork att ha koll på samma sätt som förr. Ofta svängde jag in på mataffären på väg hem från jobbet, inte den billigaste utan den närmaste, och handlade det vi behövde och utan att titta på priser eller veta vad som var rabatterat eller på kampanj. Jag tog det vi behövde, ibland var jag också hungrig när jag handlade, och så var det bara att blunda och betala.
Vissa kvällar var jag till och med så trött att det blev att plocka upp hämtmat på vägen hem, och ett tag när jag hade två jobb så fanns inte orken att städa, istället anlitade jag hade en städfirma varannan fredag som gjorde jobbet åt mig.
På sätt och vis så var det ju underbart skönt att bara behöva valsa in genom dörren med fredagsbuketten till ett helt nystädat hus efter att jobbveckan var slut. Guld värt just då faktiskt, men vad det kostade! Bankkontot läckte som ett såll kändes det som ibland på den tiden.
Att inte ha samma tid och/eller ork att sköta hushållet som man vill (och jag är pedant) eller att ha stenkoll och planera inköpen kostar jättemycket i slutändan, och det kan jag också känna nu ibland. Jag blir så slut och trött av jobbet att jag inte orkar prioritera att tänka och planera inköp av mat för att det skall bli så billigt som möjligt som jag gjorde förr om åren och det känns jättetråkigt och speciellt nu när matpriserna går upp som de gör.
När jag tänker på att kliva av Ekorrhjulet tidigare så g;r jag det med vetskapen att det går att leva billigare om tiden också finns där att planera som den gjorde förr. Jag vet att om jag inte behövde springa mig till total utmattning i Ekorrhjulet varje dag så skulle jag absolut ha full koll på vad som redan finns i kylen, frysen och skafferiet och på vad som behövs köpas till och på vad som är billigt och på kampanj. Det är nyckeln till ett billigare matkonto. Att ha koll. Har man koll så kan man leva på mycket mindre.
Det samma gäller priset på resor. Har man koll och kan resa när som helst på året, som man ju kan om man inte springer i ekorrhjulet längre, så kan man verkligen hitta brak-priser till olika resmål. Som det är nu så har jag som lärare något som heter ferietjänst och har därmed min semester fast förlagd under skolloven, när de flesta andra också är lediga, och när priserna är som allra högst.
Summa summarum: Har man tid och ork att ha koll så kan man spara massor av pengar på nästan allt som kostar i livet. Tro mig. Man kan absolut minska sina utgifter utan att det sänker livskvaliteten.
Om att använda det man redan har:
Att minimera sin konsumtion frigör pengar, tid och energi att lägga på annat. Att förenkla genom att rensa, slänga, sälja, eller skänka bort det man inte använder eller ha glädje av längre känns väldigt befriande. Att använda det man redan har istället för att ständigt köpa nytt känns jättebra och minskar utgifterna. Dessutom är det helt i linje med hållbarheten vad gäller miljön.
Förutom att jag numera mest shoppar i mina egna garderober och lådor istället för i klädbutiker så var det senaste jag återanvände en gammal sminkväska med hela fjorton år på nacken.
Som så många andra hade jag haft min nuvarande sminkväska i flera år och den var inte snygg längre, om jag skall uttrycka det milt. Även om man är försiktig så hamnar ju både mineralpuder, foundation och annat smått och gott i botten på väskan och det ser inte kul ut. Alltså, jag skulle skämmas om någon såg den.
Jag hade tänkt länge att jag absolut behövde slänga min sminkväska och skaffa en ny, tills jag kom på att jag skulle återanvända en av mina gamla sminkväskor som jag hade sparat trots att även den var minst lika solkig.
Varför hade jag sparat den väskan? Jo, för att det är en Ralph Lauren som jag hade köpt på Narita flygplatsen i Tokyo, Japan 2008 och som jag hade varit mycket förtjust i, dels för jag älskar ju Ralph Lauren och dels för att den var köpt i Japan. När den blev solkig så flyttade jag bara ur den och la den längst ner i en låda eftersom det tog emot att slänga den.
Förra veckan tog jag fram den och kunde konstatera att den såg för hemsk ut och att jag absolut inte kunde flytta in i den som den var. Jag bestämde mig då för att ta en chansning och tvätta den i tvättmaskinen på 60 grader, för det kunde ju inte bli värre än var det redan var. Vad hände? Jo, den torkade och såg ut som sprillans NY! Yes! Nu har jag alltså en alldeles ny-gammal sminkväska, och en med en riktig historia och minne i livet kopplad till den.
