The feeling when you realize that the light at the end of the tunnel is NOT an oncoming train...

Jag vill erkänna att jag har tagit mig igenom några tunga och tuffa år och utan att bli långrandig med en massa detaljer så kan jag säga att dessa år har inneburit lite extra av allt på alla områden minsann.

Jag har tacklat massor på vägen och blivit starkare och klokare. Jag har även blivit mer bestämd och lärt mig att sätta gränser utan att få dåligt samvete. Lärdomarna har varit många...

Men nu börjar mycket falla på plats och den här veckan har jag påbörjat den allra sista kursen på universitetet och sedan är jag klar! Det känns nästan overkligt efter en herrans massa år av slit. Nu har jag alltså bara 7,5 hp kvar och så är jag fullt behörig på gymnasienivå!! Nästa vecka skall jag träffa chefen och förhandla till mig en riktigt bra lön inför hösten. 

Sista kursen påbörjad! 

Ja, och till alla er som avstår från att göra något för att det tar så lång tid vill jag säga: 

Den tiden går ändå! 

Och avstår man från att göra det man verkligen vill så står man där när de där åren 

har gått utan det man kunde ha fått avklarat när tiden ändå gick, och det är ju dumt.

Gör det ni verkligen vill i livet! 

För tiden går ändå och den kommer aldrig tillbaka. 

Why it is important to have an emergency fund...

I går morse när jag kom ut till bilen och skulle åka till jobbet så hade jag fått punktering på mitt ena bakdäck. Det visade sig sedan att jag hade en lång byggskruv i däcket. Jösses så onödigt och vi som var så stressade eftersom yngsta dottern skulle hinna med bussen till sin skola på annan ort. 

Eftersom jag har föräldrar i världsklass så fick jag låna en av deras bilar till jobbet och under dagen pumpade pappa upp mitt däck som sedan blev lika platt igen efter ca. 3 timmar. 

Vad gör man då? Jo, på eftermiddagen när jag kom hem från jobbet pumpade min snälla pappa upp däcket igen och så körde han bakom mig i sin bil den korta vägen till ortens däckfirma dit han hade ringt innan och ordnat så att jag skulle få komma direkt. Vilken pappa jag har va?! Så fantastisk! 

Det var på däckfirman som det konstaterades att jag hade en lång skruv i däcket och det fick därför bli två nya däck eftersom de också var rätt så slitna och verkligen behövdes bytas ut. 

En extra utgift som jag absolut inte räknat med denna månad när jag har köpt flygbiljett till Florida åt yngsta dottern samt äntligen investerat i riktiga lösglasögon åt mig själv efter att ha använt typ Apotekets glasögon som man kan köpa färdiga direkt från glasögonsnurran i flera år nu. 

Det är i sådana här situationer som pengarna på det där nödkontot som man skall se till att ha på plats innan man börjar betala av skulder och investera kommer så väl till pass, för nu kunde jag bara ta av det utan att det påverkade min månadsbudget eller utgjorde en stor katastrof i hushållskassan. Nu får jag bara budgetera för att sätta tillbaka pengarna så att det finns lika mycket där tills nästa gång något inträffar. Jag rekommenderar att man har ca. 10 000 kronor på ett sådant konto. 

Har man extra pengar undanstoppade på ett konto för sådana här saker kan man betala kontant när det oväntade inträffar och då blir det ingen direkt katastrof som det lätt kan bli om man inte har pengarna att laga bilen eller tvättmaskinen eller fixa något annat som måste fungera för att livet skall flyta på. 

Min väldigt omtänksamma pappa till höger. 

Bland det allra värsta man kan göra

mot sin privatekonomi och sina relationer till nära och kära är att gå med på att gå i borgen för någon annans lån. 

Om någon behöver en medlåntagare som co-signar lånet betyder det oftast att de inte anses ha kapacitet att själv betala lånet, eller att de inte är kreditvärdiga, och gissa vad?! Så brukar det också vara verkligheten. 

Med det i åtanke är det vare sig snällt mot sig själv eller mot den som lånar pengarna att göra så för chanserna finns alltså att det är du som får stå där ensam och betala någon annans lån i slutändan, samtidigt som du inte äger fordonet eller bostaden eller vad det nu kan röra sig om och därmed inte kan sälja av det om ägaren som du skrivit under för helt plötsligt inte kan betala. Du betalar medan de som bett dig gå i borgen fortsätter att köra bilen och bor kvar i bostaden. Men du betalar....

Alltså skall du BARA gå i borgen för någon om du är fullt förberedd och inställd på att en dag kanske få lov att betala av hela lånet själv och att det inte gör någonting och att om det nu skulle bli så klarar du det och det är inte någon big deal. 

Vidare skall du bara gå i borgen för någon om du absolut inte att bli arg eller besviken på personen som låter dig betala hela lånet när den personen inte kan, för det gör inget för din del. Relationen blir oförändrad och du blir inte ett dugg irriterad när personen bokar en all inclusive till Mallis, fastän personen inte har råd att betala på lånet som du nu får stå och betala.

Så till alla kloka som läser detta vill jag bara säga:  Sätt er för guds skull aldrig i den situationen! Det kan ruinera både er ekonomi och relationen med de personer som bett er skriva under med ert goda namn bara så att de ska få låna pengar! Det är inte snällt mot någon. Borgen = Sorgen!

Jag vet att många resonerar så att man skall hjälpa sina barn och då tror man att man gör detta på bästa sätt genom att gå i borgen för deras lån. Men har man ändå råd att betala av lånet som man har gått i borgen för, för det skall man ha innan man går i borgen, så kan man ju lika gärna ge eller låna ut pengar till sina barn så att de kan köpa det de vill ha. Men den signalen vi skickar då är att det går hur bra som helst att göra saker och köpa saker som man egentligen inte kvalificerar för på egen hand bara man bara får någon annan att ställa upp. Är det rätt? Är det inte så folk har gjort som är med på Lyxfällan? 

Ett annat alternativ är att du som förälder till dina vuxna barn står som låntagare och därmed ensam ägare på bilen eller bostaden eller vad det nu rör sig om tills de har råd att ta över lånet själva, för då har du i alla fall makten att sälja om ditt vuxna barn inte skulle kunna betala längre (något jag heller aldrig skulle göra). För det är ju faktiskt så att endast den eller de personer som står som ägare till bostaden eller bilen kan sälja. Själv har du ingen makt bara för att du gått i borgen, bara skyldigheter. 

Jag har hört jordens skräckhistorier om folk som gått i borgen för lån...Folk som har fått hela sin finansiella framtid förstörd och som tvingats gå i personlig konkurs eller ansöka om skuldsanering, allt på grund av att de villa vara snälla och gå i borgen för andra. Vad som helst kan ju hända!

Själv hade jag nog kanske ställt upp med ett personligt lån till mina barn till en kontantinsats på lånet men aldrig i livet att jag hade gått i borgen för deras lån! Jag hade nog sagt åt dem att spara tills de har råd att köpa det de vill ha på egen hand. Det är också så man gör ansvariga vuxna av sina barn. Man lär dem hur man spar till det man vill ha, betalar för sig själv och står på egna ben. 

Jag är dessutom fruktansvärt bestört över att man på det populära TV-programmet Lyxfällan ofta använder detta som lösning! Helt otroligt att programmets så kallade finansiella experter går ut och hittar någon stackare i huvudpersonens närhet som övertalas att gå i borgen för att betala av alla misstagen som den finansiellt illitterata huvudpersonen gjort! 

Oetiskt och hur dumt som helst. Man löste inte alls problemet utan man la bara över ansvaret på någon annan. Hur kan man bara komma på tanken att lägga över den finansiella bördan och ansvaret på föräldern, kompisen, partnern eller fastern till den som klantat sig med sina pengar i hela sitt liv?  Och tror man nu att huvudpersonens oansvariga beteendet kommer att ändras bara för att lyxfällan har varit på besök i en vecka och sedan kollat in en månad senare för att stämma av? Detta är högst osannolikt. Är det någon mer än jag som reagerat över denna praktik? Helt makalöst! 

För man har ju inte löst problemet, som Lyxfällan vill få oss tittare att tro. Man har bara hittat en stackars person i huvudpersonens närhet som nu blivit medansvarig för problemet genom att skriva under med sitt kreditvärdiga goda namn. 

Nej, man är inte snäll när man går i borgen för någon annan, fastän man kanske tror det, och det är verkligen oförskämt att sätta andra människor i en sådan riskabel situationen bara för att man vill ha något i livet som man inte kvalificerar för på egen hand. Väldigt själviskt! 

Och nu kommer jag att bli rejält utskälld av en massa mammor som gått i borgen för sina vuxna barn för att de kände sig känslomässigt skyldiga att hjälpa till på grund av att de skulle få så förbaskat dåligt samvete om de sa nej....Bring it on...jag kommer ändå inte att ändra mig i den här frågan. 

Ha en underbar onsdag! 

Vad skönt med kort-vecka. 

Är det själviskt att spara så mycket?

Om att ta hand om sig själv först: 

Det är en helt självklar princip för mig som jag fick lära mig redan i tidig 20-år ålder när jag jobbade som flygvärdinna. Sätt syremasken på dig själv först och hjälp sedan andra. Alltså, innan du kan hjälpa andra måste du hjälpa dig själv, annars är du värdelös för andra, och så är det faktiskt inom många områden i livet. Först när man har ordnat det för sig själv kan man ge utan dess like. 

En läsare föreslog att jag skulle dela upp det sparande jag gör mellan mig själv och mina döttrar. Alltså att jag kunde lägga hälften av det jag avsatt i min budget till att investera till mig själv och den andra hälften till att investera till mina döttrar. 

Svaret på det förslaget är ett blankt NEJ! 

Anledningen är att jag spar till min egen pension och att döttrarna har hela livet på sig att spara och investera till sig själva. Börjar de att spara och investera redan när de får sina första löner så kommer de att vara mångmiljonärer när de själva skall till att gå i pension. 

Så nej, den här mamman tänker att det där med att spara och investera kommer döttrarna att klara av galant alldeles själva i framtiden med egna medel som unga, intelligenta och ambitiösa kvinnor. De har redan sparkonton och det har de alltid haft. 

Dessutom tycker jag att det är enormt viktigt att unga människor får lära sig arbetsmoral och vad som krävs för att man skall få ihop pengar att leva på. Själv började jag jobba när jag var 14 år gammal och är enormt tacksam för att ha fått lära mig vilken insats som ligger bakom en lön. 

Jag peppar verkligen mina döttrar att skaffa sig en bra utbildning och bra jobb så att de alltid kan klara sig själva, ta egna beslut och leva självständigt i livet. 

Egna pengar är frihet och man skall aldrig sätta sig själv i en situation där man är beroende av en annan persons inkomst för att kunna leva ett bra liv. Detta är speciellt viktigt för oss kvinnor för vi tar ofta ett steg bakåt för familjens skull och blir därmed rejält eftersatta ekonomiskt till den punkt där vi kan få ett riktigt skit-liv om vi senare av någon anledning skulle behöva kliva ur situationen och klara oss på egen hand. 

Jag har själv varit hemmafru i nästan 20 år medan mina jämnåriga utbildade sig, gjorde karriär, började klättra i lönetrappan och investera till sin pension och därmed gjorde sig självständiga. Jag låg rejält efter. Det är därför jag har fått springa på som en galning de senaste åren med både akademiska studier och jobb i 200%. Jag ligger ju 20 år efter. Haha...och så har jag kommit på att eftersom jag nu ändå flyger framåt i livet med värsta gasell- intensitet så kan jag lika gärna passa på att springa förbi andra både vad gäller utbildning och lön och rakt in i ekonomisk frihet. 

Om att göra kloka val: 

En läsare ställde frågan om mina döttrar inte saknar en massa saker nu när jag har som mål att spara så mycket som möjligt...

Nej, döttrarna i familjen blir varken berövade något eller fråntagna något bara för att mamman i familjen investerar pengarna istället för att spendera pengarna. Orsaken är den att vi nallar inte på livskvalitet utan tar bara klokare och mer genomtänkta beslut vad gäller pengar helt enkelt. 

Vill man bli ekonomiskt fri på en medellön måste man göra smarta ekonomiska val, och vi ställs ständigt inför val här i livet dagarna i ända, och gör man fel val så kostar det minsann. Och är man en före detta shopaholic som jag blir man ständigt frestad att göra fel val så det gäller att vara medveten. Skall jag köpa den där snygga jackan för 1000 kronor?? Nej, så fasiken heller! Den tusenlappen skall investeras. 

Jag vet att många som gör den här resan mot avfart frihet och bloggar om det har ganska höga löner, och då är det kanske lättare att få till en högre sparkvot än vad det är för oss som har en mer medelmåttig lön och då blir det ännu viktigare att göra smarta ekonomiska val. 

A och O för mig i den här processen är att ha en noll-baserad budget nedskriven där varje krona har en destination. Att ha en noll-baserad budget betyder alltså att varje slant har fått en uppgift, och de pengar som inte går till att betala för fasta kostnader och annat som jag budgeterat för varje månad får uppgiften att gå raka spåret in på mitt ISK-konto där jag köper aktier. När allt är sagt och gjort är allt betalt och resten är investerat. Det är helt magiskt och jag undrar aldrig i slutet av månaden vart alla pengarna egentligen tog vägen som jag så ofta gjorde förr.

Läsaren ställde frågan: Hur kan du ha råd med dotterns häst? Jo, jag budgeterar för alla kostnader associerade hästen i förväg och på så sätt har vi råd. Det handlar återigen om val och jag tror att många föräldrar vars barn håller på med någon sport har fått erfara att det kan kosta en rejäl slant men känner att det är värt varenda öre. Det är toppen att ha en dotter som har häst! Är hon inte i skolan så är hon i stallet eller ute på ridtur. Underbart! 

Nu skall dottern snart åka till Florida och göra sin praktik där på en veterinärklinik i Tampa, och det har jag också budgeterat för. 

• Tågresa tur och retur Mora-Arlanda
• Hotellnatt på Clarion Hotel Arlanda (eftersom flyget går på morgonen och vi bor i Dalarna). 
• Flygbiljett
• Fickpengar

Tid är pengar: 

Ja, och det är väl därför så många av oss byter vår tid mot pengar 8-5 fem dagar i veckan eller mer. Vi bokar alltså upp 71% av våra liv till arbete i utbyte mot pengar. 

Denna enorma mängd tid av våra liv som vi byter mot pengar gör så många av oss så stressade att det till och med kan leda till utmattningssyndrom och hjärntrötthet. Det har jag ju själv råkat ut för. Jag gick in i väggen så det small om det med blödande små sår i hårbotten och på armarna och benen. Jag hade ignorerat alla varningssignaler och till slut sa livet ifrån med basta.  Vilken lärdom! 

Jag har faktiskt nu insett att det finns en och annan bloggare i denna ekonomiskt fri-genren som råkat ut för samma situation som jag. Vi har varit super ambitiösa, målinriktade och effektiva yrkesutövare som bara brakat och gått sönder. Jag tror att det har gjort att jag har fått en helt annan syn på livet och på vad som är viktigt på riktigt. 

Jobbar man mycket så kan det också bli en stor ekonomisk kostnad. Det kan bli dyrt att inte ha tid för annat än jobb. När jag jobbade som mest hade jag städhjälp eftersom jag kände att jag inte hann städa huset själv på ett sådant sätt som jag anser att hus minsann skall vara städade. Vidare hade jag aldrig tid att planera mina matinköp utan svängde förbi ICA flera gånger i veckan och rafsade åt mig mat från hyllorna utan att vare sig tänka på pris eller tänka på vad vi redan hade i frysen hemma.

Många gånger var jag så stressad att jag inte ens hade tid att laga mat utan beställde hämtmat till barnen och mig själv. Kalaset blev ju svindyrt! Jag undrar nu så här i efterhand om det ens lönade sig att jobba alla de där extra timmarna med tanke på vad det egentligen kostade i form av inköpta hushålls-nära tjänster, oplanerade matinköp, och spontan hämtmat i slutändan. 

Hade jag haft mer tid så hade jag noggrant kunnat planera mina matinköp utifrån annonsbladen och kampanjpriser samt haft tid att baka och laga all mat själv. Därmed tror jag att man kan spara mycket genom att ge sig själv lite mer av den tiden som vi nu byter bort mot pengar. 

Det handlar om att hitta balansen så att allt man gör lönar sig både ekonomiskt och personligt.

Ha en underbar Valborg!

Helgen i bilder

Vilken skön helg vi har haft!

Fredag eftermiddag: Första fikan ute i trädgården på Kaffestugan i Mora och...

...hundbad i Dalälven. Och han kommer att bada nu, varje dag tills älven fryser över igen.  

Fredag kväll: 26-årskalas med smörgåstårta. 

Lördag morgon: Promenad i dimman vid Orsasjön

Lördag kväll: Lax på grillen 

Söndag: Mina övervintrade Mårbacka pelargoner blommar. Lycka! 

Söndag morgon: Promenad vid Orsasjön i strålande solsken. 

29 april och det är fortfarande is på sjön. 

Söndag eftermiddag: Fika ute i solskenet

Och så lite kratting av gräsmattan varvat med hundfotboll. 

Ha en fin söndagskväll!

Stalkers

Vi har blivit stalkers! Vi stalkar nämligen huset som vi har köpt och som vi skall flytta in i i sommar. Vi drömmer och fantiserar och möblerar i huvudet. Vi pratar om vilka möbler som skall stå var och om vilka tapeter och lampor och gardiner vi skall ha. Vi åker förbi och kikar ibland när vi tror att ingen är hemma för vi vill ju inte verka vara the freak family. Vi vill ju absolut inte att dom som bor där nu skall titta ut och se oss när vi står där och tittar, så vi smyger runt lite försiktigt på området :-)

Vid ett senare tillfälle några veckor innan inflyttningsdatumet skall jag be om lov att få komma in i huset med den som skall tapetsera om hela huset för att mäta väggar så vi kan beställa tapeterna i tid. 

Jag kommer att ta det minsta av de tre sovrummen och ge de större till döttrarna för de lever ju i sina rum på ett annat sätt än vad jag gör som bara skall sova där. Det finns en stor walk-in closet precis utanför mitt sovrum och den skall jag ha. Där skall alla mina kläd-klenoder hänga på rad organiserad i färgskala och efter kategori. Jag skall montera in ett par till klädstänger så att det går att dubbelhänga på höjden, alltså en rad med kläder upptill och en nedtill. Sedan skall jag ha en sektion med en högre stång där jag kan hänga längre klänningar, kappor och tunikor. 

Har ni tänkt på det där med sovrum och hur det ofta är i hus med tre sovrum? Det finns ett större sovrum till föräldrarna, ett medelstort rum till barnet och ett pyttelitet till bebisen. Men har man inte tänkt på att lillebror växer upp en dag? Nej, tydligen inget. Så han blir alltså förpassad till bebisrummet tills han tar studenten och flyttar hemifrån, för storasyster vägrar släppa sitt så klart. Haha! 

Jag skall alltså sova i bebis-rummet och skall därmed ta tillfället i akt och byta ut min 160- säng till en 140-säng. Jag har faktiskt tänkt göra det länge av orsaken att jag fortfarande sover på "min sida" av sängen trots att jag har varit skild sedan 2012 och därmed utnyttjar typ 60 cm av min 160-säng. Jag vet att jag inte är ensam om det för det är vanligare än man tror. 

Sagt och gjort, för här är vi handlingskraftiga minsann, och så styrde vi kosan till Mio och beställde en superskön 140-säng och en jättesnygg sänggavel i blått. Allt på REA förstås. Oj så snygg den kommer att bli till mina lampfötter i blå-vitt porslin från Ralph Lauren och till mina blåblommiga linnegardiner från Amerikanska Waverly Collection.

 Gardintyg från Waverly

Till dessa skall jag ha mina vita hissgardiner i linne från Himla.
Det kommer att bli så himla snyggt. 

Sänggavel i blått linnetyg. 

                                                                           Lamporna

                                                                Det kommer att bli så bra!

När man vänder på livet

Vad handlade min blogg om förr i tiden egentligen? Jag fick lov att gå tillbaka och kika. Inredning, renovering, kläder, resor, mat, skogen.....

Live through rose'-colored lenses :-) 

På hotel del Coronado på våran ö i Stilla Havet och favoritrestaurangen Sheerwater. 

Jag bloggar i kategorin livsstil och jag vill att min blogg skall vara en slags dagbok över mitt liv samtidigt som den fungerar lite som en outlet där jag skriver av mig. 

Nu ser jag att bloggen handlar mest om ekonomi och om hur man skall göra för att i framtiden kunna äga sin egen tid helt och därmed inte behöva byta sina dyrbara timmar mot pengar. 

Ja, jag tror nog att min personliga blogg faktiskt på ett ganska bra sätt reflekterar det som försegår i mitt liv för stunden och just nu handlar det om förändringar...hahaha...Ja som om det aldrig har varit på tapeten förr! LoL! Men i alla fall en total omvärdering av min nuvarande livssituation och om vilka konsekvenser det har fått och vilka aktiviteter detta i sin tur leder till: 

• Jag har slutat att shoppa helt och istället börjat spara och investera aggressivt.  
• Jag lever efter en så kallad noll-baserad budget där jag talar om för varenda krona vart den skall ta vägen varje månad och syftet med detta är att kunna mjölka fram så mycket pengar som möjligt som jag sedan kan investera i aktier i syfte att bygga en passiv inkomst som jag skall kunna leva på om bara några år. 
• Jag läser annonsblad och handlar på Willys och pantar burkar och flaskor och har egen påse med mig till affären. 
• Jag står inför en rejäl downsizing vad gäller boende och den nya bostaden som vi flyttar in i i sommar är så långt ifrån det hus på 400 kvadrat med trebils-garage och swimmingpool som vi hade i Florida som det går att komma, och jag är inte ett dugg ledsen över det. Bara lättad. 
• Jag har kapat bort allt onödigt i livet och om-förhandlat, bytt eller sagt upp abonnemang och tjänster för att kunna komma upp i en sparkvot på 40%. 
• Jag handlar mat och bensin för en förutbestämd summa pengar varje månad. Och guess what? När den summan är slut så får vi äta rester och cykla. Jag är hard core. 
• Jag går all in med knivskarpt laserfokus i denna process för målet är frihet. Och inget i hela världen smakar så gott, är så fint, eller känns så bra som just frihet. Intentionen är glasklar! Det går inte att uppnå målet om man gör det halvhjärtat och lite hipp-som-haver och när lusten faller på. Och det går bra att göra stora ekonomiska uppoffringar av den anledning att jag vet att det är tidsbegränsat. Kalkylen finns på plats och det är bara att följa planen. Just do it! 
• Jag har lärt mig att livskvalitet inte är synonymt med hög levnadsstandard och därmed saknar jag inget i livet fastän jag dragit ned på så gott som all konsumtion. Jag har allt jag behöver och mycket mer mycket tack vare att jag har varit en riktig Shopaholic, på riktigt alltså. 

I min besatthet att pumpa in så mycket pengar som möjligt i investeringar har livskvaliteten inte alls försämrats utan tvärtom. Det är som om att jag istället hittat fram till det viktiga i livet genom att sortera bort det onödiga. Allt är tydligare och jag blir lycklig av att ha mål i livet.

Jag lever ett liv med glasklar intention!  

Tips och råd jag skulle vilja dela med mig av: Stanna upp lite och tänk efter! Fråga dig själv ärligt: Vad värdesätter jag mest av allt i livet? När du har svarat riktigt ärligt på den frågan följ då ditt hjärta och skrid till handling för att uppnå det du värdesätter. Lev det liv du verkligen vill leva innerst inne och inte det liv du tror att andra vill att du skall leva för att du skall bli accepterad och beundrad och omtyckt av sådana du egentligen ens vare sig känner så väl eller kanske inte ens gillar. Kör ditt race och lev så äkta som du bara kan. Låt allt du gör och allt du säger vara i kongruens med dina värderingar. Var sann mot dig själv även om du i det känner att du måste svika andra (men lugn, dom klarar sig :-) 

Vi har hamnat i en konsumtionsfälla där vi påverkas dagligen att handla både sådant som vi absolut inte behöver och sådant som vi absolut egentligen inte har råd med. Och genom att göra så sätter vi krokben både för vår egen framtid och för miljön

Är hållbarhet bara ett fancy word? Det är liksom inne att prata om hållbart men nästan ingen lever hållbart, det är bara tomt snack! Hypocracy! 

Allt detta inser man när man pausar allt som går per automatik i livet och får tillfälle att ta ett steg bak och begrunda helheten. Många av oss lever så ytligt och så destruktivt.

Varför mår våra ungdomar så psykiskt dåligt? Jo för de påverkas av vår ytliga och totalt fejka omgivning som den ser ut på sociala media. De jämför sig ständigt med andra och eftersom det mesta inte är på riktigt så är det också omöjligt att uppnå, och då mår de skit. 

Titta på alla de där kända människorna på sociala media och så kallade influencerbloggar vars hela existens går till att pusha produkter på oss vanliga lättlurade och lättpåverkade medelsvensson som vill ha deras liv och tror att vi kan få det om vi konsumerar som dem.

Och tänk om dessa människor istället förvaltade sitt värdefulla kändisskap på ett mer ansvarsfullt sätt och till att influera alla sina följare att ta ställning i livsviktiga frågor? Nej, de skulle de aldrig göra för det är ju inte lönsamt! Och det tjänar de ju inga pengar på, så fortsätt shoppa! Det har jag gjort. Jag har shoppat hela livet. Men nu är det slut med det (men med en klausul om en och annan tillåten klädklenod ibland) och jag saknar det faktiskt inte ett endaste dugg för friheten hägrar. 

“Your current middle-class life is an Exploding Volcano of Wastefulness, and by learning to see the truth in this statement, you will easily be able to cut your expenses in half” – MrMoneyMustache.com

När utdelningarna börjar rulla in

Det är så roligt att se när aktieutdelningarna kommer in på kontot. Alltså när bolagen i vilka jag har köpt aktier delar ut vinsterna till sina ägare. Det känns som gratis pengar liksom.

Det investerade kapitalet finns kvar samtidigt som det genererar mer. Det kallas i finans-bloggvärlden för passiv inkomst, alltså inkomst man får utan att behöva jobba. Klirr i kassan har trillar in från följande bolag nu i mars och april:

Skanska
ICA group
Castellum 
Handelsbanken 
Axfood
Astra Zeneca

och utdelningar från flera bolag kommer nu i maj och juni. Härligt!

Alla pengar som jag får i utdelning återinvesterar jag förstås på stört i nya aktieköp då målet är att bygga upp ett sådant stort aktieinnehav att jag i framtiden kan leva på avkastningen.

"Då behöver jag inte prestera i alla fall"

Häromdagen pratade jag med en ytterst kompetent kollega som jobbar på en annan skola och som tog sin lärarexamen i våras och som nu alltså jobbar sitt första år som behörig och legitimerad lärare. Vidare vet jag att hon har en stor elevgrupp som kräver en rejäl arbetsinsats varje dag.

Sammanhanget var ett sådant att lärarlöner kom på tal och en annan äldre kollega frågade denna yngre kollega från en grannskola vad hon hade fått för ingångslön. När hon svarade kippade gruppen kollektivt efter andan eftersom summan som denna kollega får i lön är oförskämt låg. Jag blev faktiskt chockad och djupt bestört. Alltså inte undra på att det är lärarbrist! Skamligt rent ut sagt! Ett slag i ansiktet mot hela lärarkåren!

Jag som pratade lön med lokalvårdarna på skolan för någon månad sedan kunde konstatera att kollegan får 1000 kronor mer i lön än vad lokalvårdarna på våran skolan får i månaden. Ja, och vad sänder detta för signaler till våra unga som vi försöker att locka in på lärarutbildningarna runt om i Sverige för att råda bot på den akuta lärarbrist som råder?

Ägna dig åt akademiska studier i 5 år och dra på dig några hundra tusen i CSN-lån och sedan får du 1000 kronor mer i månaden än lokalvårdaren på skolan, som varken behövde akademisk utbildning för att få jobbet och sannolikt inte heller har de höga studieskulder som förknippas med en sådan.

Jag som är så rättskaffens blev förstås oerhört illa berörd över kollegans låga lön och pratade lite peppande och tröstande med henne och om den enorma besvikelse hon känner över att inte ha blivit erbjuden mer. Hennes avslutande ord i ämnet lämnade verkligen spår hos mig och som jag har gått och tänkt på sedan dess, dels för att det är absolut sant och dels för att detta är problemet med den svenska skolan både vad gäller kvalitet och lärarbrist. Hon sa: Ja, jag tog lönen men då vet jag i alla fall att jag inte behöver prestera. 

Men precis vad jag alltid har sagt! You get what you pay for! Så kollegan har ju helt rätt, hur hemskt det än låter. Det blir konsekvenser när man blir underbetald och överarbetad.

För var ligger motivationen att prestera mer än att uträtta exakt vad som står i arbetsbeskrivningen om man ändå inte får betalt?

Förstår inte politikerna detta?! Lärarbristen sitter i den låga lönen. Höj lönerna markant så vill många fler bli lärare. Gör det till ett högstatus yrke. Nu är det ett underbetalt lågstatus yrke och hur skall vi locka ungdomen in i det?  Samma sak gäller sjuksköterskor och poliser. Höj lönen så får ni in fler och av toppkvalitet i yrket. För det värsta som finns är att känna att man får för lite ersättning för sin professionella insats. Då blir man kränkt eftersom man känner sig undervärderad och underskattad i sin yrkesroll.

Sveriges framtid står faktiskt på spel om kunskapsnivån bland våra svenska elever sjunker på grund av lärarbristen.

Kan det vara så svårt att förstå logiken bakom hur det ligger till? För en liten summa pengar får du lite, för mer pengar får du mer och för mycket pengar får du mycket. Detta gäller varor, service, och prestation. För man kan ju för fasiken inte jobba gratis och man kan heller inte jobba för att det är så roligt eller för att det är ett kall. Men så gör vi kvinnor. Fortfarande! 2018! Vi niger och tackar och så har vi gått rakt in i kvinnofällan, och läraryrket har nu blivit ett lågbetalt kvinnoyrke utan status, alltså ännu en kvinnofälla. Om man tittar på lönestatistik så har manliga lärare i snitt högre löner än kvinnliga lärare! 2018!

Vi är ju alla högutbildade professionella akademiker och vi kvinnor har faktiskt också räkningar att betala och mat att köpa och våran tid är lika dyrbar som alla andras.

Är du en arbetsgivare som ger en låg lön till en anställd så kan du förvänta dig att den anställde gör det som står i arbetsbeskrivningen men inget mer, plus att moralen blir lidande. Det låter tufft men så är det. Because you get what you pay for och så är det med allt här i livet.

Som chef signalerar du inte bara hur du värderar den anställdes kompetens med den lön du erbjuder du signalera även indirekt vad du förväntar dig av den anställde. Hög lön - hög prestation, låg lön- gör det du ska och gå hem, typ. Lägre prestation och lägre engagemang. Du kan ju inte få hummer om du betalar för Falukorv. Vill du ha hummer får du betala för hummer! Punkt slut! 

Som medborgare är jag ytterst bekymrad när jag ser vart den svenska skolan är påväg! Hur kan vi kvalitetssäkra undervisningen på våra skolor när det fattas tusentals behöriga lärare?

Hur behåller vi våra behöriga lärare och hur kan vi locka fler till yrket när lönerna är så skandalöst låga att det inte ens lönar sig ekonomiskt att utbilda sig till lärare längre?

Just let me lie down!

Dagens klokord

Find your joy and live it!

Have a Starbucks under the palm trees. 

 Amen. 

April is financial literacy month...

och eftersom jag har talat en hel del med mina gymnasielever om privatekonomi och sparande så kändes det extra roligt igår efter lektionen att några elever ville att jag skulle stanna kvar och visa dem hur man köper aktier.

Yes! 

Bara så kul och jag älskar när så unga människor vill investera och säkra sin framtid ekonomiskt. De har ju alla förutsättningar i världen eftersom tiden är på deras sida. Börjar de spara och investera NU så kan de vara mångmiljonärer långt innan det är dags att gå i pension.

Jag visade eleverna hur man öppnar ett konto på Avanza.com och hur man för över pengar och hur man sedan kan köpa aktier. Jag berättade vidare för eleverna att jag själv diversifierar mina aktier för att sprida risken samt bara köper aktier i företag vars verksamhet jag förstår och i vilka jag själv är eller skulle kunna tänka mig att vara kund.

Alltså, det här är bara så roligt! 

Lovely Monday

Rosslig som bara den men springer i hamster-hjulet ändå. Vad har man för val? Dessutom är det värst på mornarna och får man bara i sig tillräckligt med varm dryck på morgonen så brukar det klarna upp efter någon timme.

Men tänk ändå vad viktigt det är med god hälsa för det är ju människor som är sjuka mycket eller har kronisk dålig hälsa som också ofta kan få det svårt ekonomiskt.

Det kostar ju massor att vara sjukskriven och man får absolut inte helt automatiskt tillbaka pengar från försäkringskassan och är någon sjuk och borta från jobbet mycket så kan det ju även få konsekvenser för anställningen. Man kan bli av med jobbet helt enkelt.

Men tänk nu om man var ekonomiskt fri och aldrig behövde oroa sig över vad som skulle hända om man blev sjuk. Bara en sådan sak som att slippa stressen över det gör nog människor friskare överlag. Stress är ju livsfarligt och det är ju det vi ägnar oss åt i Sverige verkar det som.

Tänk att vara i en sådan position där oförmågan att jobba inte skulle betyda någon som helst katastrof av den anledning att man inte är ett endaste dugg beroende av en inkomst från ett jobb för att kunna betala för sitt leverne utan den inkomsten har man ändå. Vad underbart härligt! Man kan lugnt ligga kvar och vara sjuk tills man är riktigt frisk igen.

Hur stort kapital måste man då spara ihop och investera innan man kan nå detta helt stressfria läget i livet? Det har jag också undrat och därför har jag lustläst bloggar som avhandlar detta ämne och där hela bloggarens tillvaro handlar om att nå detta mål.

Det jag har kommit fram till är att detta är högst personligt beroende på vilken livsstil alla dessa bloggare siktar på att ha i framtiden. Många i den ekonomiska frihets sfären verkar vara människor som siktar på att få spendera mer tid i naturen och som tycker om att träna och vandra och cykla. Vidare verkar många vara väldigt ekonomiskt medvetna vad gäller det mesta. En familj säljer huset i Stockholm för att flytta norrut till naturen och då kommer även deras levnadskostnader att bli lägre.

Jag läste på en blogg att målet var att ha en passiv inkomst på ca. 15 000 kronor i månaden vilket kräver en avkastning av kapital på 180 000 kronor om året. Den vanligaste summan verkar vara ca. 20 000 kr i månaden vilket skulle kräva ett kapital på runt 6 miljoner för att få en avkastning på 240 000 kr kronor om året.

 I USA däremot finns det extrema FIRE-bloggare som lever på runt 1000 dollar i månaden och som har valt ett liv där de medvetet lever som minimalister för att kunna leva fria. Men å andra sidan går det att leva billigare i USA om man väljer en delstat utan höga skatter och om man klipper kuponger som gör att man typ kan handla mat gratis. Här i Sverige går det inte att leva på samma sätt.

Jag har inte läst om någon svensk bloggare som siktar på att leva ett liv i lyx och överflöd som ekonomiskt oberoende, utan alla verkar bara vara ute efter friheten att göra vad de vill med sin egen tid vilket också innefattar att man absolut inte behöver vara orolig för vad någon vecka i sängen med influensa skulle kunna få för förödande inverkan på ens förmåga att betala månadens räkningar.

Det låter helt underbart och med det i åtanke jobbar även jag mot det målet. Jag har hela tiden sedan jag började min resa mot Avfart Frihet räknat ut att jag kan vara där om ca. 5 - 7 år, men i går satte jag in mina siffror i en investeringskalkylator och om jag får upp sparkvoten rejält och typ lever på ris och pasta och pasta och ris och drar in på allt i livet så kan jag vara där redan i slutet av 2021. Alltså, om jag är beredd att göra stora uppoffringar för att öka sparkvoten och leva som ingen annan nu så kan jag leva som ingen annan om redan några år. Haha..Jag skall fundera på saken...

Ha en underbar måndag! 

Alvedon och kall vindar

Solen har hittat hit men det blåser fortfarande kalla vindar och speciellt vid sjön som fortfarande är täckt med is och snö. 

Jag tror att både döttrarna och jag faktiskt åkte på influensan, alltså den riktiga, eftersom vi har varit sjuka så länge. Värst är det på morgonen och kvällen så det blir Alvedon och hostmedicin galor. Inte kul men vad gör man när kroppen värker och hostan irriterar? 

Jovisst häller vi också i oss ihopkok av ingefära, citron och honung, men det är nog bara att rida ut stormen. 

Njuter av lite sol dock inbäddad i filt och med en hund som bara vill sparka boll.

Det är han som lägger upp bollen så där fint framför min solstol efter varje omgång, 

Och så väntar han. 

Ha en fin söndag! 

Trist Pensionsbesked

handlade det om på TV4s Nyhetsmorgon i går morse. Vi lever längre (och har blivit många fler, men det lät man bli att nämna) men pensionspåsen ser enligt Erik Ferm på Pensionsmyndigheten ändå lika dan ut, alltså lika liten.

Det allmänna pensionssystemet kommer alltså inte klara av att försörja oss i pensionen på samma sätt som det gjorde förr.

Summan vi skall dela på kommer inte att räcka till att ge oss ett bra liv i pensionen och därför är det viktigt att förstå att vi själva måste komma upp med merparten av de pengar som vi skall leva på den dagen vi inte orkar jobba mer. 

Jag tyckte faktiskt att inslaget i TV var fjuttigt och innehöll lam information. Jag är besviken att Nyhetsmorgon inte gav mer tid till detta viktiga ämne och jag hade faktiskt önskat att Erik Ferm hade fått lite mer utrymme att förklara vilka åtgärder vi måste vidta för att säkra ett värdigt liv i pensionen.

Det enda som nämndes nu förutom att vi måste jobba längre var att skaffa ett ISK-konto och hur många svenskar vet egentligen vad det är och hur man skaffar ett sådant? Jag har elever som frågar mig rakt ut: Anneli, VAR köper man aktier? 

Vi tittare fick följande råd:  

• Jobba längre (men kommer folk att orka och vilka konsekvenser får det för unga?) 
• Göra en budget (ät blodpudding istället för fläskfilet) 
• Spara själva (men bankerna ger ju ingen ränta) 

Jag tycker själv att det där med att vi skall jobba längre är ett fruktansvärt dåligt förslag av den anledning att arbetsmarknaden inte är vänligt inställd till äldre arbetskraft samt att man här i Sverige åldersdiskriminerar hejvilt trots att det är förbjudet. Det skiter man fullständigt i av den anledning att det är svårt att bevisa samt att det aldrig blir några påföljder för de som bryter mot lagen, som brukligt här i Sverige. Ingen blir stämd och därmed är det fritt fram att anställa en 30-åring istället för en 60-åring trots att 60-åringen har högre meriter. För guess what?! En 30-åring kostar mindre i lönekostnader än en 60-åring och ALLT i samhället handlar om pengar. 

Och hur har vi tänkt oss att de yngre generationerna ens skall ges plats att komma in på arbetsmarknaden om en massa äldre jobbar kvar? Hur skall vi lösa detta? Kommer det helt hux flux att dyka upp en massa nya arbetstillfällen så att det räcker till alla? Jag förutspår att det inte kommer att fungera och att detta kommer att leda till fler långtidssjukskrivningar och psykisk ohälsa bland äldre. Det här kommer inte att bli bra helt enkelt! Det kommer att kosta samhället i bidrag istället.

Sedan är det ju så här, och det enligt bekanta som jobbar inom sjuk- och äldrevården: Ja visst lever vi längre men det är inte självklart att vi är friska eftersom vi lever på äldre dagar som multi-sjuka och hålls vid liv längre med olika medicinska hjälpmedel. Bara för att vi blir äldre betyder inte alls alltid att vi är pigga, friska och arbetsförda längre. Så hypotensen om att vi lever längre och därför kan jobba längre håller inte hela vägen ut. 

Så politiker och snälla människor på pensionsmyndigheten, gå inte ut och säg att den optimala lösningen är den att vi alla skall jobba längre för det är en utomordentligt dålig ide. Gå istället ut och säg att man skall investera och spara sig rik! Starta en stor och högljudd orangefärgad kampanj! Gå ut och säg som det är. alltså att vårt allmänna pensionssystem inte räcker till alla längre. 

Pensionsmyndighetens förslag måste alltså istället för att vi skall stanna kvar på jobbet längre vara att alla måste börja ta ett eget ansvar och till exempel investera minst 15% av sin lön i aktiefonder och liknande så fort de får sin första lön i tidig tjugo-årsålder. Med en medelavkastning på 8%-12% över tid så är man multimiljonär om man börjar som ung och följer detta råd.

Börjar gemene man och medel-Svensson att investera aggressivt och kontinuerligt kanske det till och med blir så att många kan gå i pension långt före 65 års ålder och leva på sin passiva inkomst och därmed ge plats åt yngre på arbetsmarknaden. Ja! 

Hade jag jobbat på Pensionsmyndigheten hade jag också börjat åka runt på landets alla gymnasieskolor och haft roliga, energifyllda och intressanta föreläsningar om hur man kan spara och investera sig rik som ett troll om man bara börjar i tid.

Jag hade visat diagram och graffer med summor av pengar som man kan ackumulera över tid och ha en massa exempel på om du sparar så här mycket varje månad i aktiefonder så kommer du att ha så här mycket när du är den här och den här åldern.

Vidare hade jag förklarat fenomenet ränta-på-ränta som jordens åttonde underverk och jag hade berättat roliga och intressanta anekdoter och jag hade framförallt använt ett språk som alla elev förstår, oavsett socioekonomisk bakgrund.

Nedan ser vi ett exempel på fenomenet ränta-på-ränta ( i dollar, för amerikanerna kan det här redan) hur Ben som är 19 år investerar ca. 16 000 kronor om året i 8 och sedan slutar investera och får 12% ränta i genomsnitt på aktier och fonder tills han fyller 65 år. Han har alltså över 16 miljoner när han går i pension av eget sparande och investerande. Arthur å andra sidan börjar investera när han är 27 år och får samma ränta i genomsnitt tills han fyller 65 år. Kolla skillnaden! Tiden är så viktig och det är därför vi måste prata med och informera ungdomen!!


Visa detta för en gymnasieklass och jag lovar att de får eld i baken! 

Jag hade gjort privatekonomi roligt för det man måste tänka på och komma ihåg när man föreläser för gymnasieelever är att det måste vara underhållning. Yes! Det är sant. När jag i min kapacitet som lärare står framför en gymnasieklass och skall undervisa i engelska måste jag skapa en glöd bland eleverna för att få dem med mig. Det är dagens sanning! Därför kan ingen tråkig grå kostymnisse få föreläsa om detta viktiga ämne. Pensionsmyndigheten måste skicka en person med fart, glöd och energi. Någon som är en god  fantastisk kommunikatör, kan relatera till eleverna och någon som har humor och glimten i ögat. Detta skulle kunna rädda Sverige vad gäller pensionskrisen för unga människor älskar nämligen tanken på att kunna bli rika. I know because I talk to them every day.

Ja, det här är mina enkla och ödmjuka tankar om den väntande pensionskrisen för den här veckan.