Ledarskapsutbildning och Myers-Briggs personlighetstest

Där står jag i hästsvans, rosa tröja från H&M och pärlhalsband från SNÖ of Sweden.

På förekommen anledning då det talas mycket om det här med ledarskap i min omgivning just nu, både på jobbet och på den kurs jag för närvarande deltar i på Högskolan Dalarna, som blivande lärarutbildare, så tänker jag tillbaka på den ledarskapsutbildning jag hade det enorma privilegiet att få delta i för några år sedan på The Command Leadership School på The U.S. Naval War College i Newport, RI, i USA- Vilket är USAs motsvarighet till den svenska Försvarshögskolan. Kursen hette Command Spouse Leadership Course   och den kan man läsa lite om HÄR. 

Det var en intensiv kurs och vi som deltog hade både fått läsa in en mängd kursmaterial i förväg samt fått genomgå en grundlig personlighetstest som heter Myers-Briggs innan vi anlände till Newport och the U.S. Naval War College. Sedan väntade spännande dagar med inslag av social- och gruppsykologi, massor av information, lessons learned, ethics och analys av verkliga händelser, samt katastrof-, juridik-, och media-utbildning. 

Vi fick även grundlig och intressant information om världsläget där vi bl.a. uppmärksammades på våra relationer och samarbeten med allierade såväl som på hotbilder runt om i världen, bl.a från Kina och Nord Korea. Vidare fick vi hjälpas åt att skapa både värdegrund och mål för den organisationen som vi var på väg till baserat på verksamhet, uppdrag och grupp. Bara så mycket intressant, både praktiskt och teoretiskt. Jag tyckte att jag lärde mig så mycket. 

Mina resultat på Myers-Briggs personlighetstestet visar bland annat att jag skall jag välja yrken som präst, psykolog, socialarbetare, lärare, eller advokat som hjälper utsatta grupper. Check på det ✔✔

Klockrent! Enligt testet besitter jag tydligen en naturlig förmåga att lyfta, stötta och bekräfta mina medmänniskor. Ja, faktiskt! Det är jag bra på. Jag peppar och säger ofta YOU CAN DO IT till andra. Mitt ledord i livet är ju: "Carry sa you climb, love each other and always be kind, because nice matters!"

För att vara en bra ledare är det viktigt att ha självinsikt, att förstå saker om sig själv, känna till sina styrkor och svagheter samt varför man reagerar som man gör i olika situationer och bland olika människor. Enormt viktigt och MYERS-BRIGGS var en riktig upplevelse vill jag säga och speciellt eftersom vi individuellt fick våra personligheter kartlagda och förklarade för oss av experter inom området. Bara så häftigt! Det måste ha kostat skjortan tänker jag så här efteråt. 

I Japan gick jag sedan på en fortsättningsutbildning som det amerikanska försvarsdepartementet bjöd in till och anordnade på plats, av naturlig anledning eftersom flera av oss deltagare redan befann oss på andra sidan jordklotet. 

Eftersom vi redan var ute på fältet då och hade fått en hel del erfarenhet från verkligheten så var den fortsättningskursen toppen och som hand i handske då den gav oss deltagare ytterligare redskap som var applicerbara inte bara just där och i det läget, utan för all framtid och på alla områden i livet. 

Ett oslagbart inslag var ju också att jag under kursens gång fick träffa och lära känna personer som var i exakt samma läge och situation som jag själv. Networking på allra högsta nivå innan vi alla spriddes ut på olika platser i världen (Japan i ett par år för min del). 

Kollegialt lärande kallar vi det inom skolvärlden och det är just detta moment, när man får träffa kollegor från andra skolor i Sverige och kan utbyta verkliga erfarenheter och lära av varandra som är guld värt. Bland det absolut roligaste och mest givande som finns fsktiskt! Samma sak här. 

För mig som svensk var det här en helt unik kurs och ett unikt tillfälle som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Jag kan inte tänka mig att det skulle finnas någon motsvarighet till den här kursen för någon i samma situation och roll som jag var i då här hemma i Sverige. Men både tanken bakom utbildningen och själva upplägget av kursen är klockrena. Någon eller några hade verkligen tänkt till där. 

Examen från ledarskapsutbildningen. Förutom ett par Master Level Credits (hp) i sociologi, som jag sedan fick tillgodoräkna mig på University of Maryland, så fick jag ett superfint diplom, ni vet ett sådant där som man bara kan få på amerikanska lärosäten (varför har vi så fula universitetsdiplom i Sverige?), samt en bok som är skriven av Admiral Stockdale som heter In Love and War. Man kan läsa om Admiral Stockdale HÄR. 

Jag tycker att det är viktigt med ledarskapsutbildningar och de skall förstås vara av hög kvalitet och baseras på vetenskap och beprövade metoder. Det finns i dagsläget tyvärr alldeles för många människor på ledande positioner i samhället, inom olika organisationer och på företag som skulle vara förbjudna att leda andra eller ens gå i närheten av personalgrupper. Jag mår illa bara jag tänker på det. 

Jag har absolut noll-tolerans för dåligt ledarskap och har lärt mig att ta en ordentlig titt på vem som leder den organisation jag önskar verka inom innan jag sätter min fot där. En dålig ledare kan nämligen inte bara förstöra livet för enskilda individer, de kan också göra att hela personalgrupper far illa, vilket kan demoralisera en hel organisation och på så sätt sätta hela verksamheten och företaget på spel. Livsfarligt! 

Jag har själv haft en chef när jag jobbade inom besöksnäringen som bröt mot varenda arbetsmiljöregel som fanns i boken. Folk tordes inte ens vara hemma och vabba med sina sjuka barn utan bad mor- och far föräldrar att hjälpa till i stället. Galet! Efter en utdragen pers med det ledarskapet sa upp mig och gick på dagen. Men långt ifrån alla kan göra så för de har lån och räkningar att betala (Det är därför man skall se till att vara helt ekonomiskt oberoende). Jag kan inte jobba för en chef som jag inte respekterar och anledningen att jag hade förlorat respekten var på grund av hur den chefen agerade och behandlade personalen. NEJ TACK!  Jag spyr. 

Själv har jag dock aldrig varit intresserad av att vara chef i någon som helst kapacitet. Dels för att jag aldrig någonsin har brytt mig om prestige eller makt i någon form (en stor anledning till att vissa vill bli chefer som i fallet med min chef inom besöksnäringen) och dels för att det i min bok aldrig är värt pengarna efter skatt i Sverige att lägga ned ett sådant enormt jobb och så otroligt mycket tid och energi av sitt liv på ett arbete, om man inte nu är chef över någon av våra svenska banker förstås och kan plocka ut tiotals miljoner i årslön (för det är väl ingen som har missat att banker är vinstdrivande företag hela vägen rakt igenom och absolut ingen samhällstjänst). 

Chefer måste ju oftast vara tillgängliga på ett annat sätt än vanliga anställda och ju högre position du har desto tillgängligare på alla dygnets tider måste du vara. Tro mig, jag vet. Det kunde ringa hemma hos oss mitt i natten och det var helt normalt. Ju högre position desto större del av livet tar jobbet upp, och har man tillräckligt hög position så lever man och andas jobbet och det blir därmed en livsstil. Som det var för oss i flottan. 

Vare sig man vill vara chef eller ej så är en ledarskapsutbildning alltid bra eftersom vi alla i någon kapacitet finner oss i situationer där vi leder andra. Ta mitt jobb som lärare till exempel. Jag är ju ledaren i klassrummet varje dag och leder mina klasser och där spelar både kompetensen och kvaliteten på ledarskapet lika stor roll som på vilket företag och i vilken organisation som helst. Ja, så man kan ju bara tänka sig vilken slags ordning och reda som råder i mitt klassrum, jag som har gått min ledarskapsutbildning hos militären. Jag har i alla fall skolans rakaste bänkrader och renaste klassrum om inget annat. LoL! 

Har ni gått någon bra ledarskapsutbildning? 

Även om jag själv aldrig vill bli chef så tycker jag att ämnet ledarskap är enormt intressant och läser därför mycket om det. Jag skulle vilja passa på att rekommendera en av de bästa böcker jag någonsin läst i ämnet ledarskap och den heter Multipliers och är skriven av Liz Wiseman.  För en riktigt bra ledare är just det, en Multiplier. 

I morgon är det två veckor kvar tills vi går på sommarlov! 

Ha en riktigt fin torsdag.

Yttrandefriheten & Åldrandet.

Jag vill börja med att skriva några uppskattande rader och tacka så mycket för alla intressanta och engagerade kommentarer i mitt blogginlägg där jag skriver om min oro över att USA nu har en radikal vänster regering. 

Bara så spännande att läsa om olika åsikter och inställningar. Jag vill också tacka för god ton och till största delen saklighet i diskussionen. Precis så ska det vara. Man skall respektera olika åsikter. Det är viktigt för mig. Tolerans, öppenhet och respekt. 

Vi tolkar alla världen genom ett högst personligt filter som är baserat på våra egna känslor, verkligheter, erfarenheter, bakgrunder och situationer i livet, och för mig är det viktigt att alla ska få en chans att uttrycka sina åsikter om de vill utan att bli sanktionerade, hotade eller straffade för det.

Ingen skall tystas eller känna sig tvingad till själv-censur, som många gör nu. Bland annat jag själv ganska ofta. Jag tror att det är därför jag bloggar så mycket mindre nu än förr. Jag tittade just på statistiken och insåg det. 

Det händer mycket, både i mitt personliga liv och i samhället, men på grund av åsiktspoliser, både självutnämnda och verkliga, så känner jag att jag kan få betala ett högt pris om jag skriver om det och då tystnar jag. Jag vet ganska mycket om det där med att få betala ett personligt pris för att man inte är tyst. 

För en tid sedan blev jag den utpekade visselblåsaren i en situation och råkade ut för väldigt jobbiga repressalier som följd. Ja, ni vet ju hur det går för visselblåsare. Fastän jag efter en lång och utdragen process i slutändan fick rättvisa i situationen så var det en otroligt jobbig period då jag gick på knäna. Jag har full förståelse för att folk är tysta. Jag har också tystnat. Man blir tystad. Man låter bli. 

Det är väl också därför som jag är så djupt bekymrad över den faktiska censur som råder just i det offentliga rummet (FB, Twitter, Instagram), de trånga åsiktskorridorernas intolerans, samt den enormt vinklade, ensidiga och obalanserade mediarapporteringen som äger rum varje dag. I vissa fall kan man inte ens kalla det nyhetsrapportering längre utan mer propaganda. Man märker precis vilket lag varenda journalist och mediahus hejar på! (som jag högt klagande brukar påpeka till hockeytränaren om de som refererar eller i värsta fall dömer matchen när vi tittar på hockey). Än så länge har dock väderleksrapporten klarat sig. But don't hold your breath! :-) 

Att blockera oliktänkande och ifrågasättanden är som jag skrev enligt min mening endast förenligt med diktaturer och skall absolut inte prägla det offentliga rummet i demokratiska länder som det gör nu. Totalt oacceptabelt! 

Och vem eller vilka är det som ska bestämma vad man får tycka och säga eller vad man inte får tycka och säga? Vilka har det mandatet egentligen? Som sagt var, jag står stenhårt för: 

"I may not always agree with what you say, but I will defend to my death your right to say it"~ Voltaire

Jag håller alltså INTE ALLS med Prins Harry. 

Och även om Prins Charles nu tydligen ska ha satt morgonkaffet i halsen över detta uttalande så har faktiskt Harry all rätt i världen att säga vad han tycker. Så det så. Just på grund av The First Amendment. 

Men det är ju ganska modigt ändå, om man tänker efter, att en medlem av den brittiska kungafamiljen flyttar till USA och sedan kritisera bland annat religionsfriheten, pressfriheten och yttrande friheten i landet. 

Varför börjar The Boston Tea Party och The Redcoats Are Coming klinga i mina öron? 

LoL! 

The First Amendment: 

Jag läser bloggar från USA, Spanien och från södra Sverige som nu fullkomligt svämmar över av vackra bilder på vårens och försommarens gudomliga blomster. Så njutbart och så fint. Tack för att ni delar med er! 

Här i Dalarna där jag bor ligger vi efter på den punkten och har inte så många blommande träd ännu. Något enstaka i söderläge bara. Kanske i slutet av veckan tänker jag. Det har ju varit så kallt här. Därför innehåller mina bilder mest blått eftersom Orsasjön levererar rejält med sina tusen ansikten som jag kallar det. Det glittrar och glänser och när sjön ligger spegelblank kan man få njuta av de vackraste reflektioner från alla håll. 

Båthamnen som ligger 80 steg från huset. Jag har räknat :-) 

Jag har gått och blivit väldigt intresserad av det här med biohacking. Det började med keto dieten och djupnade sedan efter att jag läst boken Hormonstark av Martina Johansson som är författare, bloggare och forskningsstuderande inom medicin och hälsa.  

Nu har Martina Johansson även startat en fantastiskt bra och superintressant pod som heter Biohackingpodden och som jag varmt vill rekommendera. Speciellt det näst sista avsnittet, nr. 5, som handlar om Biologisk ålder, anti-aging & epigenetik. Alltså bara så intressant! Och det river ner flera av de myter vi har om de verkliga orsakerna bakom åldrandet. 

Martina påpekar något som är så sant - Många röker, solar, dricker alkohol, äter socker och en massa annat onyttigt, sover för lite, tränar inte och stressar sig genom livet. Sedan lägger de tusenlappar på ansiktskrämer (som yours truly här gör :-) för att motverka åldrandet, när det i själva verket är allt det där första uppräknade som bidrar till åldrandet. 

Vidare får man många tips på hur man kan reversera åldrandet och det är absolut inte som man tror. Det har väldigt lite med vad som händer på utsidan att göra och nästan allt med vad som sker på insidan att göra. Lyssna och lär! Det här är från en helt annan vinkel än vad man är van vid. 

För mig handlar det inte bara om att se ung ut på utsidan, även om ingen kan neka att det vore ett plus, nej det handlar främst om att få vara frisk och pigg och rörlig i både kroppen och knoppen så länge som möjligt. Att slippa en ålderdom som orörlig och multisjuk. Ni vet väl att de flesta av våra folksjukdomar som till ex. cancer, diabetes och hjärt-och kärlsjukdomar orsakas av livsstil. Alltså kan vi styra mycket själva om vi vill och har disciplinen att göra det.  

Jag har aldrig rökt, jag har slutat att sola för många, många år sedan (sitter alltid i keps och med stora solglasögon), jag dricker inte alkohol och äter absolut inte socker. Men jag stressar (mental stress), sover ganska dåligt och tränar alldeles för lite, endast promenader i raskare takt med hunden. 

Temat i sommar skall bli HÄLSA med stort H. Jag skall se till att komma in i en rutin där jag varvar ned och stressar av totalt, sover ordentligt, äter näringsrik kost och tränar på riktigt. 

Jag kan för övrigt meddela att jag är gymmets absolut bästa klient, alltså en som betalar medlemsavgiften plikttroget via autogiro varje månad men som aldrig går dit och nöter ut deras lokaler och redskap. Det ska det bli ändring på så snart jag får sommarlov. Jag blev så peppad av podden. Nu blir det biohacking så det står härliga till! Är det någon som hänger på? 

Jag vill också passa på att tipsa om ett jätte bra collagen pulver som jag köper från 

The Body Store. 

Det är helt lukt- och smakfritt och man blandar ned det i kall eller varm dryck eller mat. 

Jag intog mitt i en kopp sockerfri och varm nyponsoppa i går kväll. 

Jag vet att det finns delade meningar och delade forskningsrapporter på om collagen funkar eller ej (jag som är en akademikerjäv*l har förstås läst på), men i mitt fall så tycker jag att det funkar. 

Collagen är något som kroppen producerar själv, men den produktionen avtar när vi åldras och därmed behövs det fyllas på. 

Man kan säga att collagen är "limmet" som håller ihop kroppen eftersom det existerar i så många vävnader. Collagen återfinns i hår, hud, naglar, leder, senor och även i organ som hjärta, lungor och lever. 

Man kan ju tänka sig vad som händer när collagen produktionen i kroppen avtar i takt med åldrandet. På utsidan ser vi det bl. a i en förslappning av huden som i sin tur gör att vi ser äldre ut. 

I dag är det tisdag redan och jag vill önska alla som läser detta en riktigt fin dag! 

Var rädda om er! 

Varm kram. 

Att skrubba en gravsten, hektiskt tid på året, same same & första ute-lunchen

Ja, då blev det helg igen...Tiden snurrar på så snabbt. 

Tänk att den här tiden på året är alltid så hektisk. Det är samma varje år. Jag springer runt med andan i halsen och känner konstant som om att jag har glömt något. Jag måste skriva upp precis allt och jag har nästan 200 elever att sätta betyg på. I skolan är alla uppgifter betygs-grundande just nu och jag har lådan full av betygsmatriser. 

Vidare så har jag några nior som av olika anledningar i dagsläget inte har betyg i engelska, och det är synd det för då kommer man inte in på gymnasiet och vidare in i framtiden tillsammans med sina jämnåriga. Jag har bestämt mig för att testa av dessa elever och därmed ge dem en chans till betyg även om de inte deltagit på engelskan under hela terminen. 

Mitt mamma-hjärta förstår hur orolig man är som förälder gällande det där med att ha ett barn som kanske inte kommer in på gymnasiet och jag tänker göra allt i min makt för att de ska få ett betyg i engelska. 

Engelska är ju ett så kallat kärnämne och är därmed tillsammans med matematik och svenska ett ämne man måste ha betyg i för att vara behörig att söka in på gymnasiet. Jag håller tummarna för dessa ungdomar. Jag hoppas och tror på dem. 

Jag är ute och går i mina Dalaskogar och upptäcker att bilderna i min blogg numera bara är same same. Men mitt liv är ju precis så nuförtiden, lite same same, mycket på grund av pandemin. Livet består av att vara hemma, jobba och av vandring i mina Dalaskogar. Resten i livet har liksom kommit av sig och jösses vad jag längtar efter att få resa. 

Lördagens middag - Grillad entrecote med tomat och avokado salsa. 

Vidare lagar vi faktiskt hellre mat hemma nuförtiden än att gå på restaurang. Här på orten består ju utbudet mest av pizzerior, kebab-ställen och lunch restauranger som serverar husmanskost gjord på halvfabrikat och därmed tycker vi att vi lagar den allra godaste maten själva. 

Bristen på utbud här på mindre ort i Dalarna är absolut en av anledningarna till varför jag ofta längtar bort och drömmer om att bo på en helt annan plats. Någonstans där det finns utbud som heter duga och massor av allt...Det finns absolut med i planerna för framtiden. Man allt har sin tid och just nu behöver jag vara just här. 

Ute på morgonpromenad med Lando som nu dragit igång badsäsongen på allvar. 

I lördags åkte mamma och jag till kyrkogården för att försöka göra ren gravstenen på den grav där min mormor, morfar och morbror ligger begravda. Det är en vacker sten men eftersom den är gammal så har det börja växa mossa över hela stenen. 

Mamma hade hittat något man skulle spraya på stenen och sedan skulle man skrubba och skölja. Sagt och gjort. Vi sprayade och skrubbade med rot-borstar. Stenen ljusnade något men jösses vad mossan sitter. Vi fick bort en del men absolut inte allt. Jag tror att det behövs en annan behandling av stenen för att få bort sådan envis mossa. Men till slut bestämde vi oss för att det bara var vackert som det var och att vi inte kunde göra så mycket mer och därmed tyckte att vi var värda en lunch ute i solen på Kaffestugan. 

Min fina, fina mamma. Min förebild i livet. 

Jag älskar att tillbringa tid med henne, även om det innebär att skrubba gravstenar med rotborstar. 

Allt är trevligt när man får umgås med mamma, som nu fått båda sina sprutor. 

Vi åt en varsin chevresallad och till det drack vi lingonvatten från Mora Bryggeri. 

Mums! 

När jag åkte därifrån kom jag på att det var årets första lunch utomhus. 

Lördag eftermiddag gick åt till sådant som jag inte hinner under veckorna och jag tog mig därmed en svängom med dammsugaren, moppen och dammtrasan. 

Jag hann även med att putsa fönstren i badrummet och i vardagsrummet och hängde sedan upp de skira vita rutrandiga gardinerna som jag sydde för några år sedan i ett tyg från Himla. 

Det blev genast så ljust och härligt. 

Ha en riktigt fin söndag! 

TRE veckor kvar till sommarlovet. 

Varm kram

Oro över USA och om de växande ekonomiska klyftorna i Sverige

Äntligen skrapade jag ihop tillräckligt med energi för att putsa fönster i köket och sätta upp de vita linnegardinerna, som jag egentligen brukar sätta upp redan innan påsk. Men i år blev det ju inte som andra år....

Ljust och fint blev det i alla fall. Nu skall jag bara plantera mina Mårbacka pelargoner i vita krukor och sätta dem i fönstren och så får sommaren komma när den vill. 

JAG ÄR EXTREMT OROLIG ÖVER LÄGET I USA. Tittar man tillbaka historiskt så har vi nu den absolut mest vänster extrema regeringen genom tiderna i USA, och det är fakta. Inget kan bli mer oamerikansk. Det här är otroligt allvarligt. 

Jag skall vara så krass att säga att jag tror faktiskt inte att de flesta amerikaner ens tog reda på vad den här regeringen verkligen stod för innan de röstade fram den. Media fokuserade så starkt på hatet mot den dåvarande regeringen att det inte spelade någon roll vad oppositionen hade för planer om de kom till makten. De behövde liksom aldrig ens redovisa det i media. 

Folk var sedan otroligt känslostyrda i valet. Jag fick en stark känsla av att många röstade för eller emot en person och inte för eller emot en viss politik. Otroligt ansvarslöst, och det har tagit oss till precis det läget vi sitter i nu. 

Jag är till exempel svårt förtjust i vänsterpartiets före detta ledare Jonas Sjöstedt som person. Jag tycker att han verkar som en mycket varm, glad och trevlig människa, men jag skulle absolut inte rösta på honom eftersom jag inte alls håller med i hans politik. Men så gjorde alltså alldeles för många i det amerikanska valet. Var så säkra. Person istället för sak. Mycket, mycket känslostyrt, och ja, Trump får äga ett mycket stort ansvar för att det gick som det gick. 

Det är min uppfattning att majoriteten av de som röstade på Trump röstade på honom för att de gillade hans politik och för vad han hade åstadkommit under sina fyra år, medan majoriteten av de som röstade emot Trump gjorde det enbart för att de avskydde Trump som person, och faktiskt utan att vara så värst insatt i vad Biden och hans administration hade för intentioner om han blev president (höjda skatter, öppna gränser, cancel culture, censur, svag utrikespolitik samt att USA inte längre skulle vara självförsörjande vad gäller drivmedel och energi utan beroende av fientligt inställda nationer på den punkten). 

Jag är i daglig kontakt med vänner i USA och man är mycket, mycket oroade över läget i landet kan jag meddela.

Det råder till exempel massflykt från stater som Kalifornien och New York på grund av total katastrof orsakat av det politiska styret. För första gången i historien har så pass många människor lämnat Kalifornien att delstaten faktiskt förlorat en av sina platser i Kongressen. Det är fakta. 

I USA kan man bara inte höja skatterna för folk som arbetar för att få mer pengar att dela ut i bidrag till folk som inte gör det. Det funkar inte! Inte i USA. 

Löser man det hela sedan genom att istället lägga skattebördan på stora företag (det låter ju bättre) så drabbar det ändå den enskilde konsumenten i slutändan eftersom företagen absolut inte tänker stå för notan för denna skatteökning utan löser det hela genom att höja priserna på varor och service i stället, och voila så är det medborgarna som får betala för den skatteökningen ändå. Men det vill inte regeringen att vi vanliga människor skall tänka på. Vilken tur för dem att inte folk förstår det. 

Det värsta av allt från mitt perspektiv här i Sverige: USA håller absolut på att förlora sin ledande position i världen till Kina och Ryssland och Xi Jinping och Putin gnuggar förstås händerna i förtjusning. Det här är ett väldigt farligt läge att befinna sig i för just nu uppfattas nämligen USAs ledare som svag av mycket farliga och fientligt inställda regimer. 

Anledningen att jag inte skriver mer om det här är för att jag inte orkar ta några debatter med oinformerade och känslostyrda människor som blivit hjärntvättade av den left-wing retorik som genomsyrar varenda del av main stream media i USA just nu. Det finns absolut ingen balans i nyhetsrapportering länge. Precis allt är vinklat att gynna den sittande administrationen, och massan sväljer allt hook, line, and sinker. Livsfarligt! Pinsamt! Fram med skämskudden! 

Vidare är åsiktskorridoren supersnäv. Det censureras hejvilt, och till och med jag och flera andra som jag känner själv-censurerar, alltså låter bli att prata och skriva om saker, för att slippa bli smutskastad av den självutpekade åsiktspolisen. 

Medlemmar i den amerikanska militären får sina sociala media konton bevakade och checkade så att det inte ska ha fel åsikter. Tycker de fel riskerar de att få det sparken. De uppmanas också att rapportera och anmäla varandra. Det är fakta som jag har fått first hand. 

Vidare piskas det upp hat mot poliskåren och militären, och människor av olika etniska bakgrunder pitchas och hetsas mot varandra och därmed ökar klyftorna i samhället mellan olika grupperingar ännu mer. 

Mina vänner flyttar in i Gated Communities och köper vapen och ammunition för att kunna känna sig trygga. Skulle jag flytta tillbaka till USA nu så skulle nog även jag bo i ett så kallat Gated Community. Var så säker. 

Det låter ju som jag beskriver Kina eller Ryssland, men tyvärr är det det nya USA. Det är fakta. Big tech censurerar i sociala media och de som ifrågasätter eller har fel åsikter blir avstängda, och därmed är oppositionen och debatten nedtystad. Så uppför sig bara en diktatur, inte en demokrati. 

Tycker man att detta är OK så har man inte förstått vad farligt detta förfarandet är. Det inkräktar på människors rätt till yttrandefrihet i allra högsta grad, och gör man allt för att tysta ned och begränsa information så är man enligt min mening rädd för just den informationen som man tystar ned. Själv står jag benhårt för följande: 

"I may not agree with what you say, but I will defend to my death your right to say it" - Voltaire

Men det nya sättet i USA är alltså att censurera bort den information som kan vara besvärlig för den sittande regeringen eller sådant som man inte vill att väljare ska få veta eller vara medvetna om. Big tech och media jobbar stenhårt dygnet runt för att göra detta möjligt. Precis som i en diktatur! 

United we stand, but divided we fall, det vet den sittande regeringen och nu splittras det hejvilt. Efter valet hade man kunnat vara så mycket smidigare och jobba på att ena landet istället för att dela upp det ännu mer. Men nej, man fick lov att infektera såret ännu mer, även om man visste från början att det inte skulle leda till något. Man kunde inte låta bli. Det var väldigt osmart och osmidigt. 

Och det här med Cancel Culture.....Att sudda ut historien bara för att den inte är P.K. är livsfarligt. Fråga vilken historieprofessor som helst. Ett vansinne som vänstern sitter och klappar i händerna åt. Jag mår illa! 

Vi kan inte ställa rätt i det som varit genom att sluta lära våra unga om vad som hände förr. Vi måste kunna visa dåliga och hemska exempel och sedan kan vi bara blicka framåt, lära av historien och alla misstag, och stå enade, för endast enade är vi starka nog att få till en förbättring. Nu är amerikanerna mer splittrade än någonsin och det gör hela landet sårbart. Svenskarna är heller inte så medvetna om detta för även här hemma vinklas nyheterna gravt åt vänsterhållet. Jag måste stänga av ibland för jag står inte ut. 

Om man inte oroar sig över läget så förstår man sig bara inte riktigt på vad det är som händer just nu. 

Vad skönt det skulle vara om jag tänker efter. 

Har ni tänkt på det? Ju mindre man vet desto mindre finns det att ens oroa sig över. Så najs! 

På tal om det där med skatter så skulle jag vilja rekommendera ett jättebra och intressant podavsnitt från Svenska Dagbladets Ledarredaktion från den 18 maj, podden heter Ledarredaktionen. 

Avsnittet heter De växande ekonomiska klyftorna och handlar om hur borgerligheten skall förhålla sig till att den som vill bli rik i Sverige snarare bör skaffa sig en bostadsrätt än en utbildning. 

Ledarredaktionens Peter Wennblad diskuterar med Alice Teodorescu, skribent och borgerlig redaktör, och Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi som forskar på inkomstfördelning och social rörlighet. Mycket, mycket intressant podkast där det bland annat framgår att Sverige är det land i världen där det är svårast att arbeta sig rik. Oerhört svårt till omöjligt enligt professor Waldenström, och detta på grund av Sveriges skattesystem. 

Meritokratin är därmed satt ur spel. Det lönar sig alltså inte längre att utbilda sig och att arbeta i Sverige...Tankar på det någon? 

Mycket, mycket intressant program. Lättsamt och inte heller för långt. Lyssna! 

Nu, nu, nu kommer vitsipporna. Så vackra!

Blir det något midsommarfirande här i år kan man undra? 

And off to work I go...Men det kan jag inte bli rik på enligt SVD Ledarredaktion. 

Om det här med att gnistan, motivationen, orken och energin försvinner ibland...

AMEN! 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm kram. 

Det ska vara enkelt

Efter ett bra samtal med en klok person i fredags har jag bestämt mig - Från och med nu ska det vara enkelt! Enkelhet är sedan ett koncept som jag ska försöka att applicera på alla områden i livet. 

Anledningen är att jag är så less på att sådant som jag förr tyckt mycket om att göra nu bara känns jobbigt. Jag vet att det är en indikation på att energinivån inte är på topp och att jag måste sakta ner lite. Nej, det måste bli en ändring på det och lösningen ligger i att göra det enkelt och därmed förhoppningsvis glädjefyllt igen. 

Det där med enkelhet fick börja i går, lördag, när vi skulle bjuda på grillmiddag här och gjorde världens enklaste upplägg i allt från dukning till maten, och för första gången på länge kändes det bara lätt och trevligt. Kravlöst. Jag ställde till och med fram glassen i originalförpackningarna. Jag tog bara av locket :-) Varför har jag inte tänkt på att det går att göra så förr? LoL! 

Enkel dukning. 

Fram med tallrikar och tänd lite ljus bara. 

Vi grillade rostbiff och halloumi. Till det blev det sallad och en varm dragonsås som jag gör på creme fraiche, köttbuljongtärning, torkad dragon och en pressad vitlöksklyfta. Lätt som en plätt! Ungdomarna fick pommes frittes till sin mat. 

-Seriöst, får jag verkligen inget? 

-Ska du inte ha nå mer så kan jag ta resten! 

När det regnar och är grått ute kan man mysa och tända ljus inne. 

Till efterrätt bjöd jag på ICAs egen glass. 

Lakris & Vanilj med flingsalt samt Mascarpone med skogsbär och pistagenötter. 

Efter middagen tog Lando och jag en härlig promenad i duggregnet som kändes som en len mist i ansiktet. 

Det är typ den enda ansiktsbehandling jag får nu förtiden. Misten från regnet alltså, ja och så ångan som kommer ut när jag öppnar diskmaskinen förstås. Den är riktigt por-öppnande :-) 

Jag har inget emot väder och tycker att det kan vara mysigt med lite rusk och regn ibland. Bilder kan bli otroligt fina när det är mulet ute faktiskt. Sol och klarblå himmel i all ära...

En sjö har verkligen tusen ansikten och ändrar utseende efter säsong, väder, ljus och reflektioner med mera medan havet typ ser ut på två, tre olika sätt. Har ni tänkt på det? Det hade inte jag. Det var min vän Maria i Portland, Oregon som så poetiskt påpekade det en gång, och efter att ha fått fundera på det ett tag så håller jag med. 

Sådant man utsätter sig för på en söndag: 

Det näst sista seminariet i den utbildning jag går för att kunna ta emot och vara handledare till lärarstudenter är i morgon måndag. 

Kursen heter: Att handleda lärarstuderande - kurs för verksamhetsförlagda lärarutbildare, och vi som är med skriver massor! Faktiskt väldigt mycket för att vara en kurs på 7,5 hp. Det skall vara inlämnade texter med referenser till kurslitteraturen och annan forskning inför varje seminarium. Hejhå, hejhå....Here we go. 

Tills i morgon skall jag skriva en text där jag refererar till en doktorsavhandling från Stockholms Universitet samt en licentiatavhandling från Linköpings Universitet. Väldigt intressant läsning faktiskt, och speciellt den om lärares arbete med individanpassningar. 

Här sitter jag och skriver på en söndag. Men det är självvalt och därmed självförvållat. 

Är man en akademikerjä**l så är man. Hur nördig som helst :-) Men jag tänker ändå: 

-Varför utsätter jag mig för det här? 

En liten paus i skrivandet och en härlig rask promenad med Lando. 

Bonden har släppt ut kalvarna vid Ore älv nu. De är så söta. 

Sedan en snabb sväng upp på fäboden för att vattna mammas nyplanterade pelargoner. 

Gården var full av påskliljor så jag passade på att plocka med mig en rejäl bukett hem. 

Egenplockade blommor är den bästa prydnaden. 

I morgon är det måndag och nu är det fyra veckor kvar till sommarlovet. 

På grund av en kluster-smitta på skolan kör vi varvad fjärrundervisning även denna vecka. Klasserna får turas om att vara på plats. I morgon har vi halva åttan och hela nian på plats. På tisdag har vi hela sjuan och den andra halvan av åttorna på plats medan alla nior är hemma. De som är hemma får undervisning via TEAMS som är vår digitala läroplattform. 

Ha en riktigt fin söndagskväll.