Det är skillnad på livskvalitet och levnadsstandard

 

 

Afternoon tea är livskvalitet!

Kvalitet kan inte alltid köpas för pengar medan standard kan köpas utan att det nödvändigtvis ökar kvaliteten på livet. Alltså har jag bestämt mig på att fokusera på att göra allt som maximalt höjer livskvaliteten i mitt liv istället för på det som enbart höjer levnadsstandarden. 

 

En jakt på ökad levnadsstandard kan till och med många gånger sänka livskvaliteten, då en ökad standard (större hus, nyare bil, kläder, mat och förbrukningsvaror av högre kvalitet och som oftast är dyrare m.m.) gör att livet kostar mer att leva och att man därför också behöver spendera mer tid på en arbetsplats, eller ha ett högre betalt yrke som ofta kräver en större insats och ett högre ansvar och som kanske kräver att man är tillgänglig de flesta timmarna på dygnet, och därmed är mindre fri. 

 

Många som är på jakt efter en högre levnadsstandard behöver dessutom ofta köpa tjänster och service för att få livets pussel att gå ihop och det kostar det med. Nej, jag satsar på livskvalitet!

Vad livskvalitet innebär är väldigt personligt beroende på vad man värderar högst i livet. För mig innebär livskvalitet först och främst att må bra och innefattar till exempel följande: 

• Personlig frihet
• Att alltid äga min egen tid
• Att aldrig vara tvungen att göra något jag inte vill
• Att aldrig behöva vara i en situation som inte är i kongruens med mina egna värderingar
• Att aldrig behöva lägga energi på människor jag inte tycker om
• Att alltid kunna säga vad jag tycker i sakfrågor
• God hälsa och fysik
• Vänner och familj 
• Morgonstunderna med kaffe och nyheter
• Afternoon tea
  
• Bra böcker, filmer, TV-serier, poddar, radioprogram och dokumentärer  
• Naturen med skog, hav och sjöar
• Solen och värmen 
• Soluppgångar
  
• God mat och god dryck
• Att få strosa runt i en vacker och trevlig stad
• Kultur, konst, musik och historia
• Att ha tid att läsa, tänka och skriva
  
• Att få lära mig nya saker och få utvecklas
• Att ha möjlighet att följa med i vad som händer i världen
• Att ha möjlighet att få vara generös och lyfta andra
• Att ha möjlighet att få göra det jag tycker om och är bra på
• Resa och se och uppleva

Det mesta som innebär livskvalitet för mig kostar inte en massa pengar utan handlar mer om frihet och upplevelser. Det materialistiska i livet är jag klar med och jag har absolut inget behov att imponera på någon. Vad andra tycker om mig har jag inte med att göra. 

Det enda som jag redan på förhand vet att det kommer att kosta en slant är det faktum att jag vill kunna resa och när jag reser och inte kan bo hemma hos familj eller nära vänner så vill jag inte bo på billigare hotell eftersom det oftast också kommer men en lägre standard. You get what you pay for och det är alldeles sant det!

 

Jag är lite bortskämd där och vill att det skall vara snyggt och rent. En vacker miljö med stil och klass i kombination med oklanderlig service. Det skall vara ordning och reda och alla skall veta sin plats. Jag klarar inte av att bo lite hipp-som-haver med dålig service och tolererar vare sig kladd eller lite skit i hörnen för det är bara äckligt. Då kan jag inte slappna av och njuta. 

Allt det här som jag skriver ovan är sådant som jag tänker på och tar med i min kalkyl gällande när det är dags att svänga in på AVFART FRIHET. 

 

Skulle jag nöja mig med ett liv utan ett par två-tre-fyra utlandsresor om året så tror jag, om inget oförutsett händer, att jag bara behöver jobba fram till sommarlovet 2024, alltså drygt två år till, för att ha så jag klarar mig. Det är skönt att veta för om shit-hits-the-fan så kan jag i värsta fall kliva av då om jag vill och klara mig bra på det jag har. 

Men vill jag i mitt alldeles fria liv där jag äger all min egen tid också kunna sätta rejält med guldkant på tillvaron i form av resor så behöver jag lägga på ett par år för att komma upp i en högre summa enligt min kalkyl. 

 

Vilket väljer jag då? Haha...Ja det beror helt och hållet på dagsformen vill jag erkänna. Vissa dagar har jag varit så slut och less att jag varit redo att lämna då och där, spelar ingen roll, och andra dagar är det så roligt att jag flyger fram på moln i ett lyckorus, och då känns det absolut som om att jag kan hålla i och hålla ut ett par extra år. Så vi får se. Inget är satt i sten. 

Hur tänker ni runt det här med livskvalitet vs. levnadsstandard? 

Och när tänker ni kliva av ekorrhjulet? 

 

Ha en riktigt fin dag!  

Nu är det äntligen fredag. 

Varm Kram!

Full fart och helt slut!

 Good Morning Lovlies!

 

Full fart på jobbet. Eleverna är på plats igen och det är superkul att få träffa alla efter ledigheten. Stämningen är positiv och eleverna är lite extra tjattriga på lektionerna, mest för att de nu är tillsammans och får träffa alla kompisar igen, så de har trevligt helt enkelt. Kul! 

Vi vuxna håller distans, all vit tid (planeringstid) får göras hemma och alla möten är digitala. Men det är kul att se kollegorna igen. Jag är ju välsignad med helt fantastiska kollegor! Lucky me. 

Jag är otroligt taggad på vårterminen och i engelskan har jag skruvat upp nivån lite i alla klasser eftersom det är vårterminen och vi behöver klättra i takt med kunskapskraven. Jag tror att eleverna blev lite chockade när de såg mina ambitiösa lektionsplaneringar :-)

Mina spanska elever har varit så duktiga att jag nästan har blivit tårögd på lektionerna. En grupp med enastående unga människor vill jag säga, och lucky me som får vara deras lärare. Helt fantastiskt och det gör mitt jobb så roligt. 

Men den här medelålders fröken har varit helt slut efter jobbet de här första dagarna på terminen, och veckan är inte ens slut ännu. I går kväll gick jag och la mig kl. 19.30.Jag klarade inte av att stå upp längre. Jag var så trött så att jag hade ont i hela kroppen och i natt har jag sovit som en sten. Hur kan man vara så här slut?  

Afternoon tea efter jobbet. Jag håller fullständigt med britterna där: 

A cup of tea is very refreshing, indeed!
 

 

Rosorna på mitt köksbord - Riktiga konstverk.

 

Jag förundras och försöker föreviga.

 Min alldeles egen soff-hund :-)

 Ute på promenad.

Landskapet är just nu vitt på vitt med lite gråa inslag. Kan vara fint för besökare men bor man här permanent kan en sådan här utsikt lätt ge upphov till vad som kallas Lapp-sjuka. Lite lätt panik på det....

Jag undrar hur min ljusbudget har sett ut hittills i vinter? 

Törs man ens kolla upp det? 

Tänder man ljus varje kväll så börjar man se vikten av att ha äkta stearinljus istället för en billigare massa som brinner ut snabbare. Tänk att man kan sitta och tänka på sådant. Då håller man på att bli en seriös ljusanvändare. Haha. 

Jag önskar alla en riktigt fin torsdag. 

Varm Kram!

När man är lite halv-olydig.

Lando gillar att ligga bredvid när jag jobbar.

I dag var jag lite halv-olydig och jobbade hemifrån ändå, bara för att jag kunde. Vi lärare hade ju eget arbete på schemat och eleverna kommer ju inte förrän i morgon. 

Sedan kl. 12 kom de nya restriktionerna och vi svenskar blev tillsagda på skarpen av självaste statsministern minsann att Alla som kan SKA jobba hemma! Vilken tur då att jag redan var hemma och lydde henne :-) 

Idag har jag jobbat på som bara den minsann. Jag satt med pedagogiska planeringar och lektionsplaneringar hela dagen och slutade inte förrän kl. 20:00 i kväll. Det kan ju lätt bli så när man redan är hemma. Man bara fortsätter liksom. Men nu ska jag gå och lägga mig. 

I morgon kommer eleverna och vi drar igång vårterminen med full gas. 

Hejhop! 

Ha en fin kväll. 

Varm Kram!

När man städar ut julen

Söndag redan! 

Jag vaknade i ottan av snöplogen för här i Dalarna har vi massor av snö. 

Ska det  nu ändå vara vinter så är det bäst med snö på backen för annars blir det så mörkt. 

Men inne är det allt annat än mörkt...

Mina vita amaryllisar blommar så otroligt vacker!

De har tagit god tid på sig men nu kommer de med allt de har. 

Det blir också de sista julblommorna jag har kvar i huset.

Jag förundras och kan inte få nog av dem, 

precis som det kommer att bli med tulpaner längre fram.

 

Och jag fotar från alla vinklar och hörn i vanlig ordning :-)

Jag älskar, älskar, älskar att ha levande blommande blommor hemma. 

Den allra bästa inredningsdetaljen om man frågar mig.

Det är fyra stjälkar och det kommer fyra blommor på varje stjälk. 

Två stjälkar blommar nu och två är på väg att slå ut.

Naturen = Perfektion. 

 

Även buketten från nyårsaftonen står sig så fint fortfarande.  

Massor av färg blandat med blad och strån av silver.

Soffhäng med bästa sällskapet.

 Han fyller 11 år i år min Lando.

 

I går städade jag bort julen och det var så skönt.

Det är roligt att plocka fram den men också lika skönt att få ta bort allt sedan. 

Jag passade även på att storstäda hela huset.

 Ett skinande rent hus är en underbar känsla.  Luktar så gott!

Men julgranen får dock vara kvar tills Tjugondag Knut...

...för då dansas julen ut, och den är ett projekt i sig. 

Dessutom lyser den så mysigt på kvällarna tycker jag.

I morgon måndag har vi lärare ytterligare en K-dag utan elever. På schemat står "eget arbete"och då skall jag sitta hela dagen och göra klart alla lektionsplaneringar. 

Jag skulle kunna sitta hemma och jobba för jag har allt jobbmaterial med mig hem och Lena Hallengren sa i fredags att alla som kan SKA jobba hemifrån, men vår rektor vill att alla vi lärare kommer till jobbet och sitter där och jobbar som vanligt. 

Även Folkhälsomyndigheten vill att alla som kan skall jobba hemifrån, och nu skulle vi ju kunna det. Men jag tror att folkhälsomyndighetens rekommendationer inte gäller oss lärare. Det känns inte bra, men det törs ingen säga. Det kan ibland få mig att känna som om att vi lärare är andra klassens yrkeskategori. Ja, nu fick jag det sagt också. Inget blogginlägg är komplett utan lite gnäll, eller hur :-) ?

Ha en riktigt skön söndag!

Varm Kram!

Home is where your heart is

Emilia är i Kalifornien och skickar bilder som gör att jag inte kan göra annat än att ta mig en riktigt nostalgisk walk down memory lane. 

Hon befinner sig närmare bestämt i vackra Monterey, i Pacific Grove där mitt första riktiga hem i USA ligger. Nu är huset turkost och någon annan bor där men när vi bodde där var det ljust gråblått. Annars ser allt precis likadant ut. Underbara ställe! En av de absolut vackraste platserna på jorden om man frågar mig.

Huset ligger precis vid havet. Framför huset går en liten gata och på andra sida gatan ligger Monterey Bay och Stilla Havet. Vi hade en helt makalös havsutsikt från de där fönstren på bilden och jag brukade älska att titta på alla sälar och sjölejon som låg och guppade ute i kelpen. 

På den här bilden skymtar man Stilla Havet till höger.  

 Här står jag 1993 och vattnar blommorna på framsidan av huset.  

På den tiden hade jag alltid rött läppstift och oftast blommiga klänningar :-) 

Jag jobbade som flygvärdinna och pluggade samtidigt på Monterey Peninsula College dit jag cyklade.

Carporten, där vi parkerade bilen ligger uppför backen till vänster i bilden, mellan den och skorstenen finns ett gulligt spröjsat köksfönster, som skyms i bilden av det rundade trädet. Inne i vardagsrummet hade vi en underbart vacker öppen-spis, lika bred som skorstenen, och i den eldade vi på vintrarna. På bakgården blommade vita kallor (en slags lilja) och vi hade att alldeles eget lime-träd.

Ett helt perfekt hus där man skulle kunna bo resten av livet. Lätt! Gångavstånd till allt, precis som vi hade det på Coronado, vilket faktiskt är ganska ovanligt i USA. 

Jag tänkte häromdagen att jag skulle faktiskt kunna flytta och bo var som helst. Jag är inte så djupt rotad och inget binder mig någonstans på samma sätt som jag ser att andra är platsbundna och därför aldrig skulle kunna tänka sig att flytta, inte ens till en annan by på samma ort.

Jag skulle kunna bo i Monterey eller på Hawaii eller i Florida eller i Spanien eller Grekland eller Italien eller i en lägenhet i Vasastan eller på Östermalm. Jag har det i blodet och jag har vänner på väldigt många platser i världen. 

Men allt har sin tid och just nu finns det många anledningar till att jag bor på just mindre ort i Dalarna. Äldre föräldrar, en äldre hund, två döttrar som håller på att ta stegen ut i sina unga vuxna liv, ekonomiska mål och ett fast jobb som skall hjälpa mig att uppnå just de målen. 

Men egentligen är jag helt felplacerad här på mindre ort i Dalarna och passar inte riktigt in, och det skaver i själen. Det här är ett ställe som en person som jag skall återvända till lite då och då för att hälsa på men absolut inte för att bo här för alltid.  Det blir inte bra.

Framsidan av huset. Hörnfönstren till höger var gästrummet och där sov bl.a mamma och pappa när de hälsade på, med en riktigt fin utsikt på köpet.

Stilla Havet.

US Highway 1 - Den vackraste vägen i USA. 

Ett tips: ÅK DEN! 

Den går längs hela kusten ända upp till den kanadensiska gränsen.

Jag tackar Gud för att jag genom livet har fått kalla några av de absolut vackraste platserna i världen för mitt hem. 

"But do not ask me where I'm going as I travel in this limitless world where every step I take is my home..."

Ekorrhjulet snurrar igång idag

Idag snurrar ekorrhjulet igång igen och det är bara att kliva på och börja trampa. Vi inleder med två K-dagar (arbetsdagar för oss lärare), fredag och måndag. Eleverna kommer på tisdag. 

Fokus så här i början av terminen blir nu att hitta en hållbar nivå vad gäller arbetsbördan. Allt för att undvika stress och utmattning. Min låga energinivå korrelerar tyvärr inte med min skyhöga ambitionsnivå och det är så jag hamnar i trubbel. 

Jag måste ha fem olika lektionsplaneringar: En för engelska med åk 7, en för engelska med åk 8, en för engelska med åk 9, en för engelska språkval, samt en för min spanska grupp. Jag tänker att en riktigt bra planering i kombination med bra rutiner är nog nyckeln till mindre stress.

I går gjorde jag en lasagne på auberginer istället för att använda lasagneplattor av pasta, och helt utan mjöl. Den blev supergod. 

Jag skall försöka att plocka bort allt mjöl, socker, pasta, bröd, ris och potatis från min kost igen. Köra lite KETO nu efter julens all överflöd av mat och dryck. Jag har upptäckt att jag mår så mycket bättre när jag äter så. Känner mig lättare och inte lika svullen. Vidare så försvinner sockersuget helt och jag blir inte hungrig lika snabbt. Blodsocker nivån blir jämn och fin. Inga höga berg och djupa dalar som det lätt kan bli av snabba kolhydrater. 

När jag lagar mat lagar jag alltid mycket mat. På så sätt blir det över till fler måltider och eventuella matlådor. Bara så praktiskt och bra. Det är lika bra att jobba med lite större mängder när man ändå håller på.  Hur gör ni?

Bilder från gårdagens morgonpromenad. Det var -14 C. 

Japp, då är jullovet alltså slut. 

Tur det är kort arbetsvecka och fredag redan :-)  

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram!

Tankar från bloggåret 2021

Ros på mitt köksbord. 

Jag gör bokslut med bloggåret 2021 och inser att det blev året då jag skrev det minsta antalet blogginlägg sedan jag började blogga 2010. Det känns lite sorgligt på något vis och framförallt eftersom min blogg är något som jag verkligen håller nära hjärtat. Livet i ekorrhjulet har kommit emellan och i år har jag varit stressad och i kombination med det haft en låg energinivå. 

Jag har också känt mig lite gnällig och tyckt att mycket varit trist och då är det svårt att få inspiration att blogga. Med risk för att låta för gnällig också. Vidare har vissa saker som jag förut skulle ha bloggat om in a heartbeat känts ytliga medan andra händelser i mitt liv har varit av alldeles för känslig natur för att ens skriva om, även om de absolut skulle höra hemma dokumenterade i min dagbok.

Men här är några tankar som kommer upp spontant när jag blickar tillbaka i blogginläggen från 2021: 

• Avsättningen till Avfart Frihet har legat på runt 50% hela året och det är jag förstås supernöjd med. Jag har kämpat och har fått lov att tillämpa en hel del själv disciplin där jag har sagt NEJ till mig själv så många gånger men det var fett värt det, som mina elever skulle ha uttryckt det. 

• Jag inledde 2021 med totalt köpstopp på allt utom mat, hushållsprodukter, hygienartiklar och bensin. Jag klarade nästan ett halvår.  Nu gör jag ett nytt försök. Definitionen av en sann optimist är nämligen en person som går från det ena misslyckandet till det andra med oförändrad nivå av entusiasm. Jag i ett nötskal alltså. Om jag klarade ett halvår sist så kanske jag klarar nio månader i år.Vem vet? Det skall bli spännande att se. Jag älskar att ha mål. 

• Jag har ätit nyttigare och intaget av alkohol har varit rekordlågt under 2021. Jag tål helt enkelt inget längre. Efter ett sjuttio-års kalas i somras fick jag lov att ligga ner hela dagen efter. Jag skyller allt på rabarber-slushen som värdinnan serverade som välkomstdrink och som var så läskande i den heta sommarkvällen,  men jag undrar vad det var mer än rabarber i den jag. Hockeytränaren undrade om det verkligen var ett 70-årskalas jag hade varit på. Är du säker på att det inte var på nattklubb du var? Det kändes nästan så, tänkte jag. Skjut mig! 

• 2021 har jag varit gymmets bästa kund, nämligen den som plikttroget betalar medlemsavgiften varje månad men som sedan aldrig går dit och sliter på någon utrustning eller tar upp plats på något pass. Jag var på gymmet tre gånger 2021. Så dåligt av mig och jag sitter här och funderar hur i all världen jag skall få inspiration att ta mig dit i år. 

• Istället för gym har Lando och jag dock vandrat som bara den i mina älskade Dala-skogar, längs sjön och utmed älven. Bloggen svämmar fullkomligt över med bilder från mina Lando-promenader. Naturen betyder healing, mindfulness, och är mumma för själen, men även motion i form av ordentliga PWs. Har man hund kommer man ut i naturen varje dag och det är ett underbart upplägg. Skogarna är min kyrka och jag förundras av skaparen och moder jord. Naturens gång är så logisk, vacker och enkel på något vis och vi människor har mycket att lära av den. 

• 2021 startade jag en ny tradition genom att spendera en hel vecka på fäboden norr om Orsa. Det var mumma för själen vill jag lova och skall bli något jag gör varje sommar hädan efter. Oslagbart!  

• Under 2021 har jag unnat mig lite kroppsrenovering, mest i form av Cryo T-Shock ansiktsbehandlingar, men även lite annat och det har känts så bra. Jag har nog råkat ut för lite åldersnoja, något som jag tror att många går igenom utan att de skulle erkänna det. Det skall nämligen vara så präktigt överallt på något vis, men jag tycker att jag är för gammal för att låtsas att jag inte tycker att det är trist med flabb och häng och rynkor och påsar. 

• När jag känt mig less, gnällig och otacksam 2021 så har jag gått in och tittat på mitt Instagram konto. Det har hjälpt, för där ser mitt liv i alla fall jättetrevligt ut minsann. Det blir som någon slags sammanfattning i bildkavalkad till varför jag inte har någon anledning att vara något annat än enormt tacksam. Prova med era egna insta-konton får ni se. När man känner genuin tacksamhet är det nämligen stört omöjligt att känna annat än glädje. 
  

• Det jag dock inte är så glad över år att under 2021 har åsiktskorridoren blivit smalare än någonsin i vårt präktiga och demokratiska land. Den är nu så smal att det knappt ens går att ta sig fram sidledes där längre. Vänstern och kultureliten bestämmer vem som får tycka och vad som får tyckas, och yttrandefriheten i Sverige har därmed inskränkts ännu mer precis som på många andra platser i världen. Skrämmande få förstår vad farligt det här är och lägg till det att svenskar har ett anmärkningsvärt utpräglat flockbeteende där majoriteten gör som alla andra och därmed är tystnadskulturen ett faktum. Ingen törs knysta om sådant som inte anses PK och de modiga själar som törs ifrågasätta, protestera, begära en förklaring, försöker få till en debatt eller dialog, lägga fram fakta, peka ut samband, eller uttala obekväma sanningar högt riskerar allt och kan få betala ett oerhört högt pris. Dessa personer blir inte sällan bojkottade, sanktionerade och utsatta för publika drev som i värsta fall slutar med att de blir av med jobbet, karriären och utsätts för hat och hot. Läs Ann Heberleins bok Fallet där hon skriver om hur hon fick sitt liv förstört efter att hon ifrågasatt något som hade med invandringen att göra. Hon blev kallad fascist i media, och sedan av främlingar på gatan och därmed var drevet igång som gjorde att hon i princip förlorade allt som hon hade byggt upp de senaste 30 åren, inklusive jobb, karriär, stora delar av sitt sociala nätverk och bokkontrakt bl.a. Hon blev en social paria som blev trakasserad och spottad på för att hon blev stämplad av media att vara något som hon absolut inte var, och tilldelad åsikter som hon absolut inte hade. Så skrämmande hur alla sedan bara hängde på, helt utan bakgrundsinformation, och drogs med i det hatet som var menat att förgöra henne, och kända tidningsskribenter och feminister gick i spetsen för det drevet. Shame on them! Vuxenmobbing! 
  

• Under 2021 har jag sett fler människor än någonsin använda sig av härskartekniker, främst för att tysta ner och förminska människor vars åsikter inte får plats i åsiktskorridoren, men även människor som ifrågasätter eller ställer sig kritiska till den i princip icke-existerande samhällsdebatten där våra politiker inte törs ta i några av våra största samhällsproblem med tång ens. Härskartekniken går oftast ut på att tilldela människor förminskande och fördummande attribut så som foliehattar, konspirationsteoretiker, blåbruna, och det värsta av allt rasister.  Det funkar. 

• Ordet rasist måste ju toppa listan av år 2021s mest missbrukade ord. Det blir människor nämligen kallade så fort de inte håller med de som bestämmer i åsiktskorridoren. För då måste man ju vara en rasist, eller hur? De som använder sig av härskartekniker vet nämligen att just det ordet får tyst på alla som påpekar något obekvämt omedelbart, och därmed slipper man diskutera sakfrågor med människor som har åsikter utanför åsiktskorridoren. Jag är störtsur på alla som använder sig av härskartekniker och kan känna igen det omedelbart. Så enormt dålig stil. Lågt. 
  

• I min blogg har jag råkat ut för läsare som använt just härskartekniker i sina kommentarer på vissa av mina inlägg och där de gått till personangrepp på mig som person istället för att diskutera en sakfråga med fakta. Detta tolererar jag inte då det är enormt oförskämt och osofistikerat att angripa och försöka trycka ner en person bara för att man tycker olika i sak. Därmed släpper jag numera aldrig någonsin fram sådana kommentarer i mitt kommentarsfält. Vill man vara otrevlig så får man vara det i ett annat forum eller i sin egen blogg, men inte hemma hos mig, så det så.  

• Jag är väldigt orolig för vart det svenska samhället är på väg och jag skriver om det här ibland. Som bloggare är det kontroversiellt och riskabelt, och speciellt eftersom jag absolut oftast inte får plats i åsiktskorridoren. Inte ens sidledes. Jag gillar nämligen att säga som det är och att prata om det som alla (som inte låtsas vara blinda) ser men inte törs säga, men det skall man passa sig för nuförtiden om man vill överleva. Det tar också ganska mycket energi att yttra sig om det svenska samhället och därför blir det inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Kanske längre fram. Men svenskarna har tystnat. Var så säkra. Vi har till exempel det högsta priset på drivmedel i hela världen och det hörs inte ett knyst från det Svenska Folkhemmet där man istället sitter tysta i soffan och drar filten över huvudet. Fransmännen hade varit rabiata. Sanna mina ord. Men inte svenskarna för vi finner oss lydigt i allt utan protester.  Vi har nämligen en enorm tillit till våra makthavare, vare sig de är kompetenta eller ej. Vidare undrar tydligen norrmännen varför vi har gett bort vårt land till kriminella nätverk, berättade min svåger som jobbar i Norge. Det är bra att de modiga norrmännen undrar det åt oss för det törs nämligen inte vi svenskar undra, i alla fall inte högt. 

• Jag kan också tyvärr konstatera att det inte bara är Sverige som är på glid, den sittande administrationen i USA är också i trubbel. Det tycker även numera många av amerikanerna som röstade dit den enligt alla opinionsundersökningar. Här skall tilläggas att ingen av mina liberal friends i USA kan ärligt titta mig i ögonen och säga att Biden & Harris gör ett vidare bra jobb. Ingen. Både president Biden och vicepresident  Harris har historiskt låga opinionssiffror, värre än Jimmy Carter till och med. Harris opinionssiffror ligger på de lägsta för en vise-president någonsin i modern amerikansk historia, runt 27%. 

• Det är min åsikt att Harris vice-presidentskap hittills har varit totalt misslyckat. Ingen framgång alls. Svenska Dagbladet skrev en artikel om det häromdagen och de listade främst hennes totala oförmåga att få någonting gjort men också hennes hantering av krisen vid USAs södra gräns som hon hanterat genom att inte hantera den alls som anledningarna. Ca. 4 miljoner miljoner människor har nu kommit in i landet illegalt sedan Biden öppnade gränsen på vid gavel redan sin första dag som president. Här har Harris inte ens agerat trots att gränsen, där det råder en humanitär katastrof, är hennes tilldelade område att hantera. Jag visste att det skulle bli så, och därför  hörde jag heller inte till den skara kvinnor som var helt utom sig av glädje när hon tillsattes på grund av att hon är en kvinna. Nej, för till skillnad från många här i Sverige så visste jag exakt vad hon stod för politiskt. Extrem progressiv vänsterpolitik utan dess like. Sådan som inte passar USAs nationalmentalitet. Samma slags politik som skapat kaos i Kalifornien både socialt och ekonomisk. Nej, det har inte gått bra för henne. Tyvärr. 

• Jag ser en politisk backlash i USA nu i the midterm elections 2022, direkt orsakat av Biden & Harris undermåliga prestationer, där republikanerna mest troligt kommer att ta över igen i både representanthuset och i senaten och då kommer Biden administrationen inte att få så mycket mer gjort fram till presidentvalet 2024 om han inte tar till en massa executive orders då, något han kritiserade sin föregångare för att göra men som han nu själv redan innehar rekordet på. Nej, hörrni,  Let's make America great again!  Jag klarar inte av mer av det här nu. Floridas guvernör Ron DeSantis skulle sitta riktigt fint som president 2024 anser jag. 

• 2021 har människor i min närhet dött i alldeles för unga år och sådant får mig att tänka över livet rejält varje gång. När min kollega hastigt dog i somras endast 50 år gammal så insåg jag verkligen att man måste ta vara på varje sekund i livet och skynda sig att leva. Jag dödstädar och tänker att jag måste göra massor med resor snart igen. Italien och Hawaii står överst på listan men jag längtar även till mitt Coronado och till underbart vackra Monterey, platser där jag har haft hem. Och ja, hos familjen i Grekland har jag ju inte varit på länge heller. Där har jag massor av minnen från min barndom och mitt tidiga vuxenliv då jag delade lägenhet norr om Aten med min kära kusin i ett halvår innan vi flyttade till Johannesburg, där äventyret fortsatte. Det blir också naturligt att man börjar tänka efter vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt. Man faller lätt in i ytligheter, men det är också mänskligt, och vi är bara människor, så man skall inte vara så hård mot sig själv bara för att man vill att ha rätt nyans på läppstiftet till nyår. Det är viktigt att komma ihåg att en dag skall vi alla dö men att alla andra dagar ska vi leva. Hedra livet!

• På tal om att hedra livet: Jag är så tacksam för min blogg. Härom dagen satt jag och bläddrade igenom min första blogg The Fortunes of a Navywife som jag började skriva i april 2010. Sedan tittade jag igenom min andra blogg, As We Walk in Fields of Gold, där jag bloggade fram tills dess att vi flyttade hem till Sverige från Kalifornien 2015. Jag inser vad otroligt mycket vi har gjort, gått igenom och fått vara med om och fylls med en enorm tacksamhet. Vilket liv egentligen. Underbart om jag tänker tillbaka på allt. Mycket som har varit jobbigt, men mycket som har varit toppen. Så omväxlande och spännande och ganska annorlunda. Väldigt internationellt med många resor och många möten med underbara människor i fantastiska miljöer. Jag har verkligen haft en enorm tur att få uppleva ett sådant spännande liv känns det som, och jag är ju inte klar än :-) Jag har massor planerat för framtiden. Fast ibland känner jag mig bara gammal och trött och sliten och som om att framtiden redan har ägt rum. 

Fight the funk! 

Livet är underbart! 

2022 har vi massor att se fram emot. 

Nu kliver vi in ett nytt år och blickar framåt igen. Är ni med?

 

Remember what is important!

 

Carry as you climb, love each other and always be kind!

 

Because Nice Matters. 

 

Varm Kram från mig!  

 

När solen tittar in och beskedet är cancerfri!

 I morse gick solen upp och tittade in genom fönstren en liten stund, och jag insåg att jag saknar ljusare och varmare dagar. Men vi går åt rätt håll. Vilken tur. När jag gick förbi här med Lando i morse så tänkte jag helt plötsligt: I sommar tänker jag då absolut inte bada i vassen i alla fall :-) Jag vet inte var det kom från men jag blev lite full i skratt. Det behövs lite humor ibland...och speciellt den här tiden på året.

Ja, den här tiden på året ja...Jag har skrivit det förut men jag har konstaterat att ju äldre jag blir desto svårare har jag för mörker och kyla. Det optimala vore att vara bosatt på varmare breddgrader och komma hem till Sverige på besök under den mysiga delen av december för att njuta av julen och av allt vad den innebär. Resten är totalt overrated. 

På fredag börjar vi lärare jobba igen. Klockan 8:00 skall alla lärare samlas för uppstart i samlingssalen och sedan ska vi arbeta i grupper reste av dagen. Nästa tisdag kommer eleverna. Många har varit utomlands i solen eller i fjällen och många har umgåtts i konstellationer som de annars inte gör under lovet. 

Det skall bli spännande att se hur det blir med smittspridningen av både covid och vanliga influensan nu när alla träffas igen i stora grupper och i trånga utrymmen. Vaccineringen har ju visat sig att inte skydda mot själva smittan. Idag meddelade till exempel Hovet att både Kungen och Drottningen insjuknat i covid trots att de är trippel-vaccinerade. Själv tror jag att det enda som hjälper är att vara noga med handhygienen, hålla avstånd och undvika större grupper av människor. 

Att införa vaccinpass och sedan ge grönt ljus för större folksamlingar på större arrangemang var ju vansinne! Det gav folk en falsk trygghetskänsla. Galet! Men man verkar börja inse det nu och börjar därför backa vad gäller att ge grönt kort till folk att samlas med andra på stora evenemang enbart för att de har ett vaccinpass. Andra åtgärder måste till. Till exempel att vara försiktig, hålla sig undan och hålla avstånd.

 

Morgonsolen tittar in och lyser så vackert på mina vita amaryllis.

I eftermiddags följde jag med min nära anhörig som opererade sig för cancer till sjukhuset där vi hade tid hos en läkare. Vi fick goda nyheter: Min nära anhörig har inga metastaser någonstans i kroppen, och proven visar inga spår av cancerceller. Underbart! Cancerfri var beskedet och nästa koll blir om sex månader, så nu är det bara att hålla tummarna. Men så skönt ändå. Alla får ju inte sådana fina besked. Vi var så lättade när vi styrde hemåt. 

Som nära anhörig har jag följt med på alla besöken även till Falu Lasarett och Akademiska i Uppsala. Även om det är en hemsk sjukdom så har det för mig varit spännande och lärorikt att få vara med om allt detta, men ni skall veta att ödmjukt har jag mer än en gång tackat Gud att det inte är jag som är sjuk. 

Jag har med enorm tacksamhet insett att man som cancerpatient i Sverige får en fantastiskt fin vård bara man har kommit till själva specialistsjukvården. Jag är djupt imponerad av den kunskap, det engagemang, empati, och det fantastiskt fina och proffsiga bemötande vi har fått under hela den här resan. Jag har den allra största respekten för människor som jobbar inom sjukvården. De är gjorda av en alldeles säregen sort av änglamaterial vill jag påstå. Tack gode Gud att det finns sådana människor.

Ha en riktigt fin kväll.

Varm Kram!

Lovely Monday

Vilken skön måndag, den sista på jullovet, och jag har glidit runt i kravlös existens. Yngsta dottern kom i morse och vi åt frukost tillsammans, så mysigt. Hon har jobbat många kvällar och nätter på sjukhuset under jul- och nyårshelgen, där de är ganska så rejält underbemannade nu i influensa- , förkylnings- och corona tider. Så bra gjort av henne.  

Det blev som jag trodde. Folk fick sina vaccinbevis, kände sig trygga och började återgå till det vanliga livet där man umgås och blandar sig med varandra på platser med massor av folk. Kolla bara på fjällen som varit fullpackade under jul- och nyårshelgen. 

Ja, och så lägg till det att Sverige har nästan det lägsta antalet IVA-platser i hela Europa, (eftersom vi inte har råd med lika hög standard av välfärden längre) och ja, då blir det ju snabbt fullt. Snabbare än om man hade haft flera IVA-platser. Allting är relativt men det talar man inte om.

Folk som är vaccinerade får covid. Mora IKs A-lag har ställt in sina matcher på grund av att vaccinerade spelare insjuknat i covid. Jag säger då bara det. Matcherna har varit fulla med publik strax efter införandet av vaccinpass, alla var så glada, nu är det inte så längre. 

Vaccinpassen stoppade inte smittan och nu har andra regler om avstånd och antal införts istället. Precis som sig bör! Vaccinpass invaggade folk i en falsk trygghet. Man kan inte vaccinera sig ur en pandemi.

Äldsta dottern är fortfarande i USA, där hon initialt åkte på en rejäl förkylning, men är bättre nu. Hoppas hon får några bra dagar som tillfrisknad innan hon behöver återvända hem till Sverige och sista terminen på Ämneslärarprogrammet. 

Jag har rensat lite i garderoben och fortsätter i morgon. Lando och jag har också tagit en riktig skön långpromenad i snön och hemkommen lagade jag supersmarriga pannbiffar med lök. Jag njuter när jag har tid och ork för allt jag vill göra. Det är inte alltid så och känns därför lyxigt. 

Jag tänker att jag måste hitta en bra och lagom prestationsnivå på jobbet nu när det drar igång, något som är riktigt hållbart. Ska jag hålla ett par år till så behöver jag eliminera stressen som finns i mitt vardagsliv, den som huvudsakligen kommer från ekorrhjulet.

Promenad i Winter Wonderland.

 

Några bilder från min promenad. Vi har ca. en halv meter snö här i Dalarna. 

Jag ser att det är grönt i södra Sverige. Ja, vi bor verkligen i ett avlångt land.

Älskar svensk husmanskost.

Efter maten blev det lite soffmys med te och levande ljus.

Ha en riktigt skön kväll!  

Varm Kram!