Att varva ner

Jag känner mig rätt sliten och trött nu. Det brukar jag göra varje år så här lagom till höstlovet. Det har varit mycket nytt för min del på jobbet den här terminen och samtidigt som det är roligt och spännande så tar det på krafterna och energin. Lovet kommer lägligt, men eftersom måndag, tisdag och onsdag har varit så kallade K-dagar för oss lärare, där vi har jobb på agendan utan elever, så är idag, torsdag den första dagen som jag har helt ledigt. Nu försöker jag att varva ned, men eftersom jag varvat upp så länge så tar det tid. I somras tog det hela fem veckor att komma ner i varv efter läsåret 16-17. Efter det att jag brände ut mig för några år sedan så har jag absolut inte samma energinivå som innan och tror att jag heller aldrig kommer att få det. Jag blir fort och lätt trött och återhämtning är livsviktigt för mig. Sedan är det ju enormt personligt när det kommer till vad som kvalificerar som återhämtning. För min egen del är det en helt kravlös miljö som behövs. Alltså tackar jag nej till massor där det ställs krav på mig i någon variant. Det är nog därför jag gillar att vara i Stockholm där jag kan gå runt en hel dag och vara helt anonym och bara njuta och flyta med liksom. För precis ett år sedan var vi på Coronado i Kalifornien och där var det 32 grader varmt kommer jag ihåg. Jag längtar dit nu. Till våran fina, fina ö vid Stilla Havet i södra Kalifornien. Nästa år den här tiden ska vi vara på plats. 

Jag bjuder på en bild från verkligheten i ekorrhjulet.

Sliten är man och sliten ser man ut. 

I morse tog mamma och jag en skön promenad längs Dalälven med Lando. 

Fina blommor på mitt soffbord och nyaste Lantliv, där det är full jul. 

Rosorna fick jag av mamma och det gröna har jag plockat in från trädgården. 

Kvällspromenad längs Dalälven i verklig Halloween-stämning.
Det är mörkt nu och vi går mot ännu mörkare tider.