torsdag 28 februari 2019

Det gäller att ta hand om sig själv

Efter att ha läst väldigt mycket intressant information och forskning om anti-inflammatorisk kost på sistone så har jag speciellt fastnat för två ingredienser, gurkmeja och ingefära, av den anledning att de är lätta att få in i vardagen i form av shots. 

Det känns faktiskt också som om att jag har lyckats hålla mig frisk trots att folk omkring mig både hemma och på jobbet har snorat och hostat och snövlat, genom att drick ingefärashots  och jag har liksom lyckats mota fan vid dörren. Nedan kommer två recept som jag använder. 

Vidare har jag i princip slutat med all alkohol och försöker att undvika rött kött. Jag har också till exempel bytt ut vanlig potatis mot sötpotatis samt har tagit bort allt socker från min diet, med reservation för att någon semla slinker ned den här tiden på året....För jag måste ju vara realistisk och man måste få njuta av sådant man verkligen ser fram emot och gillar någon gång ibland. Men jag begränsar mig faktiskt. 

Jag tycker också att forskningen som hävdar att vi kan hålla de flesta kroniska sjukdomar borta genom att äta rätt och motionera är enormt intressant. Antagonisterna hävdar att om det vore sant så skulle läkare rekommendera detta. Detta tolkar jag som inget annat än brist på den disciplin som behövs för att ta ett eget-ansvar för hälsan och börja motionera och sluta stoppa i sig en massa skit. Men sanningen är att de flesta läkare faktiskt inte besitter någon som helst slags expertis inom området då de är tränade i farmaceutika och inte kost- och näringslära. De är inte insatta helt enkelt och vare sig kan eller törs därmed inte rekommendera detta till sjuka människor. Det måste man förstå och respektera. Läkare är skickliga på sitt och detta är ju ett helt annat område. 

Vidare ligger läkemedelsföretagens stora vinstintressen till grund för att man fortsätter att rekommendera läkarmedicin (istället för förändringar i kost och livsstil) där man faktiskt bara enbart tar hand om symptomen och inte går till roten av orsaken bakom sjukdomen. Pengar kommet nämligen alltid före människoliv i alla lägen, så det gäller att se upp och ta hand om sig själv. 

Hade jag varit sjuk hade jag faktiskt gått in hard core och inte släppt in en endaste kolhydrat (socker) i kroppen. Jag hade absolut inte uteslutit läkarhjälp, tvärtom, men jag hade nog också gjort allt jag kan vid sidan om för att leva så rent och nyttigt som möjligt. 

Gurkmejashot

Portioner: 1–2 shot Tillagningstid: 5 min
Ingredienser:
  • 1 dl vatten
  • 1 msk ekologisk malen färsk gurkmeja
  • ¼ tsk malen svartpeppar
  • 1 tsk malen kanel
  • 1 knivsudd malen kryddnejlika
  • 1 msk äppelcidervinäger
  • 1 msk pressad citron
Gör så här:
  1. Rör ihop ingredienserna.
  2. Drick och njut!
– Gurkmeja är färgämnet som ger curry dess vackra, gula färg. Det riktigt intressanta med gurkmeja är dess innehåll av den starkt inflammationshämmande substansen kurkumin. Inflammationer har inte bara betydelse för smärta och svullnader i exempelvis leder, men även för utvecklandet av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och Alzheimer’s. Kurkumin är dessutom en otroligt kraftfull antioxidant som skyddar kroppen mot skadliga fria radikaler, säger näringsfysiologen Martin Brunnberg.
Gurkmeja har naturligt ett ganska lågt upptag och för att optimera upptaget är det bäst att inta den tillsammans med lite fett och svartpeppar. Färsk gurkmeja verkar också tas upp bättre än pulver.


Ingefärsshot – basrecept med citron

Portioner: cirka 1 liter Tillagningstid: ca 20 minuter

Ingredienser:
  • 1 liter vatten
  • 200–300 gram färsk ingefära
  • 0,5 dl honung
  • 200 gram ekologiska citroner (motsvarar ungefär 2 citroner)
  • Gör så här:

    1. Grovriv ingefäran och lägg den i vattnet i en kastrull. Värm till 60 grader och försök hålla den temperaturen i cirka 20 minuter. Undvik att koka, då försvinner mycket av det nyttiga.
    2. Sila av och blanda ner honungen när det fortfarande är ljummet.
    3. När det svalnat helt pressar du i saften av citronerna. Sila igen och häll upp på flaska.
    4. Förvara i kylskåp, håller ungefär en månad.



Ha en fin torsdag!

onsdag 27 februari 2019

Dagarna som går


Ljuset är på väg tillbaka. 

Så här ser det ut klockan halv sex på kvällen nu. 

Himlen var så vacker över Orsasjön i går kväll men det är svårt att fånga på bild. 

Om bara några månader kommer vi att gå här i full grönska vid ett kluckande vatten. 


Det här sportlovet innebär underbar tid för återhämtning, något jag verkligen behöver nu för tiden och något jag är enormt noga med att se till att jag verkligen får. Sedan jag brände ut mig för några år sedan har energi-nivån aldrig riktigt varit densamma och mina energi-depåer verkar sina mycket snabbare än förr. Respekt! För jag vet precis vad som kan hända om man inte lyssnar på knoppen och kroppen. Been there, done that, no thanks! 

Sedan jag brände ut mig har jag också gått från att vara en enormt social och utåtriktad trevlighets-madam (som någon faktiskt kallade mig :-) till en introvert enstöring som faktiskt trivs helt utmärkt i eget sällskap. Det är guld värt att hinna ploga igenom en massa bra böcker och att få tid att skriva och vistas i naturen. Om man har ett väldigt utåtriktat jobb där man har att göra med människor hela dagarna, som ju jag har, så tror jag att det är lätt att uppskatta motsatsen under sin ledighet. 

I sommar, när jag har sommarlov, skall jag återgå till att klä om lite möbler och sy hissgardiner och kuddar av ett tyg som jag köpte på Svenskt Tenn för tre år sedan och som har blivit liggandes. Japp, det ser jag verkligen fram emot. Jag är en riktigt low-maintenance-woman, ge mig en möbel som behöver rustas upp och lite tyg så blir jag överlycklig. Sedan jobbar jag på i min egen värld helt supernöjd medan jag lyssnar på en bra bok eller podcast. 



I går kväll var vi på hockey och tittade på matchen mellan Mora IK och Brynäs IF 

Mora IK vann med 6 - 1 inför 4 500 åskådare, och det var på tiden. 

Nu får vi bara hålla tummarna för att de skall slippa kvala. 

Heja Mora! 


Ha en fin onsdag! 

måndag 25 februari 2019

Jag har tagit klivet

och äntligen startat upp ett nytt projekt, ett som jag funderat över länge, ett som kommer att kräva mycket tid, men som också är något som går stick i stäv  hand i hand med mina intressen och det jag verkligen brinner för. 

Vidare kommer det hela att ge utlopp för min kreativitet och förhoppningsvis även dra in en rejäl hacka så småningom. Alltså, det är så spännande och jag känner sådan glädje! HELLO WORLD, liksom! Here I come....Här har vi varken tråkigt eller ligger på sofflocket. 

För övrigt njuter vi av sportlovet. 


Strålande solsken och gnistrande snö vid Orsasjön. 



Ha en underbar dag!

söndag 24 februari 2019

Jag Lämnar Ekorrhjulet



När fyrabarnsmamman och gymnasieläraren Åsa Axelsson går in i väggen har hon inget val: hon måste tänka om. Slut på slänga och slösa. Slut på obegränsat med mjölk och evighetsduschar för barnen. Grönsaksodling istället för greklandsresa.

Men det som börjar i ekonomisk nödvändighet blir snart en livsstil – och en tillvaro i balans. Livet är roligare, friskare och rikare än på länge. Märkligt nog råder balans även på bankkontot. Lönearbetet och stressen visar sig ha skapat utgifter.

En fråga väcks: Varför sliter vi ut oss, borde vi inte försöka leva annorlunda?

Åsa Axelsson berättar roligt, dråpligt och trotsigt om sitt tankeväckande ekonomiska experiment. Boken är också ett skarpt och provokativt inlägg i debatten om synen på arbete och hur samhället ska se ut.

Kanske är det dags att ställa ekorrhjulen på soptippen?


Jag kollade också upp det här på minpension.se och såg att jag bara förlorar 2 900 kr i månaden på att pensionera mig vid 55 år istället för vid 65 års ålder. 

Alltså om jag jobbar 10 år längre så får jag bara totalt 2 900 kronor mer i pension (allmän + tjänstepension). Nej, det är inte värt pengarna. 

Går jag i pension vid 55 års ålder så är planen att leva enbart på eget kapital tills jag börjar dra pensionen vid 65 års ålder, och då kan jag leva på eget kapital + pensionen, och det blir ju toppen! 

Jag vet att det blir många inlägg om pensionen här i min blogg, som om jag redan vore lastgammal, men det är ett viktigt ämne och jag fyller ju 50 år i år. Det är dags att göra en plan. 




lördag 23 februari 2019

Jag blir så upprörd...

att jag knappast kan andas! 

Jag har hyperventilerat hela eftermiddagen faktiskt!

Vad är det för fel på folk som nu normaliserar hedersförtryck!?

Och vad fan håller Gävle Kommun på med?! 

Nej, nu måste vi faktiskt börja protestera. 

Slöjan är hedersförtryck och är inget annat än ett verktyg som används i hederskulturer för att kontrollera kvinnor. Men i toleransens och mångfaldens namn sviker vi dessa utsatta flickor och kvinnor gång på gång genom att godkänna detta förtryck. Visst, kan vissa resonera, finns det kvinnor som kanske vill bära slöja, men miljontals flickor och kvinnor tvingas till detta och kan straffas med döden om de inte följer Sharia-lagarna, som alltså bland annat är till för att kontrollera flickor och kvinnor. 

Fy skäms Gävle Kommun!!

Så här säger en kvinna från Gävle om affischen: 

En kvinna i Gävle skriver till mig: "Jag är muslim men går utan slöja. Min syster i Iran sitter i fängelse för att hon tagit av sig slöjan. Här gör kommunen reklam med slöjbärare. Varför inte använda oss vanliga? Förstår de inte att hatet och förföljelsen mot oss andra erkänns och godkänns på affischen?
Mvh
Zohre"


Nej alltså...Jag måste snart börja skydda mig från verkligheten.
Jag tar alldeles för illa vid mig.

Detta är bara en sak i raden av massor som det är galet fel med i Sverige just nu.

Jag avskyr hederskulturer som i religionens namn förtrycker och dödar kvinnor dag ut och dag in. 

Vad är det som händer i Sverige egentligen?!

Och vad säger gemene man i Gävle om denna affisch?

För egen del undrar jag om det inte snart är dags att flytta för att sedan bara semestra i Sverige några veckor om året istället. För hur annars kan man skydda sig från all denna galenskap? 

fredag 22 februari 2019

Det är verkligen guld värt

det här med sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov och jullov. 

Vi lärare har ett underbart upplägg som får fullt betald ledighet ca. 15 veckor om året. I vilket annat yrke har man det liksom? 

Jag skulle aldrig kunna ha ett vanligt jobb igen där man får nöja sig med 5 veckors semester att tänja och töja på under ett helt år. Nej tack! 

Tulpaner på vardagsrumsbordet i vår lilla stuga i Kalifornien.

För mig är det ju oerhört viktigt med återhämtning och det finns inget som att ha ett helt sommarlov på sig att verkligen ladda batterierna. Men nu tar vi sportlov...

Saluhallen i Stockholm

I framtiden måste jag bli lite bättre på att planera in resor under mina ledigheter. Under höstlovet var vi på våran ö i södra Kalifornien men sedan har det mest blivit lite kortare avstickare till Stockholm. Men eftersom fokus för mig just nu ligger på sparandet så skall jag försöka att njuta lokalt av allt det vackra runt omkring mig här i Dalarna i stället för att lägga pengar på resor. 

På våran ö, Coronado, i södra Kalifornien. 

Ha! Det är ju faktiskt hit många åker på sin ledighet från andra orter i Sverige, så det får bli lite staycation för min del framöver. På sommaren är det ju så enormt vackert här att det inte finns någon som helst anledning att åka utomlands till exempel. Men i framtiden, när jag har uppnått mina ekonomiska mål så planerar jag att ha en resa inbokad till varje lov. Var så säker. 

Vid Dalälven 

Tänk att till exempel få vara på Amalfikusten i Italien tidigt på våren när Mimosan blommar. Att få sitta i lä mot en vit vägg och känna vårsolen värma ansiktet. Ta en kaffe på en piazza...Mmmm. Jag har faktiskt inte varit tillbaka i Italien sedan vi bodde där, så längtan finns. 

Jag känner mig djupt tacksam över att faktiskt ha fått bott med hus och hushåll och trädgård och barnen och hunden på några av de allra vackraste platserna i hela världen, på sådana ställen dit andra betalar hur mycket som helst för att få besöka en gång i livet. Ja, så staycation, det är jag rätt bra på redan. Tacksam! Innerligt! Thank you God for blessing me so much! 

Ha en fin fredag!

torsdag 21 februari 2019

Kan man leva på halva lönen?

Många svenskar har gått rakt in i en fälla: Två-inkomstfällan. 

Lever man i ett parförhållande har man byggt upp sina liv och levnadskostnader i nivå med vad två personer tjänar och därmed behövs det också två inkomster för att ha råd att leva varje månad. 

Man har köpt hus, bilar och har driftskostnader som äter upp båda parternas lön och kan därför inte spara särskilt mycket då allt går åt till att driva livet varje månad. Det har blivit det normala, men i mina ögon finns det absolut inget normalt med det konceptet, och speciellt inte nu när vårt välfärdssamhälle läcker som en sil och vi därmed med största sannolikhet kommer att få ta hand om oss själva och våra egna behov på ålderns höst. Man kan leva på en inkomst och spara den andra om man lägger upp sin livssituation så. Men då gäller det att man inte ägnar sig åt den grenen som heter Keeping up with the Joneses samt att man inte gått in i konsumtionsfällan, löp-och-köp. 

Tvåinkomst-upplägget är så vanligt i Sverige att folk till och med tror att det är så det skall vara utan att tänka den minsta tanke på vad sårbar en familj blir och att man faktiskt rånar sig själv på sin egen framtid om man lever upp två löner varje månad. För det är precis det här upplägget som gör att man sedan kommer att få lov att jobba tills man blir 70 år, om man ens har råd att gå i pension då. 

Vidare kan kravet på två inkomster för familjens överlevnad skapa stress eftersom det skulle betyda total katastrof om någon av parterna skulle bli sjuk eller bil av med jobbet. För då står två-inkomstfamiljerna där med kostnader upp över öronen och för lite medel att täcka dem med.

Mitt förslag är att man slutar att spendera pengar som om man sitter i regeringen, skär ned på sina omkostnader och lever efter en budget. Livskvalitet är nämligen inte synonymt med konsumtion! Näpp! Investera sedan en av lönerna varje månad i några år och vipps så har man ett sådant stort investerat kapital att man kan leva på avkastningen och pensionera sig väldigt tidigt i livet. Själv planerar jag att inte jobba en dag längre än till 55 år. För sedan skall jag resa och ha hur trevligt som helst och jag skall absolut inte vara i Sverige januari - februari - mars.


Från och med i sommar måste jag få upp sparkvoten rejält. Helst till 50% och det betyder att jag skall försöka leva på halva min lön varje månad. Jag har räknat ut att mina levnadskostnader varje månad är ungefär lika mycket som halva lönen, så om jag håller mig till det så skall det nog gå vägen. Så det får bli fortsatt köpstopp en bra tid framöver. Men det gör ingenting, för har jag bestämt mig för något så riktar jag in mig på att det med laserfokus, och inget plagg eller pryl är finare än hur total frihet om bara några år kommer att kännas. Mmmmm....

Jag ser målbilden klart och tydligt och känner glädje 
och tacksamhet över det som komma skall. 
För jag kan nämligen se mitt framtida jag. 

Och det är nämligen så att det man fokuserar på växer...


onsdag 20 februari 2019

När livet är lite av en transportsträcka

 där jag väntar på att alla pusselbitar skall falla på plats...

Ja, så känns det onekligen lite just nu. 

Åt skogen med allt det där klyschiga om att leva här och nu...Ibland är det omöjligt hur man än vänder och vrider på det. 

Sådana här tillstånd gör att jag känner mig rastlös. Jag vill framåt, vill att det skall bli som jag önskar omedelbart. 

Men det är bara att vänta på att det jag beställt skall infinna sig, för nu har jag nämligen lagt in en mega-beställning till universum och den här gången är det inte bara en sak som skall gå i lås utan två som i en Domino-effekt. 

Jag litar fullständigt på att det skall bli som jag vill ha det, men exakt hur det skall gå till låter jag bli att lägga mig i för det överlämnar jag till högre makter, precis som jag brukar. 


Nu droppar det från taken i byn och jag har satt upp vita linnegardiner i köket för att det skall känns lite ljusare och vårigare. Här är mitt lilla kök. 


Annars händer det inte så mycket. Jag lever i ekorrhjulet och har faktiskt känt mig lite låg. 

Jag tycker att det händer så mycket konstigt i Sverige och oroar mig över vart vi är på väg. 

  • Samtal från 1177 har läckt ut på internet. 
  • Vi skall dalta med och stötta och rehabilitera hemvändande IS-medlemmar. Vad då hemåtvändande förresten?! Dessa terrorister är ju inte ens från Sverige från början. Brittiska IS-resenärer får absolut inte komma hem igen OCH de förlorar sitt Brittiska medborgarskap. Bravo GB! Jag tycker att Sverige skall göra likadant! Men här daltar vi med alla mördare...
  • Narkotikapåverkade folk utan körkort som kör ihjäl barn får fängelsestraff på 2,5 år medan de som riggade fusket på högskoleprovet får sitta av 6 år. Skjuter du en varg blir det 4 år. 
  • Det smäller bomber och människor blir ihjälskjutna så gott som dagligen i Sverige.
  • Sverige har inte råd med läkare, lärare, poliser, undersköterskor eller sjuksköterskor längre. 
  • Vi skall jobba tills vi dör för det allmänna pensionssystemet har gått sönder. 
Det är klart man blir låg av allt sådant här!

Det finns inte en chans att makthavarna i Sverige har full kontroll över läget längre. 

Man skall nog inte tänka så mycket, och ju mer man vet desto värre är det. 

Nej, jag tror att jag skall förstärka skalet till min lilla bubbla lite till. Kanske är det till och med läge för pansarglas!  



När man prioriterar hälsan. 

Jag är ganska bra på att se till att jag motionerar ordentligt, 
för det mår jag ju så himlans bra av. 

I måndags blev det 8,6 km och i går blev det 6,8 km. 



Stay in the gratitude and focus on the joy!

Ha en fin onsdag. 

lördag 16 februari 2019

I det enkla....

Lite bilder från vardagen i veckan som gick. 

Vita tulpaner som jag fick av yngsta dottern på Valentines Day. 

Så fint! Tack Bella! 


Februari är annars en sådan trist månad. Jag går bara och väntar på våren och ljusare varmare tider. Som tur var så är det nu rätt så ljust på morgonen när jag går till jobbet och fortfarande ljust när jag kommer hem, och det hjälper tycker jag. Mörkret gör mig trött och brist på sol och värme gör skinnet glåmigt och nästan genomskinligt. Nice...Not! 

På tal om skinn så tror jag att det finns mögel i den delen av skolan som jag jobbar i nu. I ett och ett halvt år har jag haft mitt klassrum i andra delen av skolan men nu när vi organiserat om lite så sitter jag i motsatta delen och sedan jag flyttat dit så kliar det i hela ansiktet och i ögonen. Jag kan inte ens ha smink på mig på jobbet numera. Vidare känner jag mig trött och har ofta huvudvärk. På helgerna blir det bättre men måndag till fredag känner jag att det är något som inte stämmer och det sitter i luften eller i byggnaden. Jag talade med annan personal som också vistas i samma del av skolan och de sa att det jag säger har de påtalat i flera år, så ja, de tror också absolut att det är mögel i huset. Jag måste gör något åt det....Jag kliar mig i ögonen på jobbet hela dagarna så jag får puffiga ögon. 


Helt osminkad och med blekt och nästan genomskinligt skinn, på väg till jobbet. 

Det här är ingen höjdare precis.


Kväll i stugan och det blir mycket soffmys med levande ljus den här tiden på året. 



På promenad. Jag promenerar i rask takt minst 5 km varje dag. 


OK. Det här måste vara julbloms-rekord. 
Sista amaryllisen blommar i februari! 

Nu blir det hockey! 

Ha en fin lördagskväll! 

fredag 15 februari 2019

Jag tycker inte

att vi skall sluta resa faktiskt. 

Som Marie i Minnesota skriver om HÄR så råder det för närvarande en näst intill oförskämd häxjakt på folk som reser på grund av att det är dåligt för miljön. 

Men det är min mening att vi kan göra så mycket annat än att sluta resa för att rädda miljön. Vi kan sluta konsumera en massa onödigt skit till exempel. Vi kan sluta med plast och alltid ta med egna påsar till mataffären, som jag gör. Vi kan äta mer klimatsmart etc. Vi kan rusta upp den befintliga järnvägen och sänka priser på kollektivtrafik. Jag älskar att åka tåg men det är dyrt och ständiga förseningar på grund av att det inte finns budget till underhåll av järnvägen. 

Skulle vi sluta resa så isolerar vi oss själva och vi isolerar andra i andra länder. Vad skulle då ske med internationella relationer, forskning och utbyte av kunskap, nyhetsrapportering och förståelse för andra kulturer och folkgrupper och allt utbyte mänskligheten har av den senaste tidens globalisering! Vi skulle bli begränsade..För tänk om vi alla i alla delar av världen bara skulle sitta hemma i våra egna länder. Snacka om grogrund för isolering och nationalism! Är det inte det alla är så arga på Trump över!? Över hans lilla önskade mur mot den Mexikanska gränsen. Skulle vi alla sluta resa så skulle det vara synonymt med att bygga massor med murar mellan oss och resten av världen. 

Det vore livsfarligt om vi skulle sluta att resa till andra delar av världen, och därav tycker jag att det är oerhört naivt och faktiskt superkorkat, faktiskt bland det dummaste jag har hört, att ens föreslå att vi skulle kunna rädda världen genom att sluta resa. Nej, det skulle vara katastrofalt! Så slå det ur hågen för det är inte det största problemet! 


Vi kan istället resa till delar av världen och lära andra nationer att inte kasta sina sopor och inte släppa ut sina avlopp rakt ut i havet som man gör i Asien till exempel. Hjälpa dem och utbilda dem i att ta hand om sopor, avföring och giftigt avfall på korrekt sätt. 


För det vet ni väl alla ni som reser på semester till Thailand till exempel? Att havet ni badar i är så fullt med avföring och skit och sopor och plast så jag skulle aldrig ens doppa min tå i det giftbadet! Kolla på bilder var i världen plastsoporna flyter i haven? Jo, i Asien. Folk kastar soporna i vattnet. Hela stora sopsäckar åt gången. Ni som turistar ser inte detta för havet ser ju så vackert och klart ut....Men så är det inte. Det är otroligt förorenat. Jag badar faktiskt inte heller gärna i Medelhavet på grund av att det är så förorenat. 


Nej, att sluta resa är inte lösningen. Vi får nog tänka ut något annat. 
Något som har med kunskap och utbildning som ändrar beteenden att göra!

Och allt det här jollet med att höja flygskatten...Det gör bara att folk med lite pengar, som till exempel en ensamstående mamma med barn som skulle vilja resa inte kan resa, medan överklassen kan fortsätta att resa som vanligt. Samma sak med höjd bensinskatt, det slår bara mot fattiga och medelklassen. De rika kommer att kunna tanka och köra som vanligt. Vidare bor de flesta miljöpartister i storstäderna där man kan cykla och gå överallt och där det tar typ 5 minuter att gå till tunnelbanan där det går tåg dit man vill åka var 3e minut. På landsbygden finns det kanske inte ens möjlighet att åka kollektivtrafik och familjer har inget val än att köpa bensin för en hel förmögenhet för att ens ta sig någonstans. 

Men det är som vanligt med politik: Den slår mot de fattiga och medelklassen medan överklassen inte ens berörs. De har med goda skäl checkat ut från detta dårskap för länge sedan och lever helt oberoende och oberörda över det som drabbar oss alla andra när aningslösa politiker skapar policy. De drabbas ju inte ens av höjd pensionsålder, för de kan gå i pension när de vill. Bara så ni vet! 

Är det någon mer än jag som har tänkt på det? 

Det var mitt fredags-rant.

Ja, och resa bör man annars dör man! 

Ha en fin dag! 

torsdag 14 februari 2019

Man kan inte göra så mycket

annat än att försöka sprida solsken och glädje i sin egen lilla vrå av vardagen och verkligheten, och är vi många som har den inställningen så kan vi faktiskt åstadkomma mycket och göra skillnad trots att världen tyvärr verkar bli råare och våldsammare och elakare för varje dag som går. 

Jag blir så enormt illa berörd och förtvivlad av all kriminalitet som bara verkar eskalera i Sverige. Vidare förefaller det som om att neddragningar i den offentliga sektorn inom välfärden som drabbar de svagaste och mest utsatta i vårt präktiga Sverige numera är regel och inte undantag.

Viktiga samhällsinstitutioner har inte längre de pengar som behövs att operera optimalt och därför har vi nu mindre och mindre medel att röra oss med inom viktiga samhällsorgan som till exempel sjukvården, polisen, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten. 

Om man är en insatt och engagerad människa så kan denna insikt driva en till vansinne, men här som i så många andra tokiga situationer i livet har jag nu insett att det gäller att välja förhållningssätt för att inte ge upp totalt och dras in i passiv förtvivlan. Man får försöka förstå vad det är man själv kan påverka, släppa det man inte kan påverka, och be om visdom att begripa skillnaden.

Mina tulpaner- Happy Valentines! 

Med stora indragningar inom skolan så finns det många i skolvärlden som springer runt och är arga och skriker trots att de absolut inte kan påverka det de är så arga över, för den makten ligger tyvärr flera lager ovanför dem. Mitt råd har då många gånger varit: Släpp det! Gör det bästa av det du har att jobba med! Gör det bästa av situationen! Lägg all den energi som går åt till att vara arg och negativ varje dag (jo, för det tar så mycket energi och ork både att vara arg och att lyssna på ilskan från andra) till att vara kreativ och lösa den situationen du har att jobba med!  

Man kan inte göra köttbullar och potatismos och sås av en bulldeg! Och det går åt alldeles för mycket energi och frustration att ens försöka. Men man kan göra de godaste kanelbullar som finns och har man bara lite extra energi och glädje med sig så kan man till och med sprinkla dem med lite pärlsocker. Så det så. 

Men det här är min personliga inställning, och det är ju de det handlar om här. Sedan är ju Sverige den mest sekulära nationen i världen. Det är sant! Vi har gått från att vara LAGOMA till EXTREMA. Vi lever nämligen i ett extremt individualistiskt samhälle, om man nu talar om att det i ett samhälle råder individualism eller kollektivism. Vi svenskar är till och med mer individualister är amerikaner. Imagine that! Och det är ju ganska intressant om man börjar tänka efter.

Jag tror att graden av individualism stiger i och med att det svenska samhället blir råare för människor skapar då sin egen lilla bubbla där de kan klara sig själva, vara oberoende och leva skyddade från allt galet runt omkring. I min bubbla har jag till exempel tagit ett totalt eget-ansvar för både min hälsa, min ekonomi och min situation på jobbet eftersom jag inte är säker på att jag kommer att få hjälp av vare sig sjukvården eller äldreomsorg längre fram i livet på grund av resurs-brist. Jag kan ju heller inte springa runt och bränna livsenergi på att vara arg och ledsen för att skolan inte fått så mycket pengar av våra politiker som man skulle önska. 

Jag tar saken i egna händer och skapar min egen lilla bubbla där jag kan verka optimalt oberoende och skyddad mot sådant jag inte kan påverka: Därför väljer jag till exempel att motioner, se över min vikt, vara försiktig i solen, äta nyttigt, ta bort socker och mjöl, samt i princip sluta med alkohol (om inte andan faller på för ett enstaka glas Prosecco vid tillfälle:- ).  Om jag är frisk är jag oberoende och kan leva självständigt tills jag dör.


Jag litar inte heller på att staten skall försörja mig när jag blir gammal och inte heller vill jag jobba tills jag blir 70 år, och därför har jag tagit makten över min ekonomi och planerar att vara helt ekonomiskt oberoende och kunna gå i pension vid 55 års ålder eller lite tidigare, om jag nu då vill. Jag har ju precis fyllt 49 år så det ligger ju inte alls särskilt långt borta i tiden. Om jag är ekonomiskt oberoende så är jag oberoende av både arbetsgivare och staten och dess regler om pensionsålder. Jag klarar mig själv med mina egna pengar. Jag är UNFUCKWITHABLE! 

Alla kan göra det här! 

Om man nu inte är född med en hel silverservis i munnen så gäller det bara att sluta konsumera totalt och investera pengarna istället. Gå inte ens in i en affär, förutom mataffären. Om man vill göra detta med gasell-intensitet så slutar man också att gå på restaurang och åker inte på semester heller och gör inget som kostar. (Men när man väl är i mål kan man ha semester resten av livet). När man väl har vant sig med det så saknar man inte ens shoppandet utan undrar istället hur man tänkte när man la så mycket pengar på onödig och ytlig konsumtion, som dessutom förstör miljön. Hållbart mode innebär att använd det vi redan har och inget annat. PUNKT SLUT! Låt inga aningslösa influencers försöka få er att tro något annat.


I min egen lilla bubbla har jag även bestämt mig för att göra det allra bästa av det jag har varje dag på mitt jobb. Jag är så enormt glad och tacksam för att jag har ett jobb och jag trivs oerhört bra på min arbetsplats. Men skolan har inte alla pengar i världen och skolan har inte alla de resurser som man skulle önska på alla områden, men det blir inte bättre om man är arg och ledsen över detta faktum. Det här är ju politiska beslut om budget osv. och som vanlig anställd har man inget att säga till om det även om det görs sken av det emellanåt, och desto fortare man inser detta desto snabbare kan man ändra förhållningssätt och sluta vara arg och förtvivlad. I stället kan man vara kreativ och lösningsfokuserad och jobba med det man har. Jag har bestämt mig för att ha en positiv inställning varje dag och ta det som finns och rodda och göra det så fantastiskt för mina elever i de ämnen jag undervisar varje dag hela läsåret och det gör stor skillnad. Jobbet blir så roligt och den glädjen spiller sedan vanligtvis över på eleverna och undervisningen. Try it! You might like it! 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något, typ. 
Jag fokuserar på mina närområden, alltså det jag kan påverka. 

Vad gör ni i era bubblor för att mjuka upp världen lite? 

tisdag 12 februari 2019

Lyckan....

 

...att få vandra i mina Dalaskogar när solen skiner och till och med värmer lite från 
en Sverige-blå himmel och snön gnistrar. Äntligen börjar ljuset komma tillbaka.

Det får själen att le. 

Härligt! 




Der här är min kyrka för här bor ursprungskraften. 






Ha en helt underbar tisdag! 

måndag 11 februari 2019

Så mycket dumt

Ämnet pensionen kom upp i en facebook grupp om ekonomi där jag är medlem och följande saker gör mig mycket fundersam över hur folk är funtade egentligen: 

En kvinna som är med i gruppen skriver in för att fråga om rimligheten i en situation som hennes väninna befinner sig i, och detta är scenariet: Väninnan som är en kvinna, från gissningsvis Filippinerna eller Thailand, har bott i Sverige i 9 år. Av de nio åren har hon jobbat i sju år. Nu är hon 65 år gammal och skall gå i pension. Till sin stora chock får hon veta av Pensionsmyndigheten att hon bara kommer att få 1 800 kronor i månaden i pension eftersom hon inte kvalificerar för full garantipension. Till saken hör också att hon är gift med en svensk man som äger huset de bor i som enskild egendom och han har inte för avsikt att försörja henne i pensionen eftersom paret har delad ekonomi. Därmed sitter hon nu i den sittsen att hon får ta hand om sig själv och skall därmed leva på 1 800 kronor i månaden. Väninnan undrar om detta är rimligt utifrån pensionen sett. 

Folks reaktioner på detta: 

  • Många är förfärade för att det svenska pensionssystemet är så orättvist som är baserat på hur många år man har jobbat och hur mycket man har betalat in i systemet. De tycker alltså att det är fel att folk som har jobbat längre och som har haft högre inkomster och därmed betalat in mer till det Allmänna Pensionssystemet får mer i pension är kvinnan i fråga som har bott i Sverige i nio år och bara jobbat i sju år i ett lågavlönat jobb och utan tjänstepension innan hon gick i pension. Folk tycker med andra ord att människor från andra länder skall kunna komma till Sverige och bara efter några år ha rätt att få ut lika mycket i pension som alla andra som jobbat ett helt liv i Sverige. Skall full och hög pension från den svenska staten (läs skattebetalarnas pengar) vara en rättighet som alla som flyttar till Sverige får per automatik? Hur fasiken är folk funtade!? 
  • Andra är förfärade över att maken fortsättningsvis, trots kvinnans låga pension på 1 800 kronor, kommer att leva med delad ekonomi och kommer att kräva att kvinnan betalar för sig precis som han även i pensionen. Här börjar folk nu föreslå att kvinnan skall söka bidrag i form av bostadstillägg eller försörjningsstöd. Vi är nu några som påpekar att hon säkert inte kommer att ha rätt till detta på grund av makens inkomst (trots att han inte tänker dela med sig av denna). Jag och några andra i gruppen påpekar nu att enligt svensk lag har man försörjningsplikt mot sin maka/make om man är gift. Det han gör mot sin fru är alltså olagligt. Hur fan är gubben funtad? 
Jag ser ett annat och mycket större och allvarligare problem i den beskrivna situationen och som inte har ett dugg med det svenska pensionssystemet att göra: Problemet är att svenska män importerar utsatta och fattiga kvinnor från fattiga länder och tar hit dem för att bli deras fruar. Kvinnorna måste sedan i princip rätta sig efter männens förväntningar som för det mesta består av outtalade krav på hushållstjänster och sexuella tjänster. Männen vill ha sex och sällskap och någon som sköter hemmet. 

Kvinnorna som har kommit till Sverige för att få ett bättre liv står i en enorm beroendeställning till dessa män och är i princip maktlösa. Detta är ett arrangemang som ingen svensk kvinna någonsin skulle gå med på och detta är säkert också huvudorsaken till varför dessa män importerar utsatta kvinnor från fattiga länder och kvinnorna fortsätter sedan att vara enormt utsatta i Sverige. För att få stanna måste de ju gifta sig eller ha ett förhållande med mannen i fråga och männen kan sätta alla villkor i ett sådant förhållande. 

I mina ögon är detta inget annat än människohandel som våra tandlösa och flata svenska myndigheter tillåter dag ut och dag in. Jag har själv sett det i min kapacitet som SFI-lärare. Söta små asiatiskor som är i hop med gamla gubbar som är äldre än deras egna pappor.  

En sensommar dök en av dessa gubbar upp och meddelade mig som lärare att nu skulle hans importerade flickvän inte komma till skolan och lära sig svenska på några veckor, i alla fall inte förrän bär-säsongen var över. Hans tjej skulle nämligen nu ut i skogen och plocka bär som han skulle sälja. Fy fan vad vidrigt säger jag då! Det är ju rena rama slaveriet. 

Ja och så när kvinnorna har varit här ett tag och lärt sig så pass bra svenska som de bara går så får de börja jobba i något lågavlönat jobb och ofta utan kollektivavtal och tjänstepension. När kvinnan sedan blir pensionsmässig har gubben i detta fall inte längre någon lust att försörja henne och det är då man skriver om dilemmat i en facebook grupp om ekonomi och då börjar alla skrika om vårt orättvisa pensionssystem. Hur fan är folk funtade?! 

Jag påpekar att pensionen inte är ett bidrag som till exempel barnbidraget där alla oavsett inkomst får lika mycket per barn. Jag påpekar även att om man har jobbat en kort tid får man en lägre pension. Om man har jobbat svart får man ingen pension och om man har haft ett lågavlönat jobb får man en lägre pension är de som har högavlönade jobb. Jag skriver att nu ser pensionssystemet ut som det gör och i och med att det är tids- och inkomst-baserat så får man då göra något av följande om man vill säkra en högre pension: 
  • Se till att börja jobba tidigt och jobba länge. 
  • Se till att jobba på en arbetsplats med tjänstepension. 
  • Se till att ha ett jobb med bra lön. 
  • Pensionsspara privat. 
Mina förslag om att ta eget ansvar över sin egen ekonomiska framtid, läs pension, är tydligen enormt provocerande för några kvinnor i FB-gruppen sätter nu både ord och värderingar i munnen på mig, vilket är bland det värsta jag vet. De skriver typ: Du menar alltså att undersköterskor och städare inte behövs! Du menar alltså att folk med låga löner får skylla sig själva! Du menar alltså att vi inte skall vara solidariska mot de som tjänar mindre?! Saker som jag absolut aldrig vare sig sagt eller tycker. Någon annan börjar skita på USA (för det är inne i Sverige just nu) där folk med låg pension jobbar tills de är 75 år. Det är dåligt i USA menar en kvinna , och hon vet för hennes son bor i New York (men han är säkert vare sig gammal eller förväntar sig att den amerikanska staten skall ge honom pengar i pensionen).  

Jag motstår impulsen att skriva kvinnan på näsan och låter därmed bli att nämna att jag är amerikan (för i sådana här diskussioner om fakta skall man hålla allt personligt utanför. Det är när folk inte gör det som det blir problem med pajkastning och folk som lägger värderingar och ord i andras munnar). Jag svarar istället att i USA får man inte ålders-diskriminera och skicka hem folk med tvång i en viss ålder på samma sätt som man gör i Sverige och detta är ju toppen för dem som känner att de vill jobba ett tag till för att få livet att gå ihop. Vidare påpekar jag att USA också har ett statligt pensionssystem (social security) som även det är baserat på hur många år man har jobbat och hur hög inkomst man har haft. 

Vissa som tar saker och ting personligt och som lägger både värderingar och ord i munnen på andra verkar nu ha fått för sig att jag försvarar det svenska pensionssystemet trots att jag bara håller mig till fakta. Jag påpekar hur det är och hur vi möjligtvis kan göra för att förbättra situationen för oss själva. Men det är tydligen som att vandra rakt ut på ett minfält. 

Jag förstår att det finns många upprörda känslor vad gäller pensionen men saken är den att nu har man ju höjt pensionsåldern och jag tror tyvärr att systemet bara kommer att bli sämre och sämre och att vi alla kommer att få lov att börja inse att i framtiden så kommer det allmänna pensionssystemet bara att vara ett supplement vid sidan om till tjänstepensioner och egna i hopsparade pensioner. För som det ser ut nu så kommer pengarna inte att räcka till att försörja alla i pensionen, och därmed måste vi förstå att vi alla kommer att få lov att ta ett eget ansvar, vare sig vi vill eller ej. 

Sanningen är den att vi alla som är friska och inte har någon form av funktionsnedsättning har ett eget-ansvar över varenda aspekt av våra liv. Vi har val att göra och dessa val kommer sedan att påverka hur våra liv blir. Välj bra så blir det bra. Välj dåligt så blir det dåligt. Varför är detta så provocerande för så många? Det är ju bara livets sanning. Men jag tror att det är ett för stort ansvar för många och så vill man skylla på andra och på politiker och på staten. 

Allt detta jag berättar om är så dumt att jag fortfarande är chockad. Det är väl därför jag skriver detta inlägg. Jag måste få skriva av mig helt enkelt. 

Mest chockad är jag över att folk inte förstår att de måste ta ett eget ansvar för sina liv och att alla val de gör kommer att påverka deras livskvalitet. Staten kommer inte att ta hand om dem! Inte ens om de behöver sond-matas har vi ju sett. 

Jag har bestämt mig för att aldrig ens försöka diskutera med dumhet igen. För det finns så mycket dumt! Folk får ha sitt dumma för sig själva. Jag stänger in mig i min egen lilla bubbla där jag har tagit ett eget ansvar över mitt liv och baserat mina val på att ordna det så bra som möjligt för min familj och mig själv resten av livet. För jag kan inte göra mer! 


Peace Be With You!