Tio år av sorg

Nu har det gått tio år. 

Tio år sedan jag misslyckades med det allra viktigaste i livet. 

Jag tänker på det varje dag vid någon tidpunkt, även om jag försöker att förtränga det. Det kan vara när jag vaknar tjugo över tre på natten och har svårt att somna om. Då ligger jag vaken och tänker på det tills värken i själen domnar och jag somnar.....Det kan vara precis när jag går och lägger mig eller när jag sitter och kör bil till och från jobbet. Det kan vara när något i en film påminner mig....eller när jag står i duschen. Ofta kommer ju också tankarna när Lando och jag vandrar ensamma i mina djupa Dalaskogar, när den vackra eftermiddagssolen lyser vemodigt på en mjuk mosshäll. När träden knoppas på våren och när bladen spelar i guld och rött på hösten. När snön faller vackert och bildar ett värmande täcke över den svala marken eller när kyrkklockorna ringer till högmässa, bröllop eller begravning...

Tankarna kommer sporadiskt och när som helst och sorgen finns alltid med som ett filter mellan mig och verklig glädje i allt som händer i livet, och som gör att jag liksom aldrig på riktigt kommer åt det där äkta, djupa, fria och sorglösa i livet igen, hur jag än bär mig åt, ungefär på samma sätt som ett foder i en klänning hindrar det fina mjuka tyget från att någonsin nudda huden på riktigt.  

Jag vet inte om det är så här för andra eller om det är jag som hamnat i djupet av mörkret för att det hela betydde så enormt mycket för mig. Det betydde allt. Det var inte bara meningen med livet och allt jag någonsin drömt om och hoppats på som försvann. Det var livet som jag kände det. Allt jag hade på alla plan fanns investerat i det och utan en tanke på att det inte skulle vara för evigt. För i min värld är det så det är och var. En sådan självklarhet med så mycket ovillkorlig och gränslös kärlek, precis som jag själv hade vuxit upp. Det enda sättet jag visste. Det som skulle vara urgrunden för mina barns trygghet och liv så länge vi levde. Men vägen jag vandrade bara försvann helt plötsligt. Jag fick lov att hitta nya vägar och jag vandrade ensam för ingen gick längre bredvid och jag hade varken karta eller kompass så jag gick vilse och hamnade under och bakom och bredvid. När det var som värst tänkte jag att mitt hjärta kunde lika gärna vara till salu, för det var ändå så fullt av sorg att allt det där fina och ljusa och vackra som skulle göra mig glad, om jag var normal och som alla andra, inte fick plats.

Åren går och besviket konstaterar jag att tiden absolut inte läker alla sår, men det kanske har blivit lättare att hantera sorgen och besvikelsen över åren. Den är inte längre lika vass och rå som förr men den finns där, och jag kommer ihåg tiden precis när det hände som i slow-motion...

"Jag låtsas-äter min mat och tröstar barnen som saknar sin pappa. Det blir mycket TV tittande. Jag orkar inte hålla ihop en hel kväll utan föreslår dagligen att vi skall sätta på en film.

Jag vill bara att dagarna skall gå. Jag kan inte alltid känna så här. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt. 

 Han svarar aldrig när jag ringer till honom. Han svarar inte på mina sms heller, varken de fjäskiga eller de anklagande. Inte på mailen heller. 

Mannen som jag vaknat med varje morgon i nästan tjugo år har plötsligt bestämt sig för att jag inte existerar. Som om jag var utsuddad från jordens yta. Finns jag i verkligheten om jag inte är en del av min familj längre? Jag börjar känna mig så uppluckrad i konturerna. Så otydlig. 

Vi lovade ju varandra att vi skulle bli gamla ihop. Vi skulle stötta varandra genom livet och den som fortfarande kunde gå när vi blev äldre skulle skjutsa den andra i rullstolen. Kan man bara haka av en annan människa som en regnjacka och fortsätta sitt liv utan den personen? Är det verkligen lagligt att bara kliva av? Hur kan han tycka att hans egen lycka är viktigare än barnens? Det känns som om jag kommer att dö. På allvar, dö. 

- Hur länge kommer jag att känna så här? Jag klarar snart inte mer. 
- Man brukar prata om ett sorgeår. 

Vad är det som ger honom kraften att vilja utplåna vår familj? 

Som någon jäkla företagsledare som har varslat sina anställda på varvet!

Ser han inte vad han gör? Hela familjen har krossats! 

Jag säger till Gud att om han tar tillbaka mig inom ett år ska jag ta ett banklån och ge hundratusen till Läkare utan gränser. 

På bara några dagar är han säker på att han ska bryta sönder sin familj, lämna sin fru och byta ut henne mot någon annan. 

I bilen in till stan säger jag till Gud att om han ändrar sig inom två år ska jag ge tvåhundratusen till Läkare utan gränser. 

Han måste inse att han är galen. Han behöver lite tid, sen förstår han att en pappa inte kan sätta sig själv före sina barn på det här sättet. Det måste gå lite tid, jag måste bara överleva under den tiden. 

Tiden har stannat. Jag kan inte känna min kropp längre. Jag kan inte andas, jag kvävs inifrån. Jag försvinner. Jag finns inte. 

Han förstör en hel familj. Han sabbar mitt liv och barnens uppväxt. 

Mitt sorgeår har redan passerat och jag känner mig inte alls färdigsörjd. Jag kommer inte vidare. Jag står och stampar mentalt på samma fläck. 

Det går inte att forcera sig igenom sorgen. Det blir bara fel. Men hur fan skall jag komma vidare i livet? Jag kommer aldrig att kunna lita på någon igen. Jag kommer aldrig mer bli kär i någon annan. Jag kommer leva ensam i resten av mitt liv. 

Och om jag nu mot all förmodan skulle träffa någon, vad skulle vi ha att bygga på som var vårt? 
Vad bygger man ett förhållande på om man inte skall flytta ihop och skaffa barn? Hur skall man utvecklas tillsammans? Jag kan inte tänka mig att pressa in en främmande farbror hemma hos mina ungar. 

Jag dör, men jag sitter upp, för jag kan inget annat. Jag kan inte börja gråta och skrika. Inte på Julafton. Inte nu. Inte när barnen är med. Inte någonsin. Jag kan bara sitta och dö inuti. 

Jag saknar att vara en familj. 

Nu räcker det! 

Skilsmässa...ett trögflytande sorgträsk där varje överlevd kvart är en prestation".

Jag har misslyckats med min allra viktigaste uppgift i livet: Att ge mina barn en trygg och lycklig kärnfamilj att växa upp i. Allt är förstört och det kan aldrig bli på ett annat sätt. Sorgen kommer jag att bära med mig hela livet. Det vackraste i livet gick sönder...Nu har det gått tio år. 

Snart så

...kan jag få ställa om siktet och fokusera på något annat än bostäder och flytt, för nu står skåpet på plats minsann och det får symbolisera en hel del i den här blixtsnabba och helt makalöst välsignade husförsäljnings- och flytt processen. 

Det hela blev ju ett tillfällig men nödvändigt sidospår där resan mot Avfart Frihet fick stå tillbaka ett litet tag eftersom jag tror benhårt på att alla processer, för att de skall lyckas och bli exakt som man vill, kräver exklusivt laser-fokus och gasell-intensitet. Men nu så...

Och om jag är taggad! Jag satt och läste mina favoritbloggar i ämnet Ekonomisk Frihet i går kväll och blev så inspirerad att jag bestämde mig för att fylla på mitt eget aktieinnehav med lite Investor och Latour B-aktier, så nu har jag lagt in en order som jag hoppas går igenom nu på morgonen då börsen öppnar. 

Det gäller ju att bygga en riktigt rejäl och stabil penningmaskin om man planerar att kunna leva på en passiv inkomst i framtiden, och ett innehav av aktier med bra avkastning kommer att bli som att äga en höna som värper guldägg i all oändlighet. Men man får jobba på och här gäller det att satsa vilket betyder att jag inte lägger mina pengar på något annat än min framtid för tillfället. Det är fokus på det. Jag köper givetvis mat och förbrukningsvaror och betalar mina driftskostnader, men inget annat. Nada! 

Jag väljer att leva som ingen annan nu så att jag ska kunna leva som få senare i livet, och uppoffringen kommer att bli fett värt det. Det har faktiskt också gett mig insikter om vilket galet och vansinnigt materialistiskt liv många av oss lever. Shit! Jag brukade tro att shopping var en fritidsaktivitet. No more...och oj vad jag har lärt mig att uppskatta allt som jag redan har istället för att ständigt jaga nytt. Det hela känns faktiskt som en enorm lättnad. Nu gör jag mig hellre av med saker än att samla på mig mer. Jag förenklar livet och minimerar för att jag skall få mer plats att leva på riktigt i ett liv som inte är kopplat till saker på något sätt. 

Det hela är också spännande. Jag gillar ju nämligen att ha mål att jobba emot och eftersom privatekonomi är 80% beteende och 20% kunskap (precis som med vikt och fysisk hälsa) så kräver det livsstilsförändringar galore! Totalt köpstopp är en enorm sådan för mig som ju är en erkänd f.d. shopaholic som aldrig nekat mig själv eller mina barn något i livet, och det går förvånansvärt bra faktiskt. Jag har sagt NEJ till mig själv nu och det är den linjen jag håller. 

Det är många som absolut inte har någon som helst koll på sina pengar och jag har lärt mig att om jag inte talar om för mina pengar vart de skall gå, så fort lönen kommit in på kontot, så vandrar de olydigt iväg vart de vill och försvinner. Jag lever därför numera efter en noll-baserad budget varje månad, och medan många kanske tror att en budget betyder att man inte får spendera pengar alls så ger den mig tvärtom tillstånd att spendera en viss summa inom olika kategorier, och det är en frihet. Permission to spend! 

En noll-baserad budget innebär att jag har en plan för varenda korvöre som kommer in på mitt konto, och det som inte behövs för att betala för mina totala och förbestämda levnadskostnader varje månad går raka spåret mot avfart frihet! Jag har alltså inget över, som någon enstaka människa faktiskt tycks tro. 

Det är konstigt det där...När vissa i min omgivning får veta vad jag håller på med så tror de på en gång att jag är tät och kan låna ut eller ge dem pengar eftersom jag spar-och-har, typ. Men nej, så är ju inte fallet. Jag har en lärarlön och när jag har betalat mina egna och till viss del yngsta dotterns omkostnader och investerat resten så har jag ju noll kronor kvar, ja, som i nollan i en noll-baserad budget. Jag drar in på mina egna kostnader och lever medvetet ekonomiskt för att kunna investera i min egen framtid och inte för att kunna betala för andra utomstående människors liv. Men det finns folk till allt kan jag konstatera och ni skulle bli chockade om ni bara visste. 

Jag är absolut inte emot att hjälpa folk. Tvärtom. Jag förespråkar att man skall försöka ge 10% av sin nettolön till välgörenhet varje månad (inte till oansvariga människor som gjort skeva livsval, för det är som att ge en alkoholist en sup, utan till sådana som behöver på riktigt). Gör man det så börjar magiska saker att hända ekonomiskt. Jag lovar! Det är så konstigt, men ändå inte. Ger man bort pengar så får man nämligen ännu mer pengar. Ologiskt vid första anblicken men enligt universums lag som ju också är Newtons lag så är det inte så konstigt. Det du sätter i rörelse kommer tillbaka till dig med samma kraft...Ja, typ. Prova får ni se! Magi! Ja, och fysik! Samma sak men omvänt gäller giriga och snåla människor. I deras liv blommar oftast inget på något område. Har ni tänkt på det? Kolla efter får ni se. Tänk typ Ove i Solsidan....Men det jag skriver om just här hör till ett alldeles eget och separat blogginlägg i ämnet som kanske kommer i framtiden. 

Ha en underbar dag!

Vilken helg!

Vi har verkligen fått så mycket gjort vad gäller flytten den här helgen och det känns otroligt bra för nu är vi right on track och redo för att ta de sista i slutet på veckan som kommer. Jag är helt mör i kroppen efter allt kånkande och bärande. Jag har nog använt muskler som jag inte ens visste att jag hade. 

Problemet just nu är att jag har typ svårt att ens lokalisera vettiga kläder till jobbet inför morgondagen...Ja, men det är ju så när allt är packat och i högar och flyttlådor. Haha...Hallå! 

Memorial Day Weekend i vårt andra hemland USA och vi tänker med enorm tacksamhet och stor respekt på alla modiga patrioter som gett sitt liv för våran och andras frihet. 

They all gave some, but some gave all...

Flyttlass

På mors dag blev det Boursingratinerad fläskfilet till varmrätt och fluffig marängtårta med jordgubbar till efterrätt. Mums! Och tänk att jag lyckade få till helt perfekta marängbottnar. Det har aldrig hänt förr och det blev jag faktiskt lite extra glad över. Jag har nämligen jämt varit urkass på den här tårtan, men gör den ändå för att den är alltid så god, men aldrig särskilt vacker. Men idag! Där satt den! YES! 

Jag är svårt förtjust i att duka bord och gillar att göra fint för vänner och familj. 

Dagens blomster kommer från grannens körsbärsträd. 

Perfekt - Det blev så bra. En vacker färgklick och så enkelt. 

Men så glömmer jag i vanlig ordning att ta bilder när alla väl har kommit.....

Jag hinner liksom inte med.

Blommorna matchade i alla fall min mammas topp (till höger) exakt. 

Min hemmagjorda fluffiga marängtårta fylld med jordgubbar och grädde. 

Nu blir det lite EU-valvaka innan jag snubblar utmattad i väg till sängen. 

Ha en underbar söndagskväll! 

Stress-drömmar...

Godmorgon fredag! 

Så skönt med helg och vilken helg det kommer att bli. Vi skall köra möbler och det gäller att få ned så mycket som möjligt i flyttboxar innan dess. Den här veckan har jag jobbat hela dagarna och haft flyttbestyr hela kvällarna tills jag stupat i säng bara för att drömma jordens stress-drömmar om allt som skall göras för att allt skall klaffa innan vi lämnar över radhuset till nästa ägare den 1 juni. I drömmarna hinner jag ju inte förstås...

Vi kommer att köra möbler i två omgångar. Några vändor nu i helgen med sådant som vi inte behöver  dagligen och det sista lasset gör vi när vi tömmer huset helt den 30 maj. Precis som vi gjorde i militärlivet: Vi skickade i väg hela bohaget i en stor leverans och behöll det allra nödvändigaste i en så kallad Express Shipment. Den hette så för att när den sedan hämtades upp sista dagen åkte den med ilfart och var framme nästan samtidigt som oss på nya destinationen. Smart! Ja, mycket har man lärt sig av den processen också, och framför allt vad mycket man kan leva utan. Livet går att driva ändå. 

Sedan skall huset städas den 31 maj och tillträdet för den nya familjen är alltså lördag den 1 juni. 

Hittills har allt fungerat klockrent! Timingen är oslagbar. Jag är så tacksam...

Jag går i skogen och tackar Gud. Det är sant! 

Simple abundance. 

Pelargon i patinad lerkruka...Så enkelt vackert. 

Sådant här gör mig vardags-glad!

Dalälven

Det är vackert nu! 

 Morgonpromenad. 

Ha en underbar fredag! 

Det sitter i blodet redan

, det här med att packa och flytta syftar jag på. 

I alla fall under de senaste trettio åren kan jag med säkerhet säga att vi har flyttat vartannat eller vart tredje år på grund av militärlivet där man får en ny placering någonstans i världen med de ungefärliga tidsintervallerna. Man stannar på ett ställe i två eller tre år, och den längsta tiden vi har bott någonstans var när vi bodde i Spanien där vi stannade i fyra år. Förutom nu på slutet då vi bodde i villan i Kråkberg här hemma i Mora i hela fem år innan vi flyttade till Coronado (San Diego) i södra Kalifornien en sväng. 

Resandet sitter i blodet och det har alltid varit otroligt spännande att få komma till en ny plats och djupdyka i kulturen och språket och seder och bruk och oskrivna lagar och se sig omkring och lära känna stället och människorna där på ett sätt som man aldrig kan som bara turist eller tillfällig besökare. 

Vi är otroligt välsignade som har fått möjligheten leva så. Det har också inneburit att vi har helt andra referensramar i livet än människor som stannar på ett och samma ställe eller region hela livet. Det märks jätte tydligt! Man får ett helt annat perspektiv på tillvaron liksom eftersom man har mer att jämföra med samt kunskaper som man bara får genom att bo över hela världen på riktigt. 

Upplevelser, erfarenheter, nya kunskaper och möten med människor har gjort mig rik, min själ kan aldrig bli fattig igen, och jag skulle aldrig önska att vi levt på något annat sätt. För barnen har det ju varit en riktig guldgruva av erfarenheter som har format dem till fantastiska världsmedborgare eller Third Culture Kids (som det förresten finns en bok i fenomenet som heter). Tacksamheten jag känner över det går inte att beskriva med ord.  #trulyblessed

Fint ute och fint inne.

Fånga tiden och njut.

På promenad genom byn......Alltså kolla. 

En hel garderob på väg....och det här är inte ens allt. 

Nu flyttar vi mera lokalt för tillfället och det går alldeles utmärkt. 

Det är fantastiskt nyttigt att flytta vill jag lova, för då tvingas man ta i varenda ägodel och plagg man har. Man inser det vansinniga överflödet i mängden och jag rensar, organiserar och gör mig av med saker som aldrig förr, och en relativ ny och häpnadsväckande insikt för yours truly är att intresset för att köpa och äga prylar finns inte längre. I could't care less liksom, och ju mer jag gör mig av med desto mer lättar livet upp och släpper in ljus, glädje, plats, rymd och livsenergi. För shit vad med energi materiella ting och mängder av kläder tar upp av ens liv. Desto mindre man äger desto enklare blir det att leva typ. Tänk om någon hade sagt det till mig för en si så där fyra fem år sedan. Då hade jag säkert kastat ut dem, LoL! :-) 

Ha en underbar onsdag!

Läkning av utmattningssyndrom

Jag har skrivit om det förut, jag har berättat att jag aldrig riktigt fått tillbaka samma livsenergi som jag hade innan jag gick in i den berömda väggen och drabbades av utmattningssyndrom för några år sedan.  

Många läkare och andra experter talar om att det tar lång tid att komma tillbaka, minst lika lång tid som själva processen som gjorde att man hamnade där man hamnade från början tog. Åratal i mitt fall misstänker jag. 

Jag har nästan förlikat mig med att energinivån aldrig kommer att bli densamma igen. Jag respekterar det och jag har också blivit bättre på att lyssna på knoppens och kroppens signaler och nu lyder jag budskapen till skillnad från förr då jag ignorerade dem totalt. Jag har slutat med att vara en duktig flicka och jag har blivit superbra på att säga nej nu, och utan att känna att jag behöver förklara varför. 

Jag tänker aldrig mer göra slut på mig själv eller utplåna mig för något och jag behöver inte bevisa något för någon. Jag har blivit totalt prestigelös, och herre jösses vad skönt det är. 

När jag blev sjuk blev skogen min räddning. Jag upptäckte snabbt att den har väldigt helande egenskaper. Det är som om att den heliga ursprungskraften lever där. Den allra renaste, ärligaste, kärleksfullaste, vackraste, enklaste, och ljusaste av energier som finns. Början till allt liv på något sätt. Mäktigt och mycket läkande och en känsla att man vandrar sida vid sida med skaparen. I skogen tappade jag tid och rum och all stress bara rann av. Inget kunde nå mig där. Det var bara jag och tystnaden och fågelsången och Lando. 

Nu vistas jag i naturen varje dag, i ur och skur. Jag har blivit en riktig skogsmulle. Lugnet läker nästan allt. 

Tänk att få gå här, alldeles själv. Bara jag och min hund. Vardagslyx! 

Nyttig kost, god sömn, ett stressfritt liv och motion är superviktiga verktyg för att läka utmattningssyndrom. 

Jag har lovat mig själv att motionera mins 5 km om dagen och är ganska nöjd med resultatet från de senaste dagarna. Alla mår bra av att röra på sig. 

Minst 5 km om dagen skall det bli!

Ha en superfin måndagskväll! 

Vi har börjat packa för flytten :-) 

Simple abundance

Vilken underbar helg vi har haft! 

I fredags var det strålande vackert väder och + 22 grader. 

Det blev både morgon-, eftermiddags- och kvällspromenad längs vackra Orsasjön. 

Fredagens middag som vi kunde äta ute på altanen. 

Sötpotatis- och linspasta med pepparstek i stark pepparsås med champinjoner och lök. 

Mums! Verkligen! 

I lördags kväll bjöd vi barnen med respektive på grillmiddag. 

Det var så trevligt. 

Dragonsås in the making: Lätt som en plätt. 

Creme Fraische

Dragon - färsk eller torkad. 

2 Biffbuljong tärningar - smulade.

2 Vitlöksklyftor - pressade. 

Koka ihop i en kastrull under omrörning. 

När jag kommer hem till någon som har bjudit mig på lunch eller middag och får sätta mig vid ett vackert dukat bord så känner jag mig alltid extra välkommen. Någon har verkligen tänkt till och ansträng sig.....Hospitality ända ut i fingerspetsarna och definitionen av gästvänlighet tycker jag. 

Därför tycker jag också själv att det är så viktigt och så roligt att få tillfälle att duka fint så fort någon skall äta med oss vid olika tillfällen. Både familj och gäster skall alltid känna sig välkomna och uppskattade...

När alla har gått hem - Jag är en sådan där kliniskt renlig person som diskar och torkar och plockar undan precis allt regardless of what time it is eller hur trött eller salongs-berusad jag är - Spelar ingen roll. Det skall vara skinande rent när jag går och lägger mig. 

Jag vägrar nämligen att vakna till o-diskad disk i ett stökigt kök. Bland det värsta jag vet! 

Söndag morgon och jag toppar kaffet med vispgrädden som blev kvar från lördagskvällens efterrätt och så på med lite kanel. Mums vilken lyx! 

Ha en underbar söndagseftermiddag! 

Härskarteknik!

I går var vi fyra kollegor som skulle sätta oss ned på jobbet och diskutera och prata ihop oss om hur vi skall lägga upp nästa läsår vad gäller fördelning av klasser. Efter ca. fem minuter la en av kollegorna upp det exakt hur hon ville ha det för egen del och tillade bestämt att om hon inte fick som ville så skulle hon säga upp sig. Jaha, och därmed var ju det hela slutdiskuterat. Snopet som bara den för oss andra som var där för att vi var villiga att kompromissa för att snickra ihop ett gemensamt upplägg som skulle passa och gynna oss alla. Ge och ta och samarbeta liksom. Som man gör på en arbetsplats.

I min värld månar man ju även om sina kollegor så att det blir bra för alla och därmed trivsel och välmående och glädje på jobbet. 

Men det där har jag varit med om förut, alltså jobbat med en kollega som sätter sig själv, sin egen vilja och sina egna villkor i första rummet, kompromisslöst. Vidare skulle hon alltid lägga beslag på den bästa semesterperioden varje sommar och sluta tidigt på fredagar medan jag alltid fick nöja mig med att ta de mindre attraktiva semesterveckorna samt stänga varje fredag.  

Ja, och i den situationen på den arbetsplatsen så fick jag välja om jag ville ta HER WAY or THE SHIT HIGH WAY och efter att ha kört på The Shit High Way alldeles för länge fick jag nog och röt ifrån. Det slutade illa på ett sätt som var mycket kränkande och outhärdligt, eftersom gränslösa människor inte kan hantera när man får nog och säger ifrån, och jag sa faktiskt tillslut upp mig.  Men inte på grund av att jag inte fick som jag ville utan på grund av min narcissistiska kollega. Men det är en helt annan historia, som jag har skrivit om förr i min blogg.

Jag är stark allergisk mot sådana kollegor. Inte schyst, inte kollegialt, utan rentutav barnsligt och oförskämt och totalt oprofessionellt enligt min mening. Men det finns folk till allt! Vuxna människor!? 

Men det var verkligen synd att det blev som det blev på mötet igår, för det blir konstig stämning. Får jag inte som jag vill så blir det inget för er andra heller, typ....Ja, det är ju faktiskt en slags härskarteknik. Shame! 

Nu blir det morgondopp.....

Ha en helt fantastisk fredag!

What's Next?

I går skrev vi på kontrakten och radhuset byter ägare från och med första juni. Så underbart skönt att ha det där avklara så vi kan gå vidare i livet. Nu blir det lägenhet i centrum precis vid älven och hus på landet vid Orsasjön som blir den nya boendeformen, och det känner jag mig vansinnigt nöjd med. 

Nästa gång jag köper hus så blir det förhoppningsvis någonstans i Spanien eller i Florida. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men på en varm breddgrad blir det med all säkerhet och jag har börjat göra listor med för- och nackdelar Spanien vs. Florida. Vi har ju faktiskt redan bott i hus på båda ställena förut på heltid, fyra år i Spanien och tre år i Florida, så alternativen är väl beprövade. Men nu ser livet annorlunda ut än då så det gäller att tänka efter lite... 

Mitt nästa mål i livet är att fortsätta att fokusera på ekonomisk frihet och om kalkylerna stämmer så skall jag vara där om drygt tre år förutsatt att inte något helt oväntat händer. Ekonomisk fri är man när man har en passiv inkomst som täcker alla ens levnadskostnader. Dit ska jag så det är bara att ställa in laserfokus på målet och sikta...

När jag är ekonomiskt fri kan jag betala för mig själv varje månad utan att vara beroende av en lön från ett betalt arbete. Det betyder även att jag är själv-försäkrad, dvs. vad som än händer så har jag medel att ta hand om mig själv och pengar att betala för boende, mat, bil och driftskostnader. Blir jag sjuk så är jag inte beroende av sjukpenning eller försäkringskassan eller privata försäkringar och blir jag arbetslös är jag inte beroende av en A-kassa för att klara levernet. Jag kan ta hand om mig själv helt och hållet och aldrig bli en belastning för samhället ekonomiskt. Aldrig drabbas av välfärdens nedskärningar. Aldrig riskera att få leva som fattig-pensionär. Tänk känslan! Tänk vad gott jag kommer att kunna sova varje natt helt befriad från risk och därmed oro. FRIHET!

För denna frihet och den känslan är jag beredd att göra nästan vad som helt och att avstå helt från shopping med totalt köpstopp är ingenting för mig i jämförelse och alltså inte ett dugg svårt. Mitt VARFÖR är större än mina MEN....och därför är det lätt att göra ganska stora uppoffringar i några år framöver i utbyte mot att jag aldrig kommer att behöva göra det resten av livet. 

Men för att klara detta måste man gå in för det hela med gasell-intensitet och med skarpt laserfokus, och jag har redan kommit in i tänket och blivit väldigt ekonomiskt sinnad. Haha....I går till exempel...Jag skulle träffa köparen till radhuset på Wayne's och eftersom jag var där lite tidigt så beställde jag en liten kaffe latte. För 38 kronor! Lika mycket som ett helt kaffepaket Gevalia kostar på ICA, när det inte är rabatt! Jag har aldrig ens haft en susning om vad kaffe på Waynes kostat tidigare. Jag har nog inte ens lyssnat utan bara betalat. Jag har bara blundat och betalat hela livet och inte bara för mig själv utan för andra också.

Tänk att jag ens tänkte så....Jag förvånade mig själv. Stolt kunde jag där och då konstatera att denna f.d. shopaholic med shop-til-you-drop-mentalitet som aldrig nekat sig själv något i livet gått och blivit en riktig ekonomista. 

Inte snål, utan ekonomisk. Det är nämligen viktigt att göra skillnad på det, snåla människor är nämligen bland det äckligaste jag vet. Snåla människor undviker att betala för sig själva och låter istället andra människor stå för notan, snåla människor är giriga och snål är bland de värsta av karaktärsdrag en levande människa kan ha, näst efter elak, enligt mig. Så är någon som läser detta en snål person, skärp er omedelbart! Men är det någon mer än jag som har märkt att snåla människor oftast blir utan, på alla områden i livet. Karma! Man får det man ger....och där ser man det direkt. Ger man inget får man inget.

Nej,  nu skall jag hoppa in i duschen och ta mig ann ännu en arbetsdag i ekorrhjulet. 

Torsdag redan! 

Ha en fin dag. 

Kontraktsdag

Godmorgon i stugan! 

I dag skall vi skriva kontrakt på radhuset och det känns så himla roligt och skönt. Det är också en stor lättad att allt har gått så smidigt och snabbt. Köparen är verkligen hand i handske med min situation, planer och tidsram. Det kunde inte ha blivit bättre. En klockren match och exakt som jag ville ha det. 

Kontraktet fixar jag själv! Jag har suttit och skrivit på det i två dagar nu. När jag köpte det här radhuset tog säljaren hjälp av en mäklare som tog ut fullt mäklararvode på 54 000 kronor för att hjälpa till med kontraktet, och detta trots att affären var helt privat och skedde för övrigt helt utan mäklarinblandning. Helt åt fanderns, men inte för mig att lägga mig i just där. 

Jäkligt fräckt, ja faktiskt oförskämt att ta ut en sådan summa tycker jag faktiskt. Extremt lättförtjänta pengar för mäklaren, som varken behövde marknadsföra eller visa huset för att hova in helt och fullt mäklararvode, baserad på en viss procent av köpesumman. 

Men folk är rädda och då tenderar de att betala nästan vilket pris som helst, och utan att ifrågasätta. Om man tänker efter så är det helt otroligt vad mycket pengar vissa tjänar på andras rädslor. I min värld är det helt befängt, ja nästintill oetiskt. Folks rädslor = Stora pengar. Varför tror ni att folk är så överförsäkrade i Sverige för alla möjliga scenarier som aldrig kommer att inträffa och detta trots att vi har nästintill gratis sjukvård här? Rädsla! 

Själv har jag googlat, pratat med banken och bostadsrättsföreningen samt konsulterat några super smarta kollegor som också sålt hus i samma område på egen hand. Nu känns det hela vattentätt och alla paragrafer är inkluderade och täckta. Haha...Kanske man skall bli mäklare?! Visning i tisdags, sålt i fredags och kontrakt i dag, onsdag. Blixtsnabb affär. Men så är det här nu eftersom det råder akut bostadsbrist. De finns absolut inget att hyra så de som har råd köper boende. Jag tänker på de som inte har råd och blir utan. De sitter i en jäkligt knivig sits om de skulle behöva bostad. Stackars människor! 

I går damp det ned en supertrevlig inbjudan i brevlådan. 

Bubbel-mingel på Östermalm. 

Timingen är lite knivig eftersom Bella tar studenten på fredagen, så vi får se....

Jag startar morgonen med lite vackra bilder från min härliga power walk i går kväll. 

Det finns inget som får mig att sova så gott som en brisk långpromenad innan läggdags. 

 

Mitt promenadstråk. Bland det vackraste som finns här tycker jag själv. 

Vissa tar sig ett kvällsdopp :-)  

Ha en helt underbar onsdag!