Omplanterat

Penseerna som jag planterade inför försäljningen av radhuset i maj har blommat som bara den hela sommaren men började att tacka för sig i värmen förra veckan. Helt OK eftersom de har presterat både långt över och längre är förväntat. 

Jag tänkte först att jag skulle ersätta dem med krysantemum men damen i handelsträdgården sa att det var lite för tidigt för det så jag väntar nog lite längre in i hösten med den. 

Istället blev det dessa trevliga växter nedan som jag nu äntligen har fått ned i krukan. Den enda missen var den grå yviga växten som inte syns då den försvinner in i den vita tegelfasaden. Well, well.....

Lavendel och murgröna och en grå yvig planta som jag absolut inte kan namnet på och som visade sig bli rätt osynlig i krukan :-) 

Omplanterat i krukan. 

Jag är supernöjd och speciellt eftersom jag absolut inte har några Gröna Fingrar. 

Sommar....Ja, i alla fall i ett par veckor till.  

Trots att jag älskar mitt jobb så måste jag erkänna att jag absolut inte är så vidare pigg på att börja jobba igen om två veckor. En sådan här lång ledighet får mig så lätt in på mina gamla spår där hela livet var en enda lång ledighet....Inte helt fel. Och med det sagt så fortsätter jag resan mot Avfart Frihet. 

I dag har Stockholmsgänget åkt hem.  

Emilia och Bella åker till Hawaii på torsdag. 

Blekingegänget åker söderut på fredag. 

Och, ja det betyder att sommarlovet snart är slut för i år. 

Fight the Funk! 

Ha en fin dag! 

Kram. 

Härligt!

Bella & Elvira & Trollet

Vilka fantastiskt underbara dagar! 

Varmt och soligt.

Vi har fullt hus med besök från Stockholm och Blekinge 

och så kom även Emilia och Philip och Bella. 

Verkligen trevligt. 

Mammahjärtat blir varmt och lyckligt! 

Bella hämtade ut Trollet från sommarhagen för att låta Elvira, som hälsar på från Stockholm, rida lite och eftersom det var så varmt blev det ett härligt långdopp i Dalälven innan Elvira fick ett par lektioner i barbacka trav och galopp. Jag passade också på att bada i älven som svalkade så behagligt, denna varmaste dagen på hela sommaren enligt SMHI.

Tusen tack Bella och Trollet! 

På eftermiddagen blev det mera bad fast nu i Orsasjön precis nedanför huset innan vi satte igång grillen inför kvällens middag med hela gänget. Lando var med och vallade flocken i vattnet. Lando älskar ju att bada.

Söndagens tårt-fika i 32-gradig värme för lilla Casper som fyllde tre år.
Här får han hjälp av kusinen Elliot att öppna presenter. 

Kvällens middag!

Oxfilen blev helt makalöst perfekt. 

Vi hade tillagat den hel i folie ute på grillen. 

Mums, mums, mums...

Lando vaktar ALLTID oxfilen i köket :-) 

Nu är det bara två veckor kvar på sommarlovet!

Vart tog tiden vägen?!

Jag är inte redo för det här att ta slut ännu.

Ha en fin måndag.

Kram! 

Att älska lokalt!

I dag åkte vi upp till Fryksås fäbod norr om Orsa och åt en trevlig lunch på lokalproducerade produkter. Det finns så många vackra platser här i närområdet och det gäller att passa på att njuta dessa varma, vackra och härliga dagar. 

Fantastisk utsikt över Siljan och Orsasjön. 

Efter Fryksås handlade jag några delikatesser på Saluhallen i Orsa 

och det är alltid lika spännande att se vad de har. 

I dag fick jag med mig lokal honung från Trunna samt ett par varianter av ramslök hem. 

Ramslökssalten använder vi till kvällens grillning på nypotatisen som vi rostar i ugnen. 

Mums! 

Sedan gäller det bara att hitta svalka i värmen och vilken tur att vi har Orsasjön alldeles runt knuten.

I dag har yngsta dottern varit här nästan hela dagen och det var så mysigt.
Hon tog med sig hundarna och badade dem två gånger vilket var så skönt för dem i värmen. 

Ha en fin fredagskväll! 

När man blir lite rädd...

Som person är jag väldigt lugn och trygg av mig...Lite som en filbunke. Jag oroar mig sällan för saker eftersom jag vet att allt brukar lösa sig till slut, och ja, vad är det värsta som kan hända egentligen? 

Grundtryggheten som jag har fått under hela min uppväxt av de mest fantastiska av föräldrar finns där som basen för allt i mitt liv kan jag nu som vuxen konstatera. Jag vet att det absolut inte är så för alla och därmed är jag djupt och innerligt tacksam för hur jag själv fick växa upp så lyckligt lottad. 

Vidare är jag frisk som en nötkärna, det är hela min familj. Ingen cancer i släkten och inga hjärt- och kärlsjukdomar. Idel ädel kärnfriska och superpigga Vasalopps-åkande, sommarstuge-renoverande, tak-klättrande (pappa renoverar altantaket hemma .-) bull-bankande och gym-gående föräldrar har jag. Baserat på detta har jag fått veta att om jag själv bara håller mig till en hälsosam livsstil så är chansen till ett långt och friskt liv rätt så stor för egen del, då vi tydligen ärver gener som är bra eller dåliga av våra föräldrar och det skall därmed till mycket innan jag börjar oroa mig för min egen hälsa. Ja, jag skall typ bli ormbiten eller något liknande....

I förrgår började jag dock få ont i höger sida av huvudet och höger sida av halsen på ett sätt som stålade ut i axeln och framåt mot halsbenet. Konstig känsla. I går förmiddag när jag satt ute hade jag fortfarande samma konstiga värk och så helt plötsligt kände jag hur jag började domna av i hela höger sida, inklusive i ansiktet som började kännas "droopy". Läskig känsla! 

Jag informerade de som var i min närhet om hur jag kände samtidigt som ja ställde mig upp och började försöka banka liv i den avdomnade högersidan, som nu började kännas som den sov. När personen som satt bredvid mig kände på mitt ben så var det kallt i jämförelse med vänsterbenet. Så konstigt! När det hela inte gick över så blev jag faktiskt lite rädd. Tänk om jag har fått en propp eller stroke eller vad det heter?! Vad är det som händer!? 

Jag ringde mamma som har jobbat inom sjukvården i hela sit liv och hon tyckte att jag skulle åka in till akuten. De som var med mig tyckte att jag skulle ringa Vårdguiden 11 77, vilket jag gjorde. Sjuksköterskan som jag talade med där sa åt mig att åka in på akuten eftersom mer än en extremitet domnat av. 

Sagt och gjort! Vi åkte in till akuten på Mora Lasarett. Och vilket fantastiskt mottagande av superproffsiga och underbara läkare, sjuksköterskor och undersköterskor (som alla såg ut att vara typ 20 år gamla)! Vilka människor! Vilket fantastiskt bemötande! Vilken vård! 

Jo, visst tog det tid. Jag blev kvar många timmar på akuten, och det skulle aldrig ske i den amerikanska vården som vi fick på den amerikanska militärens egna sjukhus med deras egna läkare och sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Där hade det gått blixtsnabbt. 

Men ändå. Jag tänkte på det när jag låg där på TRIAGE i akuten och de rullade in människor som kommit in med ambulans på grund av olyckor och andra allvarliga tillstånd. Jag gillar att titta på HUR man jobbar och vilka system, rutiner och mönster som finns (var jag än är). Det var så intressant, så det var vad jag ägnade mig åt under de timmar som jag fick ligga och vänta. Jag kollade vem som gjorde vad och hur de rörde sig och jag såg ett mönster och förstod vilka uppgifter alla jag observerade hade. 

Själv blev jag grundligt undersökt med EKG och man kollade balans och syn och reflex och känsel, och så blev jag röntgad med skikt-röntgen två gånger. Huvudet, nacken och halsen röntgades, varav en gång med kontrast som hettade upp kroppen på ett läskigt sätt. Alltså, det kändes som om jag skulle kissa på mig...men det var bara en känsla fick jag förklarat för mig. 

För mig handlade det hela om peace of mind. Jag ville bara att de skulle kolla så att jag inte hade något blockage som kunde leda till stroke etc. Inget sådant syntes på röntgen men de upptäckte fläckar eller prickar på min sköldköttel som de skall titta vidare på (är det någon som vet vad det kan innebära? Jag försökte googla det i natt men hittade ingen bra förklaring utan bara mer generell information om köldkötteln) Jag kommer också att få komma på magnetröntgen för att titta lite mer närmare och noggrant, och det känns ju bra. Jag blev hemskickad vid halv tio-tiden på kvällen med blod-tunnande medicin, och hade missat både grillkväll och Orsa-yran med Blekinge-gänget...Men vad gör väl det....

Jag vaknar denna morgon och allt jag kan tänka på är vad djupt imponerad jag är av den vård jag fick igår när jag blev så rädd. Jag vet att jag klankar på den svenska sjukvården ibland, men det är faktiskt mest systemet jag kan känna mig lite ilsken på emellanåt. Vad gäller alla fantastiska människor som jobbar inom vården, och speciellt de jag hade den goda turen att få komma i kontakt med igår, så är jag djupt imponerad! Vilka människor! Det där jobbet hade nog inte jag klarat....Tusen tack! Ni är helt fantastiska! 

Ödmjuk tacksamhet! 

Bisarr rådgivning!

Härom dagen fick jag ett råd av en person som bara menade väl i sin rådgivning, men trots det tyckte jag nog att rådet var oerhört bisarrt. 

Personen namngav några personer i bekantskapskretsen, alltså sådana som vi är flyktigt bekanta med så pass att man kanske hejar och byter några ord om man stöter på varandra och kanske sitter ner och pratar lite med om man träffas i något sällskap i utelivet, men inget mer. 

Bland dessa personer finns det tydligen några som inte kan hantera information om mitt liv på ett bra sätt utan kan ta illa vid sig. Jag har tydligen levt och lever lite annorlunda än många här, för att inte tala om mitt liv som flygvärdinna! Speciellt det, fick jag veta av personen, det skulle jag helst undvika att ens nämna helt om jag inte ville bli väldigt illa omtyckt av vissa i bekantskapskretsen. Bara så konstigt i mina öron, men det var rådet jag fick. 

Jag fick vidare förklarat för mig att dessa uppräknade och namngivna personer nämligen inte mår bra när jag pratar om mitt liv för de är "avundsjukt lagda", sa personen som så omtänksamt försökte förklara detta för mig uttryckte det, och de tycker därmed illa om när jag pratar om något i mitt liv som är väldigt annorlunda och inte påminner om deras. 

Va?!... sa jag. Menar du att jag skall förminska mig själv och passa mig för att referera till händelser i mitt liv (så som andra gör hela tiden) för att inte riskera att avundsjukt lagda människor med dålig självkänsla och mindervärdighetskomplex ska tycka illa om mig?! Så bisarrt! 

Jag är 50 år gammal och jag säger väl vad jag vill! 

Dessutom är jag amerikan och kan verkligen få säga precis vad jag vill. 

För som amerikan har jag faktiskt mycket större yttrandefrihet än vad svenskar har

(har min väninna från Lettland minsann påpekat för mig :-). 

Man måste ju för fasiken få vara stolt och kunna prata om sin egen verklighet utan att hela tiden vara rädd för att uppfattas som skrytsam. Jag vägrar även att förminska mig själv för att passa in i en mindre värld. Det är sådana här gånger som jag kan känna mig helt felplacerad på mindre ort i Dalarna. Det hela är en tragisk ledsamhet...Alltså att det finns sådana människor som inte tål att höra om andras liv utan att må illa av avundsjuka, en avund som de sedan förvandlar till elakheter och ilska.

Det bisarra med det hela är också att varje gång mitt liv och leverne kommer på tal är det oftast efter att någon börjat ställa frågor. Jag börjar nästan aldrig säga något om mig själv om det inte kommer upp i en för mig naturlig del av en konversation. 

Jag kan ju inte heller ta ansvar över hur andra människor uppfattar mig eftersom var och en uppfattar andra och omvärlden utifrån sina egna individuella referensramar, och vi alla har olika sådana beroende på hur vi har levt våra liv. 

Många som läser det här förstår precis vad jag menar. Många som går runt och förminskar sig själva dagligen i något mindre sammanhang för att inte trampa någon avundsjukt lagd människa med dålig självkänsla på tårna...Men gör inte det! Ställ er upp och var stolta över allt ni har gjort och åstadkommit livet. Ta inte ansvar över hur andra reagerar på era livsberättelser och verkligheter.

För hur andra reagerar på hur du lever ditt liv säger nämligen inget om dig men allt om dem. Jag håller helt och hållet med Jonas Gardell och det han sa när han sommarpratade i P1 för några dagar sedan: 

Världen är full av idioter, och du kan inte ta hänsyn till dem! 

På tal om att prata om sitt liv så fick jag de här bilderna skickade till mig på Facebook för några dagar sedan. 

Min amerikanska väninna Linda råkade vara i San Diego och åkte förbi våran lilla söta Beach Cottage, anno 1922, som ligger två kvarter från stranden på våran älskade ö Coronado i södra Kalifornien. Här bodde vi! Fina minnen! Gångavstånd till allt. Nostalgi! 

Ha en fin dag! 

Ja, livet kan vara bisarrt på mindre ort i Dalarna. 

Ljuset!

Dagarna går och jag bara njuter av att få vara och jag umgås med nära och kära och jag läser böcker och lyssnar på alla Sommarpratare i P1, och oj vilka sommarpratare det är i år! Världsklass! 

Vilka bra människor det finns! Jag lever mig in i deras berättelser, lär mig saker, skrattar, gråter en skvätt, låter mig förundras, nickar instämmande, och suger på fraser och ord som om de vore karameller. Vilket smörgåsbord av livserfarenhet, kunskap och insikter. Jag går verkligen runt och tänker på det jag har hört. Älskar't! 

I går kväll regnade det och då var det läge att tända upp lite smålampor och levande ljus. 

Så mysigt! 

Min yngsta dotter som gjorde ett specialarbete i skolan om grundaren till Svenskt Tenn berättade för mig att grundarens koncept vad gäller belysning i hemmet är att helt avstå taklampor och bara tända upp ett hem med smålampor i olika färger och former. Jag är helt inne på det...Bra koncept! 

Precis som med mina kläd-klenoder så har jag lamp-klenoder. Det finns en historia bakom nästan varje lampa i mitt hem. Tiffany lampan till exempel är som en gnistrande juvel och den köpte jag när vi bodde i Italien. Lamporna på buffen kommer från St. Petersburg. Sedan har jag bland annat en magisk lampa från Japan och så mina underbara Ralph Lauren lampor i blåvitt porslin som jag burit med mig hem som handbagage från USA. Vad gör man inte för ett par gudomliga lampor? :-) 

Jo, man släpar och kånkar :-) Och så tar man sig ett snack med flygvärdinnorna så att lamporna får flyga tryggt och säkert hem till Sverige i garderoben i Första Klass, trots att man själv flyger Economy :-) Bara lamporna har det bra är man nöjd....typ. Ja, så'n är jag. 

Det är så jag vill ha det. 

Mitt hem skall berätta historien om mitt liv. 

I huset vid sjön. 

Min myshörna

Kväll i stugan. 

När man kan plocka in blommor från trädgården....

Lando tar en tupplur mellan skurarna. 

Härom kvällen lyste dock solen och då behövdes inte en endaste lampa.

Det där magiska kvällsljuset som jag kan sitta och titta på hur länge som helst men som inte riktigt går att fånga på bild. När solen spelar i kaklet, porslinet och kristallen....Mmmm, underbart!

Känslan när hela köket badar i vacker kvällssol klockan nio på kvällen. 

Det glimmar och glittrar och gnistrar och glänser. Tänk vad naturen kan åstadkomma. 

Det finns ett lugn i det här ljuset...och något får mig att tänka på raderna ur Lejonkungen: 

There's a calm surrender, to the rush of day....

Något vemodigt vackert som om det vore ett bokslut på något som aldrig kommer igen. 

Ha en underbar måndag! 

Om allt togs ifrån dig - Vem är du då?

Vad härligt att vakna en söndagsmorgon och inse att det är LÖRDAG! 

Haha, vad dagvild man kan bli när man har sommarlov. 

Jag inser att så här skulle jag kunna ha det jämt. Jag är ju absolut ingen som behöver ha en karriär för att känna mig produktiv eller för att ha ett människovärde. Jag förknippar inte en jobbtitel med min identitet. Tänk vad många som gör det och det är väl därför det kan krisa till sig rejält för många om de helt plötsligt en dag står utan den där titeln eller utan jobb. 

Om allt togs ifrån dig....Vem är du då? 

Svaret på den frågan för egen del fick jag under mina nästan tjugo år som hemmafru, då jag i vissa andras ögon inte var någon, medan mitt liv i verkligheten var djupt, intressant och innehållsrikt som bara den. Då hade jag ju verkligen tid att leva fullt ut eftersom jag inte behövde spendera 40 timmar i veckan på någon arbetsplats och springa ihjäl mig i ekorrhjulet. (Vilket i min ärliga mening är ett totalt överskattat tillstånd, karriär i ekorrhjulet alltså). 

Men det spelar ingen roll vad andra tycker. Det viktigaste är att man själv vet sitt fulla värde som människa för i samma sekund som man inser det så blir man också okränkbar. Vad andra tycker och säger om dig får stå för dem. Det säger inget om dig men allt om dem.

Efter en skilsmässa fick jag sedan återuppfinna mig själv mitt i livet då mitt liv som jag levt i tjugo år bara försvann. Life as I knew it was no more. Då om någonsin var det livsviktigt att veta vem jag är och vad jag är värd i avskalad form. Tänk om hela min identitet och mitt människovärde hade suttit i det som försvann?! Då hade det kunnat gå illa.....Men nu gick det ju rätt bra trots allt. 

Ja, så det blev ju söndags-frukost på en lördags morgon. Så kan det gå! 

Ha en underbart fin lördagskväll! 

Kramen! 

Skrubba, skrubba, skrubba...

och OJOJOJ! 

Vilken effekt! 

Snacka om action! 

Huden har känts lite glåmig ett tag precis som ett rop på hjälp om att ansiktet verkligen behöver lite uppmärksamhet. Glåmigheten skall bara bort och därmed började jag leta efter en bra skrubb-kräm.

Sagt och gjort...och eftersom jag gillar att göra lite research så googlade jag och hittade bland annat en lista från Damernas Värld med recensioner av olika skrubbkärmer och där låg denna underbara överraskning på topp som nummer ETT för kvinnor med åldrande skinn. Scrub & Mask i samma burk av märket FILORGA.  Ja, och så klickades den hem.

Jag hade aldrig hört talas om märket förr men jag är såld redan efter bara ett par användningar. Jag blev nästan lite nyfiken på att kolla upp fler produkter av samma märke. 

Krämen skrubbar och tar bort döda hudceller och minimerar även porerna synbart. När man är klar och slutat gnugga så löddrar skrubbkrämen upp av sig själv till en syresättande ansiktsmask som börjar tingla skönt. Man känner verkligen att något händer. När löddret försvunnit är behandlingen klar och då sköljer man ansiktet. På mig fick hyn omedelbart ett nytt lyster och blev så otroligt lent. Härlig produkt som jag varmt vill rekommendera trots att jag inte är någon Influencer :-) Vill bara dela med mig av något som jag tycker är toppenbra.

Jag har också börjat använda denna nya produkt från mitt vanliga husmärke Estee Lauder och den är också jättebra. Kul att prova något nytt! Jag känner att jag behöver lite extra boost just nu. Jag åldras.

Sedan har vi det här serumet som jag använder varje morgon ock kväll. Min hy fullkomligt dricker det och det är svårt att vara utan. Jag vet att det här är ett av de första serum som kom ut på marknaden och att det funnits länge men det har uppdaterats vid flera tillfällen allt eftersom man kommit fram med nya varianter som gynnar hudvård.

Men basen i all hudvård är dock att:

• alltid rengöra hyn grundligt, 
• dricka mycket vatten, 
• se till att ha en god sömn, 
• vara superförsiktig med solen, (vill ni åldra hyn - SOLA!) 
• se till att äta nyttig och ren mat, 
• och att för guds skull sluta stressa. 

Hyn brukar nämligen spegla livsstilen. Tyvärr! 

Jag vet att utseendet tillhör kategorin ytligheter och att det är ganska ute att diskutera sådant nu när vi helst bara skall prata om miljön och klanka på Trump när han försöker göra America Great Again. Man vad gör man åt det?! Det är väl som det är. Och förresten så tycker jag att man skall vara med och på alerten inom alla områden i livet och man behöver inte vara ointresserad kläder och hudvård bara för att man har seriösa intressen.

Tänk alla mediokra och trista snobbar som dissade Isabella Löwengrip för att vara en dum blondin...Haha och nu är hon en av Sveriges mäktigaste kvinnor i sitt entreprenörskap. Heja henne!!!

Själv är jag en kvinna som läser både Svensk Damtidning och Dagens Industri, och det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att kolla börsen...innan jag gick in i badrummet och försökte skrubba bort några år från ansiktet. 

Man vill ju vara fin! Skulle jag påstå något annat ljuger jag.

Ha en underbar dag!

Friday already! 

Drömbilen är här!

Äldsta dottern Emilia hittade sin drömbil i Jönköping och igår åkte hon och jag till Jönköping tur och retur över dagen för att köpa och köra hem bilen. 

Jösses vilken tur från Mora! 

Det blev en heldag med bilkörning och idag är jag slö känner jag. 

Men vilken liten pärla vi tog med oss hem, och så lik Emilia. 

Den bilen passar verkligen henne som hand i handske och hon är så glad. 

Grattis till din första alldeles egna bil Emilia!! 

I Jönköping hemma hos säljaren fick Emilia en snabbgenomgång i hur man fäller ned cabben :-) 

Vilken söt liten bil!

Vi köper aldrig sprillans nya bilar på grund av den enorma värdeminskningen.

En tumregel i ekonomivärlden är också att man inte skall äga något med en motor i som sjunker i värde som kostar mer är 50% av familjens netto årsinkomst.
Om man följer den regeln så brukar ekonomin funka.

I min värld skall bilar för övrigt alltid köpas kontant.

Man skall alltså spara ihop pengar och köpa den bästa bilen man har råd med KONTANT.

Har man råd att köpa en ny bil kontant och inte berörs av den enorma och snabba värdeminskningen så är det förstås helt OK att köpa en helt ny bil om man vill by the way. Jag har inget emot nya bilar.

Men bara för att man har råd med handpenningen så betyder inte det automatiskt att man har råd med bilen!

Och folk (som inte äger egna företag där man kör bil) som leasar bilar...Ja, de hamnar på min tio i topp lista på The Ten Stupid Things People Do to Mess Up Their Financial Life eftersom det är det absolut dyraste sättet i världen att äga en bil på! Leasing företagen ser till att de tjänar multum plus att de tar igen värdeminskningen i priset med råge. Och kom inte och säg att det ingår obegränsad gratis biltvätt, för de har man redan betalat guld-premie på!

Det finns inget gratis och det finns inget arrangemang där kunden är den som går med vinst!

Att leasa bil som privat person is by the way the Pay-Day-Lender of the middle class!

Nej, nej, nej.....Det är ekonomiskt själv-sabotage!

Men jag inser att mitt resonemang inte funkar för alla eftersom många vill upprätthålla en fasad och skulle därmed skämmas att köra exakt den bilen som de egentligen har råd med kontant.

Men jag är totalt prestigelös och har själv inga problem med att köra en äldre bil som är betald.

Det handlar också om FRIHET. Låntagaren är långivarens slav och därmed måste folk jobba tills de dör för att betala sina lån och räkningar och har inga valmöjligheter i livet.
Själv tänker jag pensionera mig skamligt tidigt :-)

Hur tänker ni göra?

Fortsätta att jobba tills ni blir 70 för att betala för en livsstil som ni har lånat er till?

Ja, jag vet att det här är ett provocerande ämne. Men tänk utanför boxen lite.

And don't keep up with the Joneses, because the Joneses are broke!!! 

Yngsta dottern har fått min silvergråa VW Golf eftersom den redan var full med häst :-) och jag kör nu VOLVO eftersom det blev en sådan förra veckan. Mycket bilar nu, men nu har alla i familjen hjul, och det behövs verkligen när man bor på landet och måste köra dit man ska, trots att Miljöpartiet vill förbjuda bensin och har sagt att Det inte minsann är någon rättighet att bo på landen...Vilket skitsnack! Man blir mörkrädd! Får sådana människor utan verklighetsanknytning verkligen sitta i Rosenbad?!!! 

Ha en underbar dag!

I Dalarna, i Dalarna...

Hemma i vackra Dalarna möts jag av en helt annan grönska och blomsterprakt än den nere i södra Sverige och jag slås verkligen av hur avlångt vårt fantastiska land är. Flora och fauna skiljer markant mellan de olika växtzonerna. Olika men lika vackert....

I förrgår var vi på fäboden norr om Orsa och hälsade på mamma och pappa som hade bjudit in oss och våra grekiska släktingar, som också har hus på fäboden, på smarrig smörgåstårta. Det var lite si och så med vädret ute och inne i stugan sprakade en härlig eld i spisen där man kunde värma sig lite. 

Min kusins dotter Marianita var precis hemkommen från den fina grekiska ön Mykonos där hon varit på jobb och det var så kul att prata med henne om hur annorlunda det har blivit på den ön nu jämfört med när hennes mamma och jag brukade ta båten dit på lite sommar-äventyr när vi var unga.

Tydligen har Mykonos blivit en riktigt svin-dyr jetset ö fylld av besökande miljardärer. Enligt Mariaanita är det svårt att ens hitta lite billigare restauranger där nu, för att inte tala om vad det kostar att hyra en solsäng på stranden. 

Tänk vilken utveckling! Man vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske bra för företagen och besöksnäringen där men mindre bra för besökare utan miljonärs-status.  

Smarrig smörgåstårta, smultron på strå och sprakande eld i spisen.

Då trivs jag.

Sommar!

Ha en stråland dag.

Det är mitten på juli redan!

Sommaren bara springer förbi.