Folk flyttar hem!

Tydligen så har det startats en trend där folk som bor i större städer nu flyttar ut på landsbygden. Allra främst så rör det sig om så kallade hemvändare, alltså personer som är från mindre orter men som tidigt i livet, oftast direkt efter gymnasiet flyttat till större städer för högre utbildning och välavlönade jobb som oftast inte finns att få på till exempel mindre ort i Dalarna. 

Enligt kommunens största arbetsgivare så får man flera samtal i veckan från just denna kategori människor och som ringer för att höra sig för om det möjligtvis finns några arbeten att få på den gamla hemorten. Enligt våran rektor så blir han kontaktad av ca. två personer i veckan som undrar om det finns vakanser. 

För mig är detta ett ganska intressant fenomen och man gissar att det hela har med den pågående corona-pandemin att göra. Folk som blir begränsade inne i större städer vill ha tillgång till naturen där man kan röra sig fritt. De vill vara nära skogen och sjöarna och bergen. Grönskan och växtligheten. De verkar vilja ha hus med trädgårdar och egna växthus, grönsaksland, bärbuskar, rabarber och fruktträd. 

Jag kan också väl tänka mig att överlevnadsinstinkten har kickat in hos många och att man därför till och med kan tänka sig att bo helt självförsörjande långt ute på landet och där man har eget källvatten, brunnar och tillgång till sjöar att fiska i, skog att jaga i och ved att värma både hus och vatten med. Väldigt smart och om man tittar på vilka det var som fick gå hungriga under de stora världskrigen så var det ju sällan de självförsörjande bönderna på landsbygden. 

Det är ju väldigt vackert här på mindre ort i Dalarna. Vi har skogen och ängarna och sjöarna och älven. Naturen är makalös och luften är krispigt ren och vi behöver aldrig trängas någonstans. 

Samtidigt som jag är innerligt tacksam och får nästan nypa mig själv i armen över allt vackert som finns precis utanför dörren så tänker jag ofta att detta räcker inte för mig på grund av att jag saknar utbud av så mycket annat, mycket av det som finns i större städer. Valmöjligheten. Här har vi inte ens en kemtvätt på en radie inom 20 mil. Att lämna in en matta på tvätt kostar mer än mattan själv då den skickas iväg långt för att tvättas. 

Jag vill vara här men jag vill inte vara här. Det känns som om att livet står still ibland och att this is it liksom. Det blir inget mer än så här. Det är litet och begränsat. 

Jag funderar ofta över det perfekta scenariet. Hur skall jag konstruera mitt liv för att få det bästa av båda världar? En kollega som känner mig rätt väl sa en gång: "-Du! Du vill ju bo på landet mitt i innerstan!" Jamen, precis så är det ju :-) 

En annan sak är det här med vädret. Vi har väldigt långa vintrar och jag tycker att det är kargt. På sommaren har vi inte alls samma prunkande blomster och grönska som i de mera södra delarna av Sverige. Nu alldeles strax så kommer hela naturen här att slå ut i blomster, runt midsommar. Men sedan blommar det över och vi får då mest bara grönt kvar. Gröna buskar och träd som blommat över och inte mycket till blomster någonstans som håller sig in mot hösten. 

Jag saknar betydligt varmare breddgrader och tropiska blommor, träd och frukter. Jag är nog en varm-väder människa och har helt och hållet kommit bort från allt det här med vinter och allt vad vintersporter heter under alla åren utomlands på varma platser, och i och med det är jag ju på helt fel plats egentligen. 

Men nu är det vackert här hemma. Jag vet att det bara varar en kort stund så det gäller att njuta till max. 

I fredags efter jobbet blev det grillat kött och smörstekt sparris. Mums, så gott det blev. 

Promenad med Lando. Det är så vackert vid sjön nu. 

I går, lördag åkte vi upp till fäboden och firade mamma på mors dag, lite på avstånd och med fika ute i solen. Det var så otroligt vackert och fridfullt där uppe. Alldeles knäpptyst förutom fågelsången. 

Så mysigt inne i stugan där mamma hade tänt en eld. 

Stugan har funnits i familjen sedan 1800-talet. Mamma och pappa har renoverat upp den så att det går att bo där med alla bekvämligheter. El kommer från solcellerna som pappa monterade upp för några år sedan.

Så vackert vid älven i morse. Tänk att sitta här med sitt morgonkaffe i sommar :-)  

I dag är det mors dag och alldeles strax kommer båda döttrarna hit på middag. 

Ha en fin söndagseftermiddag. 

Betala ALDRIG fullt pris för något!

Nu tappar jag all trovärdighet vad gäller det där löftet till mig själv om totalt köpstopp, och speciellt vad gäller kläder. För nu har jag gjort det igen. Köpt kläder alltså! Det hände i går kväll. Då ramlade jag av vagnen igen. 

Men det gick inte att låta bli! När plagg man har gått och suckat efter sedan i höstas erbjuds på 70% REA så är det bara att slå till omedelbart. Så resonerade jag i alla fall i går kväll. 

Jag handlar ALLT på REA och det är något som sitter i sedan mitt amerikanska liv för i USA behöver man nämligen aldrig betala fullt pris för något utan det är bara att invänta REAn så kan man få nästan allt så kraftigt rabatterat att man bara sitter där vid ratten och skrattar hela vägen hem från affären. Det är sant! 

Ni har väl sett TV-programmet Extreme Couponing? Det var jag i mitt amerikanska liv, typ. Jag kunde handla mat så att affären var skyldig mig pengar när jag skulle betala. Jag önskar att det vore så i Sverige, att det fanns dagar då alla rabattkuponger var dubbelt så mycket värda, samt att man skulle kunna kombinera en rabattkupong från tillverkaren med affärens egna kuponger och på en dag då varan var nedsatt i pris. Det var så jag handlade allt i USA. 

Men här i Sverige får man för det mesta absolut inte kombinera en rabattkupong med andra erbjudanden, medan man i amerikanska affärer får ta allt man har att komma med och lägga ihop det på en och samma gång, ja, som man gör i TV-programmet Extreme Couponing. Det är så man handlar gratis mat by the way. 

I Sverige är det ju till och med så att man bara får köpa ett visst antal av en viss rabatterad vara per hushåll! Men hallå liksom! Det är ju rena rama kommunist-fasoner! Att bestämma hur många paket fryst kyckling jag får köpa. Max tre! Nej men dra mig baklänges. Jag orkar inte med Sverige ibland.....Alla dessa förhållningsregler utan logik. 

Men i alla fall nu var det så att det var 70% REA på två plagg som jag verkligen, verkligen gillar. Så jag kunde inte låta bli. Jamen, skjut mej! 

Underbar ulltröja från Part Two i lite längre modell med rund kant och slitsar nedtill. Jag har redan en precis likadan i mörkblått så jag vet redan att både modellen och tröjan är ljuvliga. 

Dessutom har jag mocka-skor i exakt samma färg, och jag älskar verkligen att matcha topp och skor.

Originalpris: 1000 kronor. 

Mitt pris: 300 kronor. 

Alltså de här jeansen från Italienska Please! Jag föll för dem Hook, Line, and Sinker när jag såg dem för första gången i höstas. Så snygga men ack så dyra. Det skulle aldrig falla mig in att köpa jeans för 1 819 kronor. Det finns inte på kartan, då uppnår man aldrig ekonomisk frihet, så jag nöjde mig att sucka och sukta....

Jag tänkte: Kommer de på kraftig REA i framtiden så kanske jag slår till, ja, och nu slog jag till och köpte sista paret i min storlek. Universum hade nog kommit ihåg min mentala beställning och lagt undan ett par åt mig. Och 727 kronor för ett par Italienska Please-jeans är helt OK i min bok även om jag aldrig betalade över 30 dollar för ett par jeans när jag bodde i USA, inte ens för mina Ralph Lauren-, Calvin Klein- eller DKNY- jeans. Men det här är Sverige och då är 727 kronor rätt bra för ett par märkesjeans. 

Originalpris: 1 819 kronor

Mitt pris: 727 kronor

Lalalovely!

Jag känner mig faktiskt inte ett dugg besviken på mig själv trots att jag bröt mot mitt köpstopp. Igen. 

Jag känner mig tvärtom nöjd och glad över de otroliga kapen på de perfekta plaggen 

som jag länge önskat men inte haft råd att köpa.

Hade de inte funnits på en sådan kraftig REA så hade jag aldrig köpt dem.
Så ett visst mått av självkontroll kan jag konstatera att jag har i alla fall. 

I dag är det fredag och nu väntar en riktigt skön försommar-helg! 

Mitt Dala-liv!

Torsdag redan! Helt otroligt! Vardagens dagar tickar på och blir till helg som sedan blir till vardag igen. Och så snurrar det på. Är det någon mer än jag som tycker att tiden går försvinnande fort? Ju äldre jag blir desto snabbare går tiden. Det gäller att passa på att leva för snart är tiden förbi. Tänk vad fort man blev en medelålders kvinna? I går, typ, var jag 25 :-) 

Alla de där dagarna som gick, ni vet....Det var livet. Vi är nog många som borde försöka bli lite bättre på att njuta av stunden. Att leva medvetet i nuet. Uppskatta våra vardagliga rutiner. 

Det låter klyschigt, jag vet, men jag är den första att erkänna att jag alldeles på tok för ofta ser vardagen i ekorrhjulet som en transportsträcka mot något bättre, något friare, något lyckligare och något mer intressant. Men i och med att jag gör det så missar jag lätt de där små glittriga ögonblicken i vardagen. Jag måste skärpa mig! Fånga dagen och njuta mer av livets små stunder.

I går efter jobbet njöt jag av lite matlagning Jag har ju gått och blivit svårt förtjust i broccolimos, som är så gott och så lätt att göra och dessutom så mycket nyttigare än vanlig potatismos. Jag har också upptäckt att det blir bättre mos om man gör den på frusen broccoli (jag köper ICAs), och det var ju otippat, men så är det.

Det går snabbt och är lätt. Vilken enligt min mening är den bästa sortens mat. I går hällde jag i två stora påsar av ICAs frysta broccoli och lät det koka i saltat vatten i ca. 6 minuter. Sedan hällde jag av vattnet genom ett durkslag och mosade till broccolin rejält manuellt med mos-stampen. Sedan tillsatte jag rejält med smör, lite salt (efter smak) och en ask med Philadelphiaost med ört & vitlökssmak. Till sist tog jag fram elvispen och vispade till moset tills det fick en fluffig och jämn konsistens. Mums, mums! Det blev så gott.

Till broccolimoset blev det köttfärsbiffar med massor av gurkmeja i. Väldigt goda smaker tillsammans. Lätt, snabbt, billigt & gott! En enkel stund i vardagen att njuta av. 

Gårdagens middag. 

Köttfärsbiffar & Broccolimos. 

Här ska det byggas friggebod minsann. 

Den bli i så kallad funkis-stil på 20 kvadratmeter. 

Grannarna, vars hus är i bakgrunden, har gett oss tillåtelse att bygga den i tomtgränsen. 

I morse började urgrävningen och nästa steg är duk och grus. 

Jag har tänkt att fota varje steg i bygget. Jag gillar sådant. 

Bild från min vardag: Kvällspromenad med Lando vid Orsasjön. 

Ett bra exempel på små glittriga ögonblick i vardagen, 
för igår möttes jag av ett nästan bländande glitter på sjön. 

En annan fin sak från min vardag - Jag har kollegor i världsklass på skolan där jag jobbar, och det gör stor skillnad det kan jag tala om. Man klarar nästan allt om man är ett bra gäng kollegor på arbetsplatsen. Fantastiska kollegor kan verkligen få vardagen att glittra. 

En av mina fantastiska kollegor är dessutom en mycket kreativ och konstnärlig kvinna. Hon tillverkar broderade Dala-träskor på beställning i alla möjliga färger och motiv. Själva broderiet är på ull och vävda band från Mora-dräkten används också. 

Själva träskon kommer från träskotillverkaren i Oxberg lite norr om Mora som även konstruerar fast min kollegas broderi så att den sitter som smäck. Ja, så Dalarna och Dala-tillverkat hela vägen rakt igenom med andra ord. Bara så vackert! Jag som älskar färg är svårt förtjust i denna röda-rosa-gröna kreation. 

Jag önskar alla en superfin torsdag! 

Vad är en bra lön?

I en av de Facebook-grupper som jag är med i och som handlar om kvinnor och ekonomi ställdes just frågan:

 "Ni som tjänar över 50 000 kronor i månaden, känner ni att arbetsbördan, ansvaret, tillgängligheten och de förväntningar om högre prestation som ofta kommer med de högre lönenivåerna är värt det hela ekonomiskt? Själv känner jag att jobbet nu tar upp hela min ork och all min energi på ett sådant sätt att jag inte orkar göra någonting när jag är ledig". 

Den frågan fick mig att tänka på ett superbra blogginlägg som jag läste för några månader sedan och som ställde just den frågan: Vad är en bra lön? 

Det var bloggen Frihetsmaskinen som bloggar HÄR (klicka) som skrev det inlägget. Läs! För det var så bra och mycket utförligare än det jag skriver i frågan i detta inlägg. Inlägget hittar ni om ni klickar HÄR. 

Hela resonemanget i inlägget går ut på en diskussion om att det hela beror på vad man förväntas göra för en viss lön på olika löne-nivåer och att detta i sin tur avgör om lönen är bra eller ej. 

Ta summan på 20 000 kronor i månaden till exempel. Jag väljer den summan för det är en summa jag har sett att många FIRE-bloggare har som mål att få ut i månaden i passiv inkomst från sina investeringar och som de planerar att kunna leva på och betala sina omkostnader med utan att behöva löne-arbeta igen. 

Är 20 000 kronor i månaden en bra bruttolön? 

Inte om jag behöver jobba heltid 40+ timmar i veckan. Då är det en super-dålig lön. 

Men skulle man däremot få 20 000 kronor i månaden utan att behöva jobba alls, som flera av FIRE-bloggarna satsar på. Ja, då är det en riktigt bra lön. En toppenlön! Tänk att få det bara. Varje månad utan att ens behöva gå till en arbetsplats. 

Sedan är det ju också så att det krävs mer av personer som vill ha högre löner. Oftast flera år på universitet för att få en högre utbildning. I arbetslivet förväntas man sedan göra en större arbetsinsats, ta ett större ansvar samt även också kanske både vara tillgänglig i större utsträckning än normalt och jobba ett mycket större antal timmar.  

Tjänar man 80 000 kronor i månaden så kanske man får vara beredd på att man förväntas jobba 65 timmar + i veckan istället för de vanliga 40. Är det värt 80 000 kr?

Det finns en väldigt intressant vetenskaplig studie som hävdar att människor med lägre lön är mer missnöjda med livet än människor med högre lön. Ju högre lön desto nöjdare och mer harmonisk kände man sig med sitt liv. Men detta var bara sant upp till en lönenivå på 60 000 kronor i månaden, efter det såg man ingen skillnad och man blev inte lyckligare av att tjäna 100 000 kronor i månaden än vad man var om man tjänade 60 000 kr.

Enligt studien är orsaken till detta att löner över 60 000 kronor i månaden ofta kräver så pass mycket av arbetstagaren att man inte längre kunde känna sig nöjd och harmonisk i sin livssituation, utan många kände istället både stress och otillräcklighet samt symptom som förknippas med utbrändhet.

Javisst tror jag att det ligger mycket i det och därför gäller det att hitta sitt gyllene medium vad gäller lön. Den skall enligt min filosofi vara tillräckligt hög så att man kan leva ett bra liv men samtidigt inte så hög så att man förväntas slita och jobba ihjäl sig för att leva upp till den höga lönen. 

Det jag vill ha sagt här är att den höga lönen inte alltid av alla kan anses vara en bra lön eftersom det kan hända att man får göra alldeles för stora uppoffringar i privatlivet för att få just den lönen. 

En del kan faktiskt tänka sig att offra hela privatlivet för en topp-lön (som de sedan aldrig har tid att njuta av) medan andra värnar om sin fria tid alldeles för mycket för att ställa upp på det och därmed nöjer sig med en lägre lön som inte innebär samma krav. Jag tillhör den senare kategorin och det är också därför jag siktar på ekonomisk frihet. 

Jag värnar om min frihet, mitt privatliv och min lediga tid och samtidigt är jag välutbildad och vill ha betalt för inte bara min nuvarande arbetsinsats utan även för det enorma arbete och all den tid det tog att  göra det som krävdes för att ta mig hit.

Jag känner mig otroligt nöjd med min situation just nu. Jag har ett akademiskt yrke där jag har både bra betalt och mycket ledighet.  Den perfekta kombinationen med andra ord. Jag jobbar inga helger eller kvällar och nätter och jag har hela 15 veckors betald semester. Vilket annat heltidsjobb har det liksom?

Vidare är jag helt prestigelös när det kommer till både yrke och karriär, säkert mycket på grund av att jag har varit hemmafru i nästan 20 år och inte behöver en yrkesroll som definierar mig eller ger mig en identitet och ett människovärde. Allt det har jag under åren lärt mig att hitta inuti mig själv utanför min yrkesroll.

Jag behöver helt enkelt ingen fin titel eller ett prestigeyrke för att kunna vara stolt och sträcka på mig och skulle till exempel aldrig vara intresserad av ett chefsjobb då jag vet att det skulle kräva en mycket högre arbetsinsats än vad jag har nu och därmed inkräkta på min fria tid alldeles för mycket. Nej. Never. 

Jag pratar ofta med mina elever om vikten att skaffa sig en bra utbildning för att sedan kunna ha ett yrke med en bra lön.

Jag uppmanar dem att försöka hålla sig borta från lågavlönade yrken som kan göra att de får ett inkomstproblem och som i sin tur begränsar deras val i livet.

Jag har fått lära mig att ju fler människor det finns som kan utföra ett specifikt jobb desto lägre är lönenivån på det jobbet och tvärt om. Yrken där det krävs högre kompetens eller specialistkunskaper är därför högavlönade och yrken som inte kräver samma höga kompetens avlönas sämre eftersom fler kan utföra det yrket.

Nu är det ju så att pengar inte kan köpa lycka men pengar kan köpa näsan allt sådant som gör människor lyckliga som till exempel tid, valmöjlighet, komfort, mindre stress, trygghet, säkerhet, hus, mat, en hälsosam livsstil samt framför allt frihet.

Ja, det här med vad som egentligen utgör en bra lön tål verkligen att fundera över.

Ha en fin onsdag! 

Något jag lägger oförskämt mycket pengar på...

är mina hudvårdsprodukter. Det är nämligen så att för flera år sedan, och efter att jag hade provat många olika sorters produkter, så hittade jag äntligen mitt go to märke, alltså de hudvårdsprodukter som passar mig och min hy optimalt.

Mina forever-five

Jag har nog varit ganska bortskämd vad gäller både kosmetik-och hudvårdsprodukter då jag alltid haft tillgång till rätt dyra och exklusiva märken till kraftigt rabatterade priser. Först under åren som flygvärdinna då vi som besättningsmedlemmar fick en riktigt fin rabatt på allt vi handlade på Tax Free, alltså rabatt på rabatten kan man säga. 

Vidare hade vi som jobbade i luften och som ofta hade stopp utomlands även våra smultronställen att shoppa på som till på exempel Dubai- och Abu Dhabi-flygplatserna i Förenade Arabemiraten. Där var alla märken extra billiga vilket gjorde att jag hade sminkväskan proppfull av produkter från bl.a. Dior, Chanel, YSL och Lancome redan i tidig 20-årsålder. Ja, bortskämd på den fronten var bara förnamnet. Jag visste i princip inte om några andra märken. LoL!

Sedan gifte jag mig med en yrkesofficer i den amerikanska flottan och eftersom den amerikanska militären har sina alldeles egna skattefria affärer på alla sina baser där priserna alltså är kraftigt reducerade i jämförelse med priserna i vanliga butiker så har jag sedan även fortsättningsvis haft tillgång till märkeskosmetik-och hudvård till extremt förmånliga priser. 

Vidare är det märke som jag använder amerikanskt och därför förstås lite billigare att inhandla i USA än i övriga världen. Ungefär som det är med Ralph Lauren och Tommy Hilfiger, som ju är rätt billiga märken i USA och kan inhandlas till skratt-priser på outlets, samtidigt som de är extremt dyra här i Europa.

Men nu här i Sverige har det blivit lite knepigare att handla mina hudvårdsprodukter till ett pris som skulle kunna anses bra, och ordinarie pris blir superdyrt, så det blir till att vänta in kampanjer och reor. Men priset svider, trots REA, och speciellt nu när jag försöker spara så mycket som möjligt. Jag har funderat på att försöka byta märke men har inte lyckats hitta något lika bra.

Jag har dock budgeterat för mina hudvårdsprodukter, som för övrigt går under kategorin förbrukningsvaror tillsammans med andra hygienartiklar och hushållsartiklar. Och det är viktigt att komma ihåg att en budget är inte en begränsning eller ett förbud mot att köpa specifika saker utan tvärtemot så är en budget samma som permission to spend. Alltså en planerad budget-post och utgift. Som tur var så är den utgiften inte återkommande varje månad för till exempel så räcker serumet i ca. 7-8 veckor.

Har ni något som ni regelbundet lägger oförskämt mycket pengar på? 

Något som ni helst skulle vilja slippa lägga så mycket pengar på men gör det ändå för att det är svårt att leva utan?  

Jag blev inspirerad att skriva detta inlägg efter att jag hade läst ett liknande inlägg på den supertrevliga och informativa bloggen Två Månadslöner som ni hittar om ni klickar HÄR och där bloggaren hade skrivit om hur mycket pengar hans fru lägger på kosmetika och ansiktskrämer. 

Kul inlägg av Två Månadslöner och speciellt för oss andra som också bloggar lite om ekonomi och sparande. För tänk vad kostnaderna kan dra iväg om man inte passar sig. Tack för den inspirationen! 

Ha en superfin tisdag! 

Lax med broccolimos

I lördags kväll lagade jag lax i ugnen med broccolimos och det blev så underbart gott! 

Härliga smaker. 

Väldigt LCHF by the way. 

Jag gillar alltid att citron-peppra laxen rejält innan jag lagar till den, men det är en smaksak. 

Klicka på Philadelphiaost smaksatt med örter & vitlök. 

Jag köpte frusen broccoli och kokade den i lite flingsalt i ca. 5 minuter. Sedan hällde jag av vattnet i ett durkslag. Först stampade jag broccolin men en potatisstamp och sedan rörde jag i samma sorts Philadelphiaost som jag klickat på laxen, samt lite vispgrädde för att få i lite vätska. Sedan tog jag fram elvispen och vispade blandningen tills den fått konsistensen av en fluffig mos. 

Gräddas i ungen på 225 grader i ca. 20 minuter. 

Mums, mums....Den här rätten ska jag absolut göra igen. 

Broccoli-moset gör sig även bra i sig själv till vilken grillad köttbit som helst i sommar. 

I dag är det måndag och nu är det bara två och en halv vecka kvar tills vi går på sommarlov. 

Ha en toppenfin dag! 

Städdag på fäboden

I fredags åkte jag upp till fäboden norr om Orsa för att hjälpa mamma & pappa att storstäda och ställa iordning stugan inför sommaren. Det var så roligt och det blev så fint när alla fönster var putsade och huset dammat, dammsuget och skurat. 

Jag tog hem ett par trasmattor som jag skall tvätta och så återstår det bara att köpa pelargoner till fönstren och så är det sommarfint! 

Vi fikade och åt lunch ute i solskenet och det var riktigt varmt. 

Det var så mysigt att spendera dagen med mamma och pappa fastän på Corona-avstånd. Mamma har bruten högerarm (syns lite i bild) och pappa är knäopererad och går med krycka, så det kändes riktigt bra att kunna få hjälpa till att få i ordning stugan där de tillbringar så mycket tid och nästan hela somrarna. 

Min härliga Dalaskog. 

Våren har bara kommit till vitsippe-stadiet här. 

Lando-promenad-stigen där vi går nästan varje dag börjar bli så där härligt skir-grön. 

Ha en riktigt fin söndag! 

Jag bröt mot mitt köpstopp!

Japp, det gjorde jag. Jag såg den här klänningen hos Jumperfabriken och ramlade av vagnen där och då. En riktig klädklenod i mina ögon. Blue-on-blue och sitter som smäck. En riktig keeper och i härlig kvalitet så jag kunde absolut inte låta bli. Jag trodde inte att den här klänningen ens fanns...så underbar är den. 

Jag gillar också modellen som det är lite 40-tals stuk över. Det här blir en klänning som jag kan ha resten av livet. Och färgen, färgen, färgen...jag faller alltid för blått. 

Hur känns det att bryta mot sitt eget köpstopp? Jag hade ju inte tänkt att göra det men i det här fallet känns det faktiskt OK eftersom jag varit så stenhård i övrigt. 

 Jag har ju också Mari-Kondo rensat i garderoben och känner att den här klänningen kommer att fylla sin funktion. Dessutom tog jag den på faktura för att gardera mig om jag skulle ångra mig. Men efter att ha provat den många gånger till olika skor och koftor och kavajer och jeansjacka, och verkligen funderat och känt efter så har jag bestämt mig att den får stanna. Den är så mycket jag och den sitter så bra och är så skön. Det känns nästan som om att man går runt i ett nattlinne när man har den på sig, alltså den där sortens nattlinne av allra mjukaste och skönaste sort.

Vad händer annars då? Jo nedräkningen inför sommarlovet har börjat med allt vad det innebär. Jag ska sätta betyg i engelska på ca. 200 elever och det ligger ett enormt arbete i enbart den uppgiften. Det måste bli rätt. Som tur var har jag sett till att ha mycket betygsunderlag för att gardera mig.

Vidare ska jag också få lite hjälp i form av ett par extra ögon. Jag har varit VFU-handledare för en blivande lärare i engelska som nu är färdigutbildat i just det ämnet och han skall sitta med och få tycka lite utifrån betygskriterierna. Vidare känner han eleverna rätt väl eftersom han varit med i klassrummet rätt så länge nu. I slutändan är det ju ändå jag som avgör men det är skönt att ha någon att bolla med. Dessutom blir det ett fantastiskt övningstillfälle för honom inför sin kommande lärarroll.

Jag har också lagat lite för mig nya maträtter som är LCHF. Jag försöker att ta bort allt socker från min diet och i veckan gjorde jag en gratäng på köttfärs, riven cheddar & mozarella, och smörstekt vitkål. Allt detta fick sedan åka in i ugnen i ca. 15-20 minuter tills det fått färg. Det blev supergott!

Ha en fin torsdag! 

Hoppas ni är lediga. 

Passa er för Fula Gubbar!

Ja, det har man minsann fått höra som barn och jag tror att det fortfarande är något som många föräldrar  uppmanar sina små söner och döttrar. 

Med Ful Gubbe menar man en ful farbror som gör olämpliga saker med barn, vad exakt fick man inte veta, i alla fall inte på den tiden då jag var barn och gick runt och passade mig för Fula Gubbar. 

Jag minns speciellt en incident som inträffade när jag var i 6-årsåldern. Vi bodde i ett av Moras hyreshusområden alldeles vid Dalälven och min jämnåriga bästis och jag lekte bakom Konsum, som Coop hette på den tiden, och som låg vid vägen i utkanten på området. 

Helt plötsligt kom det en bil rullandes sakta förbi oss. Mannen som körde bilen tittade på oss hela tiden som han passerade och log innan bilen försvann runt hörnet. Efter någon minut kom bilen sakta farandes tillbaka och farbrorn som körde stannade bilen med motorn på och öppnade upp bildörren och erbjöd oss godis om vi ville kliva in i bilen och följa med på en biltur. 

Min sötsugna kompis som tyckte att det lät som ett enastående erbjudande tog genast ett kliv mot bilen, men samtidigt som farbrorn sträckte ut sin arm för att ta tag i min kompis så grabbade jag tag i hennes jacka och använde momentum av nedförsbacken till det dike vid vägen där jag stod för att få iväg henne från farbrorns greppande rörelse. 

Därefter tog jag henne i handen och sprang. "-Det är en ful gubbe!", skrek jag och jag minns än i dag att jag var så rädd att hjärtat bultade som om att de skulle hoppa ur kroppen vilken sekund som helst.  Det var en händelse som satte spår och jag minns den fortfarande som igår och jag ryser. Vad hade hänt om vi följt med farbrorn som lockade oss med godis? Det får vi aldrig veta och det vill jag inte heller veta. 

Det jag tydligt kommer ihåg från händelsen är den enorma varningsklockan som bara ekade i huvudet, den starka intuitiva känslan av att något inte stämde och att vi därför borde vända oss om och springa därifrån så fort benen bara bar.

Nu i min lärarroll pratar jag alltid med alla mina klasser om just denna intuitiva känsla om att något inte är som det skall och vad enormt viktigt det är att alltid lita och agera snabbt på den känslan. Om något känns fel, ställ er upp och spring! No matter what! 

Men nu är det ju så att de flesta Fula Gubbar sällan kommer i bil och lockar med godis, nej, de kamouflerar sig i stället bland helt vanliga människor och inte så sällan i roller, yrken och situationer där de har obegränsad tillgång till barn och ungdomar samt kollegor och föräldrars fulla tillit. 

Sedan har vi dilemmat med Fula Gubbar och speciellt när de ser ut precis som oss själva och verkar hur normala och trevliga och sympatiska och välklädda som helst. Felaktigt tror vi att det bara är barn som tror att Fula Gubbar är fula till utseendet. Att de skall vara otvättade och ovårdade med fett hår och fula kläder. Men så är inte är fallet, för guess what?! Det tror vi vuxna också! Vi låter oss luras av en ofta välputsad fasad. 

Så hur kan vi då identifiera dessa Fula Gubbar? Som tyvärr även ibland kan vara kvinnor. Det kan vi inte, i alla fall inte till utseendet för de kan vara vem som helst. Men det finns varningstecken och det gäller att vara uppmärksam för vi tenderar att inte vilja se, att inte vilja tro, att inte vilja inse att en alldeles trevlig och vanlig person i vår närhet kan vara en förövare. 

Vi är många lärare som har varit på föreläsningar om grooming, alltså hur män lockar till sig minderåriga och sedan utsätter dem för sexuella närmanden och övergrepp. Jag har skrivit om det förut i ett blogginlägg som man hittar HÄR. 

Jag har skrivit om till exempel Alexandra-mannen som lockade till sig flickor genom att bli deras goda vän och vinna deras förtroende men bara för att sedan utsatta dessa flickor för oerhörda sexuella övergrepp. Men det hela började med att flickorna hittade någon som lyssnade på dem och de fick omtänksamhet och uppmärksamhet och någon som verkade bry sig om deras problem. Någon som visade sig vara ute efter något helt annat än vad man skulle kunna tro. 

Men trots all denna utbildning vi vuxna får i detta är det många som lever i total naiv blindo och förnekelse om vad som sker mitt framför ögonen på dem. De låter därför bli att agera eller säga något när de känner att något inte är som det ska, för så kan det ju bara inte vara, och förresten så vill man ju inte ställa till något. 

För det kan ju inte vara så....Han är ju så snäll och så trevlig och han ville ju bara hjälpa till och stötta och vara omtänksam....Men det är i själva verket bara ett väldigt utstuderat tillvägagångssätt för att vinna tilliten och komma nära dessa barn, ofta genom att också helt avväpna vuxna som inte anar någonting. Vi blir lättlurade, just för att Fula Gubbar inte ser fula ut på utsidan. 

Det allra viktigaste är att man lyssnar på sina inre varningsklockor. Ringer de på som bara den så har vi vuxna ingen som helst ursäkt för att inte agera kraftfullt. Men tyvärr låter alldeles för många bli. 

Här är några varningssignaler som man kan checka av och som ofta stämmer in på människor som begår övergrepp mot barn och ungdomar: 

Kom ihåg att den viktigaste uppgift vi har som vuxna är att skydda våra barn.

Ha en fin onsdag!