My biggest WHY F.I. - Working in a toxic workplace

Innan jag glömmer det samt för att spara länken åt mig själv: HÄR hittar ni ett väldigt bra inlägg av bloggaren Från Kronan till Miljonen som satsar på att gå i pension vid 40 års ålder och sedan leva på ca. 32 000 kronor i månaden på direktavkastning från sin aktieportfölj resten av livet. 

Alltså jag blir bara så taggad längs min egen resa mot Avfart Frihet när jag läser sådana inlägg. Verkligen inspiration av bästa sorten! Jag får liksom lite extra vind i seglen och blir beredd att ge upp så mycket mer för att ta mig dit så snabbt det bara går. 

Nu är det ju absolut inte så att jag själv planerar att gå i pension vid 40 års ålder, mest förstås för att jag ju redan passerat 40 med råge, men också för att jag började löne-arbeta när jag var 40 år efter att ha varit hemmafru och hemma-mamma i nästan hela mitt vuxna liv. Men jag satsar på att kunna klara mig helt utan att behöva en lön från ett jobb inom bara några få år. 

Jag vill vara helt oberoende. Helt själv-försäkrad och helt fri. Det handlar absolut inte om att jag inte gillar mitt jobb (jag har världens bästa jobb) utan helt och hållet om frihet samt om att jag vill all äga min egen tid. När den dagen är här kommer jag däremot inte att ha 32 000 kronor i månaden som Från Kronan till Miljonen-bloggaren, men om allt går som jag planerar så kommer jag att kunna täcka alla mina levnadskostnader varje månad i alla fall. 

Den allmänna pensionen och tjänstepensionen som jag har ackumulerat i Sverige under åren jag jobbat och som jag kan plocka ut senare i livet när jag uppnått pensionsålder är minimal (typ strax över summan av en garantipension) eftersom jag inte har bott i Sverige i så många år, men den blir ett litet trevligt tillskott i kassan när den dagen kommer. Jippi! Silver lining, typ...

Det här med att vara ekonomiskt oberoende, eller ekonomiskt fri som jag gillar att kalla det, handlar absolut inte som många felaktigt tycks tro om att ha ett överflöd av pengar och om att kunna leva lyxliv i sus och dus. Nej absolut inte. Det handlar om att inte behöva lönearbeta för att ha råd med sina levnadskostnader (Och ju lägre levnadskostnader man har desto snabbare kan man bli ekonomiskt fri). 

För mig handlar det om trygghet men kanske allra mest om frihet och framför allt om att alltid kunna bestämma själv och om att aldrig behöva göra något eller befinna mig i en situation bara för att jag är beroende av pengarna. Aldrig behöva gilla läget. Det fick jag klart för mig efter att jag blivit utsatt för grov arbetsplatsmobbing av en mellanchef på en före detta arbetsplats. Jag skall aldrig någonsin igen så länge jag lever behöva stå ut med något sådant bara för att jag har räkningar att betala. Aldrig behöva stanna på en så kallad toxic eller abusive workplace. 

Nej, man behöver ett så kallat F**K YOU konto så att man kan säga precis så till en chef som behandlar en så illa och sedan bara ställa sig upp och gå utan att tveka eller vända sig om. Nu var min situation så grov att jag sa upp mig på stående fot och slutade omedelbart utan att veta vad jag skulle göra sedan, och det var väldigt skrämmande eftersom jag var ensam med två barn och ett hus, men jag visste i alla fall att jag inte ville jobba för sådana undermåliga och genom-elaka människor. Det var emot min värdighet. Så det fick bära eller brista, och först brast det, rejält kan jag säga, och så brakade jag in i den berömda väggen så det small om det, men sedan började medvinden blåsa till min fördel och nu har jag ett jobb med en månadslön som är exakt dubbelt så mycket som lönen från den arbetsplatsen. 

Det jag har lärt mig av det hela är att vi har två val när livet krisar: Att lägga oss ner och dö, för det kan kännas som ett bra alternativ vill jag lova, ELLER ställa oss upp och fortsätta gå. Jag valde det senare och vill bara säga...The Moment We Stand....Där i ligger valet att leva vidare med stolt hållning. 

Men visst har jag fått men av det som inträffade för drygt åtta år sedan (och jag har bloggat om det många gånger, ett sätt att bearbeta det) men det blev också katalysatorn till den resa jag är på nu. Resan mot Avfart Frihet med målet att bli helt ekonomiskt fri. Mitt absoluta WHY F.I. (F.I.=Financially Independent). 

Precis så här är det! 

Man kan drabbas på värsta sätt av en toxic and abusive workplace, 

och det sitter i länge. För det är faktiskt ett trauma. 

I vår innan mina 9:or slutar skall jag ha en hel lektion i hur man kan bli ekonomiskt fri, med power points och graffer och allt. Och om de bara förstår och undviker skulder och börjar när de är riktigt unga med att spara och investera så kan de bli hur rika som helst. 

Jag tänker väldigt pedagogiskt och med ett språk som alla förstår bevisa för dem att man inte behöver komma från en rik familj eller ha en examen i ekonomi eller vara högutbildad och extra kunnig på något sätt för att bli rik. Jag skall lära dem att helt vanliga människor med helt vanliga jobb och löner kan bli ekonomiskt fria om de bara vill. Tänk om någon bara hade talat om det för mig när jag var ung. 

Jag tycker faktiskt att det är superkonstigt att det inte finns några direktiv i Skolverkets läroplan om att man skall lära unga människor om privatekonomi på ett riktigt grundligt sätt, för det är ju Life Skills på allra högsta nivå att kunna ta hand om sig själv ekonomiskt. 

Jo, i hemkunskapen får man prata lite om budget har jag förstått, men that's it! Inte ens på matten talas det om sparande, investeringar eller om världens åttonde underverk: Ränta-på-ränta. Bara så snopet. Men i Sverige lär vi inte våra unga så många Life Skills i skolan minsann, inte ens att det bara hör till vanligt hyfs och fason att man skall ta av sig kepsen vid matbordet till exempel. Och ändå har skolan ett kompensatoriskt uppdrag... men jag skall då i alla fall lära mina elever hur de kan bli miljonärer. 

Ha en riktigt fin lördag! 

Lunch-date

På torsdagar har jag rejält med så kallad "vit tid" mitt på dagen och idag tog jag vara på den tiden på bästa möjliga sätt och lunchade med döttrarna hemma i Emilias & Philips fina lägenhet mitt i centrala Mora. Lunch-date i världsklass! Så mysigt att träffa båda döttrarna och så skönt att inte alltid äta ute, speciellt i dessa tider. 

Jag hade provat ett alldeles nytt recept på en taccogratäng som ni hittar HÄR och som jag levererade hem till Emilia i morse före jobbet. När jag åkte från skolan ringde jag till henne och hon fick stoppa in den i ugnen så den var klar när Bella och jag kom dit. Till den åt vi en riktigt fräsch grönsallad. Bara så smarrigt och superlätt att tillaga, precis som det ska vara när livet är fullbokat med så mycket annat. 

Ett litet tips: Toppa philadelphiaost- och creme fraiche lagret med rikligt med sönder-smulade taco chips innan du lägger på den rivna osten.  

Tacogratäng - den skall jag absolut göra igen. Så smarrig! 

Efter lunchen åkte Bella och jag och matade hästarna. 

- 13 C i dag. 

Brrrrr......

Ha en riktigt fin eftermiddag. 

Attraktionslagen

För någon månad sedan gjorde jag ett blogginlägg om vårt hem i Tampa, Florida som man hittar om man klickar HÄR, ett blogginlägg som satte igång en metod och process som jag använt mig av många gånger förut. En metod som många synd nog (för dem själva) är skeptiska mot men som jag vet fungerar, på riktigt alltså, nämligen attraktionslagen. 

Jag har använt attraktionslagen genom åren för att dra till mig både det ena och det andra, till exempel jobb, livsstil, parkeringsplatser på överfulla parkeringar närmast ingången, en stycke villa, en beach cottage, lösningar på knepiga situationer, något plagg, och till och med en specifik äkta man en gång i tiden (men det kom jag på långt efteråt LoL!), bland många, många andra saker. Inga saker eller situationer är för stora eller små. Prova får ni se! 

På några av bilderna från vårt hem i Florida fanns en av mina favoritdukar, en vacker duk i rött och gult med ett mönster av bin på. En duk som jag hade köpt i en fransk affär som säljer vackra tyger och inredning från Provence. Jag skall tillägga att jag fullkomligt älskar allt med bin på: Glas, kuddar, tyger, porslin etc. Ja, och den där duken var en riktig duk-klenod i mina ögon. Riktigt lalalovely. 

I alla fall så kom jag på att jag inte hade sett till den där duken sedan vi packade ner hela vårt bohag i Florida och flyttade till Japan. I Japan såg jag heller inte till duken och tänkte kanske en tanke vid något tillfälle om att den hamnat med de saker vi hade lämnat kvar i förvar i Florida (eftersom vi visste att vårt nya hem i Japan skulle vara så mycket mindre än huset i Florida). 

Nu, efter inlägget om Florida-huset, insåg jag alltså att duken var försvunnen varpå jag satte igång ett febrilt letande där jag plöjde igenom kartongvis med textilier och hittade en massa gamla godingar, utom duken. Jamen, vart sjutton tog den vägen?!!  

Det låter så trivialt att tänka på en duk, jag vet, men eftersom den tillhör mina absoluta favoritägodelar (YES, I am a low maintenance woman) så kunde jag inte släppa undrandet. Jag fokuserade på duken....Komsi, komsi......och jag skall tillägga att jag inte har nämnt det för någon. Inte en själ. Inte pratat om det högt ens. Bara undrat och undrat och tänkt. För ingen i min närhet här kommer ändå ihåg duken och flickorna var nog för små när vi bodde i Tampa för att komma ihåg en viss duk. 

Men vad händer?! Jo, för ett par veckor sedan kom äldsta dottern hem från San Diego och hade duken i resväskan. Underbart! Hennes pappa hade av någon anledning tänkt tanken att skicka hem den duken till mig i Sverige. YES! Det är attraktionslagen i ett nötskal. Tack! Tack! Tack till Universum! 

Attraktionslagen är i mina ögon helt underskattad och jag tycker verkligen att fler borde använda sig av den. Jag vet många som gör det redan utan att de faktiskt är medvetna om det, för så gjorde jag halva livet innan jag visste vad jag gjorde. Folk runt omkring mig trodde att jag var född med en enorm tur bara. 

De som använder attraktionslagen framgångsrikt utan att vara medvetna om det handlar främst om personer som sätter upp mål och som sedan visualiserar sina mål och tror så benhårt på att det skall bli som de önskar att de går runt och är lyckliga och tacksamma för hur det skall bli och så händer det! Det är nämligen så att det vi fokuserar på i livet, smått och stort, växer och det vi konstant tänker på dras till oss. Det är inget hokus-pokus. Det är Newtons lag. Det är kvantfysik. Attraktionslagen. Universums lag. The Secret. Det viktiga är att vara tacksam innan det inträffar, men det krävs ju också att man är fullt på det klara att det man vill ha i livet kommer att infinna sig, och det är det som är hemligheten med det hela. 

Några varnande ord dock: Universum kan inte urskilja om det du konstant går runt och tänker på och visualiserar är sådant som önskar i ditt liv eller sådant du rädd för och skyr. Därför är det oerhört viktigt att ta full kontroll över sina tankar och bara fokusera på det man vill ha, annars dyker det du inte vill ha upp i ditt liv. Tro mig! Det har jag absolut råkat ut för. 

Jag vet att det kan vara svårt i vissa situationer att vända negativitet till något positivt, men då får man faktiskt lov att stänga in sig i sin egen bubbla ett tag och tänka tankar av tacksamhet. Prova det! Det är nämligen så att det är omöjligt att känna sig nedstämd eller orolig om man fokuserar på allt man är tacksam över. Precis som när man djup-andas. När man sätter sig ned och djup-andas lugnt ända ner i magen så försvinner oron. Det räcker med 5 minuter om dagen. 

Gör så här: Dra in luften genom näsan. Sakta och länge. Andas ända ner i djupet av magen och börja sedan lika lugnt och sakta släppa ut luften genom munnen. Upprepa i 5 minuter varje dag. 

Jag skulle kunna skriva ett jättelång blogginlägg om detta, men rundar av med att jag är så innerligt tacksam och glad över att min favoritduk dök upp igen efter så många år på internationellt vift. 

Ha en underbar dag! 

Så lätt!

 Jag köpte två påsar frusen broccoli på ICA för 20 kronor, och vad kan man då göra med det? 

Jo, super-smarrig broccolimos, och det krävs bara tre ingredienser: 

Ett paket frusen broccoli 

En Philadelphia ost med vitlök- & örtsmak. 

En grönsaksbuljong tärning.

Detta blir ca. 2-3 portioner.

Vill man göra lite mer kan man använda två påsar frusen broccoli och bara dubbla receptet. 

Gör så här: 

1. Koka broccolin i lite salt i ca. 7 minuter tills den är riktigt mjuk. 

2. Häll av vattnet.

3. Lägg i Philadelphia osten och smula ned grönsaksbuljong-tärningen. 

Mosa och rör om lite med en potatisstamp. 

4. Ta fram elvispen och vispa moset på hög hastighet tills det blir riktigt fluffigt. 

Ett litet tips: Lägg en köks-handduk över halva kastrullen för att undvika att bli nedstänkt.

Färdigt!

Gott till kyckling, fisk eller grillat kött. 

Enjoy! 

Det här med mat...Jag älskar att äta mycket mer än vad jag gillar att laga till själva maten. Det har inte alltid varit så. Jag har verkligen tyckt om att laga mat förr om åren när jag inte jobbade utan var hemmafru och hemma-mamma. Då hade jag nämligen all tid i världen att vara kreativ och att leta upp bra recept och verkligen planera och inhandla goda råvaror, och sedan lugn och ro att laga till allt. Jamen tänk vad annorlunda livet är när man har all tid i världen och inga som helst måsten eller stress. 

Nu är jag bara stressad och trött och då skall det där med maten vara så okomplicerat som möjligt. Det skall gå fort och det skall vara lätt och samtidigt nyttigt. Ja, och därför älskar jag att göra broccolimos till exempel. Till det äter vi gärna grillad kyckling. Ett annat snabbt, lätt och billigt recept där man typ bara sätter ihop maten är min signatur-rätt Gorgonzola Lax, och det receptet hittar ni om ni klickar HÄR. 

När man vaknar klockan 5:00

 ...fast det är lördag! 

Ja, vad gör man då? 

Ligger i sängen och lyssnar på nattens nyheter, svenska och amerikanska, läser i Martina Johanssons nya bok Hormonstark som förresten är smockfull av fantastisk spännande information och aha-upplevelser (läs den!), och tittar på ett dubbelavsnitt av Dr. Phil. 

Sedan gick jag upp och tände lite ljus och mysbelysning och lagade till en smarrig lördagsfrukost. 

Lördagsfrukost. 

Sedan dammsög jag överallt, för det måste man göra ofta när man har hund :- ) 

...och så flyttade jag tillbaka Monsteran som har fått bo i ett av gästrummen till förmån för julgranen sedan mitten av december, och så var ordningen återställd igen. Så skönt! 

Min fina hibachi som jag har köpt i en antikaffär uppe den vackra bergsbyn Nikko i Japan och släpat med mig ända hem till Sverige. 

Vad gör man med en sådan egentligen, om man inte eldar i den som japanerna gör? Jo, man kan ha en stor och bångstyrig Monstera i den till exempel. Jag har även sett att man har satt en rund glasskiva över och haft den som bord. Eller gjort som min väninna på Hawaii som har den precis innanför dörren och förvarar familjens flip-flops och sandaler i den. Smart och snyggt förvar. 

Jag älskar Japan och jag älskar mina minnen därifrån. Det är som om att de berättar the story of my life. Den lilla hibachin till höger som står i bokhyllan fick jag av mina japanska vänninor när jag skulle flytta från japan. Den är också så fin och ett riktigt kärt minne förstås. 

På tal om minnen så är jag svårt förtjust i hem där inredningen och prydnadssaker berättar historien om de som bor där. Kommer man hem till militärfamiljer eller diplomatfamiljer till exempel så brukar man ofta se exakt i vilka länder i världen de har varit stationerade i baserat på heminredningen. 

Mitt eget hem till exempel har en salig blandning av typiska möbler, prydnadssaker och textilier från Dalarna, Japan, USA, Spanien och Italien eftersom det är där vi har bott och då har det blivit naturligt att vi har utrustat våra hem där med lokal inredning och annat smått och gott. Tänk svensk Dalahäst möter Japansk Fukagawahäst typ :-)

Väldigt kul, men då blir det också så till slut att hela ens hem utgör nostalgi som man kan ha svårt att vara utan eller göra sig av med. Nej, det blir till att trycka in precis allt för att man skall känna sig hemma, vare sig det får plats eller ej. 

Ändå ser jag inte mig själv som ett dugg materialistisk, för det är inte det som det handlar om. Det är minnena och livet. Alla platser, möten och vänner. Det är svårt att förklara. Men jag försöker ändå att hålla det ganska avskalat och stilrent för att få ro i själen. Jag skulle aldrig ens kunna bo i en massa plotter. Jag kan inte tänka om det är rörigt. 

Ordningen återställd. 

Ha en riktigt fin lördag! 

Man ska inte oroa sig...

...för vinter blir det alltid. 

I alla fall på den här breddgraden i vårt avlånga land. 

I morse innan jobbet var Lando och jag ute och pulsade i ett snödjup på upp till ca 40 cm på sina ställen. Ja, det kändes faktiskt som en riktig work-out när jag tog den vanliga morgonrundan. Det kallas nog snow-pulsing på engelska kom jag så kluringt på :-) För jag fick verkligen upp pulsen rejält.

Dagens sjöutsikt

Sedan bar det av hemåt och av med vintermunderingen och på med jobbkläderna och så iväg till skolan för att sitta där alldeles ensam i ett klassrum och undervisa elever via TEAMS, vår digitala plattform. 

What-I-Wore-to-Work: 

Vit blus med volangkrage och beige ulltröja - Esprit

Mina absoluta favorit-jeans - Donna Karan DKNY

Röd täckjacka - Didrikson 

Chelsea boots med hålmönster - Vagabond

Vi lärare får göra våran planeringstid samt delta i möten på eftermiddagen hemifrån. Men all digital undervisning måste ske på plats i skolan. Där vi träffar resten av kollegiet och använder samma personalutrymmen. 

Jag har inte riktigt förlikat mig med varför det är så ännu men har nu förstått så mycket som att FHMs rekommendationer om att alla som kan skall jobba hemifrån när det går alltså inte gäller yrkeskategorin grundskolelärare. Vi måste alltså åka till jobbet, sitta i en tom lokal och jobba digitalt. Note to self: Bite the bullet. Just do it! 

Nu till något trevligare än covid-anpassningar...Vi har äntligen fått fina namnskyltar på jobbet, och med magnet på baksidan vilket är toppen. Jag tycker att de blev så fina. 

De vi hade innan var något man fick skriva ut själv från datorn och sätta i en billig plasthållare med säkerhetsnål. Ja, typ sådana man får när man är på konferens över en dag någonstans. Behöver jag säga att ingen använde dem. 

Mora i vacker vinterskrud. 

Kyrkan och Zorngården. 

Ha en riktigt fin dag! 

I dag är det äntligen fredag. 

Verkligen? 

Håller med!

Jag hade inte sagt det bättre själv, men precis så här är det. Den här läraren (som sa det som står ovan) nailed it! Man öser och öser ur sin egen energikälla hela dagen och har ständigt människor omkring sig som man både leder och ansvarar för. 

Dessutom står man för agendan och föreställningen, varje dag, inte undra på att man bara vill sätta på sig pyjamasen och krypa upp i mysfåtöljen och inte se en enda människa, förutom de allra närmaste, när man kommer hem. Vidare känner jag att det faktiskt tar ett bra tag att varva ner efter en dag på jobbet. 

Jag tänker att jag måste sänka ambitionsnivån på lektionsplaneringarna lite med tanke på att vi faktiskt idkar både fjärr- och hybridundervisning simultant. Jag måste släppa taget....För hjärtat slår snabbt, tankarna rusar och jag har svårt att komma till ro. 

När jag väl har somnat så drömmer jag om hur allt blir fel i TEAMS (den digitala plattformen vi använder) och hur jag blandar ihop allt och hur eleverna inte kan se lektionsmaterialet etc...Ja, milda makter. De är sådant här man bränner ut sig av. Been there, done that. Jag känner igen varningssignalerna. Nu gäller det att vandra varsamt.

Jag drömmer mig bort till en annan plats. Ett annat liv. Ett annat upplägg...Just nu känns det nödvändigt att skippa allt det där med mindfulness och om att leva i nuet. Nu är det verklighetsflykt som gäller. Det är en skydds-mekanism. 

Jag vaknade klockan fem i morse och konstaterade att vi har fått över en decimeter snö i natt. Det blir till att skotta fram bilen innan jag kan åka till jobbet. 

Nu kommer vintern med basta och medan alla smått fanatiska vintersport-människor, som tenderar att dras till och bo här i Dalarna, jublar av lycka så längtar jag bara till palmer, sol, en vit sandstrand och ett turkosblått hav. Jag är så mal-placerad här tänker jag samtidigt som jag skriver upp platser som Hawaii, Kalifornien, Spanien, Italien, Grekland och Florida med stora bokstäver i min Beställa-Livet-Bok. 

Ha en riktigt fin torsdag!

Måndagsångest

Söndag morgon körde vi en repris av lördagens äggröra till frukost, för den blev ju så supergod. Massor av gurkmeja, chilipeppar, rökt skinka, blandat bladgrönt, riven ost och så lite vitpeppar på det. 

Jag bryner alltid på skinkan och chilipepparn i stekpannan innan jag häller på äggblandningen, och jag häller alltid i en skvätt 40%-ig grädde i äggröran när jag vispar ihop äggen med kryddorna. Den rivna osten och bladgrönt vänder jag försiktigt allra sist när äggröran nästan är färdig. Mums, mums! 

På söndag eftermiddag kom Bella, Emilia & Philip på middag, och eftersom jag varken hade dem här till julen eller nyår då de var i Kalifornien, så slog jag till på en riktigt god oxfilet-middag. 

Medan jag lagade iordning maten pratade jag med Pernilla i Boston på Facetime. Det var så trevligt att få höra lite nyheter från hennes hörn av världen, och jag är så glad att vi är vänner. Hon förstår nämligen mig och min situation som få. Hon kan relatera för hon känner till både livet i USA och livet på mindre ort i Dalarna, och sådana själar växer inte på träd minsann. 

Det är så väldigt roligt det där med att jag har fått kontakt med Pernilla....Vi gick faktiskt på samma gymnasium, men kände inte varandra då, trots gemensamma vänner. Pernilla hittade mig genom min blogg som hon började läsa efter det att hon hade flyttat till Boston där hon nu bor med man och barn. Bara så kul, och vi träffades senast i höstas då hon kom hem en sväng för att titta till sina föräldrar som bor kvar här i Mora. 

Jag gjorde helstekt oxfilet och den blev så otroligt bra. Jag fick till köttet helt perfekt. 

I love it when that happens! 

Alltså...Jag tycker att mat skall vara både en fröjd för ögat och för smaklökarna. 

Sedan är det ju det här med dukningen som jag är så förtjust i att lägga lite extra tanke och energi på. Det finns nämligen nästan inget som gör att man känner sig så extra välkommen som en vacker dukning. 

Nu är det måndag igen och i morse kände jag verkligen att jag mycket, mycket hellre hade velat stanna hemma än att gå till jobbet. Jag hade verkligen inte lust. Det här med att ha elever i klassrummet och on-line samtidigt lämnar mig nästintill utmattad. Jag blir otroligt stressad av det. Jag önskade så innerligt att jag hade uppnått F.I. redan och hade kunna göra vad jag ville med min dag istället för att åka till jobbet. Drömmig tanke.....

För mig är det ovanligt att känna så angående jobbet, trots att jag siktar på att kliva av ekorrhjulet snart. Jag har nämligen världens bästa jobb, men det jag känner nu signalerar absolut onekligen något, och jag har inte riktigt kommit på vad....Men det kommer nog. 

Ha en riktigt fin måndags kväll!

Varm Kram

När vartenda dammkorn syns...

I morse vaknade vi till en strålande sol, en klarblå himmel, gnistrande snö och -18C. 

Till frukost blev det en härlig äggröra med chili, skinka, bladgrönt och en massa gurkmeja. 

Efter en rask promenad med Lando i solen kände jag att det var alldeles för kallt för att vara ute och bestämde mig för att gå hem och dansa ut julen en gång för alla. Det skulle ju ha gjorts i onsdags egentligen men jag var alldeles för trött för det efter jobbet.

Solen lyste in i huset på så sätt att vartenda dammkorn syntes, ett tillfälle som jag absolut inte fick missa helt enkelt. Hela eftermiddagen jagade jag damm och städade och damm-torkade varenda pryl. Bara så härligt att först få plocka bort julen och sedan göra riktigt grundligt rent överallt. 

Jag dammade alla mina blåa porslinsbollar. Här samlas damm minsann. 

Vart kommer allt damm ifrån? Jösses! 

Den härliga färgglade glasskålen från Venedig (som matchar mina tulpaner:-) fick sig även den en grundlig rengöring och sedan damm-torkade jag varenda Murano glaskaramell som låg i den.  

Haha..det var den enda sortens godis som våra barn fick köpa när vi bodde i Italien. Det är (nästan) sant. Varje gång vi kom till Venedig fick de gå in i glas-karamell affären och välja ut ett några karameller var. De tyckte att det var jättekul. 

Sedan tacklade jag båda bokhyllorna och allt som finns i dem....

Jag älskar mina mahogny-bokhyllor som jag har ropat in på en antik-aktion i Japan. 

Det här med att arrangera saker i en bokhylla så att det blir bra är knepigt tycker jag. 

En konst faktiskt. Det måste bli balans och det kräver många omtag. 

Man vill ju inte att det skall se för mycket ut samtidigt som man vill ha plats för allt. Men idag blev jag riktigt nöjd med resultatet. Framför den här bokhyllan har julgranen stått och nu skall jag ställa tillbaka den stora fina Monstera-växten som kommer att täcka en del av nedre delen. Det blir fint.  

Jag var en stor fan av Prinsessan Diana i mina yngre år och har en fin uppsättning med böcker om henne. De är fantastiska att bläddra i och inte minst boken som heter Dressing Diana som är full av detaljerad information om och vackra bilder på hennes kläder, och man kan läsa om hur man tänkte och planerade gällande hennes garderob och klädval. 

Boken längst ner Diana The Portrait är också en klar bokklenod. Det är extra roligt att titta i de här böckerna igen nu efter den senaste säsongen av The Crown där Diana och Charles var med. Men vilken tragedi deras äktenskap var. Man blir så sorgsen. Diana var för ung och man skulle ha låtit stackars Charles gifta sig med sitt livs stora kärlek Camilla från början, då hade allt detta tragiska aldrig hänt. 

Den här bokhyllan står bakom fåtöljen vilket gör att det är helt OK att ha högarna med några av mina absoluta favoritböcker där så att de är lätt-tillgängliga. 

När jag hade städat klart hemma åkte jag hem till mamma & pappa och dansade ut julen där också. Fast pappa var lite tveksam till det eftersom han gillar alla mysiga jule-ljusen, precis som min farfar gjorde när han levde. Men farfar var snäppet värre och brukade sjunga att: ...julen varar ända fram till Påska... Jag tror minsann att farmor fick smyga ut julen bakvägen varje år. 

Alltså de här tulpanerna. Jag förundras. Svårt förtjust. Nästan till överdrift. 

Slutet på en väldigt produktiv dag och kväll hemma i köket. 

Ha en riktigt fin lördagskväll.