Så mycket bättre & Covid

 

Det är fredag och Valborgsmässoafton 2021 - Som ju är inställd. 

En strålande vacker morgon men kallt som bara den. 

På nätterna har vi minusgrader och jag oroar mig för mina tulpaner som ligger ner när jag tittar ut tidigt på morgonen. Men förra året snöade de över den 10 maj, så de ska väl klara sig hoppas jag. 

Lando är så mycket bättre och äter nu tre olika mediciner som han skall ta varje dag resten av livet. Vidare får han Hypoallergenic specialfoder från veterinären som jag köper för över 1000 kronor för 14 kg, och därmed har Lando ett högre matkonto än mig varje månad. Men så värt det! 

Min Lando betyder mycket för mig som alla i min omgivning vet. Min konstanta följeslagare, min skugga, min beskyddare. Han förstår allt jag säger både på svenska och engelska, kan öppna dörrar och tror att han är människa. Underbara hund! Känslan att hans hälsa nu är på rätt väg är obeskrivlig. Det finns inget värre än djur som lider mycket av den anledningen att de inte kan prata och peka ut var det gör ont. 

Tulpanerna i min rabatt

Ja, och då kan vi konstatera att Coronaviruset kom på besök även hemma hos oss. Dalarna är ju mycket hårt drabbat nu och folk faller som käglor. På nyheterna hör vi att IVA är överbelastat i regionen och att patienter har fått flyttats till andra regioner i Sverige. 

Hockeytränaren testade positivt i fredags och är down-and-out med något mycket värre än en man-cold. Hög feber i flera dagar nu och yrsel och andra otrevliga symptom. Jag springer och byter sängkläder i en sjöblöt säng. Stackarn! 

Jag är inte sjuk och testade mig i förrgår men fick ett konstigt provsvar: Svårbedömt prov. Typiskt mig! Jag är nog lite svårbedömd :-) I morse testade jag i alla fall om mig igen uppe vid ishallen.

Vilket som så kommer jag inte att kunna gå till jobbet nästa vecka eftersom jag måste hålla mig i någon slags karantän. Huvudman (läs skolledningen) har beslutat att från och med måndag skall eleverna vara på plats i skolan som vanligt igen och växla fysiks undervisning med fjärrundervisning klassvis eftersom smittan tydligen gått från mycket hög till bara hög. Elevernas pedagogiska utveckling går före människors hälsa, och så har det väl varit mest under hela pandemin i hela Sverige. Men det känns ändå lite läskigt i detta läget tycker jag. 

Så här ser klassernas schema ut för de följande två veckorna, TEAMS är skolans digitala lärplattform: 

Då vill jag önska alla en riktigt trevlig Valborg! 

Var rädda om er och trevlig helg! 

Och vips så var helgen slut...och uppslag till kommande blogginlägg.

 Söndag kväll redan! 

Helgen har bjudit på riktigt aprilväder. Solen tittade fram men det har varit kallt och blåsigt och ett tag kom det till och med några snöflingor flygandes. Ja hua! Ännu en gång konstaterar jag att jag har valt att bosätta mig på en plats där man får ha mössa, täckjacka och fingervantar i hela sju månader om året. Hur tänkte jag där nu då? :-) Hahahaha....

I slutet på veckan fick vi veta att det blir ytterligare en vecka med fjärrundervisning för eleverna på skolan där jag jobbar. Så i morgon måndag träffar jag mina elever via internet igen. Lika bra det eftersom smittspridningen här i kommunen har nått rekordnivåer. Vi kunde väl aldrig tro att det skulle bli så här långdraget med den här pandemin. Jag trodde att den skulle vara över efter ett par månader. Galet och egentligen helt overkligt hur det hela har urartat sig, precis som i ett avsnitt av P3 Dystopia. 

Hockeytränarens barnbarn Elliot är här på besök från Stockholm och det är verkligen full rulle att ha en fyraåring i huset. Han är så go och glad och smart och väldigt lillgammal, och jag blir som barn på nytt :-) 

I slutet av veckan hade jag namnsdag och då fick jag en vacker bukett rosor. 

Älskar färgen. 

På tal om blommor så är tulpanerna på väg att slå ut i rabatten framför huset. Tänk att jag inte ens satte några lökar i höstas. Jag var så lat och bara klippte ned de gamla tulpanerna förra året när de blommat över och krafsade över lite jord. Men titta! Nu kommer de på nytt! Vilken tur jag har. 

I fredags var det dags att ta Lando till veterinären igen. Han är verkligen på bättringsvägen men har fortfarande kala fläckar på kroppen där han har kliat bort pälsen. Men det känns som om att vi är på rätt väg nu då vi lagt om kosten helt. Vi fick även veta att han har problem med sköldkörteln och måste medicineras även för det. Det är dyrt att gå till veterinären. Jag blundar och betalar. 

Uppslag till kommande blogginlägg: Det där med kläder och stil. Jag fick inspirationen av Annika i Reston, Virginia vars blogg man hittar om man klickar HÄR. Hon har skrivit några riktigt läsvärda inlägg i sin blogg om hur det var när hon först anlände USA som au-pair i början på 90-talet. Så klart blev hon kvar i USA eftersom hon träffade sin blivande man...and the rest is history som ni kan läsa om hos Annika. 

Annika och jag skrev i alla fall lite och kommenterade fram och tillbaka i hennes blogg om kläderna vi hade på sig i början av 90-talet när vi kom till USA och om hur vi faktiskt aldrig blev riktigt så där trendiga och moderna igen som svenskorna här hemma i Sverige tenderar att vara efter det. Det var som om att vi tappade bort oss i den amerikanska stilen (som inte är någon specifik stil) och tappade så småningom kontakten med trenderna och modet i Sverige. 

Det visade sig att vi båda brukade reflektera över det här och inte minst varje gång vi besökte Sverige tillfälligt för att hälsa på familj och vänner. För jösses så snygga och trendiga de svenska kvinnorna var i jämförelse med oss. 

Redan när man satte foten på Arlanda märkte man det, alltså hur stilsäkert klädda svenskorna var, och sedan fick man känna sig som kusinen från landet (vad gällde klädstil) under hela vistelsen i Sverige. LoL! 

Jag tror att Annika och jag kände igen oss klockrent i varandras erfarenheter där. Nu är vi båda över 50 och har sedan länge efter alla åren bland amerikaner båda hittat helt egna stiler och känner oss bekväma med den. Annika skrev ett helt inlägg om det som ni kan läsa om ni klickar HÄR och jag jobbar på ett nu som jag skall publicera snart. 

Ett annat uppslag till blogginlägg som jag kom på i och med detta är ALLA DE SAKER MAN MISSFÖRSTOD när man var ny i USA. Vi tror ju helt felaktigt att kulturen i USA liknar den i Sverige och Europa men det är helt fel. Skillnaderna är enorma och man kan skriva om hur mycket som helst i det ämnet. Men kul uppslag. Allt det där man missförstod. Ja LoL ja! Jag skrattar gott och länge, och tänk när det hela gick upp för en och man helt plötsligt fattade. Men helt priceless! 

Ha en riktigt fin söndagskväll! 

Skogsbadar

Går i min Dalaskog och njuter av fåglarnas kör och av naturen som sakta börjar vakna efter en lång och kall vinter. 

Känslan är oslagbar. Bortsett från fåglarnas sång råder total tystnad. Luften är krispig och ren. Jag andas in energi, tacksamhet och lycka. Skogen är så helande. 

Ljuset...Det magiska ljuset. 

Lando är förstås med och leder vägen på våra småstigar. Det känns som om att läget med honom blir stabilare och bättre för varje dag som går. Små, små steg i rätt riktning. Skinnet är inte längre rött, brinnande och blodigt. Han har fortfarande stora kala fläckar där pälsen trillat bort och det läker och torkar upp fint men det tar nog ett tag innan pälsen är fullt återställd igen. 

Jag har bytt ut fodret och kör nu Hypoallergenic hundmat som jag köper hos den lokala veterinären för över 1000 kronor säcken, och det verkar göra skillnad. Han har slutat med sitt nattspring vilket har inneburit att jag har fått sova några hela nätter för första gången på flera månader. Obeskrivligt! 

Andra glada nyheter: Min närstående som fick cancer har nu äntligen fått komma hem från Akademiska Sjukhuset i Uppsala där en stor operation ägde rum som blev ännu större då man hittade ännu mer cancer efter att man öppnat upp. En operation som skulle ta 6 timmar blev då till 8 timmar men nu är allt tydligen borta. Operationen innebär några förändringar och en ny livsstil, men nu känns det som om att vi äntligen kan andas ut. Efter över två veckor på sjukhuset är min nära anhöriga mycket glad över att få vara hemma igen. Så skönt! 

Jag tycker att sådana här händelser, som man går runt och tror bara händer andra, får mig att tänka till rejält kring det där med livsstil. Livet är skört och vi måste skärpa till oss och ta hand om våra kroppar som bär upp våra vackra själar. Fokus på ren och nyttig kost, motion, samt ett mera stressfritt upplägg i livet som tillåter total återhämtning och som ger massor med glädje och energi i vardagen.

Vi är fortfarande i den bruna årstiden här. Jag ser vackra bilder med ljuvliga vårblommor på andra bloggar från lite sydligare breddgrader i vårt avlånga land och får njuta av dem så länge. I morgon ska det bli snö igen. 

Lando tycker att fotbolls säsongen har börjat nu och placerar bollen strategiskt framför våra fötter hela tiden i hopp om att vi skall sparka den. Han har två bollar och skall helst ha koll på båda samtidigt. 

Vi har haft några sköna dagar med sol och lite vårvärme och har njutit ute på altanen. 

I dag är det onsdag redan. 

Dagarna trillar på. 

Jag önskar alla en riktigt fin dag! 

Den utbrända hjärnforskaren och om att dammsuga sitt CV

Som så många andra som jag har kontakt med här i bloggvärlden är jag väldigt förtjust i att läsa böcker. Jag har till och med samlat på mig en liten hög med böcker som bara ligger och väntar på att det skall bli sommarlov snart och att jag skall få all tid i världen att läsa. Är det någon som känner igen det? Det är som att ha laddat med en påse godis som man ser fram emot att få sätta tänderna i så småningom. 

När jag häromdagen pratade med min äldsta dotter, som pluggar till högstadielärare, så berättade hon att hon också köpt på sig en massa härlig skönlitteratur som hon skall läsa när hon får sommarlov från studierna. Härligt! Jag blir så glad. Båda döttrarna läser, även min yngsta dotter, som pluggar till sjuksköterska, har plöjt böcker i imponerande volymer ända sedan hon gick på lågstadiet. 

Som lärare funderar jag ofta över vad det är som gör att vissa människor är naturliga läsare medan andra inte läser alls. Föräldrarnas utbildningsnivå menar vetenskapliga studier i ämnet. Tillgång till böcker och tidningar i hemmet hävdar andra. En kombination anser många. Själv tror jag att det har mycket att göra med om man läser för sina barn när de är små eller inte. För jag vet att just det där med att läsa för barn påverkar språkutvecklingen något alldeles enormt, och därmed kan jag tänka mig att det också gör att det blir lättare att läsa. Jag köper inte helt och hållet det där med föräldrars utbildningsnivå och hyllmeter med böcker i hemmet som avgörande då jag känner tillräckligt många som varken har haft det ena eller det andra men som är mycket hängivna läsare. Men ämnet är onekligen intressant. En nöt man skulle vilja knäcka. 

För min del är bokintresset inte bara begränsat till en härlig läsupplevelse utan det händer att jag även lyssnar på böcker och speciellt då jag kör bil eller är ute på en power-walk. Jag har börjat med ljudböcker för jag är så otroligt trött på den där skvalmusiken på radio i de där programmen där tramsiga programledarna sitter och flamsar och skrattar åt sig själva och varandra på mornarna och sedan spelar samma låtar om och om igen. 

Kör man mycket bil, som många av oss här på landsbygden gör, så är det lätt att man tröttnar på den lättkonsumerade reportoaren och vill ha något annat. Förr när jag satt och pendlade upp till skolan i Älvdalen (ca. 4 mil enkel väg) lyssnade jag uteslutande på P1, både dit och hem, och lärde mig massor i för mig helt otippade ämnen. Ja men jösses vad smart jag kände mig, för jag satt ju där och lyssnade på Vetenskapsradion till exempel och det var ju jättespännande. Jag fick kunskap, som jag aldrig aktivt hade tillgodogjort mig annars, serverat på silverfat. Underbart! 

Eftersom Lando vill ut flera gånger varje natt har det blivit lite si och så med sömnen för min del. Jag kan faktiskt inte ens minnas när jag sov en hel natt sist och det är jättejobbigt. Som att ha spädbarn ungefär, fast jag är över 50 nu och inte gjord för det. Men jag har dock märkt att om jag sätter på en ljudbok så kan jag slappna av och somna om till den så nu ligger jag ofta och lyssnar på böcker även på nätterna. 

I natt lyssnade jag klart på en helt fantastiskt bra bok och som jag nu varmt vill rekommendera. Boken heter DEN UTBRÄNDA HJÄRNFORSKAREN och är skriven av Hedvig Söderlund. Jag som själv har bränt ut mig och gått in i den berömda väggen tidigare känner att boken verkligen bekräftar mig, mitt tillstånd och mina upplevelser under den perioden på ett sätt som ingen annan bok eller artikel i ämnet gjort tidigare. 

I boken som är full av av personliga erfarenheter, fakta och råd om vägen till läkning går hjärnforskaren Hedvig Söderlund igenom vad som egentligen händer med en människa vid utmattning och hur hjärnan påverkas. Vidare söker hon svar på varför kvinnor så ofta drabbas och varför det talas om prestationsprinsessor men inte om prestationsprinsar. 

En fantastiskt intressant och välskriven bok och inte minst vad gäller genusperspektivet och om hur kvinnliga forskare diskrimineras och nedvärderas på alla områden i Sverige, vilket skulle kunna bryta ner vem som helst. 

Själv kände jag igen mig i det där med att man efter alla åren utomlands förlorat stora delar av sitt nätverk här hemma i Sverige vilket gör att man blir ganska ensam, samt att faktumet att man bott och verkat utomlands inte alls är meriterande här i Sverige, som man skulle kunna tro, utan att det tvärtom kan bli en nackdel vad gäller chanserna att få jobb och uppdrag. 

För min del var det precis så. Skickade jag in en full CV med alla mina utbildningar, jobb och erfarenheter fick jag inget jobb. Men när jag tog bort precis ALLT utom min gymnasieutbildning från den kommunala gymnasieskolan på orten så fick jag jobb direkt. Det är sjukt, men dagens sanning. 

Att dammsuga min egen CV på både utbildningar, jobb och erfarenhet skulle inte ens finnas på kartan för mig om det inte vore för min ärliga och raka väninna från Riga, som själv nästan är överutbildad med universitetsexamina från bland annat Sverige, USA och Australien. Över ett par glas vin strax efter det att jag flyttat hem till Sverige igen och där ämnet kom upp sa hon helt sonika: -Anneli, din CV passar int' i Mora längre! Stryk allt! 

Min väninna från Riga till vänster och jag på 50-års kalas. 

Senare när jag var klar med min svenska ämneslärarutbildning, hade fått anställning och bara skulle skriva kontrakt och löneförhandla så skrev jag iordning och printade ut min CV i fullo utan att utelämna något och tog med den. Då fick jag veta att allt det där andra på CVn inte spelade någon roll alls utan att det vara bara min lärarexamen som vi skulle utgå ifrån. Jag tyckte att det var ett jättekonstigt synsätt och speciellt eftersom det i min värld är helheten som räknas. 

Allt en person har gjort vad gäller utbildningar, anställningar, uppdrag och erfarenheter i livet utgör väl summan av kardemumman. Eller hur? Man kan väl inte bortse från kunskap, mognad, ansvar, och yrkes- och livserfarenheter bara för att de ligger inom andra områden. 

Jag anser ju själv att allt en person har gjort i livet säger enormt mycket om den personen. Men alla ser det visst inte så, och här på mindre ort i Dalarna vinner man tydligen i längden på att tona ned allt man ha gjort, och speciellt om det rör sig om internationella meriter, vilket även Hedvig Söderlund tar upp i sin bok.  

I dag är det i alla fall fredag igen och vi har precis fått veta att fjärrundervisningen där vi håller alla lektioner on-line fortsätter även nästa vecka. Klokt beslut av vår huvudman. Vi är otroligt välsignade med bra chefer. 

Även om det absolut inte är optimalt för många elever att inte vara på plats i skolan på typ i ett halvår eller ett år, som i vissa delstater i USA till exempel, så tycker jag att det är nödvändigt att stänga ned nu när smittotalet ökar och vården är överbelastad. 

Nu börjar ju även många elever bli sjuka, något som man på FHM nästan förnekade att det ens kunde hända för inte så länge sedan, och alla vi som jobbar i skolan vet ju att hur man än tjatar om att hålla avstånd så sitter ju eleverna nästan i knäna på varandra ändå. Så bra beslut! 

Men nu är det alltså fredag. Jag har tre 60-minuters lektioner i engelska med mina fantastiska 9or och sedan har jag en spanska lektion innan jag avslutningsvis kör ytterligare en lektion i engelska med 9or innan jag rundar av fredagen och tackar för mig. 

Njut av helgen! 

Varm kram. 

Beslutet

I går morse läste jag ett jättebra blogginlägg hos Fru Efficient Bad*ss  där hon summerar upp sin resa mot ekonomisk frihet. Titeln på blogginlägget är Sparplan 2011 fyller tio år och kan läsas genom att klicka HÄR. 

Det finns en stor igenkänningsfaktor i det hon skriver och jag sitter och nickar mig igenom rad för rad. Allt i från det där om ett liv i sus och dus där det brändes pengar i massor, till insikten om att en sådan livsstil saknar hållbarhet i och med att den kräver att man springer som en tok i ekorrhjulet tills man stupar vid 70, till behovet av förändring, och sedan det plötsliga och oväntade snubblandet över information om att man faktiskt kan spara sig fri på en vanlig lön bara viljan att dra in på livsstil en begränsad tid är tillräckligt stor. Tro mig, min vilja var enorm, och jag förstod senare att det handlade bara om att ta beslutet. 

Fru Efficient Bad*ss gjorde precis som jag gjorde i början, lite halvdant, eller -ish som jag kallar det. But guess what?! Halvdant eller -ish duger inte! Man måste, precis som hon också skriver, ta beslutet att köra fullt ut. Just det där med att ta beslutet var också vändpunkten i min resa. 

Det var nämligen först när mina anledningar till varför jag vill vara ekonomiskt fri blev så mycket större, mäktigare och starkare än alla mina ursäkter och bortförklaringar till varför jag fortfarande spenderade pengar på sådant som jag egentligen inte behövde som det började hända saker. Mitt WHY blev större än mitt BUT...

Det är sedan själva beslut tillsammans med siktet på målet som skapar drivet och därmed blir det inte svårt. Instant Gratification existerar inte längre i mitt liv eftersom belöningen för min del ligger i framtiden. 

Det är en resa och det finns ett mål, och även om det tar ett tag att ta sig dit, vilket innebär att jag gång på gång måste säga NEJ till mig själv när något frestar, så är det just BESLUTET att jag är värd ett liv i total ekonomisk frihet som gör att håller mig till planen, och då blir det lätt att säga nej. Jag visualisera min framtid och mitt framtida jag, och gillar verkligen det jag ser. 

Bilder från min kvällspromenad med Lando. 

Det här kvällsljuset är underbart. 

#Aprilsky

I dag är det torsdag redan. 

Ha en underbart fin dag och var rädda om er. 

Varm kram

Några måndagstankar

Jag vaknade upp till full vinter igen. En decimeter snö på backen och sommardäck på bilen. Tjoho! 

Trots distansundervisning så måste vi lärare sitta på själva skolan och undervisa eleverna via TEAMS på internet, så vi var ju många som fick lov att ta oss dit i detta snökaos med sommardäck. 

Bilden nedan är från morgonpromenaden i söndags. Då sken solen och då fanns det hopp. 

Om att skratta...

Tittar på Robert Gustafsson - Kulfadern på TV och känner hur mycket jag längtar efter att bara få skratta. Tänk att få gå på en komedi-föreställning, typ Robert Gustafsson, i goda vänners lag och bara få sitta och gapskratta en hel kväll. Jösses, så länge sedan jag gjorde något sådant! 

Att skratta är ju så befriande och förlösande och så otroligt bra för hälsan och välbefinnandet. Mer skrattande åt folket! Yes! På Coronado i San Diego där jag bodde förr fanns det något som heter Skratt-Yoga. Har ni varit på det någon gång? 

Människor som skrattar och ler mycket har vackra ansikten. Har ni tänkt på det? Musklerna i ansiktet blir ju annorlunda än på sådana som är lite mer allvarliga sur-karter av sig. Jag tror att jag skrattade mer förr. Ja det gjorde jag. 

Jag är född grund-glad och jag log därmed hela livet från det jag var barn tills jag var typ 48, då tror jag att skrattandet avtog lite, och jag är nog inte helt säker på varför. Kanske fick jag mer bekymmer. Kanske blev livet lite allvarligare...Kanske är det livet på mindre ort i Dalarna där jag snubblar över en hel del osorterade människor. Kanske är det att man får vara visselblåsare och råka ut för repressalier. Kanske är det något annat. Kanske är det för att det snöar och är kallt i mittten av april eller för att Lando är dålig. Jag vet inte men jag tänkte på det en dag när jag satt och tittade på foton från förr. Jag såg så himla glad och strålande lycklig ut. Skärpning på glad-fronten. Jag måste börja träna upp skrattmusklerna i ansiktet. Man måste komma ihåg att le och skratta. Robert Gustafsson är bra! 

 

Uppdatering Lando...

Lando är fortfarande inte helt pigg. Nu sover han mycket men är vaken på nätterna istället då han vankar av och ann och vill bli utsläppt ca. 3-5 gånger per natt (Eller hur! Det är som att ha spädbarn). Då följer jag med och står ute mitt i natten med honom i trädgården i bara träskor och nattlinne. 

Världens bästa kryoterapi! För vem behöver vinterbada i en isvak när man kan stå ute i ett tunt nattlinnet flera gånger mitt i natten i kyla, snö, och blåst menar jag. Men stackars Lando. Jag lider med honom så enormt. Vi får se åt vilket håll det härbarkar. Jag törs knappt tänka tanken. 

I dag köpte jag mer schampoo som jag måste tvätta honom med flera gånger i veckan för att hålla bakterier borta från pälsen och jag köpte även en Vetegroddolja som en av mina bloggläsare, Cilla i Norge, hade tipsat mig om. Först trodde jag dock att man skulle smörja in den i skinnet, men sedan råkade jag läsa på förpackningen att man skulle blanda det i maten. Ja, där hade det kunnat gå fel. Men tack för tipset Cilla! Vi får se hur det går. 

Nu till något annat...

Ja, och så måste jag ju också skriva några rader om att Prins Philip avled förra veckan 99 år gammal. Som inbiten royalist har jag följt den brittiska kungafamiljen sedan jag var mycket ung och för oss som dessutom har sett serien The Crown så känner vi till Prinsen mycket väl. Han har levt ett mycket unikt liv i en mycket unik situation där han har gett hela sitt liv till sin hustrus ämbete och till Storbritannien. Well done Prince Philip! 99 år! Få förunnat att få leva så frisk och så länge. Väl-levd, kallar jag en sådan människa, och han har ju förstås haft fantastiska förutsättningar för att leva just så. 

Jag undrar vad som händer när Drottning Elizabeth dör, tror ni att Prins Charles vill bli kung då eller tar han en pass på det och ger titeln direkt till Prins William? Charles och Camilla verkar ju ha det så mysigt och bekvämt där i sitt lantliga liv på Highgrove House i Gloucestershire. William känns mer rätt för rollen. Han är på språng liksom. Det skall bli intressant att se. 

Jag tycker att dessa två bilder är underbara....Här ändrar man inte mycket minsann. 

Samma frisyr, samma brosch, samma pärlhalsband och samma man i över 70 år. 

Som så många andra så kommer jag att sakna Prins Philip - RIP

Ha en riktigt fin måndagskväll! 

En bricka vardagsglädje

När det är grått, blåsigt och kallt ute får man tända myslampor och ljus inne. 

Fredag redan och påsklovet 2021 går mot sitt slut. 

En bricka vardagsglädje i mitt kök ihop-plockad av prylar som jag har haft i evigheter. 

I min resa mot Avfart Frihet har jag slutat att konsumera och försöker nu istället att rensa ur bland prylar och göra mig av med saker som jag inte använder. Målet är att i slutändan bara äga och omge mig av sådant som betyder något för mig och som jag absolut älskar. Det är en lång process, och speciellt om man som jag spenderat hela sitt vuxna liv med att shoppa och ackumulera prylar. Därför måste urrensningen ske i olika steg och lager. 

Jag har redan gjort mig av med massor de senaste åren och ska göra ett nytt ryck när jag får sommarlov, för man måste ha tid att känna efter i en sådan urrensning. Sist när jag gjorde det frågade jag mig själv: Älskar jag det här? Och saken eller plagget fick bara stanna om svaret på den frågan var ett tveklöst JA. Sedan gäller det att få iväg sakerna fort som bara den innan man ångrar sig. 

Jag tycker att det är viktigt med vardagsglädje, för livet består ju mest av det menar jag, vardag alltså. Vi är nog många som går och väntar på fredagen och helgen eller semestern och sommaren och glömmer liksom bort att leva i stunden och njuta av det som går varje dag. Jag är ofta skyldig till det och måste verkligen påminna mig själv om att njuta av de små glittriga ögonblicken i vardagen också. 

I dag kom mina nya springskor från Asics. Att ha rätt skor när jag springer och därmed rätt support är A och O för mig, superviktigt, och speciellt eftersom jag har fått men av en gammal whiplash skada (från en bilolycka) som har gjort att höften är lite sned och som i och med det även påverkar axel, knä och fotled på höger sida. 

Nu ska det bli springa av! 

I början blir det väl mest att lufsa misstänker jag. 

Ha en riktigt fin fredagseftermiddag. 

Var rädda om er. 

Varm kram! 

Epstein, springa, kargt & Lando

Alltså jag får lov att börja med att ranta lite....

Har ni sett dokumentären om Jeffrey Epstein på Netflix?! Har ni inte gjort det så gör det. Jag sträck tittade på den i går och det är ju förfärligt skrämmande och chockerande, men jag måste säga att jag inte är ett dugg förvånad. Är man riktigt rik och mäktig så står man nämligen helt ovanför lagen. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Pengar går nämligen före allt, till och med människoliv, i alla lägen och det kommer det aldrig att bli någon ändring på. Även om detta absolut inte är något nytt för mig så fick jag lov att skriva av mig om det eftersom jag blev så upprörd efter dokumentären. Fasiken vilka sjuka människor det finns! Och sådant här försegår dagligen mitt ibland oss. Epstein var bara en av hur många som helst. 

Vidare ska ingen av oss gå runt och tro att vi alla är lika inför lagen, för det är vi absolut inte och har heller aldrig varit. Rika och berömda människor blir behandlade helt annorlunda och med silkesvantar och kommer i de allra flesta fall undan mycket lindrigare än någon annan av oss helt vanliga människor. Så det så! 

Prins Andrew, till exempel, kommer undan i hela den här Epstein historien enbart baserat på att han är prins av England, son till Drottning Elisabeth och därmed besitter han diplomatisk immunitet och kan inte åtalas för något brott eller sättas i fängelse. Han kommer alltså undan med det han gjort baserat enbart på titel och ställning i samhället. Men vi lär dock aldrig mera se honom offentligt eller som representant för det brittiska kungahuset igen, för Drottningen har ställt honom i skamvrån för resten av livet och det gjorde hon alldeles rätt i för där hör han hemma. 

Nu till något annat....

 I går när jag var ute och gick med Lando i snöstormen så mötte jag en kvinna som jag är ytligt bekant med och som är ett par år yngre än mig. Hon är i jordens toppform och kom springandes graciöst som en gasell och hade passerat Lando och mig på bara några sekunder. Det bara blåste till liksom så var hon borta.

Jag tittade beundrande efter henne när hon försvann där runt vägkröken och så gick jag omedelbart hem, satte på datorn och klickade hem dessa springskor, för nu ska det bli springa av minsann. Hoppas att jag håller. 

Bilder från morgonpromenaden med Lando. 

Kargt är ordet som omedelbart kommer upp, ja, för det är kargt här. 

Varför bor jag på ett ställe där det är vinter mer är 7 månader om året? 

Ja, det kan man fråga sig. 

Efter promenaden hade vi tid hos veterinären i byn som tog ett hudprov och ett blodprov = 2100 kr.

Det är i alla fall helt uteslutet nu att han har skabb eller några andra kryp i pälsen eller skinnet och det är ju otroligt skönt att veta. Nu får vi hoppas på att blodproven påvisar vad som försegår, men hud det är ett knepigt område det, så även vad gäller människor. Det kan vara jätte svårt att någonsin ens kunna sätta fingret på vad det är. 

Oftast slutar det hela med att man bara fokuserar på att behandla symptomen, precis som vi gör just nu med Lando. Vi skall tillbaka igen om två veckor och då hoppas vi att man har kommit fram till något så att han kan få den hjälp han behöver. 

Just nu ligger Lando på altanen och njuter i solen. Skönt. 

Det kan vara jobbigt att gå till veterinären. 

 Ha en riktigt fin onsdagseftermiddag! 

Varm kram. 

Påsken & Keep it simple!

Jag hoppas att alla har haft en riktigt fin och mysig påsk. 

Här kommer en riktig bildbomb från min...

Påskaftonen var grå och kall men vi gick den vanliga rundan i alla fall. 

Lando har fortfarande sina otäcka utslag på huden och har tappat stora delar av sin päls runt benen och på sidorna. Han verkar dock inte klia längre och det är ett steg i rätt riktning, för det var jobbigt att se. Men man märker ändå att han inte mår riktigt bra för han är inte sig själv. Han är låg och trött. I morgon ska vi till veterinären igen. Det känns tryggt. Veterinären misstänker någon slags allergi så vi har lagt om Landos kost. 

På påskaftonens eftermiddag åkte vi upp till fäboden norr om Orsa och åt en lätt och trevlig påskmiddag med mamma och pappa. Det var så mysigt och varmt i stugan med brasan och ljusen och den enkla påskdekorationen. Verkligen härligt med lite miljöombyte också. Tänk så lite man behöver för att bli lite uppiggad i dessa tider. I det enkla bor de vackraste...

Om man tittar noga kan man se hur det fattas päls på benen och låren och sidan och på nosen.

Mamma hade gjort sådan supergod mat. Det var tydligen rödvin i köttbullarna. Det receptet norpar jag. 

Finaste pappa & mamma och så Lando som tittar om han kan få något från någons tallrik :-) 

Efter maten tog mamma fram en massa gamla bilder från när de renoverade stugan på fäboden, och titta minsann...Båda mina döttrar har hjälpt till att bygga på stugan. Uppe på fäboden har de spenderat sina barndoms somrar, precis som min mamma, och ni vet ju hur det är med platser där man har barndomsminnen...

Emilia & morfar skruvar däcket till farstukvisten. 

Emilia hjälpen morfar att sätta upp gipsskivorna och brädena till inneväggen. 

Grunden till utbyggnaden. Emilia jobbar med hackan för fullt. 

Madicken och Elisabet - Precis sådana flickor har ju jag. Det har alltid varit otroligt mycket Madicken i Emilia (på taket) och Bella är Elisabet pilutta-dej i ett nötskal. 

Väl hemma har vi tagit det lugnt och tittat på en hel del avsnitt av serier vi fastnat för. 

Min påskdekoration blev enkel i år eftersom lusten och energin inte ville något annat. Jag har kommit på att jag måste släppa all dessa måsten vad gäller traditioner på högtider som påsk, midsommar och jul. Jag orkar inte längre jobba ihjäl mig för att andra ska få njuta av mat och pynt. 

Nej, det skall vara enkelt och kravlöst, och det kan bli hur bra som helst ändå. Jag tänkte på det redan i julas, att det nog var sista gången som jag ville ha det så där super-traditionellt med en massa julmat som kräver noggrann planering och en massa arbete. 

Jag tycker vi skall börja äta på ett helt annat vis och speciellt eftersom mina egna barn varken äter inlagd sill, janssons eller lax, så varför ska de behöva äta köttbullar och prinskorvar varje högtid? Nej, jag skall komma på något annat. Ett enklare och bättre upplägg. 

Lite av helgens mat. Go-frukostar i vanlig ordning och så kom flickorna, fast på varsin dag på grund av att det krockade med lite annat. 

Vi grillade oxflilet och till det blev det dragonsås, rosmarin-potatis och sallader med kladdkaka och vispgrädde till efterrätt. Mums! Enkelt och gott. 

Annandag påsk vaknade vi upp till full vinter igen och man vet ju inte om man skall skratta eller gråta. Mina tulpaner hade snöat över i landet, men solen sken och snön gnistrade, så det var bara att ge sig ut på en promenad och låtsas som om att det var en helt vanlig februari-dag. LoL! 

Mitt promenadstråk i min Dalaskog. Solen sken så vackert. 

Dagen innan hade jag precis stoppat undan både långkalsingar och vinterkängor. 

Orsasjön

Note to self: Keep it simple! 

Ha en riktigt fin tisdag.