I går morse läste jag ett jättebra blogginlägg hos Fru Efficient Bad*ss där hon summerar upp sin resa mot ekonomisk frihet. Titeln på blogginlägget är Sparplan 2011 fyller tio år och kan läsas genom att klicka HÄR.
Det finns en stor igenkänningsfaktor i det hon skriver och jag sitter och nickar mig igenom rad för rad. Allt i från det där om ett liv i sus och dus där det brändes pengar i massor, till insikten om att en sådan livsstil saknar hållbarhet i och med att den kräver att man springer som en tok i ekorrhjulet tills man stupar vid 70, till behovet av förändring, och sedan det plötsliga och oväntade snubblandet över information om att man faktiskt kan spara sig fri på en vanlig lön bara viljan att dra in på livsstil en begränsad tid är tillräckligt stor. Tro mig, min vilja var enorm, och jag förstod senare att det handlade bara om att ta beslutet.
Fru Efficient Bad*ss gjorde precis som jag gjorde i början, lite halvdant, eller -ish som jag kallar det. But guess what?! Halvdant eller -ish duger inte! Man måste, precis som hon också skriver, ta beslutet att köra fullt ut. Just det där med att ta beslutet var också vändpunkten i min resa.
Det var nämligen först när mina anledningar till varför jag vill vara ekonomiskt fri blev så mycket större, mäktigare och starkare än alla mina ursäkter och bortförklaringar till varför jag fortfarande spenderade pengar på sådant som jag egentligen inte behövde som det började hända saker. Mitt WHY blev större än mitt BUT...
Det är sedan själva beslut tillsammans med siktet på målet som skapar drivet och därmed blir det inte svårt. Instant Gratification existerar inte längre i mitt liv eftersom belöningen för min del ligger i framtiden.
Det är en resa och det finns ett mål, och även om det tar ett tag att ta sig dit, vilket innebär att jag gång på gång måste säga NEJ till mig själv när något frestar, så är det just BESLUTET att jag är värd ett liv i total ekonomisk frihet som gör att håller mig till planen, och då blir det lätt att säga nej. Jag visualisera min framtid och mitt framtida jag, och gillar verkligen det jag ser.
Ytterligare en pushning åt rätt riktning för dig.
SvaraRaderaJag har nog aldrig tvivlat på att du inte skulle klara din resa, fast jag inte känner dig.
Men du verkar vara en drivande kvinna och veta vad du vill.
Kram Carin
Hej Carin,
RaderaJag har varit målinriktad hela mitt liv och liksom alltid haft en röd tråd i livet. Visste tidigt vad jag ville jobba med och hur jag ville leva mitt liv. Men vad gäller shopping och att spendera pengar har jag nog levt mycket efter minsta motståndets lag och unnat mig typ allt :-) Därför var beslutet ett sätt att sätta ned foten mot mig själv och mitt spenderar beteende.
Ha en fin helg och tack för din kommentar!
Kram, Anneli
Ja, visst var det ett bra inlägg hos fru EB!? Det fick även mig att tänka till och minnas bakåt i tiden. Grattis till oss alla som tagit tag i vår ekonomi och är på väg åt rätt håll!
SvaraRaderaKram Louise
Hej Louise,
RaderaJa, äntligen är man förhoppningsvis på våg åt rätt håll. Jag inser även att detta tänk om FIRE nu blivit väldigt populärt i den yngre generationerna. Tänk ändå om man börjat redan i tidig tjugoårsålder som en del gör.
Ha det gott och grattis till nya jobbet!
Kram, Anneli
Nu undrar jag....är det inte bara att bestämma sig en gång för alla och ”sluta att tala om det hela”.
SvaraRaderaDet gjorde jag och det gick vägen och jag tog dagarna som de kom därefter. Finns viljan och målet så finns ju även
orken och envisheten.
Kanske blir det ett litet stopp då och då under vägen beroende på olika omständigheter i livet men det är sådana smällar man får ta. Har man ett mål så strävar man ju hårt efter att nå detta. Är livet snällt och man får vara frisk ock kry så brukar man komma långt i sin strävan att nå sina mål. Och tänk på att upp till 75-80% är ett bra resultat även om det inte skulle råka bli 100% av allt. ”Man kan ju inte vara bäst i allt” var det någon som sa en gång. Det är ju inte viktigt heller.
Det kommer att bli jättebra den dagen du vill pensionera dig och du kommer att klara dig perfekt tro mig. Du kommer att ha andra både vanor och rutiner och se det mesta på ett helt annorlunda sätt.
Ha en jättefin helg. 🙋💕
Marie USA
Hej Marie,
RaderaJamen viljan är viktigast, och ja, jag har bestämt mig och tro det eller ej men det är absolut inget jag går runt och pratar om. Väldigt få människor i min verkliga fysiska närhet känner till mina mål. Jag brukar dock blogga om det titt som tätt, mest för att dokumentera resan och tankarna runt den som en liten dagbok men också som någon slags accountability inför mig själv.
Jomen visst. Livet kommer emellan med jämna mellanrum och då finns risken att man kommer av sig och får göra ett omtag. Hälsan betyder allt. Den är A och O.
Jag hoppas att jag kommer att klara mig bra i pensionen och visst har du alldeles rätt gällande det där med vanor.
Tusen tack för din kommentar.
Ha en fin helg!
Anneli