The best places to retire

Det är något jag ofta googlar på, 

när jag inte sitter med investeringskalkylatorn :-) 

Det är bara så roligt att planera och fundera på var jag skall bo när jag har klivit av ekorrhjulet och äntligen får äga min egen tid varje dag. Lägga in en beställning till universum. 

Planen är ju som jag skrivit om tidigare att bo på varmare breddgrader stora delar av året, framförallt när det är vinter i Sverige. Någonstans där det finns palmer och bougainvillea, plumeria och citrus. Helst nära havet. En plats i solen. 

Forbes Magazine har bra listor på de bästa platserna att bo på varje år och det har även andra tidsskrifter. Googla på så ser ni. 

Jag kollar upp platserna i alla kategorier: Klimat, huspriser, skatter, avgifter, brottsstatistik, levnadskostnader (så som matpriser, driftskostnader, försäkringar och drivmedel), hälsa och sjukvård, kulturellt utbud, närhet till stora flygplatser, stränder och affärer. Ja, allt det där som spelar roll när man skall leva på en viss summa efter att ha klivit av ekorrhjulet och ändå vill kunna avnjuta en hög grad av livskvalitet. 

Florida, Hawaii, Spanien, Italien och Grekland med flera står på listan av ställen som jag kollar upp med stor noggrannhet. Jag kikar också på ett par andra amerikanska delstater där jag aldrig bott. Jag vill helst bo där jag har vänner och bekanta och det har jag i Florida, på Hawaii, i Virginia, i New Hampshire, i Maryland och framför allt i Kalifornien. 

Kalifornien är egentligen min drömplats på jorden. Till de allra vackraste platsen jag vet i världen hör Monterey och San Diego, där jag redan bott under flera år tidigare. Men med tanke på hur det ser ut i Kalifornien just nu med ekonomin, rekordhöga skatter, rekordhöga priser på bostäder, rekordhöga priser på mat och drivmedel, rekordhög brottslighet, rekordhög hemlöshet, samt den humanitära katastrofen vid gränsen i söder orsakat av ett politiskt styre av den mest extrema vänstern så är det med sorg i hjärtat jag nog avskriver den drömmen för all framtid. Trots att hoppet aldrig dör. För jag är en California Girl at Heart. 

Kalifornien är nog för alltid en förlorad delstat konstaterar jag eftersom jag absolut inte har någon som helst tillit till att man kommer att få bukt på de stora problemen där under min livstid i alla fall, trots att de utsätter sina innevånare för det absolut högsta skattetrycket i hela USA. Bara så tragiskt att inse. The death of a dream. Verkligen. Suck och sorg. 

Men ändå så kul ändå att kolla upp och planera, samla fakta, göra uträkningar och en tidsplan, och speciellt nu i höstmörkret. Perfekt sysselsättning där jag har stängt in mig i min lilla bubbla. Jag har min vackra Planera-Livet-Bok i läder och där skriver jag upp allt. Gör listor med pros and cons. Kriterier och så vidare. För...

A DREAM written down with a date becomes a GOAL.

A GOAL broken down into steps becomes a PLAN. 

A PLAN backed by ACTION becomes REALITY. 

Ha en riktigt fin torsdag.

Varm Kram!

Här är det vardagskläder som gäller

På morgonpromenaden med Lando regnade det. Men det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder tycker min pappa om att säga. Så det är bara att klä sig efter regn- och ruskväder. 

Här på landet på mindre ort i Dalarna är det dessutom vardagskläder som gäller på jobbet. Det här hade jag på mig igår. Väldigt sköna kläder måste jag säga. Allt var så mjukt på något sätt. Kanske till och med lite farligt när inget sitter åt i midjan utan det finns hur mycket plats som helst :-) 

Svart tunn polotröja - Carin Wester 

Mossgrön supermjuk kofta - Vila 

Svarta kostymbyxor i stretch - MQ Stockhlm

Mossgröna mockaskor med nitar - Converse 

Beige klassisk trenchcoat  - Petroff

Jag matchar gärna toppen med skorna. 

Jag tycker att det gör att en look ser så komplett ut. 

Mossgröna Converse i mocka med nitar inköpta i San Diego när jag var där sist. 

Onsdag och mitt i veckan redan. 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm kram!

Ett kvitto på att jag gör helt rätt

Jag är en legitimerad gymnasielärare, men jag jobbar på en högstadieskola. Tidigare har jag dock jobbat på gymnasiet och har bland annat haft engelska med elever som går på det samhällsvetenskapliga programmet samt på vård- och omsorgsprogrammet. 

På gymnasiet läser eleverna samma kurser i engelska helt oberoende av vad de valt för gymnasieprogram, vilket alla högstadielärare förhoppningsvis är fullt medvetna om. Trots detta mötte vi lärare på gymnasiet dessvärre ofta elever som var dåligt förberedda för den nivå av undervisning i engelska som äger rum på gymnasiet, på grund av skakiga förkunskaper i ämnet. 

Som högstadielärare tänker jag att det skall i alla fall inte vara mina elever som kommer upp på gymnasiet utan de förkunskaper som de behöver vara utrustade med för att lyckas i ämnet engelska. 

Det får mig att tänka på min frisör som jag brukade gå till under åren vi bodde i Gaeta i Italien och som aldrig släppte ut mig från salongen förrän min frisyr var till perfektion och vartenda hårstrå låg som det skulle. Kom aldrig på frågan! 

En gång när jag var sen och hade bråttom från frisören och ville gå därifrån blöt i håret så tryckte han bestämt ner mig i stolen igen och förklarade att varje kund som gick ut genom hans dörr var synonymt med hans rykte och kvalitetsstämpel som frisör och därför fick jag gott sitta kvar tills allt var klart. Ord och inga visor. Det var bara att sitta vackert kvar i stolen :-) 

Förutom att jag förstås vill att mina elever skall lyckas i livet så tänker jag faktiskt om mina elever som min Italienska frisör tänkte om sina kunder. De är min kvalitetsstämpel och representerar därmed min kompetens och mitt rykte som lärare. Misslyckas en elev som kämpar på och som verkligen vill lära sig engelska så känner jag mig misslyckad som den elevens lärare. 

Eftersom jag har jobbat på gymnasiet vet jag därmed vad mina elever måste ha för förkunskaper med sig från högstadiet för att lyckas. Jag vet också att ett moment som alla elever som planerar att plugga vidare får göra i all oändlighet i alla ämnen är att skriva. Skriva PM, skriva uppsatser, rapporter och examensarbeten och så vidare. Därför jobbar jag stenhårt och med stort fokus på att alla mina elever skall kunna skriv texter på engelska när de går ut nian. De skall alltså vara stensäkra på upplägg, innehåll och format. Det är mitt mål. 

Alla jobbar inte som jag och jag har därmed blivit både kritiserad och ifrågastatt. Jag har för höga krav och jobbar på för hög nivå. Kanske har jag till och med gymnasiekrav på mina högstadieelever? Det är nog inte så bra. Jag måste nog sänka nivån och kraven. Men det gör jag inte. Istället lägger jag mig i den proximala utvecklingszonen, alltså jag känner in klassen och vad de redan kan och tar sedan eleverna upp till den högsta nivå de klarar själva, och så pushar jag lite till, och det är där, precis där som kunskapsutvecklingen sker och som nya färdigheter kläcks. Ger det resultat? 

I söndags när jag satt i TV-soffan så plingade det till i min telefon och en lärare i engelska på gymnasiet som jag inte har haft kontakt med sedan jag jobbade där 2016 skickade följande meddelande: 

Men fatta vilken lycka! Att helt apropå få feedback från gymnasiet angående mina före detta elever. Att få ett kvitto på att jag gör helt rätt när jag fokuserar på att ge mina elever de kunskaper och de färdigheter de behöver för att lyckas på gymnasiet och sedan i vidare studier och i livet. 

Av alldeles nyligen förekommen anledning så behövde jag verkligen få denna bekräftelse mer än någonsin just nu, så tusen tack! 

Man måste kunna skriva och man måste kunna läsa. Det är tyvärr färdigheter som nedprioriteras och underskattas alldeles för lättvindigt i dagens digitaliserade You Tube samhälle. Här vill man istället sänka trösklar så att alla ska få något men ingen ska få mer. Inkompetensen skall nämligen vara jämlik även den. För det blir ju orättvist om någon kan mer, enligt sossarna. Nej, jag vägrar att bidra till dummifieringen av våra svenska skolungdomar. 

Om någon undrar varför gymnasieläraren skriver till mig på engelska så är det för att hon är amerikanska, och det är ju även jag.  Vi pratar alltid engelska. Det är min erfarenhet att amerikaner är jättebra på att förmedla positiv feedback och berömma någon när det går bra. I Sverige får man oftast bara feedback när något är dåligt. 

De amerikaner jag känner får man ärlig och saklig kritik av när något gått åt skogen, men de lyfter också och stöttar och talar gott om andra utan svårigheter. Ger beröm när någon gör något bra helt enkelt. 

Men det är inte så enkelt för många svenskar. Här i Sverige och bland svenskar, i alla fall på mindre ort i Dalarna, så verkar detta sitta väldigt långt inne att säga att någon gjort något bra. Här blir man i stället kritiserad, förtalad och förminskad, för det verkar folk väldigt bra på här. Så tråkigt! 

Jag ger ofta beröm och komplimanger till både elever och kollegor när det går bra. Jag skriver också till föräldrar och ger beröm när det går bra för deras ungdomar. Detta har förvånat en och annan förälder på ett positivt sätt. 

Föräldrar har berättat för mig att de stålsatt sig för att öppna ett e-mail från deras barns lärare, eftersom de förväntat sig något negativt men istället får läsa att deras barn gjort något bra och får beröm. Bra jobbat! Det är väldigt viktigt att föräldrar får höra detta och speciellt om de har barn som det brukar strula lite runt. Det blir livsviktigt att få höra att något går bra också. Tänk på det alla ni som bara skäller. 

 Sjön med tusen ansikten. 

Ha en riktig fin dag! 

Här delar jag med mig av mina ledord i livet: 

Carry as you climb. 

Love each other and always be kind.

Because Nice Matters! 

Då var det söndag igen...

Om veckorna är hektiska och rutinmässiga så är helgerna heliga och helt reserverade för så mycket avkoppling och vila det bara går. Livet på landet...

En del människor har helgerna minutiöst planerade och uppbokade med den ena aktiviteten efter den andra, men jag har bestämt att jag bara skall göra det jag känner för just där och då. Inga måsten och inga tider att passa. 

Livet på mindre ort i Dalarna...

Man kan ta en hel skogspromenad utan att möta en endaste människa. 

Sjön med tusen ansikten. 

Min badhund.

Mamma och jag var på kyrkogården i går och gjorde vinter på gravarna med lite ljung. Men när vi var klara så kom vi på att det skall nog vara lite granris runt kanterna också så att det ser lite mer ombonat ut. Det ska vi fixa så snart som möjligt. 

När vi var färdiga på kyrkogården tog vi en mysig eftermiddagsfika ute i höstsolen på Kaffestugan.

Jag tänker att det är de här små stunderna i livet, som att få sitta och prata med min kloka och roliga och älskade mamma om allt möjligt mellan himmel och jord, som är det absolut finaste som finns. De där ögonblicken som inte verkar så märkvärdiga just då är så oerhört värdefulla. 

Vi beställde två räkmackor, och då äter jag allt på den utom brödet. 

Jag äter egentligen inte heller sötsaker men fick lov att fuska lite eftersom det fanns pyttesmå lakritsbiskvier med flingsalt. Jamen...hur gott var inte det?! :-) Den bara smalt i munnen. 

Det kom några riktigt friska vindar när vi satt och fikade men vi var varmt klädda och solen värmde. 

Kvällspromenad med Lando - Det är vackert nu. 

På lördagskvällen grillade vi med båda döttrarna och kunde sitta ute och äta. 

Det mysiga med hösten är att få tända ljus inne. 

Jag älskar levande ljus och ljusbudgeten är väl tilltagen så här års. 

I dag är det söndag. 

Ha en riktigt skön sådan. 

Varm Kram! 

Det snurrar på...

...utav bara den i ekorrhjulet och så hux-flux så var det då fredag igen. 

Jag är lika förvånad varje vecka. 

Regn och rusk ute, då är det mysigt att tända ljus och dricka en kopp te när man kommer hem från jobbet. Jag passade på att handla hem favoritsorten Fresh Ginger från NKs Kaffe & Tehandel sist jag var i Stockholm och till den blir det lokal honung från fäboden Säs norr om Mora. Livskvalitet som bara den. 

Den här veckan har jag kommit ihåg att fota två jobb-outfits. 

Cerise tröja med knytband i halsen - Ströms i Stockholm 

Svarta kostymbyxor med pressveck och stretch - Ralph Lauren 

Svarta korta gummistövlar i lack - Billi Bi 

Svart kostymbyxa med pressveck i stretch - Ralph Lauren.

Underbart plagg att jobba i.

Jag har verkligen fastnat för fenomenet snygg kostymbyxa i stretch och med pressveck. Världens bästa uppfinning alltså. 

Man ser snygg och proper och klädd ut och samtidigt är de så otroligt sköna och bekväma, nästan som mysbyxor. Underbar kombination! 

Jag har tre par byxor i samma koncept. Ett par från Michael Kors, ett par från Ralph Lauren och ett par från MQs märke Stockhlm. En helt fantastiska investeringar i en lärares jobbgarderob. 

Alltså, den här hunden :-) 

Svart trenchcoat-regnkappa i läder look - Newhouse 

Beige tröja och vit volangblus -  ESPRIT 

Svarta kostymbyxor med pressveck och stretch - Michael Kors 

Mockaskor med leopardmönster - Gabor

Ha en riktigt fin fredag. 

Varm Kram!