Jag sitter och lyssnar på nyheterna och hör om sjuka människor som kommer i kläm och far illa när deras sjukskrivningar med tillhörande sjukersättningar upphör trots att de fortfarande är sjuka. Läget blir då desperat och denna desperation tillsammans med oron och stressen över hur man ens ska kunna försörja sig kan i sin tur göra människor ännu sjukare.
Tänk då om man hamnar i den situationen att man blir så sjuk under en längre tid att man inte kan jobba men att man istället för att behöva leva enbart på sjukpenning och därmed behöva rätta sig efter försäkringskassans ibland helt ologiska beslut och regelverk har helt egna pengar i form av en passiv inkomst som man kan leva på.
Ja, då slipper man ju oroa sig och kan fortsätta att vara sjuk i lugn och ro tills man är frisk på riktigt utan att tvingas ut på arbetsmarknaden i förtid. Tänk känslan. Ja, med en passiv inkomst som täcker alla levnadskostnader varje månad, oavsett, så är man ju i princip helt självförsäkrad.
Många människor tycker att staten och myndigheterna skall ha all makt i samhället och tillika allt ansvar över folket, men vad dessa människor glömmer bort är att fråga sig själva: Vilka är myndigheterna egentligen? Vad består staten av? Vem? Jo, det skall jag berätta: Staten och dess myndigheter består av helt vanliga människor. Människor vars kompetens, eller allt för ofta skrämmande brist på sådan, är helt avgörande för hela det svenska folkets välbefinnande. Man behöver bara titta på några enstaka avsnitt av Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta för att bli vettskrämd. Om ni bara tänker efter lite så inser ni att detta är helt sant.
Tyvärr är det ju också sedan så (precis som på andra arbetsplatser) att det faktiskt inte alltid är de skarpaste knivarna i lådan som återfinns hos staten på diverse myndigheter. Ni vet hur det är, det är ju svårt att få tag på folk med rätt kompetens nuförtiden, eller med någon kompetens överhuvudtaget. Det skall man alltid komma ihåg, och speciellt innan man som en skrämmande mängd naiva och inget ont anande svenskar gör, lägger över hela ansvaret för sitt välbefinnande i livet på vårt svenska välfärdssystem, läs staten och myndigheterna.
Summa summarum: En riktigt bra anledning till att sträva efter ekonomisk frihet är tryggheten att vad som än händer i livet så kan man försörja sig alldeles själv. Vad som än händer så är man helt oberoende av myndigheter eller staten och det allt för ofta icke-fungerande svenska välfärdssystemet. Man är självförsäkrad helt enkelt.
Visst är detta en helt fantastisk bra anledning till att sträva efter ekonomisk frihet?
Ha en fin dag! Torsdag redan. Galet!
Varm Kram!
Mitt i prick!
SvaraRaderaTack! Eller hur!
RaderaMvh, Anneli