Man får ta det stegvis

 Good Morning Lovlies!

Här på mina breddgrader blommar syrenen just nu och det doftar sommar-när-jag-var-liten-och-var-hos-mormor. Mormor hade en lång och tät syrenhäck i sin trädgård och mina barndoms somrar luktade som den. Är det inte underligt det där med hur man förknippar vissa dofter i livet med specifika minnen?

Nystädat i köket och nytvättad ullmatta på plats. Love it!

Jag försöker att varva ner och att släppa känslan som fortfarande hänger kvar av att det är något som måste göras hela tiden. Det är på något sätt ovant för hjärnan att ha sommarlov. Att gå från 100 till 0 är inte lätt för den som gått på högvarv och lite till en längre tid. Kan tänka att det är så för många. 

Det där med städningen tar jag stegvis. Jag gjorde ett ryck i förrgår och nu har jag bara sovrummen kvar. Men så skönt ändå att jag har städat alla andra utrymmen. Längre fram i sommar, om tid och lust finns, så skulle jag vilja hinna städa alla lådor och skåp i köket. Organisera och rensa. Eller så skall jag försöka att skaffa mig ett hållbarare vardagsliv till hösten, ett där det finns en viss balans mellan jobbet och livet så pass att jag orkar organisera lådor och skåp även under jobbveckorna. Ja, LoL ja...hur det kan bli. 

Det ryktas om att det är fler lärare än jag som håller på med städning just nu så här i början av sommarlovet. Vi är nog många som känner att huset blivit eftersatt på det området under skolåret. Man har liksom fuskstädat i tio månader nu...

 Nystädat. Älskar känslan och doften av rent.

Ordning i rummen, ordning i hjärnan och själen är vad som gäller för min del.

Jag kommer ihåg när jag pluggade till lärare så kunde jag absolut inte sätta mig ner och skriva en endaste rad på mina arbeten eller uppsatser om inte hela huset var organiserat och skinande rent först. 

Jag funderar mycket på det här med Ett enklare Liv och på att försöka rensa och göra mig av med ännu fler prylar som tar upp plats och energi i mitt liv. Det tilltalar mig något alldeles enormt. Jag som bara vill resa och uppleva saker från den dagen jag kliver av ekorrhjulet och sedan resten av livet behöver lighten up the load som man skulle ha sagt på engelska. 

I går eftermiddag åkte jag förbi en secondhand affär i byn som heter Återbruket och lämnade in två stora papperskassar fulla med kläder. Många av plaggen har jag inte ens använt. Nu när jag vet att de tar emot både kläder och prylar kommer jag att göra flera vändor dit i sommar.

Ju mindre man äger desto flexiblare blir man och desto lättare kommer det att bli att röra sig i världen. Har man en massa saker som inte bara behöver plats och förvar utan även städas, dammas och tas om hand så är man inte alls lika fri att komma och gå som man vill. 

Det här är också något man måste ta stegvis, gällande att göra sig av med ägodelar. Man får rensa i olika omgångar och skala av ytterligare ett lager av saker varje gång. Vissa saker är man bara inte redo att släppa ännu och då får det lov att vara så. 

Förra sommaren brann mina släktingars hus ner i Grekland under bränderna norr om Aten. Ett helt liv av familjens och släktens minnen och foton och saker försvann, även sådant spara som minnen från de föregående generationerna. Vacker konst, mattor, möbler och porslin som familjen samlat på sig under sitt liv som diplomatfamilj som bott över hela världen. Allt försvann. Ett extraordinärt hem låg i aska.

Förra veckan råkade mina vänners föräldrar i Ukiah, Kalifornien, ut för exakt samma sak. Människor i 80-års åldern förlorade hela sitt hem och lyckades fly branden med endast de kläder de bar på kroppen. Men här var det bråttom och de fick inte ens med sig plånböckerna. Allt är borta, och de hade bott i huset sedan de var nygifta. Barnen, nu vuxna, hade vuxit upp där. 

Ja, väldigt tragiskt och mycket chockerande för familjerna. Ett trauma. Men i båda fallen får man påminna sin om att det "bara" var materialistiska saker som brann. Även om det var minnessaker så var det bara saker. Det som var viktigt var att ingen blev skadad och ingen miste livet. 

Det började brinna i min villa i Kråkberg en morgon för några år sedan. Det var något med mitt el-värmesystem som fattade eld. Brandkåren tillkallades och elden kunde släckas. Men det blev en nyttig övning. Jag fick förstås bråttom och tänkte att jag måste rädda det viktigaste i huset. 

Vad gjorde jag? Jo, jag ställde barnen och hunden i en snöhög en bit från huset och sedan sprang jag in i huset och drog ut lådan i skrivbordet som innehöll alla våra pass och birth certificates och ställde även den lådan i snön bredvid barnen och hunden. 

Japp, då vet man alltså vad man skulle rädda om huset var på väg att brinna ned. Människor, djur och passen. Jag var inte beredd på det där sista, passen alltså. Det kom helt per automatik. Men nu vet man alltså vad man prioriterar och värdesätter mest i livet. Ja, så det där med en massa prylar...Det skall väl egentligen inte vara så svårt att göra sig av med en hel del tänker jag.

 

 Det är fint nu.

 

 Rosorna från mina elever är fortfarande så fina.

I det här huset är vi uppe med tuppen för morgonen är min tid.

 

Nu blir det strax en lång morgonpromenad med Lando i rask takt. 

6 km lång är rundan som vi går varje morgon.

 Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram!