Inte undra på att man åldras...

När livets dagar passerar förbi så rasande snabbt! 

Godkväll i stugan! 

Sommarlovet bara blixtrar förbi känns det som. Ja, inte undra på att åren går och man bli äldre och förhoppningsvis lite visare och klokare, medan man ändå är i farten :-) Känner ni att ni har blivit klokare med åren? Visare? 

Jag kan känna att livet har lärt mig så mycket ibland och att dessa insikter och erfarenheter i sin tur resulterat i ett helt annat fokus, en helt annan riktning, framför allt i och i ett helt annat lugn än vad som funnits i mitt liv förut. 

Närhet till döden under det senaste året, då kära familjemedlemmar dött i cancer, har lett till något som jag nästan upplever som en personlighetsförändring där jag numera lever mer autentiskt än någonsin och uppskattar livet på ett djupare plan än aldrig förr. Men om det ska jag skriva i ett eget blogginlägg längre fram. Tills dess konstaterar jag att det är mycket JOMO - Joy of Missing Out - som gäller, i motsats till den FOMO - Fear of Missing Out, som alltför många är drabbade av i vårt galna och speedade samhälle nuförtiden. Man kan rätt och slätt säga att jag är glad om jag slipper och det gäller både det ena och det andra. 

Jamen, vad gör vi då hela dagarna på våran hemester? Jo vi tillbringar mesta delen av tiden på gården där vi håller på att plocka ur och rensa. Vi har kört åtta hela täckta släpvagnar fulla till bredd och höjd med skräp till soptippen och en massa saker till återbruket. Huset är nu nästan helt tömt förutom lite småsaker som jag skall plocka igenom och bestämma vad jag skall göra med. Sedan har vi tagit oss ann uthusen, gamla förråd och tvättstugan. 

Jag har också börjat plocka ut sådant som skall slängas från gammelstugan men där var det så mycket avföring från möss att jag tänker att jag skall ha en mask på mig nästa gång jag rensar där så att jag inte drar på mig någon pestsjukdom. 

Det är hästgöra vill jag lova att rensa som vi gör och vi kommer hem trötta och svettiga och smutsiga och somnar kl. 20 helt utmattade och sover som stockar till kl. 8 nästa morgon. Stel i ryggen och träningsvärk har jag också var och varannan dag nu på grund av en massa tynga lyft och ovana rörelser. Vem behöver gymkort liksom!? 

På tal om gymkort så har jag nu äntligen lyckats pricka in det så att jag inte missade deadlinen för att säga upp mitt medlemskap denna gång. Yes, yes, yes!!! Två år i rad nu har jag nämligen missat detta och därmed har årsmedlemskapet, där man binder upp sig i ett helt år för att få ett bättre pris, förnyats automatiskt. För mig är det ju en enormt onödigt kostnad eftersom jag inte har satt min fot på gymmet på över två år. Hoppla! Men nu så. 

Mellan städ-och-rensar-varven unnar jag mig lite fina blommor. 

Och det skall vara färg! 

Färg på kläder, färg på blommor, färg på inredning...You name it. 

Häromdagen satte jag på mig ett par byxor som jag kände jag jag blev lite extra glad av.  

Tröjan ser rosa ut på bilderna men den går i svagt lila. En så ljuvlig färg. Puderlila. 

I solen och värmen växer naglarna så att det knakar och de är stenhårda. Jag har aldrig haft några konstgjorda naglar eller gel eller något liknande. Inte riktigt min stil. Jag gör också alltid mina egna naglar, och gillar klassiska färger och former. 

Sedan Åhlens tråkigt nog stängde ned sin butik här för några år sedan så finns det inga självklara ställen där man kan handla nagellack. Jag har dock kommit på att Apoteket har ett mycket bra sortiment och det var där jag hittade sommarens färg från Idun. Ja, jag känner mig nöjd. 

Lite kort om vardagslivet...

Det blir också många promenader i skog och mark och längs sjön och utmed älven. 

Lando badar varje dag. 

Hockeytränaren har fyllt år och han firades med vackra blommor och god mat. 

Jag åt torskrygg och den var supergod. 

När det regnar ute tänder jag ljus inne och myser med en kopp eftermiddagste....

...och så grillar vi ofta och gärna något gott och okomplicerat till middag. 

En outfit när det regnar och man ska ut på lunch. 

Så skönt klädd - Min nya linje. 

Jag är störtförtjust i så kallad ankle-pants av alla sorter och måste nog också säga att den här enkla ljuslila collegetröjan har blivit min sommarfavorit. Supermjuk och skön är den också. Bästa kombinationen i min bok. 

Om hudvårdspordukter...

Emilia kom hem från sin semester i Spanien och hade tagit med sig två hudvårdsprodukter som jag hade bett henne köpa till mig. 

"It is an innovative product made with 100% organic pure aloe gel, biologically processed from fresh Aloe Vera Barbadensis leaves and obtained by cold extraction. The extraordinary quality of the pure Aloe Vera gel allows you to use this product for various uses, thanks to the well-known beneficial properties of Aloe Vera".

När vi var på Kanarieöarna i vintras och jag hade svåra eksem, framförallt runt ögonen så blev jag tipsad om dessa två hudprodukter på plats baserade på Aloe Vera, 100% ekologiska och tillverkade lokalt. De var klockrena, verkligen, och eksemen la sig efter bara ett par dagar. Jag är så glad att nu ha fått lite påfyllning av serumet till ögonen och dagkrämen till ansiktet. Nice! Dessa två produkter kan jag varmt rekommendera. 

Om att se till det där med hälsan...

Under våren har jag varit i min absolut värsta fysiska form på väldigt länge av olika orsaker och nu försöker jag att återställa det eländet lite. Reparera skadan så gott det går, men ändå äta gott. Det blir mycket sparris, sallader, avocado, hallon och blåbär. Till det någon form av protein. Alltid ägg till frukost. Mycket vatten och absolut ingen skräpmat. Fokus på frisk luft, sömn och motion. Något glas Cava slinker dock ned ibland, det är ju ändå sommar och semester. 

Frukost. 

Blåbär i en av livets skålar. 

Nästan alla mina skålar har en historia. 

Den här har jag köpt i Japan, i en söt liten keramikaffär i en trång gränd i Yokosuka. 

Inte bara en vacker skål utan också ett kärt minne från livet. 

Ett år av sorg och saknad...

Ja, så har vi också tagit oss igenom årsdagen sedan vi miste våran fina Maria. 

Helt otroligt att hon har varit borta ett helt år nu, och att hon aldrig någonsin kommer tillbaka. Döden är så definitiv för oss som blir kvar, och mitt hjärta värker för hennes Martin och deras unga döttrar. Så tungt och så outhärdligt sorgligt. Det blev så tråkigt och så tomt här utan våran solglittriga, vackra och varma Maria. Fuck Cancer! Vilken vidrig sjukdom. Att behöva dö ifrån sina barn måste ha varit en otrolig vånda. Vilken panik. Jag kan inte ens få mitt förstånd och mina tankar runt hur det måste ha varit. Hjärtskärande tragiskt. 

Allt det här har förändrat hela min syn på livet, hur vi lever det och vad som är viktigt på riktigt.  Fler borde tänka på det. 

Det blev lite av varje i det här lite röriga blogginlägget, precis som det är med livet just nu. Hoppas alla som läser det här har det riktigt bra och att ni passar på att njuta av sommaren och att ni får lite ledighet. 

Ha en riktigt fin kväll! 

Varm Kram