Tusen tack & Att få byta miljö

 Tusen tack alla fina.

Från djupet av mitt hjärta vill jag rikta tusen tack till alla er underbara bloggvänner som har gett mig så mycket kärlek och värme och omtänksamt deltagande i sorgen efter min älskade Lando. Min ständige och mest trogna följeslagare i livet under så många år.

Jag är helt överväldigad och varm i hjärtat av att finna så mycket djur-kärlek bland er alla. Många vet precis hur det känns eftersom man har varit i samma situation själv och jag uppskattar djupt alla era kommentarer och meddelanden både här i bloggen och på andra sociala media kanaler. 

Ni är så fina och jag känner att det finns så mycket kärlek hos så många och speciellt bland er djurälskare som delat med sig av eran egen sorg efter era egna älskade fyrbenta vänner, men även hos er som inte har eller har haft egna djur men som fick lära känna Lando genom mina många blogginlägg där han ofta förekom. Så helande. Så varmt. Så fint. Så mycket ljus. Tusen, tusen tack underbara ni! Det betyder mer än ni kan ana. Varma kramar till er.

Sorgen och saknaden blev svårare och djupare än jag någonsin kunde ana, men Lando var en stor del av min livsrutin i vardagen, från morgon till kväll i 13 år. Alltid närvarande, alltid vid min sida, och så blev det tre skogspromenader om dagen. Två längre på flera kilometer och så en kortrunda. Ja, det är hälsosamt på många sätt och vis att ha en stor och aktiv hund i sitt liv. Nu blev det bara tomt och tyst. Ett stort hål. 

Jag har känt mig avtrubbad och som i en dimma. Mycket har känts så irrelevant. När nära och kära går bort, människor eller en älskad hund, så sätts livet i glasklart perspektiv. Det som betyder mest i livet är det levande runt oss. Familjen, människor och våra älskade djur. Ändå ligger fokus hos många på så triviala och irrelevanta situationer och på materialism. Små petitesser. Hur folk håller på egentligen. 

Jag orkar inte se en enda influencer som pushar materialism i alla sina flöden. Jag kräks. För inget av det där betyder någonting när nära och kära är sjuka och går bort. Det känns så otroligt ytligt och så irrelevant, men det är ett helt eget blogginlägg det. Ett blogginlägg som jag känner att jag skall skriva i framtiden. 

Miljöombyte...

I fredags efter jobbet åkte hockeytränaren och jag söderut mot Djupekås i Blekinge för att hälsa på hockeytränarens son och hans familj, och det var verkligen välbehövligt för mig att få komma bort och se och tänka på något annat och att få byta miljö. Riktigt bra faktiskt. 

Det tar nästan 8 timmar att köra från Dalarna till Blekinge och eftersom jag fick lov att jobba i fredags så kom vi fram ganska så sent.

 

 När vi kom fram väntade en riktigt smarrig middag på färsk pasta med högrev. 

Till det blev det ett glas bubbel och sedan stupade vi i säng. 

Familjens hund Easton och jag är gamla vänner och det var som om att han visste och kände på sig för han höll sig nära och jag fick väldigt mycket hundkärlek av honom. Stora, fina, goa vovve. Han är 11 år. Jag har känt honom sedan han var ny valp i familjen. Bella följde med och hämtade honom från uppfödaren.

Goaste Easton höll sig nära mig hela helgen. 

Kan också ha att göra med att jag alltid smyger till honom lite extra gosaker från middagsbordet. 

Den här helgen fick han både högrev och flankstek av mig när ingen såg det :-)

 

Nere i Djupekås hittade jag våren och blev så glad. 

 

En hel gräsmatta med krokus i olika färger. 

 

Grannarna nedanför bor i ett riktigt Pippi Långstrump hus. 

 

Det ligger en massa charmiga hus med enorm snickarglädje i Djupekås. 

 

Så fina snödroppar det fanns på flera av gårdarna.

Hockeytränaren var nere här och hjälpte sin son att snickra i somras. 

 

I uthuslängan vid poolen finns nu ett jättefint gästrum med högt i tak. 

 

Fin havsutsikt har man också när man bor där.

Tänk att man kan förvandla en gammal bod till ett sådant härligt utrymme.

Förr i tiden tillhörde det här huset en uppfinnare som uppfann RN-Kroken, ett slags väderskydd för fasadarbeten (jag fick lov att googla det) och han hade skrivit en slags packlista på murstocken ute i uthuset och den listan blev synlig under renoveringen. Lite kul kuriosa som rör husets historia tycker jag. 

 

Camilla fick en enkel liten vårbukett av oss som bestod av franska tulpaner och körsbärskvistar. 

 

Nere vid havet i Djupekås där en stor båt spillde ut olja i somras. Det är nu nästan helt sanerat men man såg spår av arbetet och händelsen. Så fruktansvärt för alla fiskar och fåglar. 

 

Det blev en liten fika-tripp in till Sölvesborg. 

 

Så mysigt i Sölvesborgs centrum och även där var våren i full gång. 

 

Jag gillar att titta in på en affär som heter Esmeralda varje gång jag är i Sölvesborg. 

 

Det här gamla bordet tyckte jag var så fint. 

 

Vi skulle ta en fika på Ritz, men det var lördag och finväder och det hade gjort att jättemånga andra hade samma planer som oss. Det var smockfullt och många på kö så vi gick till ett litet fik som ligger bredvid MQ istället och som hade ett mysigt inglasat uterum. Det gick lika bra. Tydligen skall det finnas en supergod pärontårta där, men det visste vi inte då så den får vi smaka nästa gång.

På söndagen var det avslutning på hockeyskolan för hockeytränarens båda barnbarn. 

Hockeytränarens son är hockeytränare i Mörrum så han var med barnen på isen. 

Vilken fin ishall de har där i Mörrum. 

Efter avslutningen hade hockeytränarens äldsta barnbarn match och den stannade vi och tittade på innan vi åkte hem till Dalarna igen. Det blev väldigt sent men jag kunde konstatera att miljöombytet hade gjort mig riktigt gott. Men det sitter fortfarande i, att man skall skynda sig hem till Lando. Senast nu i eftermiddags efter jobbet fick jag den impulsen. 

 

Väl hemma i Dalarna var det tillbaka till full vinter igen.

 I natt hade det snöat nästan en hel decimeter. 

Nu jobbar vi i två dagar till och sedan tar vi PÅSKLOV 2024. 

Ha en riktigt fin kväll. 

Varm Kram