Presidentvalet i USA

 ...blir en riktig nagelbitare. 

 

Jag kollar opinionsundersökningarna på daglig basis och det verkar vara otroligt jämt mellan de två partierna, så jämt att det säkert inte kan avgöras på valdagen utan kommer att dra ut på tiden då olika röster måste räknas, bland annat alla utlandsröster. Men det är mycket som står på spel har vi fått veta, men inte riktigt exakt vad eftersom den största delen av kampanjen består av en massa fula, grova och helt onödiga personangrepp från båda hållen. 

Jag tror att folk är sååå trötta på det här nu. Jag tror också att folk mycket hellre hade lyssnat på kandidater som tydligt förklarar vad de står för, vad de planerar att göra om de vinner, samt hur de planerar att genomföra det de lovar väljarna. Politiker som förklarar sin politik och sina ställningstaganden helt enkelt, och framför allt på politiker som svarar på frågorna som de får. Har ni märk det där? Politiker är experter på att inte svara på den frågan de får. Lyssna får ni höra. Ibland undrar man om de inte förstod frågan eller om de har hört fel. 

Men jag säger då bara en sak: Hade mina elever i skolan fått en frågeställning inför en uppsats eller muntlig uppgift och sedan svarat på en helt annan fråga än den de fått eller börjat skriva eller prata om ett helt annat ämne så hade de fått ett stort fett F. 

Men i det här fallet med valet i USA så är det ju förstås så att kandidaten som får frågan helt enkelt väljer att INTE svara på frågan för att kandidaten INTE VILL svara på frågan av den anledningen att kandidaten inte vill att väljarna skall få informationen. Jag är så besviken.

Jag tror att valet i USA inte längre handlar om att folk röstar på en viss politik i samma utsträckning som det handlar om att man röstar emot en kandidat. Man röstar alltså emot personen och inte för den politik man vill ha. Själv tänker jag att man behöver väl inte gilla personen utan det är väl politiken som personen står för som skall vara det som avgör, för man behöver ju inte umgås med den man röstar på, men det har folk tappat greppet om totalt. Jag har aldrig sett något liknande. Jag är grymt besviken. 

En sak är i alla fall bra: Man vet vad man får. Båda kandidaterna har ju redan suttit i Vita Huset i fyra år så man får väl luta sig på det. Hur såg det ut i USA och i omvärlden under Trump-Pence, och hur ser det ut i USA och i omvärlden nu när Biden-Harris har suttit där i fyra år? Och vilken version vill väljarna ha? Den stora frågan för väljarna måste bli: Are we all better off now than we were four years ago? 

Ja, det hela kommer att bli en riktig nagelbitare.  

Ha en riktigt fin dag! 

Hur tänker ni andra bloggare runt det här?

  Godmorgon i Stugan...

Jag tänkte hinna med ett blogginlägg innan jobbet om helgens arbete med det lilla sovrummet på övervåningen som alldeles strax är klart. Nu fattas bara el som skall dras in i rummet samt golvlister. Yes! 

Men det blir att handla om ett helt annat ämne nu på morgonen....Tyvärr. 

Lilla sovrummet uppe med ekgolvet på plats.

I morse fick jag meddelanden från ett antal vänner på Facebook som skrev att de fått vänförfrågan från mig trots att vi redan är vänner på FB. Fy så trött jag blir! Tänk att det sitter någon där ute som låtsas vara mig. Läskigt. Baksidan av sociala media i allra högsta grad. Usch! Vad är det som händer i världen? Så galet det har blivit!

Vet ni att alla som jag känner som jobbar med cyber security eller som jobbar med signalspaning och dekryptering inom det militära inte har några som helst sociala media konton. De är helt osynliga i alla fall. Ja, för de vet något som inte vi vet. 

Jag har också tänkt på det när det gäller min egen blogg. Här sitter jag som en helt vanlig privatperson och har det trevligt i blogglandia där jag naivt delar med mig av bilder och berättelser från mitt liv. Jag skriver naivt eftersom jag alltid utgår från att folk är goda. Men är det egentligen så klokt att göra det längre? Nu när det verkar finnas så många illvilliga aktörer där ute som bara sysslar med bedrägerier av olika slag. Tänker ni på det ibland? Ja, hur tänker ni andra bloggare runt det här? Dela gärna med er.

Jag tänker mer och mer på det här med säkerheten här på internet och det är så hemskt och gör mig så otroligt arg att jag måste göra det. Man måste verkligen tänka efter vad man delar med sig av här och på andra sociala media. Men behöver också se över sina säkerhetsinställningar. Vem kan se min vän-lista på FB till exempel? Jag rekommenderar att man skärper säkerheten där en hel del. Gör så att bara du kan se vilka du är vän med. Alltså, på riktigt. Det här är så viktigt. 

Här i bloggen ägnar jag mig nuförtiden åt själv-censur på ett sätt som jag aldrig har gjort förr och skriver sällan om något kontroversiellt längre på samma sätt som förr. Det är samma sak i det verkliga livet, jag pratar sällan om åsikter och gör inga ställningstaganden. Sitter tyst på möten. Lyssnar mest, kommenterar inte och tycker inget högt. För varför ska jag det undrar jag? 

Här i bloggen känner jag ganska ofta nuförtiden att det inte går att dela med sig av vissa saker som jag är intresserad av och som jag skulle vilja skriva mer om, ekonomi och min resa mot avfart frihet, till exempel (även om den har kommit av sig nu på grund av att jag renoverar en gammal gård). Nej, ska man skriva om sådant så måste man nog ha varit anonym från början när man startade sin blogg och för mig del är det ju redan för sent för det. Men man tror ju att en sådan helt vanlig och ointressant människa som jag själv skulle få vara ifred. Tänker jag fel då?

Kan det vara rentutav vara riskabelt att ha den här typen av blogg som jag har? Hur tänker ni andra bloggare där ute om det här med säkerheten? Dela gärna med er av eran erfarenhet och av era tankar. Det skulle jag verkligen uppskatta.

Det är ju fruktansvärt att man ens skall behöva skriva ett sådant här inlägg. 

Ha en riktigt fin dag och var rädda om er. 

Varm Kram

Man undrar: Vad skulle de tycka?

 Good Morning Lovlies....

 Mitt i veckan redan och vardagshjulet snurrar på. 

Den här veckan har vi utvecklingssamtal måndag och onsdag så det blir lite senare än vanligt på jobbet. Jag tycker ändå att det går ganska bra i jämförelse med förra läsåret. Mycket p.g.a. att jag har ett jättebra schema i år och inte lika mycket undervisningstid som förr. Jag känner att jag hinner med det som ska göras. Toppen. 

Tyvärr har jag fått något skit i kroppen där jag har ont i halsen och en dov huvudvärk. Många runtomkring, både elever och lärare, är förkylda. Ja, man borde vara hemma men när de är gränsfall så är det lättare att gå till jobbet än att sjukanmäla sig och planera för en vikarie, som man ju måste göra om man blir sjuk. Jag har funderat på att göra i ordning vikariepärmar till både engelskan och spanskan med uppgifter som eleverna kan göra om de har en vikarie, men det har inte blivit av ännu. Det är som om att det aldrig finns tid för det där lilla extra-arbetet som man skulle behöva göra. Vi får se nu på K-dagarna under höstlovet, som säkert mest kommer att bestå av eget arbete eftersom så många lärare tar ledigt då, om jag hinner rodda med något sådant.

 Några fina höstbilder från de senaste dagarna.

 

Den gamla järnvägen bakom gården är numera en fin gångväg eftersom det inte längre går några tåg här. Man kan ta den vägen ner mot centrum eller norrut upp mot skogen. Det är en vacker promenad. 

I söndags skulle vi inte göra något men det blev ändå lite fönsterfix i kammaren nere, och så satte vi igång uppe där det nu skall bli ekgolv i det nytapetserade lilla sovrummet.

 

Vi bar upp ekgolvet och satte ihop sågen i rummet utanför.

Vi...läs hockeytränaren. Haha...Stackarn.

En fika på Kaffestugan i centrum är alltid trevligt.

Väldigt mysigt ställe och så typiskt svenskt med fika och glasdisk för bakelser och annat gott.

Den vackraste vägen till och från jobbet man kan önska sig, den har nog jag. 

Utsikt över lantliga gårdar och Orsasjön med de blånande bergen i bakgrunden.

Nästan hemma. 

Det är barndoms-nostalgi på hög nivå att få bo hemma hos mormor. 

Jag undrar ibland om hon tycker att vi gör fint. Vad skulle hon ha sagt om tapeterna och köket och badrummen och om den stora altanen på framsidan? Vad hade hon tyckt om den gröna tapeten i kammaren innanför köket, eller om ekgolvet i det stora sovrummet uppe där hon och hennes bröder, min mamma och min morbror alla är födda. Hade hon gillat den nya täljstenskaminen i vardagsrummet som håller värmen så bra? Jag tror hon gillar allt. Så var hon.

Hoppla...Vi gick lite all -in på det här med pumpor i år :-)

 Men hockeytränarens barnbarn kommer på höstlovet och då skall det karvas pumpa.

Det var Bella som hittade dessa stora pumpor. En arbetskamrat till henne odlar hemma. 

På tal om Bella så la Region Dalarna ut denna fina bild på sitt Instagramkonto. 

Där står min långa fina dotter i mitten med rosa skor. 

Hon tar hand om sjuksköterskestudenter under utbildning. 

Hon jobbar så hårt och har hand om så sjuka patienter på kirurgavdelningen. Våran vårdpersonal gör verkligen ett enastående jobb. Trots ständig brist på resurser. Jag är en sådan enormt stolt mamma. Jag är så otroligt stolt över båda mina döttrar som gör sådana fina insatser i slitiga och påfrestande välfärdsyrken.

Medan Bella jobbar så passar jag hennes hundar. Hon har två hundar nuförtiden eftersom hon har adopterat en gatuhund vars mamma blev påkörd av en bil vilket lämnade hela valpkullen moderslös. Kanske inte helt optimalt med två hundar men hunden Mila är så snäll och kärleksfull och mild på det sättet som sådana hundar oftast är, nästan som om att de vet att de har blivit räddade från en säker död. Jag har set det förut, det är ett fenomen. Att adopterade hundar är extra tillgivna och ödmjuka. 

Det blir härliga skogspromenader med hundarna och det behöver jag. Min kropp och själ är ju van sedan tretton år att gå många och långa promenader varje dag, men efter Landos bortgång kom jag av mig helt. 

 

Ja, så det här upplägget är bra för oss alla. Bara win-win hela vägen rakt igenom. Ja, jag hjälper gärna till med hundarna när Bella jobbar kvällar, nätter och helger. För tänk vad mycket hjälp jag har fått genom åren med Lando av mamma och pappa som har passat honom när jag jobbat. I pay it forward, som det heter på engelska. Nu hjälper jag min dotter med hundarna.

Älskar min Dalaskog. 

Ha en riktigt fin onsdag.

Varm Kram

My hometown....

 Godmorgon i Stugan!

Det är så mysigt i Mora och jag är speciellt förtjust i området runt kyrkan, Zorngården, Zornmuseet, samt Lisselby med sina mysiga smala gränder och kullerstenar där gamla Mora låg. Sedan har vi ju själva gågatan förstås. Gågatan som börjar likna Bruce Springsteens låt My Hometown där han sjunger om huvudgatan där affärsfönstren börjar gapa tomma. Ja, det sker tyvärr även här hos oss i fina Mora.

Några av våra mysigaste och mest anrika butiker har gått i konkurs och tvingats stänga ned, bland annat den fina klädaffären Kompis som funnits i hörnet av Kyrkogatan och Köpmannagatan i över 40 år och där jag har handlat så många fina plagg genom tiderna. Så sorgligt. 

Fina Eliassons Skoaffär där man kunde köpa riktigt bra skor av hög kvalitet sedan början av 1900-talet har råkat ut för samma sak. Den affären drivs nu i ny regi av andra ägare men med ett begränsat utbud. Inta alls samma verksamhet eller typ av skor, men de nya ägarna har varit smarta nog att behålla det väletablerade namnet.

När våra vänner från Kalifornien var här så hade vi en riktigt fin dag i Mora centrum. 

Jag är så stolt att få visa upp allt det här vackra som vi har här.

 

Vi åt lunch på mysiga Zorngården i den gamla stallbyggnaden. 

Pumpa-polenta med rostade rotfrukter. 

 

Otroligt gott!

 

Kung Gustav Vasa står som staty precis vid Vasaloppets målgång. 

Jamen titta, där fick ju till och med jag vara med på en bild. 

Ovanligt eftersom det alltid är jag som håller i kameran :-)

 

Vi avslutade kvällen hemma hos oss där ingen orkade laga mat denna gång så vi beställde pizzor istället och det var en utmärkt ide. Bella och Bengt kom också för att säga adjö till våra vänner som flög vidare till Amsterdam nästa dag för att fortsätta sin resa i Europa, på amerikaners vis. 

 

Nu har jag nog hunnit ikapp med allt som har hänt den senaste tiden tänker jag när jag lägger ut de sista bilderna från när Toby, Michelle och Grace var här.  Jag har ju så svårt att hinna med min blogg under veckorna och på sista tiden även under helgerna eftersom vi har så fullt upp med huset och gården och allt som skall göras här. Det skall nästan bli skönt när snön kommer. Kanske man får lite mer fritid då? När allt göra snöar över och snöar in :-)

Idag är det söndag. 

I morgon hoppar jag på sista arbetsveckan innan vi släpper iväg eleverna på höstlov. Vi lärare jobbar på och har så kallade K-dagar. Jag hade önskat att vi också hade fått ha höstlov. Det hade vi behövt nu eftersom många av oss är rätt så trötta nu. 

 

Förr, för många år sedan, var vi lärare i kommunen också lediga under höstlovet och det tog jag upp med min rektor på mitt medarbetarsamtal häromdagen. Jag sa att det vore bra om skolledarna kunde inse att vi också behöver ta lite ledigt nu, pausa och återhämta oss för att kunna samla kraft inför det som återstår av terminen. Jag vet att många kommuner i Sverige gör så. Smart! 

Ha en riktigt fin dag. 

 

P. S. Ser nu att det här inlägget publicerades på kvällen istället för på morgonen då jag skrev ihop det. Så konstigt. Det spökar :-) 

 

 

Varm Kram

Hemma hos oss just nu...

 Lördag...

och inga måsten denna helg. Oj så ovant det känns. 

Men jag håller ju på ändå förstås :-)

Igår efter jobbet bjöd hockeytränaren på ett glas bubbel före maten och det var ju så omtänksamt men det tog hela kvällen för mig att dricka ur det glaset. Tänk hur det har blivit. Nuförtiden räcker en flaska prosecco en hel helg till oss båda. Förr hade den varit urdrucken innan man visste ordet av det. Nu kan det på sin höjd bli ett glas på fredagen och ett glas på lördagen före middagen. 

Jag tycker att det är mysigt och festligt med ett glas bubbel men det är som om att min kropp inte vill ha alkohol längre. Är det någon mer än jag som upplever detta? Har det att göra med klimakteriet kanske? Eftersom vi är väl mest mogna damer som håller till här i blogg.landia så skulle det vara intressant att få höra vad ni tänker om det.

Vad händer på övervåningen? 

Jo, målning och tapetsering av lilla sovrummet är färdigt. 

Det blev så bra och jag är så supernöjd. 

Krispigt är ordet. 

Tapeten ser grå ut på bild men är beige i verkligheten.

Det lilla söta sovrumsfönstret ligger mot öster vilket betyder att morgonsolen kommer in här. 

Jag slängde ut frågan på mitt Instagramkonto om vilken slags gardin som skulle passa bra här och många svarade att det skulle vara snyggt utan gardin, och samtidigt som jag verkligen håller med om det så vet jag det är nödvändigt med en mörkläggningsgardin just i det här rummet och speciellt under våren och sommaren. Har ni några bra förslag så får ni gärna höra av er :-) Men jag vill tala om att min mormor hade en mörkblå rullgardin och den har jag sparat utifall att jag skulle använda den igen. Den kanske man skulle kunna gömma under en annan gardinkonstruktion. Alltså, det är svårt det här. Vad passar egentligen?

Utanför fönstret ligger en liten skog där vi har frekventa besök av både rådjur och älgar. Hur mysigt som helst. Rena rama vildmarken här :-)

Nu till veckan skall vi in med ekgolv och lister och sedan har vi alltså ännu ett färdigt rum i det här huset. Min yngsta dotter Bella brukar sova i det här lilla sovrummet när hon sover över här och det händer ganska ofta, så det blir bra att få det klart.

 

Så fint med nymålat tak och snickerier. 

Tapeten är från Boråstapeters Orangeri-kollektion. 

Myrten 5713.

 

Här ska det bli ekgolv. Sååå snyggt det kommer att bli. 

Vi gör så mycket vi bara kan själva och där vi inte kan så tar vi till proffs, eller ringer pappa, för han kan allt. Jag känner ingen som är så händig som han. Men det går undan. Vi har inte ens bott här i ett år ännu och när vi är klara med det här lila sovrummet så har vi bara utrymmet utanför det stora badrummet kvar, det rummet som förr i tiden var husets andra kök. 

Ja, och så har vi det lilla badrummet som också ligger på övervåningen kvar. Det är ett avlångt badrum med snedtak eftersom det från början var en kattvind och sedan en skrubb innan det blev ett badrum någon gång i början av 1980-talet. Det ska vi ta tag i senare, mycket senare.  

Vi har också lite fix med skrubben under trappen och en skrubb i köket kvar. Den under trappen skall bli till ett fint utrymme för ytterkläder och skor medan den i köket skall bli något slags walk-in pantry. Alltså skafferi.

På nedervåningen....

Där har vi äntligen gjort vardagsrummet till enbart vardagsrum. Det har ju fått haft rollen som sovrum sedan vi flyttade till gården eftersom det bara hann bli färdigt på nedervåningen innan huset vid sjön blev sålt, vilket gick i rekordfart. Ja, och då är det bara att hänga med i svängarna och vara flexibel. 

 

Förra helgen tände vi säsongens första brasa i kaminen och det var så mysigt.  

Vi har också precis monterat in en givare inomhus som känner av inomhustemperaturen och inte bara utomhustemperaturen som förut. Nu hoppas vi att kunna spara in lite på elen genom att elda i braskaminen och i den gamla värmeledningspannan  från 1950-talet som vi har i köket.

 

Så småningom vill jag byta ut det runda marmorbordet framför soffan mot något i trä, något lantligare. Jag skall leta igenom uthusen och stugorna på gården så kanske jag hittar något som vi kan göra soffbord av. Jag tänker på ett äldre mindre träbord som finns och som jag skulle kunna kapa ned benen på så att det passar som soffbord.

 

I kammaren innanför köket.

 

Hallen trivs vi så bra med. 

Det där skåpet på väggen är el-skåpet och det var smockfullt med gammal el. 

Nu är det nästan tomt eftersom vi har dragit om all el i hela huset och satt in ny eftersom den gamla utgjorde en brandfara. Ingen rolig kostnad men helt livsnödvändig. Allt behövdes bytas ut på den fronten.

 

Vi gluttar in i den pytte-lilla toan i hallen. 

 

På 1800-talet när det här huset byggdes så var det ju ute-dass som gällde. 

När det senare blev aktuellt med vatten och avlopp inomhus så fick man vara uppfinningsrik när det kom till att hitta lämpliga utrymmen till toalett och badrum. Nere tog man en del av hallen och i salen vid murstocken byggde man ett badrum med sittbadkar. Det sittbadkaret har jag kvar och det står i carporten.

 

Det känns fortfarande nästan ofattbart lyxigt med ett riktigt sovrum.

Här är sängen bäddad med påslakan-setet som jag fyndade i Kalifornien förra året. 

William Morris Strawberry Thief på mörkblå botten. 

Svindyrt i Sverige och ett riktigt brak-fynd i USA. 

Jag skrattade hela vägen hem :-)

Love, love, love...

Ett annat fynd jag gjorde i Kalifornien förra året var överkastet från Ralph Lauren. 

 

Ralph Lauren Home har så mycket fin och krispig heminredning, men det gäller att handla sådant på REA eller i USA på ställen som The Home Goods Store eller typ TJ Maxx, annars är det på tok för dyrt för mig. 

 

Blev lyrisk av att den beige-gula färgen i överkastet matchade klockrent med färgen på väggarna i sovrummet. Jag tycker också att kombinationen mörkblått, ljusblått och rött är så otroligt fin.

Det blir nog en blåaktig matta i upp här på golvet framöver.

Precis ett sådant här ekgolv skall det bli i lilla sovrummet också, och det blir så bra.

Jag köper inget nytt till det här huset så även om den inredning jag redan äger sedan många år tillbaka inte direkt passar in på en gammal bondgård i Dalarna så får den gott duga och anpassa sig till de nya omgivningarna. Det går hur bra som helst och vi har faktiskt boat in oss redan.

 

Jag har också ett antal oöppnade kartonger ute i ladan och häromdagen gjorde jag ett riktigt fynd bland mina egna grejer. Jag hittade denna vackra engelsk skrivbordslampa i mässing. Den köpte vi till min farfars skrivbord när vi bodde i Monterey i Kalifornien i början av 1990-talet. Nu har jag dammat av den och tänker att den skall få stå på samma gamla skrivbord igen och jag funderar faktiskt på att flytta ned skrivbordet från övervåningen till kammardelen här nere. 

 

Det är ju ett väldigt dekorativt skrivbord med bokhyllor på baksidan. Det kan nog bli jättefint. Men jag törs inte tala om för hockeytränaren riktigt än att vi skall bära ned skrivbordet nedför alla trapporna igen eftersom det var sååå bökigt att få upp det för trapporna för inte alltför länge sedan. Haha.

 

 

 

I dag regnar det ute men det gör absolut inget för nu ligger riktigt rejäla presenningar på plats och skyddar uthusbyggnaderna tills takfirman kan komma hit och byta tak. 

 

Minne som kom upp i mitt FB-flöde idag. 

Min fina Lando på en av våra många promenader genom livet. 

Folk säger att det var ju bara en hund, men jag saknar honom djupt varje dag. 

Ibland gråter jag en skvätt och när ingen hör så kan det hända att jag ropar på honom, 

för han finns runt mig. Lando, livets hund. Min ständiga följeslagare.

 

Min älskade Lando. 

 

Du fattas mig djupt. 

 

Var rädda om varandra och ha en fin eftermiddag. 

Varm Kram