Godmorgon i Stugan...
Jag tänkte hinna med ett blogginlägg innan jobbet om helgens arbete med det lilla sovrummet på övervåningen som alldeles strax är klart. Nu fattas bara el som skall dras in i rummet samt golvlister. Yes!
Men det blir att handla om ett helt annat ämne nu på morgonen....Tyvärr.
I morse fick jag meddelanden från ett antal vänner på Facebook som skrev att de fått vänförfrågan från mig trots att vi redan är vänner på FB. Fy så trött jag blir! Tänk att det sitter någon där ute som låtsas vara mig. Läskigt. Baksidan av sociala media i allra högsta grad. Usch! Vad är det som händer i världen? Så galet det har blivit!
Vet ni att alla som jag känner som jobbar med cyber security eller som jobbar med signalspaning och dekryptering inom det militära inte har några som helst sociala media konton. De är helt osynliga i alla fall. Ja, för de vet något som inte vi vet.
Jag har också tänkt på det när det gäller min egen blogg. Här sitter jag som en helt vanlig privatperson och har det trevligt i blogglandia där jag naivt delar med mig av bilder och berättelser från mitt liv. Jag skriver naivt eftersom jag alltid utgår från att folk är goda. Men är det egentligen så klokt att göra det längre? Nu när det verkar finnas så många illvilliga aktörer där ute som bara sysslar med bedrägerier av olika slag. Tänker ni på det ibland? Ja, hur tänker ni andra bloggare runt det här? Dela gärna med er.
Jag tänker mer och mer på det här med säkerheten här på internet och det är så hemskt och gör mig så otroligt arg att jag måste göra det. Man måste verkligen tänka efter vad man delar med sig av här och på andra sociala media. Men behöver också se över sina säkerhetsinställningar. Vem kan se min vän-lista på FB till exempel? Jag rekommenderar att man skärper säkerheten där en hel del. Gör så att bara du kan se vilka du är vän med. Alltså, på riktigt. Det här är så viktigt.
Här i bloggen ägnar jag mig nuförtiden åt själv-censur på ett sätt som jag aldrig har gjort förr och skriver sällan om något kontroversiellt längre på samma sätt som förr. Det är samma sak i det verkliga livet, jag pratar sällan om åsikter och gör inga ställningstaganden. Sitter tyst på möten. Lyssnar mest, kommenterar inte och tycker inget högt. För varför ska jag det undrar jag?
Här i bloggen känner jag ganska ofta nuförtiden att det inte går att dela med sig av vissa saker som jag är intresserad av och som jag skulle vilja skriva mer om, ekonomi och min resa mot avfart frihet, till exempel (även om den har kommit av sig nu på grund av att jag renoverar en gammal gård). Nej, ska man skriva om sådant så måste man nog ha varit anonym från början när man startade sin blogg och för mig del är det ju redan för sent för det. Men man tror ju att en sådan helt vanlig och ointressant människa som jag själv skulle få vara ifred. Tänker jag fel då?
Kan det vara rentutav vara riskabelt att ha den här typen av blogg som jag har? Hur tänker ni andra bloggare där ute om det här med säkerheten? Dela gärna med er av eran erfarenhet och av era tankar. Det skulle jag verkligen uppskatta.
Det är ju fruktansvärt att man ens skall behöva skriva ett sådant här inlägg.
Ha en riktigt fin dag och var rädda om er.
Varm Kram
Har själv ingen blogg men jag förstår dina tankar. De personer som tycker eller gör något som kan anses vara kontroversiellt av den stora massan är mestadels anonyma. Det kan vara att spara mycket pengar, vara ekonomiskt oberoende eller ha åsikter som av vissa inte anses vara de rätta. De bloggar som inte är anonyma är mestadels, enligt min åsikt, rätt menlösa och ytliga (inredning, mat, barnbarn och husdjur) men det har väl sin anledning antar jag. Jag har inga sociala medier och har tagit bort mina personuppgifter överallt där det är möjligt men antar att man är ”övervakad” ändå :)
SvaraRaderaHej,
RaderaSå klokt att skala bort så många personuppgifter som möjligt, där det går. Här i Sverige är det ju fruktansvärt hur många personuppgifter som ligger ute på nätet i olika personsöksforum. Man undrar hur stämmer detta upplägg med GDPR? I Sverige är det skrämmande öppet och det är helt i linje med hur naiva svenskar är. Men världen är så annorlunda nu.
Precis, jag håller med om hur du kategoriserar bloggare. Men hur gör man då om man som jag började blogga utan att vara anonym men senare kommer på att jag är intresserad av FI-rörelsen och vill försöka gå i pension så tidigt som möjligt och dessutom har en massa åsikter som jag skulle vilja skriva om och som inte stämmer överens med vad som är tillåtet enligt de som vaktar åsiktskorridoren? Haha....Ja, då sitter man i ett dilemma och speciellt om man inte vill lägga ned den blogg man har haft i över 14 år.
Tusen tack för din kommentar!
Anneli
SvaraRaderaIntressant. Kände mig lite träffad när du skrev om folk som jobbar med vissa saker och som inte har konton i sociala medier. Jag har jobbat med frågor relaterat till de branscher som du nämner och jag har aldrig haft konton på Facebook, Instagram eller LinkedIn eller något annat eller någon blogg. (Dock ett konto på Twitter/X för att följa inlägg från andra.) Visst, jag kan ha missat en del genom dessa beslut, men jag är i stort nöjd med de beslut jag fattat för många år sedan.
Som jag ser det har ditt inlägg tre vinklar:
- Hur öppen ska man vara på nätet med sin identitet som bloggare och med sin identitet i sociala medier?
- Hur mycket kan man lita på att ens konton inte kapas och används på icke önskvärt sätt?
- Smala åsiktskorridorer både online och offline: Ve den som uttalar sig om något där åsikten som framförs inte följer mittfåran i samhället (t.ex. vad beträffar familj, ekonomi, politik).
Jag har inga direkta svar mer än reflektionen att det idag är VÄLDIGT lätt att för i princip vem som helst (alltså inte bara hackare/kriminella) ta reda på mycket om en person genom sökningar på nätet. Extra lätt i Sverige med våra öppna register, vilket är ett vansinne (tror det pågår diskussioner kring att ändra lagar och bestämmelser här). Med den information man kan få fram kan den illvillige ställa till med mycket.
Önskar dig och bloggläsarna trots detta en fin dag!
Kram, Elisabeth
Hej Elisabeth,
RaderaJa, du verkar göra precis som mina bekanta som jobbar inom cyber security och liknande områden. Håller med om att det svenska samhället är alldeles för öppet med alla sina register som man kan hitta hur lätt som helst på internet. Hur är det ens i linje med GDPR? Det undrar jag. Sverige känns så naivt och det kommer att fortsätta att få vara så här tills något händer.
Jag hade också konto på Twitter för att följa inlägg från andra men jag tyckte att tonläget där var så hårt och brutalt att jag tog bort det.
Tusen tack för din långa och insiktsfulla kommentar.
Ha en fin dag.
Kram, Anneli
Ett intressant ämne och viktigt att prata om tycker jag. Jag har inga sociala kanaler längre, jag vill ha kontroll på min egen digitala närvaro. Därför har jag bara bloggen. Och där går det att ta reda på mer om mig, men bara det jag väljer att dela med mig av. Vilket är ganska mycket. Jag har dock aldrig talat om i vilken by vi bor t.ex. Det är för att hålla en viss distans. Har en del läsare som rullar i husbil och vill inte göra det enkelt för någon att bara svänga förbi. Har dessutom mött en person som jag upplevde väldigt märklig och som hade full koll på vad våra vänner hette etc. Så ja, det är viktigt att göra aktiva val, att inte bara åka med överallt. Men med det sagt så skulle jag tröttna på att läsa bloggar om de inte var personliga. Jag tycker det är jättetråkigt att du inte känner dig trygg med att dela dina tankar kring "livet i frihet", jag skulle gärna höra med om det. Varför tänker du att en behöver vara anonym på bloggen för den typen av inlägg? För mig är det dessutom viktigt att äga min egen blogg, därför jag inte ligger på någon bloggportal, jag har ju kunskapen att kunna hantera den utan det stödet och det känns väldigt bra. Kram!
SvaraRaderaHej Anna,
RaderaDu har en sådan fin och välarbetad blogg. Jag är inte så händig när det gäller att fixa med hemsidor och hade en gång wordpress men det var för komplicerat för mig så jag fick lägga ned och det är väl därför jag håller till i en bloggportal.
Det är inte tankarna om "livet i frihet" som jag tänker att man måste vara anonym runt, utan vägen dit och speciellt om man vill blogga om sparande och ekonomi på ett sätt som är kopplat till sin egen person. Typ ha lite av en ekonomisk dagbok i sin blogg så som många FI och FIRE-bloggare har. När jag började blogga hade jag inga sådana planer och tänkte inte alls på att vara anonym :-) HÄller med om att ytliga bloggar är ganska trista i sina innehåll. Mest trött blir man på pushandet av olika produkter kopplat till alla inlägg. Känns som om att man behöver gå och ta en dusch när alla vill sälja något eller tjäna pengar hela tiden. Men det finns ju olika kategorier. Nu upplever jag att de flesta influencers som fanns i blogglandia förut har flyttat till Instagram och kvar är vi andra :-) Skönt på något vis faktiskt.
Ha en riktigt fin dag och tusen tack för din kommentar.
Varm kram,
Anneli
Hej Anneli! Jag är som du, jag är godtrogen. Men jag har lärt mig att vara på min vakt och de sista tio åren låser jag alltid min dörr. De gjorde vi aldrig förr. Ser ofta vänner som varnar att de inte har gjort ett nytt konto. Vad är de ute efter egentligen? Vårt samhälle är så sårbart med allt det digitala. Jag är som du, jag håller en hel del på min integritet, själv-censur! Min mardröm vore om min blogg kapades och försvann!! Den är ju min dagbok. När jag blir pensionär, om 2,5 år då ska jag välja ut inlägg och göra årsböcker av alla bilder och det jag har skrivit om. Känns viktigt för mig.
SvaraRaderaHa en fin ny vecka! KRAM Anna
Hej Anna,
RaderaJamen på både gott och ont är vi sådana som tror det bästa om alla. Jag vill ju kunna fortsätta att tänka att majoriteten av alla människor i världen är goda. Men det är precis som i ett klassrum, det krävs bara två till tre, ibland bara en person som förstör allt för hela gruppen. Tyvärr.
Mitt i prick det där om skräcken över att precis hela bloggen ska försvinna. Tänk om portalen läggs ned? Det har jag också tänkt på faktiskt. Hela min digitala dagbok om livet sedan 2010. Hemska tanke. Smart att göra årsböcker. Du får dela med dig om hur sådant går till längre fram.
Ha en riktigt fin dag och njut av resten av lovet!
Varm kram,
Anneli
Så sant, de som arbetar med säkerhet och spaning har inga sociala medier alls. De vet. Och bloggar bör nog alla vara försiktiga med. Nu finns ju många kvar ännu som kanske de flesta inte bryr sig om men vem vet? Och svårt att skriva intressant om det mesta är känsligt, vad man anser om länder, politik, krig, ledare, ja allt egentligen.
SvaraRaderaMen nog borde man kunna få skriva om en rolig och fin renovering av sitt hus t ex. Men personligt om annat kan vara vanskligt och då är det inte lätt att skriva.
Tyvärr. Samhället har blivit så. Och inte är det särskilt kul att läsa hos dem som berättar om varje förkylning eller huvudvärk eller alla influensasprutor de tar och hur de mår efter dem. Men de kanske klarar sig utan vidare spaningar på bloggen😄
Lite tråkigt hur allt blivit men mycket att tänka på.
Hej Monica,
RaderaDu har helt rätt angående om att man bör vara försiktig i sin blogg. Men med tanke på det som redan nämnts i kommentarfältet så finns det ju i Sverige en massa register på internet där man kan ta reda på precis allt om alla. Jag tänker som du kring det här med åsikter. I Sverige som i många andra länder har åsiktskorridoren smalnat av rejält och folk som avviker från det som är tillåtet att tycka utsätts ofta för drev. Något jag tycker är skrämmande är folks tilltro till medias nyhetsrapportering när allt är så otroligt vinklat. Jag undrar faktiskt ibland hur vissa journalister ens med gott samvete kan kalla sig journalister längre när allt det gör är propaganda, och i och med det är de inte längre journalister utan politiska aktivister, precis som majoriteten av det vi ser på TV och lyssnar på i radion. Så skrämmande. Jag tar varken sprutor eller röstar på den kandidaten som det inte råder några som helst tvivel om att alla så kallade journalister, nyhetsankare och alla programledare hejar på. Ja, så du kan ju bara tänka dig. Jag skulle egentligen behöva vara helt anonym för att skriva om mina åsikter och ställningstagande. Haha...Håller med om att ytliga bloggar är trista. Men tyvärr har klimatet i sociala media blivit så att man förstår att folk drar sig för att skriva om vad de egentligen tycker och tänker.
Tusen tack för din långa och insiktsfulla kommentar.
Ha en fin dag.
Varm kram,
Anneli
Hej Annelie! Jag är en som har jobbat med säkerhet i över 30 år på ett stort välkänt globalt företag med X antal hundratusen anställda.Jag jobbar både med IT-säk, ekonomiskt och och incidenter på plats .Det allra viktigaste rådet för alla oavsett om det är på jobbet eller privat är att vara kritisk, kritisk och kritisk samt se till att ha alla säkerhetslösningar som finns t e x tvåfaktorautorisering, backuper och återställningsnycklar på allt. Plus att byta lösenord med jämna mellanrum och även koppla på en backup via t e x mannen som måste bekräfta om du eller någon annan försöker logga in både på dina enheter eller om du är nån annanstans .Att ALDRIG klicka vidare om man inte vet vad det är, hamna i diskussioner i grupper eller dela "nyheter", dela roliga klipp är lätt att göra men sen gammalt big nono vilket du säkert inte har gjort men det tål att påpekas ändå.Att ha stängda/privata sociala medier och små konton där man själv valt sina vänner som man har en koppling till och en hobbyblogg där man skriver personligt men inte privat som inte dyker upp överst på sökmotorer är det minsta problemet för bedragare.Vill du vara extra försiktig och skriva det du vill på bloggen så kör lösenordsskyddad då väljer du vilka du vill ska kunna läsa , för sluta blogga det får du inte göra :-) Stor kram Bittan
SvaraRaderaHej Bittan,
RaderaVilket otroligt intressant jobb du har! Vad ska man ha för bakgrund och utbildning för att jobba med sådant? Har du militär bakgrund? Det har de flesta jag känner som jobbar inom det området.
Du kommer med mycket bra tips och rekommendationer till alla som har sociala media konton. Tusen tack för det. Mycket man inte tror att man behöver tänka på förrän man drabbas. Kommer ihåg när min blogg omdirigerade folk till en sida om kryptovaluta eller värre. Det var så läskigt. Då fick jag hjälp av andra bloggare som råkat ut för liknande att rätta till det hela, men ett tag där var jag i total panik. Jamen precis, se till att inte allt kommer upp i sökmotorer. Den inställningen har jag för min blogg till exempel.
Tusen tack för din kloka och mycket informativa kommentar.
Ha en riktigt fin dag!
Varm kram,
Anneli
Intressant det du skriver om. Själv har jag ju en ganska snäll blogg, med väldigt snälla läsare. VAD jag vet ... Men visst kan du väl skriva om din resa mot Frihet? Har du fått konstiga kommentarer i och med sådana inlägg? Jag vet ju att du godkänner kommentarer innan du lägger ut dem, det gör inte jag. Tycker inte det varit nödvändigt (hittills iaf, one never knows ...). Det är en fin linje mellan personligt och privat. Läser helst personliga bloggar, och att de välskrivna är a och o. Jag skriver om politik mkt sällan, men jag tror att alla ändå vet var jag står. Inför valet kommer jag säkert skriva lite om det, men inte så mycket ändå. Ligger lågt i andra världskonflikter. Det jag skriver om är för det mesta väldigt tillgängligt för många, ser ju min blogg lite som en tidning som många kan känna igen sig i, vardag, resor, foton, tankar, nostalgi. Sånt. Gillar själv vardagsbloggar mest av allt. Facebook har jag lagt av med, finns där än, men är NOLL aktiv. Det känns som om jag kommer att fortsätta att ligga lågt där. Insta älskar jag, men det är ju på ett annat sätt. Ja att få min blogg kapad skulle vara en mardröm, på FB tror jag att det är mer regel än undantag att bli kapad. SUCK. Insta blev jag kapad på en gång, men lyckades häva det tack vare goda fina läsare som anmälde det andra kontot. Men Anneli, skriv på som DU vill, varför inte? Fortsätt med din Anneli-stil Kramar!
SvaraRaderaHej Annika,
RaderaJa, i och med att någon utgavs sig för att vara jag i ett fake FB-konto så blev jag rätt så bekymrad. Man undrar vad personen bakom det hela vill åstadkomma. Nu när allt är digitalt så kommer det med en helt ny typ av brott och en helt ny kategori kriminella. Det känns så skrämmande i bland och speciellt som säkerheten och skyddet verkar ligga flera steg bakom brottslingarna. Ju mer sofistikerade brotten är desto svårare blir det också att skydda sig mot dem. Tänk på alla äldre. Jag blir helt rasande varje gång jag hör om hur bedragare går på äldre. Ibland känns det som om att vi är på väg åt fel håll.
Jag tycker också att jag har en väldigt snäll blogg med snälla läsare. Jag har råkat ut för en hel del spam-kommentarer och faktiskt fula påhopp, men det senare var mest förr när väldigt många höll till i blogglandia. Men jag tycker ändå att det känns tryggt med att godkänna kommentarerna och speciellt eftersom jag inte vill ge elaka och oförskämda anonyma människor ett forum i min blogg att härja fritt i. Jag diskuterar gärna kontroversiella ämnen men då skall det göras sakligt och inte med personangrepp. Vi vet ju att inte alla klarar det. Man kan tycka olika i sakfrågor och uppfatta verkligheten på olika sätt, men ändå tycka om varandra som människor och behandla varandra med vänlighet och respekt. Det är väl den främsta förklaringen till att jag modererar mina kommentarer. Men nu var det mycket länge sedan det kom något som jag fick slänga istället för att publicera. Kommer du ihåg en svensk kvinna i USA som brukade kommentera så elakt (jag vill inte lämna namn). Samtidigt som jag tror att det hela berodde på att hon själv var bitter eller mådde dåligt så kunde jag inte längre släppa fram hennes kommentarer, och det hjälpte nog för nu verkar hon inte hålla till här längre. Skönt! Visst vet du vem jag menar?
Jag gillar också vardagsbloggar med lite gott och blandat. Det känns så skönt på något vis att det är vanlig vardag även hos andra och inte bara fest och glamour :-)
Jag vet att du och jag håller på motsatta sidor politiskt men det gör absolut inget :-) Kan vara spännande att tycka olika.
Ha det gott och tusen tack för din kommentar.
Varm kram,
Anneli
Hej Anneli! Jag tror ju inte att man kan gardera sig från allt. Tänker på människor som förlorat allt i bränder eller jordbävningar. Tänker på att vi ingenting kan ta med oss när vi en dag försvinner härifrån. Har vänner som blivit kapade på FB och sen haft svårt att få tillbaka sina konton. Ett av mina inlägg från bloggen blockerades när jag publicerade det på FB som jag brukar. Fick aldrig någon förklaring och sen gjorde jag om det hela och då gick det bra. Tänker att man visst kan skriva vad man vill. Fast jag är försiktig att skriva om mitt ex nuförtiden ha ha ha! Kram Marika
SvaraRaderaHej Marika,
RaderaJag tänker ofta som du angående det materialistiska, och det kommer från mig som i alla år hade shopping som fritidsintresse. Nu är målet att leva mer med mindre. Ja, man kan förlora allt, det har hänt människor i min närhet. Bränder och naturkatastrofer. Nu köper jag inget mer.Jag har en blogg där jag ofta visar renoveringen av min gamla bondgård och många med sådana bloggar lägger mycket kraft, energi och pengar på att få till den rätta stilen. Inte jag. Mitt befintliga möbelbestånd har fått flytta in här och det får duga. Men jag skulle tycka att det vore fruktansvärt att förlora sådant som är mer sentimentalt. Foton och minnen. Min stora skräck är att min blogg som jag har haft sedan 2010 bara skall försvinna eller sluta fungera. Jamen så konstigt med FB. Men jag är inte förvånad. De har så mycket makt att det är skrämmande. Haha..Jag skriver heller inte om mitt ex. Ja, det gäller att passa sig där.
Varm kram och tusen tack för din kommentar.
Anneli
Jag har en väldigt liten blogg men vill ändå inte dela bilder på barnen längre. Det känns inte tryggt längre. Men annars skriver jag om det mesta jag tänker på. Dock inte det som är riktigt privat. Kan dock fundera på det faktum att jag egentligen inte vet vem som läser. Förutom dom som lämnar kommentarer såklart.
SvaraRaderaHej,
RaderaSå klokt Hanna. Var försiktig med barnen. En svensk bloggare i USA råkade illa ut när någon började kommentera hennes barn på ett sätt som var skrämmande. Det finns så många osorterade människor och sjuka personer. Nej, man får skydda barnen faktiskt. Du har en fin och välarbetad blogg och vi tycker lika i så mycket. Nej, man vet inte vilka som läser. Någon chef? Någon nyfiken granne? Det är bäst att alltid tänka på det och medan man skall fortsätta att tycka så kan man orda om sina uttryck så att inget får obehagliga följder.
Ha en riktigt fin dag och tusen tack för dina fina kommentarer hos mig. Jag blir alltid så glad.
Varm karm,
Anneli
Jag gillar verkligen din blogg! Sluta inte att blogga, plzzzz!
SvaraRaderaCecilia i Skåne