Det här med "rätt" ras.

  Då var det söndag och sommartid...

 Att ställa om till sommartid är oskönt. 

Man blir rånad på en timma och det känns extra mycket på morgonen.

Jag tänker att eleverna kommer nog att vara trötta den här veckan. 

Vi har Nationella Proven i Engelska på onsdag och fredag och sedan en massa rättning på det.

Då får man inte vara trött.

Vi har haft Bengt och Mila här i två veckor då Bella varit i USA. 

Bengt och Mila är helt annorlunda hundar än vad jag är van vid. 

Lando som var en schäfer gick alltid utan koppel vid min sida. Jag var hans fokus och han skulle aldrig smita eller sticka iväg. Inte ens lämna min sida. Man kunde också ha dörrarna öppna på våren och sommaren och han följde med in och ut eller gick ut och la sig i gräset. Han lunkade runt med oss i vardagen. Bengt och Mila däremot måste man ha kopplade. Båda har jaktinstinkt och skulle springa iväg om de var lösa. När vi går på promenad blir det drev och jakt på både det ena och det andra när båda har gjort ifrån sig. De vädrar vilda djur i skogen och jag hänger med bakom på koppel och får hålla emot och dra tillbaka dem. En hundpromenad i skogen kan bli till ett helt och svettigt work-out pass. Här behövs inget gymkort minsann.

Det är roligt att ha dem här men det blir högintensivt mellan varven på ett sätt som den här schäfermamman inte är van vid. Jag tänker på vad viktigt det är att välja rätt ras när man skall köpa hund, annars kan det sluta riktigt illa. Man måste tänka på att välja en ras som passar familjen och livsstilen. Alla hundar har olika temperament och är uppfödda till olika syften och man skall absolut inte köpa hundar som man inte klarar av eller som inte passar med familjens intressen, sammansättning eller levnadsstil. Vissa raser går inte ihop med barn till exempel, och hur många tänker ens på att en söt och go Golden Retriver också är en riktigt driven jakthund? Man måste informera sig noga och verkligen välja rätt ras om man skall ha hund.

 

Mila har varit en rysk gatuhund. 

Tänk att hon fick komma till Bella. 

Lyckans ost.

Jag fick en Gullranka av grannen för ett tag sedan och den har växt så det knakar. Jag vill inte hänga den på en krok i taket men funderar på att sätta den högt uppe på skåpet i vardagsrummet och låta den växa nedåt. Är det någon av mina fina bloggläsare som har gröna fingrar som skulle kunna tipsa mig om hur jag bäst tar hand om en Gullranka. Nu sitter den i plastkrukan med krok som den kom från affären men jag skall väl plantera om den tänker jag. Hur hade ni gjort? Och var hade ni sedan haft den?

 Så här äter vi nuförtiden, typ.

Hockeytränaren, som skall bli ung pensionär nästa år, har verkligen tagit tag i hälsan och förutom att träna nästan varje dag så äter han supernyttig mat. Inget socker, inget bröd, ingen processad mat och ingen alkohol. Inte ett endaste glas vin till maten. Värsta renlevnads människan har han gått och blivit och jag är superimponerad. 

Motivet är hälsan och att han vill vara frisk och rörlig och i god form så att han kan vara aktiv och orka uppleva och resa och inte minst hålla takten med alla sina sportiga och aktiva barnbarn. Väldigt bra syfte tänker jag som ju också får ta del av lite hälsofördelar genom den nyttiga maten som vi äter nuförtiden. Alltså, satan i gatan vilken självdisciplin han har. Nu åldras han åt fel håll :-) Man får passa sig :-)

 Jamen då var det söndag igen då. Jamen jösses vad tiden går.

🌷🐾🌷🐾🌷

Det här med att dödstäda

 Good Morning Lovlies...

 

Häromdagen fick jag ett meddelande av en vän i USA som hade råkat på boken The Gentle Art of Swedish Death Cleaning, som handlar om att död-städa. För oss som har råkat ut för att få död-städa åt någon annan, efter deras bortgång, låter en sådan bok som obligatorisk läsning för folket. 

När jag städade och tömde huset efter min morbror så tänkte jag att så skulle aldrig någon behöva göra efter min bortgång. Nej, jag skall ta tag i saker och ting medan jag fortfarande är fullt levande. Sortera, organisera, rensa och förenkla. Man får ingenting ta med sig dit man går, och när du går över floden går du ensam, när du går över floden lämnas allt....som det heter i låtarna.

När min morbror var riktigt sjuk på slutet skojade vi om just detta. Han var väldigt självironisk och humoristisk och sa sarkastiska och roliga saker ända in i det sista. Många konstateranden och livssanningar. Angående alla hans saker och framför allt hans mans-ordning på kontoret på övervåningen så sa vi att det är oförskämt att dö när det ser ut så här. 

I morse tittade jag in i ett av köksskåpen där vi bland annat förvarar dricksglas och råkade se att vi har ett tjugotal snapsglas! Vi som knappast dricker någon alkohol längre. De där glasen skall rensas bort tänkte jag på en gång. Det måste väl räcka om man behåller ca. 6 st. utifall att någon får för sig att det skall serveras snaps till jul- eller midsommarmaten. 

 

Att renas kan kännas övermäktigt och därför tror jag att hemligheten i att orka är att ta lite i taget. Avgränsa sig till skåpet i köket eller byrån i vardagsrummet, och inte börja riva i allt på samma gång. Det är också bra att dela in saker i olika kategorier, de fyra S:n som jag kallar det: Skänka, sälja, slänga och spara. Jag har gjort det här övningen i omgångar och varje gång ryker lite fler saker. Gällande kategorin spara så ställde jag mig själv frågan: Älskar jag verkligen det här? Och bara om svaret var ett tveklöst JA så fick saken stanna kvar.

På tal om döden...

Efter att ha varit med om nära och käras alldeles för tidiga dödsfall på väldigt nära håll så har jag blivit ganska så omaterialistisk, osminkad, oparfymerad, ofrissad och oklädd (läs sällan/aldrig uppklädd) kan man säga. Nästan så att jag inte ens känner igen mig själv. Det är som att inget som handlar om yta känns viktigt längre. Intresset finns inte alls på samma sätt som förr. Jag har till och med fått svårt för allt som doftar. Hudvård, hårvård, tvålar och parfym. Jag som aldrig gick hemifrån utan en liten puff av Chanel förr har nu svårt för dofter av sådana slag. Jag sminkar mig nästan aldrig heller och tänkte häromdagen att i den här takten så kommer sminket i sminkväskan att räcka i flera år, samtidigt som jag började vrida och vända på produkterna för att se om det finns ett bäst före datum. Lite mineralpuder och mascara är definitionen av helsminkat för mig nuförtiden. Tänk vad livet är föränderligt och förunderligt ändå. Spännande.

Torsdag redan!

Ha en riktigt fin sådan. 

🌷🌷🌷

Hur ska det bli egentligen?

 Ny vecka...

  Ännu en helg har passerat och jag kliver in i en ny arbetsvecka. 

Det känns som om att det går runt, runt.

Så här kändes aldrig livet när jag bodde utomlands. Nu är jag riktigt sliten.

Jag älskar mitt lärarjobb och har det verkligen väldigt roligt på jobbet. Jag har till och med tänkt på att jag aldrig känner något motstånd till att åka till jobbet utan har alltid ett leende på läpparna när jag är på väg till skolan och till mina fina elever, kollegor i världsklass och riktigt duktiga chefer, men jag blir overkligt trött efter en dag på jobbet och har konstaterat för länge sedan att jag inte är skapad för ett liv i det svenska ekorrhjulet. Vilken tur att det inte kommer att bli så långvarit.

Eleverna har skrivit argumenterande uppsatser och nu återstår det att läsa, rätta, ge lite formativ bedömning samt betygssätta. De har varit flitiga och det blir rolig och intressant läsning tror jag. Den här veckan börjar vi med de nationella proven och först ut är svenska och sedan engelska nästa vecka och så vidare. Vi hade inte NP när jag gick i grundskolan. Det var först på gymnasiet som vi fick göra den sortens prov och då kallades det salskrivning. 

Dagens ungdomar är hårt pressade i skolan med höga krav och många prov. Så minns jag inte att det var för oss när vi gick på högstadiet. Högstadiet valsade jag mig nog rakt igenom bara. I 9an gick jag till skolan i snygga högklackade skor minns jag, och jag sydde mina egna byxor i härliga blommiga tyger. Jag hade 5:a i franska och blev framröstad till årets Lucia. Vi fick lära oss mycket utantill och det kan jag rabbla än idag. Det var tider det. Nu går elever in i väggen, blir sjukskrivna för stress och en del blir hemmasittare. Hur skall man lära dem att Don't sweat the small stuff in life, när allt känns så stort?

Nuförtiden skall högstadieeleverna kunna analysera och diskutera och jämföra, och det blir hur svårt som helst när eleverna inte besitter tillräckligt med faktakunskaper i ämnena för att kunna göra det.Vidare blir det svårt för barn som kommer från familjer där man aldrig diskuterar något överhuvudtaget. Det får mig att tänka lite på Leif G.W. Perssons bok Gustavs Grabb, där han beskriver sin klassresa och berättar att skillnaden mellan hans familj och klasskamraternas var den att hemma hos hans arbetarklassfamilj skulle man låta maten tysta munnen medan hans klasskamrater från överklassen på Östermalm hade middagsdiskussioner med föräldrarna vid matbordet. Den skillnaden finns fortfarande bland eleverna.

Jag funderar också mycket på det här med A.I. i skolan och i undervisningen. Nu ska vi lära eleverna att låta A.I. sammanfatta artiklar och längre texter som en del av digitaliseringen i skolan. Som lärare oroar jag mig då över att elevernas egna förmågor att kunna sammanfatta olika texter kanske inte är relevant längre inom snar framtid. Vidare så låter eleverna A.I. skriva texter och andra arbeten som de sedan lämnar in som sina egna, och ja, hur skall vi tänka där i undervisningen? Kommer det att bli så att A.I. tar över och att vi inte längre behöver lära eleverna sådant som skolan lärde ut förr? Det vore den ultimata dummifieringen av våra svenska ungdomar. Är det någon mer än jag som funderar över sådant här? Den kortsiktiga lösningen blir nog att vi kanske får gå tillbaka till papper och penna och att allt som skall lämnas in och betygssättas måste göras i klassrummet under lektionerna. Inga längre arbeten och grupparbeten, och inga inlämningar eller presentationer. Alltså Just let me lie down....

 När det är minusgrader på morgonen tänder vi gärna en brasa i kaminen.

 

 I går, söndag blev det en rejäl skogstur med hundarna, den första för i år.

 Det var lite snö och is kvar på vissa delar av vägen men det mesta är nu barmark. 

Så härligt. 

Skogen är min kyrka och naturen min religion. 

Här andas jag livssyre.

The road less travelled...

Tre hela veckor plus fyra arbetsdagar kvar till PÅSKLOV 2025. 

Det är seriös nedräkning på det :-) 

Dags att hoppa ur sängen och in i en ny arbetsvecka. 

Ha en riktigt fin sådan!

🌷🌷🌷

Tider man tulpanar sig igenom

 Skönt med helg...

Nystädat hus, fredagsbuketten på plats på köksbordet,

solen skiner och grillen är framdragen på altanen. 

Men snön ligger kvar lite här och där och vi har minusgrader på morgonen.

 

Lördag morgon i köket. 

 

Morgonsolen tittar in i kammaren. 

 

Bengt och Mila är hos oss i två veckor eftersom Bella har åkt till Kalifornien för att hälsa på sin farmor. En resa till Kalifornien skulle sitta fint nu känns det som. Det är så härligt där på våren. Jag längtar alltid dit, men just nu är det fokus på lite annat i livet.

 Det är den bruna tiden på året, och den tulpanar jag mig igenom, alltid.

🌷🌷🌷

Nu håller jag tummarna för fred, och bojkottar inga handlare.

 Good Morning Lovlies...

Fredag igen och oj så mycket som händer i världen. 

Nu håller jag tummarna för att kriget mellan Ukraina och Ryssland avslutas, helst igår. 

Hoppas att man får till ett avtal och att allt löser sig. 

Det är helt och hållet upp till USA och Ryssland. 

EU står helt utanför dessa förhandlingar och har inte något att säga till om verkar det som.

EUs länder skickar hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar till ett stort slukhål känns det som. Samtidigt behöver alla länder sina egna pengar för att kunna rusta upp militärt. Det blir till att höja skatterna för oss skattebetalare, hur skall det här annars gå ihop?

I Sverige bojkottar svenskarna handlare på grund av höga matpriser.

Det gör inte jag.  

Jag ser att många är känslostyrda och dras med i en massa rörelser hit och dit hur lätt som helst. 

Jag tänker så här: 

12% av matpriset är skatt och går till staten, för att inte tala om skatten som staten skall ha på det drivmedel som behövs för att köra ut maten till våra lokala handlare runt om i Sverige. Nej, jag bojkottar inga handlare. Jag vill nämligen ha mina lokala mataffärer kvar här på mindre ort i Dalarna. Men det skulle sitta fint med lägre moms på maten och lägre skatt på drivmedel. Det är staten som får backa i min mening. Höga priser på drivmedel, mestadels skatt, driver upp priserna på alla varor som skall fraktas ut till mataffärerna och den kostnaden får konsumenterna ta för annars blir det inget över till producenterna och handlarna, och de måste ju också gå runt. 

Det måste ju faktiskt löna sig att vara bonde och det måste löna sig att vara företagare i Sverige. I dagsläget så drunknar de i skatter och avgifter som staten skall ha, och ja, då blir det också högre priser på maten. Jag har varit och handlat ett par gånger den här veckan och kan glatt konstatera att det var lika mycket folk i affären som det brukar vara. Folk behöver ju äta :-) Jag tycker också att man kan försöka handla lokala produkter. Vi har lokala mejerier och köttproducenter till exempel. Men det är även dyrt för dem att överleva.

 

De nya taken som har legat under ett täcke av snö i vinter tinar fram och de är så fina. 

 

Jag är tak-glad. 

Vi planerar att måla alla uthus med Falu Rödfärg. 

Det gamla lagret med färg är väl över 100 år gammalt.

Men nu är det fredag! 

Ha en riktigt fin sådan. 

Varm Kram

 

I kravlöshetens tecken

 Good Morning Lovlies...

Vilken skön helg. 

Vi har tagit många och långa hundpromenader, lagat god mat och tittat på några riktigt bra filmer och serier. När det är mycket att göra på jobbet måste alla lediga stunder ägnas åt kravlös återhämtning. Efter några duster med utbrändhet har jag aldrig hittat samma ork och har aldrig kommit tillbaka till samma energinivå igen. Tyvärr. Jag orkar jobba under veckorna men sedan orkar jag inte så mycket mer. Jag skulle egentligen ha städat huset under helgen men det orkade jag inte. Tur att inte sådant stressar mig på samma sätt som det gjorde förr. Det blev i alla fall ett par vändor i tvättstugan och det får jag känna mig nöjd med.

Solen tittade fram och jag tog mig en vända runt byggnaderna på gården. 

Jag är så lättad att vi under vintern har fått på nya tak på några av uthusen. 

Tak är nummer ett på alla byggnader, och det tänker man inte på förrän det är ett faktum.

 

Gamla åkdon till gårdens hästar. 

Vintern håller sig kvar.

Morgonmänniskan i mig kliver upp tidigt även under helgerna. 

Jag älskar soluppgångar och morgonkaffe.

Tända ljus och soluppgång :-)

Jag skulle göra en Caprese sallad i helgen. 

Jag köpte underbara tomater och basilika, men glömde mozzarellan. 

Jaja...Basilikan får utgöra lite söt köksdekoration tills vidare :-)

Jamen då var det måndag och dags för ännu en vända i ekorrhjulet. 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram
 

Det är bara att konstatera

 Good Morning Lovlies...

Häromdagen gick jag längs våran mysiga och fina gågata i Mora och jag blev lite nedstämd när jag såg att flera av butiksfönstren där det har legat jättefina affärer under hela min livstid nu gapar tomma. Det är bara att konstatera att även vi på mindre, vacker, och ganska känd ort i Dalarna drabbats av butiks-döden. Affärsfönstren gapar tomma precis som Bruce Springsteen sjunger om i sin låt My hometown.

För bara några få år sedan kunde man parkera bilen här i centrum och sedan hitta allt man behövde i affärerna på gågatan. Vi hade till och med en jättefin möbelaffär en gång i tiden. En Europa-Möbler butik som hette Jonssons Möbler. Nu är det mest bara butikskedjor som Lindex och H&M som kan hålla sig kvar. 

Ett jättefint Åhlens-varuhus i två våningar, med toppenbra produkter stängde ned för några år sedan, men förra året kom de till baka i mindre skala. Från vad jag har fått höra så upplever folk på orten Åhlens som dyrt, och själv har jag inte varit in där sedan prischocken som jag skrev om när jag gick in för att handla två hygienartiklar och en 5-kronors påse att bära hem artiklarna i. Nej, jag tror inte att nya Åhlens står sig så bra bland folket här. Folk hade precis vant sig att vara utan Åhlens och nu när den är tillbaka har man redan hittat alternativa sätt att inhandla de varor som Åhlens erbjuder.

Men jag förstår att det blir så här när folk handlar på nätet samt när ett större köpcentrum ligger lättillgängligt strax utanför centrum, och med gratis parkering. Ska man parkera inne i Mora centrum skall man ladda ned appar och det är inta alla äldre som känner sig säkra på sådant, så man undviker ärenden där man behöver parkera i centrum.

Vidare for många av butikerna väldigt illa under pandemin och sedan hade vi ett stort och omfattande vägbygge på det som under nästan två års tid tid drog om trafiken och bort från centrum. Många vägar var avstängda och sådan stor del av gatorna i centrum var uppgrävda att folk absolut inte åkte in till gågatan för att handla om det absolut inte var jättenödvändigt. Butiksägarna kämpade på så länge de kunde och många fick lov att kasta in handduken och ge upp då de gick i konkurs. Det kändes nästan som om att vägbygget där man omdirigerade biltrafiken och därmed kunderna bort från centrum blev döds-stöten.

 

Vi har i alla fall en riktigt fin bokaffär kvar på gågatan. 

 

Där går jag mer än gärna in och myser bland böcker och brevpapper och pennor ett tag. 

 

Här låg en riktig favoritaffär i över 40 år. 

Kompis hette den och sålde riktigt snygga kläder. 

På 1980-talet drev de även solarium i källaren. 

Tänk hur man sprang och solade solarium! 

 

Det gick att köpa tio-kort minns jag, och när det var slut såg man ut som om att man hade varit på utlandssemester.  Jag kommer ihåg att jag bland annat solade inför studenten för att vara riktigt brun och fin mot min vita studentklänning. Solade ni också solarium på 1980-talet?

 

I den här byggnaden har det funnits en riktigt fin lampaffär. 

 

Några av de tomma affärslokalerna användes tillfälligt under Vasaloppet. 

Men nu är de tomma igen.

Jag tycker att kommunen borde plantera lite träd längs gågatan. 

Det skulle kunna bli lummigt och fint.

 

Det är som sagt bara att konstatera, det är stora förändringar på gång överallt i världen och inom många områden. Vi gör saker annorlunda nu och det får konsekvenser för det som förut var ett levande och aktivt centrum med små mysiga butiker. Det är nog så på många platser tänker jag. Vemodigt på något sätt ändå. 

Hur ser det ut där ni bor? 

Gapar det tomt i butiksfönstren? 

Jag tycker att man märker det även i Stockholm. 

 

Stenströms, Zara och MQ har till exempel flyttat ur Sturegallerian. 

 

Nu skall jag hoppa ur sängen och in i duschen. 

 

Det snöar ute och SMHI pratar om bakslag. 

 

Tänk att jag bor på en plats där vi har vinter i över 6 månader om året. 

 

Ha en fin dag! 

 

Varm Kram

Jag kände mig riktigt besviken faktiskt

 Good Morning Lovlies...

Igår var det den internationella kvinnodagen och det framkommer av allt att döma att både kvinnors rättigheter och löner fortfarande ligger efter. Det här med jämställdhet har inte infunnit sig 2025, och vad jämställdhet innebär ser ju lite olika ut från person till person som med allt annat. Det är i alla fall fint att se att Sverige ligger i topp för bästa landet att leva i som kvinna, även om mycket i samhället är en kvinnofälla, enligt min mening. Men det är ett helt annat blogginlägg. 

På tal om kvinnor och deras rättigheter så vill jag ta upp något som det inte pratas om alls här i Sverige och det är frågan om huruvida biologiska pojkar och män skall få tävla inom flick- och damidrotten, och få tillträde till flickornas och kvinnornas omklädningsrum och toaletter. Vilket i dagsläget sker.

Att biologiska pojkar och män får tävla inom flick- och damidrott får förödande konsekvenser för flickor och kvinnor då flickor och kvinnor biologiskt sett inte har samma fysiska förutsättningar som biologiska män. Pojkarna och männen vinner alltså lätt över biologiska kvinnor på grund av sin biologiskt fysiska överlägsenhet. 

Kvinnor inom elitidrotten protesterar och är enormt upprörda över att pojkar och män har blivit insläppta att tävla inom damidrotten och det finns många vittnesmål som visar hur kvinnor hamnar i både utsatta situationer och i ett underläge på grund av detta. 

För mig som kvinna och som mamma till två döttrar så är det helt självklart att biologiska pojkar och män skall tävla i herrklassen och biologiska flickor och kvinnor skall tävla i damklassen. Men icke sa nicke. Riktigt illa alltså när män som får tävla i damklassen gång på gång kammar hem platserna på vinstpallen. De är helt enkelt starkare och snabbare på grund av sin manliga fysik.

Det här har gått så långt att flickor och kvinnor i USA nu kräver en ändring av lagen för att skydda kvinnor och flickor inom damidrotten, och häromdagen skulle Senaten i USA rösta om det skulle bli förbjudet för biologiska män att tävla inom damidrotten, en självklarhet för mig och de allra flesta kvinnor jag känner. Hur blev resultatet? 

Alla republikaner röstade för att förbjuda pojkar och män inom damidrotten medan alla demokrater röstade enhälligt emot att hålla biologiska män borta från damidrotten. Det demokratiska partiet i USA vill alltså att biologiska pojkar och män skall få fortsätta att tävla mot flickor och kvinnor inom damidrotten, trots nödrop och protester från kvinnliga idrottare i USA. Vad hände med att skydda flickor och kvinnor? Jag känner mig så otroligt besviken på hur Demokraterna sviker biologiska flickorna och kvinnorna i den här frågan. Det hade jag inte förväntat mig om jag skall vara ärlig.

I USA är det ju också så att många ungdomar kan få stipendier som ger tillträde till eftertraktade studieplatser på Universitet genom att de är bra inom en sport. Nu när biologiska pojkar får tävla inom damidrotten så blir det svårare för flickorna att få dessa eftertraktade platser eftersom de skall konkurrera mot biologiska pojkar som är fysiskt överlägsna och därför lätt vinner de tävlingar som flickor deltar i för att kvalificera sin in på ett universitet. 

Jag förstår att demokraterna tänker på alla biologiska pojkar och biologiska män som bestämt sig för att de vill leva som kvinnor. Men här blir det helt galet, för även om man absolut skall tänka på transpersoner så ska det inte ske på bekostnad av flickors och kvinnors chans till framgång inom damidrotten. Jag kan inte tolka det som något annat än att demokraterna i USA sätter biologiska pojkars och mäns rättigheter före kvinnors i den här frågan. Bara en reflektion från mig så här i samband med den Internationella Kvinnodagen.

Hur känner ni? 

Tycker ni att biologiska pojkar och män skall få tävla mot flickor och kvinnor inom damidrotten? 

Det tycker varendaste demokrat som röstade i frågan häromdagen. 

Inte en endaste demokrat en stod upp för biologiska kvinnors och flickors rättigheter. 

Vilken enorm tragedi. 

Enligt en opinionsundersökning av New York Times/Ipsos poll så är hela 79% av amerikanerna emot att transpersoner (sådana som är biologiska pojkar och män) ska få delta i damidrott.

(Källa: The Guardian, 4 mars 2025). 

Det var precis sådant här som, enligt min mening, gjorde att demokraterna förlorade valet. 

 

 

Nu tittar vårljuset in så vackert på lilla toaletten nere i hallen. 

Det syns inte på några bilder men kopparfärgen i grenarna i tapeten glittrar och glänser. 

Jag blir lyriskt tapet-glad :-)

 Här på mindre ort i Dalarna har det snöat inatt och nu på morgonen. 

Ni som har barmark och vårlökar som tittar upp. Njut! 

Var rädda om er och njut av söndagen. 

 

Varm kram

Ett år har gått

 ...idag sedan våran älskade Lando fick somna in 13 år gammal.

Saknaden är stor. 

Det blev ett djupt och tomt hål. 

Tur att vi får låna Bellas hundar Bengt och Mila ibland. 

Att förlora en kär hund kan vara precis lika svårt som att förlora en närstående människa, och för vissa av oss stod hunden närmare än någon annan. Det kan ha varit så i mitt fall. Lando vek aldrig från min sida.  

Han stod bredvid mig stadigt, lugnt, lojalt och tryggt under några av mitt livs svåraste stunder med ovillkorlig kärlek. En fin vän, en trygghet, en tröst. Otroligt intelligent och inkännande. Han läste av mig som en öppen bok. Vilken otrolig hund. Kärleksfull och livsglad. Tack ännu en gång älskade Lando. Jag vet att du väntar på mig vid regnbågsbron, och där ses vi igen.

 

Alltid vid min sida. 

 

Min kompanjon och ständige följeslagare.

 

Lando the snow dog. 

 

Lando the world traveller. 

 

Han flög över Atlanten ett par gånger och har ju bott i Kalifornien i USA med oss.  

Där tog han sig en simtur i Stilla Havet varje morgon. 

 

Jag minns att han förvånades första gången av saltvattnet.  

Han var ju van att simma i Dalälven och i Orsasjön.

 

Lando the beach boy. 

Han älskade att kasta pinnar och att bada i sjön.

 Lando, mamas boy. 

Alltid vid min sida.

Good boy Lando!

Du fattas oss. 

Rest easy and run free sweet boy !