Jag skulle vilja

skriva av mig rejält just nu om hur Sverige har förvandlats till ett land som jag inte längre känner igen. Ja, jag skulle behöva ranta på som bara den om det just nu faktiskt. Om hur regeringen för länge sedan brutit det samhällskontrakt de har med alla svenska medborgare och skattebetalare i vårt land. De som lämnar ifrån sig pengar varje månad i utbyte mot ett löfte om en väl fungerande välfärd. 

Vårt svenska välfärdssystem håller nämligen på att kollapsa, för just nu läcker det som en sil och skolan, sjukvården, äldreomsorgen, polisen och alla andra samhällsinstanser som vi finansierar med publika medel får lida och går på knäna. För det finns inga pengar, får vi indirekt veta av politiker som klär in det hela i andra ord, lögner och bortförklaringar. 

Vidare har vi ett eskalerande våld och jag vaknar upp varje morgon till nyheter om bränder, bomber, explosioner, våldtäkter, mord och misshandel. Jo, jag skulle behöva ranta minsann, för jag är arg, ledsen och uppgiven. Men vet ni vad? Jag orkar inte. Och jag är nog inte ensam. Folk förfäras, mest under en för mig totalt ofattbar tystnad. Fega som fan. En tystnad som är resultatet av en allt mer avsmalnande åsiktskorridor där yttrandefriheten blivit rejält inskränkt och där det inte riktigt är helt acceptabelt att tycka i dessa frågor faktiskt. 

Varför? Jo, för det hela är ett totalt misslyckande av vår sittande regering och detta i sin tur har fått ödesdigra konsekvenser för hela samhället. På grund av en totalt havererad och misslyckad integrationspolitik så ser vi nu en ökning av extremism från båda riktningarna och ett ämne som sedan är ett minfält att ens börja debattera om på något sätt.

För i Sverige är det nämligen så här att så fort man kritiserar en situation eller ett läge där invandrare, asylsökare, och nyanlända är inblandade så anses man nästan automatiskt vara en rasist, och eftersom rasist är det värsta man kan vara i Sverige (som för övrigt är ett av de minst rasistiska länder i världen) så håller man hellre tyst av rädsla för konsekvenser, även om man absolut inte är en rasist. Det finns inget som just det ordet som tystar ned folk så snabbt, och sedan törs man inte tycka något mer helt enkelt. Detta i sin tur får mycket negativa konsekvenser då den undertryckta opinionen blir en tryckkokare. En tickande bomb. För någonstans kommer folk så småningom, förr eller senare, få utlopp för sina åsikter. Det skapar i värsta fall hat, ilska, segregering, radikalisering och extremism av farliga mått. Livsfarligt läge! Jag är livrädd för vart vi är på väg. För det här är ett problem vi inte kan tiga ihjäl. 

Andas, andas, andas....

I dag hade vi schemabryt och då hade jag tid med en snabblunch och en liten trevlig tripp till den lokala bokaffären på gågatan i Mora med båda döttrarna, innan arbetet på skolan fortsatte. Så mysigt! 

Vi åt sallad på Kaffestugan och sedan köpte jag böckerna Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som min fina bloggvän Anna rekommenderat, samt Agneta Sjödins roman Drömdagboken som skall bli en riktig feel good läsning. Och jag behöver absolut feela lite good just nu. 

Dagens bokfynd. Så nöjd! 

Gågatan i Mora i dagens sommarvärme. 

Jag i dag

Ha en fin kväll! 

Sliten

I dag har jag undervisat 6 stycken lektioner i engelska. 

Jag har haft 6 klasser med högstadielever där jag kört järnet. 

Nu är jag så trött att jag har ont i kroppen. 

Tankar på att kliva av Ekorrhjulet är starka vill jag påstå. 

Tre år till och sedan kan jag välja. 

What-I-wore-to-work

Blus - Saint Tropez

Jeans - DAY Birger et Mikkelsen

Skor - Billi-Bi Copenhagen

Tur man har hund som måste motioneras varje kväll.
Annars hade jag gått och lagt mig på stört.

Ha en fin måndagskväll!

När det inte blev som förväntat

Mitt klassrum. 

Här har det varit alldeles tyst hela veckan. Jag har inte orkat blogga alls. Noll energi och ingen inspiration. Jag har slitit som en häst på jobbet....och typ dött i soffan varje eftermiddag. 

Jag fick nämligen en riktig rivstart den gångna vecka, min första som högstadielärare. Vi har stora klasser på ca. 30 elever per klass  (det är nämligen så man i kommunen löst budgetunderskottet inom skolan. Större klasser när fem paralleller har blivit fyra, och färre lärare. Allt handlar ju om pengar och även här) och jag har inte mindre är 27 engelska lektioner per vecka!! 

Så många lektioner i veckan har jag aldrig haft förr då snittet legat på mellan 15 till högst 18 lektioner per vecka, vilket är det normala. Jag har heller aldrig hört talas om att någon lärare undervisar så många lektioner i vekan. Det skall absolut inte vara så här och den enda utvägen blir att riva upp och göra om schemat för hela årskurs 7 - 9. Schemat skall alltså göras om och göras rätt, har vi blivit lovade men tills dess så är detta ett super-skarpt läge att befinna sig i. Men det är bara att hålla i sig och följa med! Man har inget annat val.

På originalschemat, som jag fick innan jag gick på sommarlov, hade jag 17 lektionstillfällen, vilket är det normala. Men under sommaren hände något och när jag kom till jobbet hade man alltså lagt till tio lektioner till per vecka på mitt schema. Jag skall alltså förbereda 27 st. lektioner i veckan. 27 lektionsplaneringar. 27 uppstart och 27 avslut.

Originalschemat som jag fick precis innan jag gick på sommarlov.  17 lektioner. 

Jag var så nöjd! 

Nya schemat som jag fick dagen innan eleverna kom. Inte glad! 27 lektioner. 

Unheard of! 

Hur gjorde man då 27 lektioner av 17? Jo, man tog 60 minuters lektioner och gjorde om dem till 40 minuters-lektioner. Till exempel så skall man ha 120 minuter engelska i veckan när man går i åk 8. På originalschemat var dessa 120 min. uppdelade på två 60 minuters lektioner i veckan. Perfekt upplägg! På 60 minuter hinner man välkomna klassen, plocka av alla mobiltelefonerna, ta närvaro, ha en redig genomgång och sedan låta eleverna jobba med lektionsmaterialet samtidigt som man går runt och stöttar. Tyvärr blir det inte lika mycket gjort på 40 minuter för man hinner inte och speciellt inte med 30 elever i klassrummet. Man hinner typ starta och sedan jobba i en kvart innan lektionen är slut.

Elever med lite längre startsträcka har inte en chans för att inte tala om elever med speciella anpassningsbehov. Det finns inte på kartan att man på ett bra sätt hinner med elever med extra behov av hjälp på så kort tid och i sådana stora klasser. Nej, 27 lektioner a 40 minuter är inte optimalt för någon. Inte för lärare och inte för elever. 

För att förklara för den som inte är lärare så kan man likna varje lektionstillfälle som ämneslärare på högstadiet med en föreställning där man själv spelar huvudrollen. Man måste vara intressant och underhållande, helst rolig, och ha massor av energi och driv för att få eleverna med sig och fånga deras uppmärksamhet och intresse. Annars är det kört nämligen och man tappar eleverna. 

Ja, och hur känner man sig då efter att ha haft 27 föreställningar under en vecka? Jo, då kanske man känner att det är bäst att gå hem och sova hela helgen så att man orkar vara på topp till följande veckas 27 föreställningar. Är det så livet skall vara? Sova-jobba-sova-repeat. För man orkar inget annat. 

Den här veckan har jag i alla fall inte varit ett dugg produktiv efter jobbet utan helt slut, så pass att tankar på att börja betala för hushållsnära tjänster hemma igen har dykt upp ska jag erkänna.

Nej så här går det inte att ha det för det blir ingen kvalitet på vare sig undervisningen eller på livet som helhet. Detta upplägg är enligt mig ett recept för en crash-and-burn. 

What-I-wore-to-work! 

Jag gillar att matcha skor och topp. 

Älskar mina ljusblåa loafers i mocka från Ralph Lauren. 

Några bilder från helgen som gick. 

Lite kräftskiva på lördag kväll och så härligt goda och solmogna svarta vinbär från trädgården. 

Bella beställde sina böcker igår inför första terminen på sjuksköterskeprogrammet som börjar nästa vecka. Jag är så stolt och så glad att jag nästan spricker att båda döttrarna väljer att plugga vidare och till yrken där man garanterat får jobb när man är färdig. Så smart. 

Ha en fin söndag! 

Helgen som gick...

Match-your-top-with-your-shoes weekend edition! 

...blev en riktigt slapp hemmahelg med promenader, lite lätt städning och sedan sträcktittande på en superbra brittisk krimserie i 6 delar på TV4 Play som heter The Bay. 

Se den! Så bra! 

Britterna kan det där med krimserier. De är beroendeframkallande. 

Jo, och så blev det ju lite ishockey också förstås då Mora IK spelade mot Leksands IF i Mora på lördag eftermiddag till förmån för Leksandsspelaren Tobias Forsberg som råkade ut för en svår olycka under en match på juldagen vilken gjorde honom förlamad från bröstet och nedåt. 

Mora IK kammade hem vinsten på denna välgörenhetsmatch som dessutom spelades av idel ädel hockeyveteraner. Så kul att se. Superfin hockey! Fint initiativ. 

Söndagens middag: Gorgonzolalax. 

Mums! 

I morgon är det måndag och då kommer eleverna. 

Jag får ca. 200 nya elever i engelska som jag skall lära känna (och lära mig namnen på)

och som jag sedan skall betygssätta i slutet av höstterminen, so help me God! :-) 

Jag avslutar med flickornas sista bild från Hawaii.

Jaaa, jag måste dit snart igen. 

Få platser slår nämligen detta....

Hawaii. 

Ha en fin söndagskväll! 

Helt utslagen

I går, fredag, hade vi alla lärare inom för- och grundskolan i kommunen kick-off på Mora Parken. Dagens tema var Digitalisering, ett ämne som jag faktiskt gruvat mig för att sitta på föreläsningar om i en hel dag, men det var intressant över förväntan. 

Men helt otippat var föreläsarna helt fantastiska och jag skrattade så att tårarna rann. Verkligen en positiv överraskning då experter inom detta område enligt mina djupt rotade fördomar vanligtvis är trista nördar och vad jag kallar bogger-pickers...Haha, men så var ju absolut inte fallet. Tji fick jag :-) Det blev en toppendag! Härligt! 

Moras rektorer på scenen. 

Jesus klassas tydligen av vissa forskare inom didaktik som en av världens bästa lärare då han använde de ovan listade metoderna när han talade till folk. Variation är nyckeln till en bra undervisning och det var Jesus verkligen bra på som man ser. Underbart! Heja Jesus! 

En kategorisering av elever från förr i tiden. Ingen politiskt korrekthet där inte :-) 

Men nu är jag helt utslagen! Hela veckan har jag varit omgiven av trevliga kollegor och i går ett hundratal kollegor från olika skolor och jag som är en oerhört utåtriktad och social person har varit uppe i högvarv och haft så trevligt och pratat med många. Men även om det låter fantastiskt så har det en enorm baksida för mig, en som folk som inte själva varit med om det kanske inte kan sätta sig in i, och det är behovet av total ensamhet och tid för återhämtning när jag väl kommit hem. 

Sedan jag brände ut mig och gick in i den berömda väggen och blev rejält dålig för några år sedan så har det varit så här. Efter en hel dag bland människor måste jag bara få kliva in genom min dörr och stänga allt och alla förutom den allra närmaste familjen ute. Det har till och med blivit så att jag inte ens orkar svara i telefonen vissa dagar för jag orkar inte prata med en endaste själ, förutom mina barn och föräldrar förstås, efter arbetstid. Så man får sms:a om man vill något. Allt måste vara totalt kravlöst och jag måste få tid och utrymme för total återhämtning.

Jag är alltså en utåtriktad introvert! Och det här kan bli knepigt värre för folk att förstå. 

Oerhört social men med ett enormt behov av ensamhet och egentid.

Jag trivs nämligen alldeles förträffligt i mitt eget sällskap :-)
Tur för mig det. 

Naturen, naturen, naturen är min räddning. Skogarna och vattnet. Här kan jag andas och här får jag återhämtning och kan ladda mina mentala batterier. Tack gode Gud för att jag har detta precis utanför dörren. En vän till mig skrev nyligen på FB att alla behöver vi en skogsglänta, och JA det håller jag fullständigt med om. Tusen tack Gud för att du har gett mig så fina skogsgläntor i livet.

Ha en fin lördagskväll. 

Kram

Det där med jeans...

Jag har faktiskt aldrig varit någon jeans-tjej. Kanske för att jag brukade tycka att jeans var ett hårt och bulkigt och obekvämt plagg och för att jag föredrog byxor av mjukare kvalitet. Jag vet att jag inte hade jeans på mig under hela gymnasietiden i alla fall, om jag ens ägde ett par då.  

Ja, och lägg sedan till alla åren på mycket, mycket varmare breddgrader där det har varit alldeles för varmt att ens ha långbyxor på sig. Det har istället blivit kjol och klänning och byxor av mycket tunnare variant än jeans vid ett fåtal tillfällen då det passad med byxor. 

Jag har inte varit van vid att använda jeans helt enkelt och de gånger jag ens sneglat på jeans så har det varit otroligt svårt att hitta en modell som passar mig. Jag har tyckt att de passar andra men inte mig. 

När vi bodde i Italien hittade jag för första gången ett par lite tunnare jeans och de kom från Ralph Lauren och modellen hette Saturday jeans. De var som sagt gjorda i ett lite tunnare jeans-tyg vilket gjorde dem lite extra gångbara i värmen. Härliga jeans som jag nötte ut och lyckade sedan aldrig hitta just den modellen igen fast jag sökte med ljus och lykta. 

Nu har jag äntligen hittat några märken som har bra jeans och det är bl.a. DKNY, DAY Birger et Mikkelsen samt Calvin Klein. Har man riktigt snygga jeans så kan man också ha dem på jobbet tycker jag, bara man klär upp dem lite med en snygg topp, blus eller en klassisk krispig kavaj. 

Jag älskar, älskar, älskar att matcha toppar med skor!

Jag äger flera sådana konstellationer. 

Svårt förtjust....är en understatement. 

Det gör även att jeansen blir uppklädda på stört. 

Tyvärr har jag upptäckt att belysningen vid spegeln i hallen inte är helt optimal 

och därför är det svårt att ta bra bilder som gör färgerna på plaggen rättvisa. Synd.

Men det här är i alla fall mörkblåa jeans, inte svarta som de ser ut på bilden. 

What I wore to work

Rosa tröja i bomull och ull - GANT

Jeans - DKNY (Donna Karen) 

Rosa mocka skor - H&M Premium Quality Collection

Marinblå tunn täckjacka med härligt paisley foder - Park Lane

Och allt hade jag redan hemma i garderoben :-) 

Jag matchar även gärna kläderna med läppstift, läppglans och nagellack.

Läppstift - Chanel no 458
Lipgloss - Christian Dior no 557

De här jeansen från DKNY är makalöst underbara. Jag skulle ha köpt flera par, men jag visste ju inte då att de skulle vara så perfekta. Det vet man ju inte med plagg just när man köper dem, att de skall bli riktiga favoriter alltså.  De här jeansen är från 2014, alltså fem år gamla. Funkar hur fint som helst ändå. 

Tidig morgonpromenad innan jobbet. 

Det härliga med hösten är att mina skogsvägar och stigar är mina egna igen.

Campingen har troligen delat ut kartor till sina gäster i sommar på närliggande skogsstigar 

och motionsslingor...Ja, så lite trångt har det varit på mina stigar i sommar minsann.
Huamej...

Ha en strålande fin fredag! 

What I wore to work

 När det regnar och ruskar och är grått ute så bli det för ovanlighetens skull jeans till jobbet.

Jeans är ju ett vanligt förekommande och fullt accepterat arbetsplagg här i Sverige, men tänk att jag fortfarande har så svårt att få in det i mitt tänk fastän jag har varit hemma i Sverige i så många år nu. På den amerikanska skolan skulle vi lärare absolut aldrig få komma till jobbet i jeans. 

Fuchsia tröja i tunn merino ull - J. Crew 

Underbart sköna jeans med franskant - DAY Birger et Mikkelsen

Favorit mocka loafers - Marzio på Nybrogatan. 

Very casual och very bekväm. 

Marzio på Nybrogatan i Stockholm har de mest underbara skor jag någonsin hittat. Dessa klassiska och nästan overkligt sköna loafers i mocka finns i alla himmelens färger och känns som ett extra skinn på fötterna. Det är inte många par skor man kan gå barfota i en hel dag och vara skön om fötterna. 

Ja, så var det ju dags att sminka sig också då efter att ha gått osminkad hela sommaren, så fram med målar-kittet. Man vill ju inte skrämma slag på någon.  Lite ovant men det blir snart rutin igen. Jag har på sin höjd haft lite mascara på mig vid tillfälle under sommaren, men det är allt. 

Till hudvård använder jag endast Estee Lauder men vad gäller smink har jag väl beprövade och utvalda favoriter som jag är totalt inkörd på nu sedan många, många år, och jag insåg just nu när jag tittade på denna blid att här finns det en redig mix av många märken inblandade. Men jag har testat och valt det som funkar för mig oavsett tillverkare. Jag gillar till exempel inte Estee Lauders mascara men älskar Lancomes. Och Chanel har de absolut bästa läppstiften och de brukar jag toppa med ett lippgloss från Christian Dior, som inte är med på bilden för det ligger i bilen. 

Jag försöker boa-in mig på min nya arbetsplats. 

Det är lite tomt just nu men det blir nog ändring på det strax.

Jag är dock oerhört välsignad med supertrevliga kollegor i arbetsrummet.
Vi pratar och skrattar och det är en underbar stämning.

Som kontrast till all svensk vardag så avslutar jag här med den senaste bilden som flickorna skickade från Hawaii där de tillbringat tid på tre av öarna och nu är på ön Oahu och Honolulu.  Så vackert! 

Ha en fin torsdag! 

Hur gick det då?

Hur gick då min blogg-sommar där jag hade som mål att blogga varje dag hela sommaren? Många bloggare bloggar nämligen inte lika mycket på sommaren som under resten av året och folk läser inte heller bloggar i samma utsträckning. Det ser man på sin egen och andras blogg-statistik. Men jag tänkte att jag ville hålla skrivandet vid liv oavsett hur vardagen såg ut under sommarlovet och mycket eftersom jag har min blogg som en dagbok. 

Ja, det gick ganska bra. Jag ser att jag har bloggat i stort sett varje dag med några få undantag. Innehållet har väl mest legat i linje med livet som varit väldigt lugnt och avslappnat hela sommaren. Inga stora utsvävningar och inte så mycket dramatik Skönt! 

Vi har mest ägnat oss åt hemester under sommarlovet, alltså nöjt oss med Dalarna och dess utbud, vilket minsann duger bra då detta är ett stort besöksmål för turister från andra delar av Sverige och världen. Vi har vacker natur och kultur. Sedan blev det en tripp till Blekinge också, och det kändes ju nästan som att åka utomlands då vårt avlånga Sverige bjuder både annat klimat, geografi och flora och fauna. Och eget språk! Den där listerländskan som de talar i Listerlandet är fasiken inte att leka med. Jag skall vara glad att jag klarade skinnet eftersom jag nickade mig artigt  igenom vissa konversationer där jag typ bara förstod 20% av allt som sades. Hua mig ja! Totalt obegripligt gröt-prat. Ja, jag förundras över hur det kan vara och se ut så annorlunda ut på olika ställen i Sverige. 

I höst skall vi dock ta oss till varmare breddgrader, precis vid den tidpunkten då mörkret och kylan börjar krypa under skinnet på en här hemma. Det är nämligen då man behöver komma iväg lite känner jag faktiskt. Få fylla på batterierna med lite D-vitamin och andra intryck. Jag tror att sen höst och tidig vårvinter är perfekta tidpunkter att lämna Sverige för lite sol och värme. Precis då man börjar känna sig lite trött och less på kyla och mörker eller grå snöslask. Perfekt - Bokat och klart ✔ och härligt att ha något att se fram emot. 

Något som vi verkligen har unnat oss i sommar är goda frukostar. Många, många gånger har jag använt salsan eller salladen och grillköttet från middagen kvällen innan som fyllning i omeletter. Fantastiskt tycker jag som avskyr att slänga mat och vill att allt skall komma till användning. Här på bilden har jag caprese salladen från kvällen innan som fyllning- mozzarella, tomat, basilika och lite balsamic vinäger. Mums! 

I sommar har jag även lyssnat på nästan alla sommarpratare och min absoluta favorit var helt utan konkurrens Stina Wollter, som berättade en av de mest gripande historier jag någonsin hört i mitt liv. Sedan hade vi nummer två: Leif Östling som tänker som jag vad gäller skattepengar, entreprenörskap och offentlig förvaltning. Oerhört bra sommarprat! Lyssna! Jag satt och nickade mig igenom hela programmet, och även musiken var så fiffigt utvald! Jag blev imponerad av det faktiskt.  Leif Östlings prat är också en lärorik historia för oss alla om hur reportrar och massmedia kan förvrida information att passa egna politiska agendan, så mycket så att jag tror att man bara kan ge ett sådant sommarprat som Leif Östling gjorde om man är helt unfuckwithable, alltså totalt oberoende av andra för att kunna leva och försörja sig. Jag är så glad att vi har personer som Leif Östling i Sverige! 

Ja, och Anna Rosling Rönnlund var toppen och intressant då hon talade om arbetet med Hans Rosling och fakta om världen. Björn Runge som bl. a tar upp hur sockerfri- och antiinflamatorisk kost räddade hans liv då han var sjuk i en dödlig form av cancer. (Yes, enligt amerikansk forskning, nu också godkänd av The American Medical Association så kan vissa typer av cancerceller inte överleva utan glukos - socker alltså). 

Tony Irvine och Jonas Gardell hade underbara, ärliga och modiga sommarprat, lika så Marie Nilsson Lind där rå smärta och sorg lyste igenom i en totalt utlämnande ärlighet om sin syster och sin egen psykiska ohälsa. Fina Maria Borelius var också en av favoriterna tillsammans med Isabella Löwengrip och Ola Serneke. Som hockeyintresserad så gav Niklas Lidströms sommarprat mig både tuppskin och tårar i ögonen. Vilka fantastiska ögonblick i hockeyn han har fått vara med om. Verkligen historia! Anders Hansen pratade bra och intressant utifrån sin bok Hjärnstark, och när jag lyssnade på Lyssnarnas Sommarvärd socionomen Madeleine In Hwa Björk så strömmade tårarna i en och en halv timme. Vilken tragedi! Vilken berättelse! Och tydligen är den representativ för hundratusentals av adoptivbarn från Asien. Med viss egen inblick i underrättelsetjänsten och dess arbete och historia uppskattade jag också statsvetaren och terrorexperten Magnus Ranstorps berättelse enormt. Så spännande!

Ja, så många bra sommarpratare i år. Och man slås av vilka fantastiska och innehållsrika och intressanta människor det finns. Underbart att man få ta del av alla dessa fantastiska människors historier även om det nu bara är under en och en halv timme. En riktig gåva som berikar. Tacksam är ordet! Sommar i P1 hör verkligen sommaren till.  

Ja, och med allt detta sagt så lägger jag sommaren 2019 till handlingarna 

och tillönskar alla en fin höst!