Städdag på fäboden

I fredags åkte jag upp till fäboden norr om Orsa för att hjälpa mamma & pappa att storstäda och ställa iordning stugan inför sommaren. Det var så roligt och det blev så fint när alla fönster var putsade och huset dammat, dammsuget och skurat. 

Jag tog hem ett par trasmattor som jag skall tvätta och så återstår det bara att köpa pelargoner till fönstren och så är det sommarfint! 

Vi fikade och åt lunch ute i solskenet och det var riktigt varmt. 

Det var så mysigt att spendera dagen med mamma och pappa fastän på Corona-avstånd. Mamma har bruten högerarm (syns lite i bild) och pappa är knäopererad och går med krycka, så det kändes riktigt bra att kunna få hjälpa till att få i ordning stugan där de tillbringar så mycket tid och nästan hela somrarna. 

Min härliga Dalaskog. 

Våren har bara kommit till vitsippe-stadiet här. 

Lando-promenad-stigen där vi går nästan varje dag börjar bli så där härligt skir-grön. 

Ha en riktigt fin söndag! 

Jag bröt mot mitt köpstopp!

Japp, det gjorde jag. Jag såg den här klänningen hos Jumperfabriken och ramlade av vagnen där och då. En riktig klädklenod i mina ögon. Blue-on-blue och sitter som smäck. En riktig keeper och i härlig kvalitet så jag kunde absolut inte låta bli. Jag trodde inte att den här klänningen ens fanns...så underbar är den. 

Jag gillar också modellen som det är lite 40-tals stuk över. Det här blir en klänning som jag kan ha resten av livet. Och färgen, färgen, färgen...jag faller alltid för blått. 

Hur känns det att bryta mot sitt eget köpstopp? Jag hade ju inte tänkt att göra det men i det här fallet känns det faktiskt OK eftersom jag varit så stenhård i övrigt. 

 Jag har ju också Mari-Kondo rensat i garderoben och känner att den här klänningen kommer att fylla sin funktion. Dessutom tog jag den på faktura för att gardera mig om jag skulle ångra mig. Men efter att ha provat den många gånger till olika skor och koftor och kavajer och jeansjacka, och verkligen funderat och känt efter så har jag bestämt mig att den får stanna. Den är så mycket jag och den sitter så bra och är så skön. Det känns nästan som om att man går runt i ett nattlinne när man har den på sig, alltså den där sortens nattlinne av allra mjukaste och skönaste sort.

Vad händer annars då? Jo nedräkningen inför sommarlovet har börjat med allt vad det innebär. Jag ska sätta betyg i engelska på ca. 200 elever och det ligger ett enormt arbete i enbart den uppgiften. Det måste bli rätt. Som tur var har jag sett till att ha mycket betygsunderlag för att gardera mig.

Vidare ska jag också få lite hjälp i form av ett par extra ögon. Jag har varit VFU-handledare för en blivande lärare i engelska som nu är färdigutbildat i just det ämnet och han skall sitta med och få tycka lite utifrån betygskriterierna. Vidare känner han eleverna rätt väl eftersom han varit med i klassrummet rätt så länge nu. I slutändan är det ju ändå jag som avgör men det är skönt att ha någon att bolla med. Dessutom blir det ett fantastiskt övningstillfälle för honom inför sin kommande lärarroll.

Jag har också lagat lite för mig nya maträtter som är LCHF. Jag försöker att ta bort allt socker från min diet och i veckan gjorde jag en gratäng på köttfärs, riven cheddar & mozarella, och smörstekt vitkål. Allt detta fick sedan åka in i ugnen i ca. 15-20 minuter tills det fått färg. Det blev supergott!

Ha en fin torsdag! 

Hoppas ni är lediga. 

Passa er för Fula Gubbar!

Ja, det har man minsann fått höra som barn och jag tror att det fortfarande är något som många föräldrar  uppmanar sina små söner och döttrar. 

Med Ful Gubbe menar man en ful farbror som gör olämpliga saker med barn, vad exakt fick man inte veta, i alla fall inte på den tiden då jag var barn och gick runt och passade mig för Fula Gubbar. 

Jag minns speciellt en incident som inträffade när jag var i 6-årsåldern. Vi bodde i ett av Moras hyreshusområden alldeles vid Dalälven och min jämnåriga bästis och jag lekte bakom Konsum, som Coop hette på den tiden, och som låg vid vägen i utkanten på området. 

Helt plötsligt kom det en bil rullandes sakta förbi oss. Mannen som körde bilen tittade på oss hela tiden som han passerade och log innan bilen försvann runt hörnet. Efter någon minut kom bilen sakta farandes tillbaka och farbrorn som körde stannade bilen med motorn på och öppnade upp bildörren och erbjöd oss godis om vi ville kliva in i bilen och följa med på en biltur. 

Min sötsugna kompis som tyckte att det lät som ett enastående erbjudande tog genast ett kliv mot bilen, men samtidigt som farbrorn sträckte ut sin arm för att ta tag i min kompis så grabbade jag tag i hennes jacka och använde momentum av nedförsbacken till det dike vid vägen där jag stod för att få iväg henne från farbrorns greppande rörelse. 

Därefter tog jag henne i handen och sprang. "-Det är en ful gubbe!", skrek jag och jag minns än i dag att jag var så rädd att hjärtat bultade som om att de skulle hoppa ur kroppen vilken sekund som helst.  Det var en händelse som satte spår och jag minns den fortfarande som igår och jag ryser. Vad hade hänt om vi följt med farbrorn som lockade oss med godis? Det får vi aldrig veta och det vill jag inte heller veta. 

Det jag tydligt kommer ihåg från händelsen är den enorma varningsklockan som bara ekade i huvudet, den starka intuitiva känslan av att något inte stämde och att vi därför borde vända oss om och springa därifrån så fort benen bara bar.

Nu i min lärarroll pratar jag alltid med alla mina klasser om just denna intuitiva känsla om att något inte är som det skall och vad enormt viktigt det är att alltid lita och agera snabbt på den känslan. Om något känns fel, ställ er upp och spring! No matter what! 

Men nu är det ju så att de flesta Fula Gubbar sällan kommer i bil och lockar med godis, nej, de kamouflerar sig i stället bland helt vanliga människor och inte så sällan i roller, yrken och situationer där de har obegränsad tillgång till barn och ungdomar samt kollegor och föräldrars fulla tillit. 

Sedan har vi dilemmat med Fula Gubbar och speciellt när de ser ut precis som oss själva och verkar hur normala och trevliga och sympatiska och välklädda som helst. Felaktigt tror vi att det bara är barn som tror att Fula Gubbar är fula till utseendet. Att de skall vara otvättade och ovårdade med fett hår och fula kläder. Men så är inte är fallet, för guess what?! Det tror vi vuxna också! Vi låter oss luras av en ofta välputsad fasad. 

Så hur kan vi då identifiera dessa Fula Gubbar? Som tyvärr även ibland kan vara kvinnor. Det kan vi inte, i alla fall inte till utseendet för de kan vara vem som helst. Men det finns varningstecken och det gäller att vara uppmärksam för vi tenderar att inte vilja se, att inte vilja tro, att inte vilja inse att en alldeles trevlig och vanlig person i vår närhet kan vara en förövare. 

Vi är många lärare som har varit på föreläsningar om grooming, alltså hur män lockar till sig minderåriga och sedan utsätter dem för sexuella närmanden och övergrepp. Jag har skrivit om det förut i ett blogginlägg som man hittar HÄR. 

Jag har skrivit om till exempel Alexandra-mannen som lockade till sig flickor genom att bli deras goda vän och vinna deras förtroende men bara för att sedan utsatta dessa flickor för oerhörda sexuella övergrepp. Men det hela började med att flickorna hittade någon som lyssnade på dem och de fick omtänksamhet och uppmärksamhet och någon som verkade bry sig om deras problem. Någon som visade sig vara ute efter något helt annat än vad man skulle kunna tro. 

Men trots all denna utbildning vi vuxna får i detta är det många som lever i total naiv blindo och förnekelse om vad som sker mitt framför ögonen på dem. De låter därför bli att agera eller säga något när de känner att något inte är som det ska, för så kan det ju bara inte vara, och förresten så vill man ju inte ställa till något. 

För det kan ju inte vara så....Han är ju så snäll och så trevlig och han ville ju bara hjälpa till och stötta och vara omtänksam....Men det är i själva verket bara ett väldigt utstuderat tillvägagångssätt för att vinna tilliten och komma nära dessa barn, ofta genom att också helt avväpna vuxna som inte anar någonting. Vi blir lättlurade, just för att Fula Gubbar inte ser fula ut på utsidan. 

Det allra viktigaste är att man lyssnar på sina inre varningsklockor. Ringer de på som bara den så har vi vuxna ingen som helst ursäkt för att inte agera kraftfullt. Men tyvärr låter alldeles för många bli. 

Här är några varningssignaler som man kan checka av och som ofta stämmer in på människor som begår övergrepp mot barn och ungdomar: 

Kom ihåg att den viktigaste uppgift vi har som vuxna är att skydda våra barn.

Ha en fin onsdag! 

Bland de viktigaste böcker man kan läsa

i livet är dessa två böcker skrivna av prostitutionspolisen Simon Häggström. De handlar om människohandel och prostitution samt den bakomliggande grova organiserade brottslighet och korruption som driver allt.

I de båda böckerna får man som läsare följa med Simon Häggström i hans dagliga och nattliga jobb mot prostitutionen på Stockholms gator, inne i lägenhetsbordeller i förorterna, på bordeller i Tyskland samt under en resa till Rumänien där han skildrar den ofattbart groteska miljö och den otroliga utsatthet och misär som kvinnor och flickor och pojkar som säljer sex lever och verkar i. 

Alla människor borde få veta och lära sig om hur det ser ut i verkligheten. Tyvärr har det inte funnits debatt om detta och straffen för sexköpare är skrattretande låga och nästintill obefintliga samtidigt som organiserad brottslighet och hallickar tjänar miljarder på att utsätta kvinnor för bland det värsta en människa kan råka ut för, och mitt framför våra ögon. En av tio män köper nämligen sex och de som köper är från alla samhällsskikt. 

Båda böckerna är otroligt intressanta och lärorika men framförallt ögonöppnande. Läs dem! Vill man inte läsa så finns båda böckerna att lyssna på hos till exempel Storytell, Nexstory eller Bookbeat. Dessutom är de väldigt välskrivna och lätta att tycka om att läsa eller lyssna på.

Läs eller lyssna sedan även gärna på boken Flickorna som Sprang vilken är fiction men där Simon Häggström har baserat handlingen på sanna historier och inspirerats att skriva av de verkliga flickorna som sprang.... 

Missa inte den. Den kan man bara inte lägga ifrån sig helt enkelt. Jag hade tänkt att läsa den under veckan på Kanarieöarna men den var så bra att jag läste ut den första dagen, i ett svep. Man kunde inte göra på annat sätt, för såååå bra var den.

Gällande kändisen som just åkte fast för sexköp så är det bara så patetiskt att se hans strategi att försöka bortförklara sitt agerande genom att skylla på att han alltid förstör för sig själv när det går bra. Det finns fan ingen annan ursäkt än att man har taskig kvinnosyn. Vilket han ju tydligen har.

Jag tror att han redan spinner planer på själv-hjälps böcker och föreläsningar i ämnet. Det är hans nästa affärside. Själv har jag faktiskt aldrig gillat honom. Hela jag säger liksom ifrån på cell-nivå. De gånger jag har satt på Nyhetsmorgon och insett att han skulle vara vikarierande programledare (har förekommit när de andra är sommarlediga till exempel) så har jag stängt av TVn. För det första så har jag aldrig gillat att lyssna på hans hesa röst, som absolut inte passar i Nyhetsmorgon, och för det andra så är han i mina ögon otrevlig, arrogant, saknar ödmjukhet och empati och så är han en riktig mansgris som uttalat är emot feminismen.

Jag har ätit på hans restaurang på övervåningen på Åhlens i Stockholm två gånger. Maten är supergod men servisen (alla manliga Italienare) suger då servitörerna av mig tydligt uppfattats som arroganta översittare på ett sådant där sätt som man annars bara kan uppleva i Italien, och jag vet vad jag talar om för jag har bott i Italien och jag känner igen det där. Arroganta, uppblåsta, vuxna mammas-pojkar. Suck! Nej tack! 

Det enda produktiva med hans eländiga handling är att det nu äntligen verkar skapas lite debatt och medvetenhet runt ämnet. Precis som med #metoo så behövs det att någon kändis blir inblandad för att någon över huvudtaget skall bry sig om det som miljontals kvinnor råkat ut för i alla tider och det som fortfarande sker varje sekund och varje dag i hela världen.

Nu är det tisdag och sedan bara en arbetsdag kvar tills vi går på långhelg!

Jag önskar alla fina läsare en toppenbra dag. 

Hur går resan mot Avfart Frihet?

Jag har fått några frågor om hur det går med resan mot Avfart Frihet så här i Corona-tider, och jag kan svara: Jo, tack. Rätt så bra. 

Jag vill inte sticka under stol med att jag verkligen fått mig några tankeställare på mer än ett område som har att göra med just denna resa på grund av Corona-krisen....

För det första så är jag oerhört tacksam för att jobba inom en stabil och stadig bransch där jag inte påverkats ekonomiskt av den rådande krisen. Detta eftersom inkomsten ju är den absolut viktigaste tillgången i hela processen. Jag måste ha en inkomst för att kunna göra det här. Utan inkomst kan jag inte spara och investera eller göra det som behövs för att en dag bli helt ekonomiskt fri. 

För det andra så har jag som så många andra verkligen blivit påmind om vikten att vara helt skuldfri. För tänk alla människor som nu drabbas av permitteringar eller uppsägningar och som är belånade till öronen. Många är i princip körda då den ekonomi som är helt beroende av att man får in en eller två löner till hushållskassan varje månad för att klara balansgången med alla räkningar, lån och skulder nu är helt obefintlig. Att ha lån och krediter är alltså en risk. Jag skrev nyligen ett blogginlägg HÄR där jag ifrågasätter varför så många låter bli att räkna med denna risk i sina liv. 

Tänk nu vilken skillnad det är mellan en sådan situation och en situation där man är helt skuldfri. Är man skuldfri så går det här ändå. Man klarar sig på A-kassan för det enda man behöver är att betala för mat och driftskostnad, och de omkostnaderna går ju alltid med lite självdisciplin att justera efter de medel man har genom att rätta munnen efter matsäcken. Har man en massa skulder så kan man inte det. Pengarna från lönen måste helt enkelt finnas där för att man skall klara av sina räkningar. Sug på den ni alla (panka) besserwissers som protesterar hej-vilt bara någon föreslår att man faktiskt skall kasta varenda krona man har på att göra sig skuldfri innan man börjar att spara och investera ett endaste öre, samt att man verkligen skall göra allt i sin makt för att sedan, efter att man fått igång ett bra sparande och börjat investera 15% av sin inkomst, betala av bolånet med alla medel man har över. Först då är man fri. Så länge man är skyldig pengar så är man helt beroende av en inkomst. En inkomst som man tar för givet. En inkomst man tror alltid kommer att finnas där....Ja, men sedan kom Corona. Vem hade väntat det här liksom?

För det tredje så har jag insett den enorma vikten av att ha en buffert med likvida medel. Alltså kontanter på ett bankkonto. Om alla tillgångar sitter låsta i investeringar och dessa investeringar sjunker i värde eller om man lever på ett investerat kapital där själva inkomsten kommer från aktieutdelningar som nu blir indragna så är man ju nästan lika illa ute som om man inte skulle ha några pengar alls och kan därför hamna i en riktig rävsax.

Därför är det jätteviktigt att omedelbart efter att man betalat av alla sina lån och skulder (utom bolånet för det tar man senare) så ska man börja spara ihop till en kontant buffert som består av minst tre månaders levnadskostnader, eller mer om man känner att det skulle kännas tryggare. Själv börjar jag tro mer på att ha ca. 9-12 månaders omkostnader (inte lönesumma) på ett konto. För tänk om något riktigt katastrofalt händer, då ska man kunna känna sig trygg trots allt. Trygg med att familjen ändå, vad som än händer, kommer att ha råd med tak över huvudet, mat, transport och andra omkostnader. 

För det fjärde så gäller det aktiemarknaden. Jag har faktiskt fått någon gliring om att nu är väl inte dina investeringar värda lika mycket längre....Jo, faktiskt. Även om det har gått upp och ned, och mest ned ett tag så tycker jag att jag ändå ligger rätt bra till. Av någon anledningen så har inte heller marknaden påverkats lika hårt som man skulle kunna tro, och eftersom jag har mina investeringar i starka och stora bolag inom olika branscher och i bolag med en lång och stabil historia och fina utdelningar så står sig det mesta väldigt bra. Lite rött är det väl här och där men det är sådant som jag absolut tror kommer att återhämta sig bara det här är över. 

Lessons learned här är vikten av att inte lägga alla sina ägg i samma korg utan att sprida ut dem i olika branscher. Vidare är det ju REA på de aktier som sjunkit i värde just nu så det är bara att passa på att köpa om man känner för det, och många gör ju det nu. 

Själv är jag ganska konservativ och tar det lite försiktigt för tillfället, sitter lite stilla i båten, och även om det sinkar processen lite så väljer jag det säkra före det osäkra. Detta gör att det enligt mina uträkningar kan ta något extra år att nå Avfart Frihet, som det är nu, men det gör inget. Jag har ett mål och jag ska dit. Det finns inget alternativ. 

Ekorrhjulet är inte för mig. Det har inget med mitt jobb att göra för där trivs jag bra. Jag måste bara vara fri helt enkelt. Stå helt oberoende av någon eller något och aldrig påverkas av faktorer som jag inte kan kontrollera.

Jag har laserfokus på målet som är att vara helt oberoende och ha en passiv inkomst att leva på inom bara några få år. Tills dess är det bara att visualisera på. Jag kan se mitt framtida jag i mitt framtida liv och jag gillar verkligen vad jag ser. Jag känner en djup och innerlig tacksamhet för det.

I dag är det måndag igen men vi har kort-vecka eftersom vi är lediga torsdag & fredag. Skönt! 

Ha en underbar dag! 

Morgonen är min...

Söndag morgon redan och jag är uppe med tuppen före fem i vanlig ordning. Ja, men, jag gick ju och la mig strax efter kl. 20 i går kväll och hade tänkt att jag skulle titta på Morden i Midsommer på TV:n i sovrummet, men jag somnade nog rätt omedelbart. Tack och Godnatt före halv nio.

Kvällarna är inget för mig längre och jag är inte ett dugg intresserad av att sitta uppe sent bara för uppesittandets skull. Däremot är jag mycket intresserad av att vara uppe tidigt på morgonen. Då skuttar jag nämligen ur sängen. Pigg som en lärka och grundglad. Ja, jag känner mig faktiskt extra lycklig på morgonen.

Jag älskar morgonen. Att få vara uppe innan världen vaknar och att få ha några timmar alldeles för mig själv med mitt morgonkaffe och nyheter och en chans att bara andas och tanka livssyre är min grej helt enkelt.

Min drömrutin och som jag fortfarande slipar lite på är att vakna tidigt och avnjuta kaffe och nyheter, skriva ett blogginlägg, ta en redig promenad med Lando och njuta av fågelsång och friskluft, att få rensa skallen alldeles ensam i min Dalaskog. Efter promenaden vill jag cykla iväg till gymmet och träna i ca. 45-60 minuter bara för att sedan duscha och börja dagen precis lagom till när andra börjar vakna och kliva upp.

Jag läste för ett par år sedan att många av samhällets väldigt framgångsrika människor är uppe tidigt, och nyligen såg jag en dokumentär om den före dette statsministern Tage Erlander som även han var uppe före fem på morgonen. Han sa att "då kommer morgontidningarna", och det var så även han började dagen. Jag tänker att det kan ligga något i det där upplägget, för tänk vad mycket man kan få undanstökat liksom om man börjar före klockan 5 på morgonen i stället för 7, och då slipper man också ha en massa människor i vägen. 

Bilder från lördagens morgonpromenad- Det är vackert nu. 

I går grillade vi och det blev så gott. Mums, mums...

Vi handlar lokalproducerad mat och köttet kommer från en lokal bonde. Dessutom försöker vi äta sockerfritt och så ren mat som möjligt enligt LCHF, eller Keto som man börjat kalla de nu. Men det gäller att vara på sin vakt för man inser rätt snabbt att matproducenterna smyger in socker i maten nästan överallt, ja till och med i kryddblandningar. Så pass upp! 

Ha en strålande fin söndag! 

Sån't blir jag faktiskt väldigt irriterad av!

I ett par veckors tid nu har jag blivit uppringd i tid och otid, mest i otid, av telefonförsäljare. Det började plötsligt och jag undrade verkligen var jag hade råkat lämnat mitt telefonnummer på sistone eftersom jag nu blir bombarderad med telefonsamtal.

Mitt telefonnummer finns inte listat, av lite olika anledningar, och jag är också väldigt försiktig med till vem jag ger mitt nummer, och därför har jag fått leva i lugn och ro utan att ha en massa försäljare hack i häl i flera år nu. Men nu verkar det vara slut på det. Någonstans och på något sätt har mitt nummer nu delats med telefonförsäljare och finns nu där ute. 

Nu är det så att på grund av att mitt nummer är så privat, vilket jag noggrant värnar om, så har jag som princip att inte svara om någon ringer från ett för mig okänt nummer. Alla som jag har gett mitt nummer till finns nämligen i mina kontakter. 

När jag nu blivit uppringd så har jag kollat upp dessa för mig okända nummer och alla går till telefonförsäljare, vilket jag redan förstod då det har varit ett riktigt ihärdigt ringande från samma tre nummer i ett par veckors tid nu. Även sent på kvällarna, alla mina bekanta vet att jag sover som en sten redan vid halv niotiden varje kväll (det blir så när man är uppe före fem varje morgon :-) så jag vet att det inte är någon av dem. 

Igår kväll ganska sent när ett av de återkommande numren ringde så bestämde jag mig för att svara, för jag var så jädrans irriterad, och det gjorde jag med ett “Ja....” varpå personen i andra ändan på linjen frågade vem jag var. Men då gick jag i taket. Man ringer väl inte upp någon och frågar vem det är. Nej! Så gör man inte. Ringer man upp någon då hör det till vanlig hyfs och fason att man börjar med att presentera sig.

Jag svarade förstås inte på frågan utan ställde genast motfrågan: Vem är du och vem söker du?

Då började kvinnan på andra sidan linjen att nämna en gammal lärarkollega till mig med för- och efternamn, en kollega som jag inte har haft någon kontakt med på flera år. En person som jag inte är jätteförtjust i vill jag tillägga.

I alla fall så hade den före detta kollegan fått en gratis matt-och-sofftvätt utförd hemma gentemot att uppge namn och nummer till andra som försäljarna i sin tur skulle kunna kontakta för att sälja in ytterligare matt-och sofftvättar och få ännu fler nummer. Ja, och då valde min f.d. kollega, som jag inte har haft någon som helst kontakt med på många år, att ge dem mitt olistade privata nummer.

Får jag berätta att jag känner mig väldigt irriterad över det faktist! Det var bara så fult gjort tycker jag! Man ger bara inte telefonförsäljare andra människors nummer i utbyte mot en gratistjänst. Man ger överhuvudtaget inte andras nummer till någon utan att fråga först!! Ja, och jag misstänker att den f.d. kollegan vet det och därför gav hon ut några nummer till personer som hon inte behöver träffa varje dag (och skämmas) och som hon inte ens är i kontakt med längre. Ja, så hon fick en gratis matt-och sofftvätt och som tack för det så blir jag nedringd av telefonförsäljare från tidig morgon till sena kvällen. INTE OK!

Så vad ska jag göra? Instinktivt så vill jag ringa upp den f.d. kollegan och säga vad jag tycker om att hon lämnat ut mitt nummer så där utan att fråga. Men intuitivt så vet jag att det inte tjänar något till. Stupid is as stupid does.....Det går liksom inte att rätta till folk hur som helst. Men jag får avsmak....Usch! Fy vilken dålig stil!

Sedan kan man ju börja fundera på hur dessa telefonförsäljare och firman de jobbar för är funtade! Åker de verkligen runt i dessa Corona-tider och tvättar soffor och mattor hemma hos folk?

Note to self: Ta aldrig för givet att folk kan uppföra sig. Ta aldrig för givet att alla är som de ska. Nej, det finns alldeles för många osorterade och gränslösa människor där ute som saknar kompass gällande vad som passar och inte passar. Många, många fler än vi tror kan inte skilja på rätt och fel. Och resten av oss får betala priset. Vi får ta fram skäms-kudden å andras vägnar. Sådant här blir jag faktiskt riktigt sur över.

Nu har jag fått skriva av mig! Nu har jag fått irritationen ur systemet och kan släppa det och gå vidare....Det är så jag funkar. Jag rantar lite genom det skriva ordet och så är det bearbetat och förbi. Jag känner mig redan lugnare. Jag låter det rinna av och bort....

Ha en riktigt fin lördag! 

Bolagsstämma i FM Mattsson

I går var jag en av 13 delägare som fick en plats på FM Mattssons bolagsstämma. Anledningen bakom begränsningen av deltagare berodde naturligtvis på den rådande Corona-situationen, och med en representant från ledning och en från styrelsen utgjorde vi en grupp på 13 personer. 

Ett ämne som diskuterades på stämman var att man i styrelsen har föreslagit att dra tillbaka den föreslagna aktieutdelning som skulle ske nu i slutet av maj, och detta trots att det gått och går lysande för företaget som fortsätter sin verksamhet i full och oförändrad kapacitet och helt utan permitteringar eller brist på arbete och ordergång. 

Samtidigt som jag förstår tanken bakom förslaget så måste man också komma ihåg att aktieutdelningar från starka och friska svenska företag som går bra trots Corona generar miljarder i skatteintäkter som kan användas i välfärden och för att ge bidrag till de företag som inte går bra. 

Uteblir aktieutdelningarna så uteblir också skatteintäkterna och pengarna får istället ligga kvar hos ägarna i bolaget. 

Om ett företag går bra, trots Corona, så ser jag därför absolut inget hinder för en aktieutdelning, men om ett företag går på knäna och måste permittera eller säga upp stora delar av sin personal så skall man ju som företag absolut inte dela ut pengarna till ägarna utan använda dem till att få företaget på fötter igen. Men, man skall göra skillnad på dessa båda situationer. 

FM Mattsson beslutade i alla fall att avvakta utdelningen för att ta upp frågan på en extra bolagsstämma längre fram i år och efter att man utvärderat läget med den rådande situationen, och det kände vi aktieägare att vi absolut kunde ställa upp på. Förutom att det är klokt att avvakta eftersom ingen vet hur detta kommer att gå så finns det även ett mycket fint och ansvarstagande signalvärde i beslutet tycker jag. 

Frost Matts Mattsson - Min farfars farfar

Första kranen

När Moraklockan hamnade i kris på grund av utökad konkurrens gällde det att hitta nya födkrokar. År 1876 göt Frost Matts sin första kran, en pannmurskran i mässing. Driftig som han var såg han till att involvera fler bybor i sitt nyfunna projekt. Verksamheten växte och när Frost Matts dog år 1914 efterlämnade han en mindre fabrik, FM Mattsson AB, och ett 20-tal anställda till sina båda söner, Karl och Anders.

År 1865 lät Frost Matts inregistrera ett litet enmansföretag i ett skjul i utkanten av byn Östnor. Det rörde sig om ett eget gelbgjuteri för tillverkning av enkla mässingsprodukter såsom pinglor, selbeslag m.m.  Samma år startade Mora Mekaniska Fabriks AB i Östnor. Ursprungstanken var att få till stånd en mer fabriksmässig urtillverkning. Så blev det aldrig. Den tidigare så framgångsrika urtillverkningen hamnade i kris, framför allt på grund av massiv utländsk konkurrens. Mora Mekaniska blev i stället Sveriges första symaskinsfabrik. För att kunna möta denna massiva utländska konkurrens var mekanisering och standardisering av produktionen nödvändig. Symaskinerna måste tillverkas med precision och noggrannhet, och nu försökte Östnorsborna uppfylla dessa krav genom en alltmer mekaniserad tillverkning. De höga initialkostnaderna i kombination med för hög konkurrens försatte företaget i konkurs 1877.

Vid denna tid hade många av arbetarna vid symaskinsfabriken redan gått över till Frost Matts. En sen vinterkväll 1876 tillverkade Frost Matts Mattsson sin första kran. En pannmurskran i mässing som han sedan började massproducera med bybornas hjälp.  1880- och 1890-talet innebar en expansion i FM Mattssons verkstad. Frost Matts köpte nu in stora delar av symaskinsfabrikens maskinpark. Till skillnad från företagsledningen vid Mora Mekaniska lyckades Frost Matts fortsätta att dra fördel av den månghundraåriga protoindustriella hantverks-traditionen. Långt in på 1900-talet satt Östnorbönderna hemma och ”filade åt Mas”, samtidigt som Frost Matts, för en billig slant, fick tillgång till en välutvecklad maskinpark och uppövad arbetskraft.

Frost Matts dog 1914 saknad av bybor som försetts med arbete under en lång tid.

Redan fredag! 

Jösses vad veckorna snurrar snabbt i ekorrhjulet!

Ha en underbar dag. 

The truth is like a lion...

let it loose and it will defend itself! 

Precis så är det. I en väldigt bisarr situation där jag har fått axla rollen som visselblåsare och därmed fått utstå lite av de obehagligheter som många visselblåsare traditionellt råkar ut för så har nu äntligen sanningen briserat rakt i ansiktet på den/de personer som så länge förnekat, levt i förnekelse samt varit omedvetna om den graverande sanningen, och därför sett bl.a. mig som ett problem eftersom jag var en av dem som hissade bull-shit flaggan och sa ifrån så det small om det. Jag krävde att man tog tag i situationen, vilket man också gjorde, men utan att inse hur grav den egentligen var. När den av många sedan ansågs utagerad så fortsatte allt i själva verket hela tiden under ytan. Men nu är det slut med det. För nu har det skitits i det blå skåpet. För mig var det bara en tidsfråga. 

Jag fattade hela tiden vad det var frågan om och även om andra också tänkte i samma banor så verkade det av någon konstig anledning som om att mina varningsklockor klingade mycket starkare än alla andras, vilket gjorde att det var jag som fick slå näven i bordet och kräva en förändring. Det var som om att andra inte ville erkänna för sig själva vad de egentligen såg hända mitt framför sina ögon. Enligt andra så är orsaken till att jag reagerade så omedelbart och så mycket starkare än många det faktumet att jag är amerikan. 

Lite konstigt när jag först hörde den teorin om mig själv och mitt eget handlande i saken, eftersom det var en ren och nästintill instinktiv självklarhet för mig att reagera som jag gjorde, men det ligger faktiskt mycket i det där med att jag reagerar som en amerikan av den anledning att alldeles för många svenskar är oerhört fega och konfliktsrädda och låter därför oftast bli att vara den som slår larm eller säger ifrån, och speciellt om det är förenat med risk. 

I bland är det som om att man väljer att inte se det man inte vill se trots att något uppenbarligen är snett och onormalt. Man valde att förklara bort det med annat och ursäkta det hela med något accepterat och godtagbart. Något som kändes bekvämt och inte för farligt eller drastiskt. Men det visade sig inte vara tillräckligt och jag är absolut inte förvånad. 

Det är som att renas ogräs genom att klippa det jäms med ytan. Det går inte! Låter man rötterna sitta kvar så växer det snabbt tillbaka igen. Man måste rycka bort det för att bli av med det. 

Det känns onekligen som om att jag har fått vara med om mer än min beskärda del av sådana här situationer, och alla sedan jag flyttade hem till mindre ort i Dalarna. Kanske har jag fått någon slags uppgift här i livet som går ut på att just hissa Bull-Shit-Flaggan där det behövs och där få andra vågar. Det känns jobbigt ibland, för man blir utsatt. Att vara en visselblåsare är inte för alla, det vill jag lova. Man måste vara beredd att betala ett högt pris för sanningen och rättskaffens skull. Ett pris som alla inte anser sig ha råd att betala, och egentligen inte jag heller. Men jag gör det ändå, för det är den jag är. 

Yes, it will defend itself, and it just did! 

Thank you God. 

What I Wore to Work

I går grävde jag djupt i kapp-garderoben och hittade en gammal trenchcoat som är minst tio år gammal men som ser ut som ny och därmed funkar hur bra som helst fortfarande. Till den knöt jag på mig en Burberry scarf runt halsen och kände mig vårfin direkt. 

Jag älskar scarfs! Det bor väl fortfarande en gammal flygvärdinna någonstans inom mig kan jag tänka. För det är som om jag sträcker på mig och känner mig extra klädd med en piffig scarf runt halsen, och helst i något exklusivt material. 

Nertill hade jag svarta byxor och sandfärgade mocka-stövletter i exakt samma färg som kappan, men de kom tyvärr inte med på bilden. 

Jag tycker att det är ganska svårt att ta kläd-selfies och har aldrig riktigt lyckats så bra med det, men läste någonstans att man skall sätta kameran i midjehöjd. Jag får väl prova det nästa gång :-) 

Det är kul med kläder tycker jag och jag borde klä upp mig till vardags lite mer än jag gör nu tänker jag ofta när jag är på det humöret.

Svenskor klär sig i regel väldigt trendigt tycker jag men samtidigt som det är snyggt så tenderar det faktiskt att bli med den svenska klädstilen som med den svenska inredningen som jag skrivit om i föregående inlägg, alla ser likadana ut till slut. Samma snitt och samma märken.

Jag tänkte på mina amerikanska väninnor i morse och hur de klär sig, ofta färgglatt, sportigt, men ändå kvinnligt och elegant, men ändå lättsamt och avslappnat på något sätt. Deras plagg blir nog egentligen aldrig omoderna på något konstigt vis, för de klär sig tidlöst och med personlig stil. Det gillar jag skarpt!

Vännerna i de varmaste klimaten klär sig allra färggladast, och det gjorde även jag på den tiden då det begavs. Nu kan jag ofta känna mig som en grå råtta med ganska trist stil. Nej, det får bli skärpning på det området! Och på det får det bli ett extra lager färg på läpparna, för det kan verkligen behövas lite lip-gloss i bushen! 

Lite färggladare outfit när jag bodde i södra Kalifornien. 

Ha en riktigt fin tisdag! 

P.S. Vi fick inte något internet hemma igår. Kringdata drog in fiber i huset och monterade dosan. Men intet fungerade! 

Internet abonnemanget är fixat och skulle fungera från igår MEN kommunen, på mindre ort i Dalarna, som står för stadsnätet har monterat och kopplat fel i fibernätverket så det måste rättas till. Tills dess får vi gott vänta på internetuppkopplingen. LoL! 

Snö i maj och lasagne på äggplanta

I går söndag den tionde maj vräkte snön ner här i Dalarna och det är just vid sådana tillfällen, som när det snöar i mitten på maj, som jag påminns om att jag faktiskt bor på helt fel breddgrader! 

Nej, jag gillar inte det här. Klimatet är alldeles för kargt där jag bor i vårt avlånga land, jag är inte ens någon vintermänniska till att börja med, och det är med avund jag ser andra bloggare lägga ut bilder på blommande magnoliaträd och annan grönska som vi inte ens har här. 

Lördagen var dock vacker och då passade jag på att rensa landet. Jag blev riktigt nöjd med resultatet men vaknade på söndagen med jordens träningsvärk i lår, ljumskar och bak. LoL! Vem behöver gå på gym när man kan rensa några trädgårdsland?

Är det någon mer är jag som har märkt att vi är många som har börjat ägna oss åt hem och trädgård och matlagning i mycket större utsträckning än vanligtvis på grund av att det är corona-tider? 

Till och med många influencers har börjat laga en massa mat nu helt plötsligt verkar det som. Kanske i brist på samarbeten med större företag nu när människor kanske inte shoppar i samma utsträckning. Ja, de måste väl hitta på något för att hålla igång sina konton tänker jag. Men ändå, en intressant observation. 

På tal om matlagning ja...Eftersom jag försöker att hålla min borta från allt vad pasta och mjöl och socker (läs kolhydrater) heter så experimenterade jag fram ett för mig nytt och supergott recept på lasagne men där jag använde eggplanta istället för de traditionella lasagneplattorna. 

Sätt ugnen på 225 grader C. 

Man behöver följande: 

• Ett paket köttfärs
• En tetra krossad tomat 
• Två äggplantor
• En medium gul lök
• Riven ost 
• En påse tacokrydda av valfri kaliber (jag tog Hot) 
• 1 dl 40% vispgrädde
• Lite salt
• Smör och olja att steka i

Gör så här: 

1. Skiva och stek löken. Lägg den åt sidan. 

2. Stek köttfärsen i smör. Häll över hela påsen med tacokrydda. Rör om. När färsen är färdigstekt häll över lite vatten och låt den koka ihop. När allt nästan allt vatten reducerat bort blanda i den stekta löken häll över krossad tomat. 

3. Skiva äggplantan och stek den i smör och oliv-olja tills den är vackert brun. 

4. Smörj en ugnsform med smör. 

5. Börja med ett lager stekt äggplanta i botten och varva sedan med köttfärs och ett lager riven ost och sedan äggplanta igen. Avsluta med ett lager äggplanta och riven ost och häll över grädden. 

6. Grädda i ugnen i ca. 15-20 minuter, tills rätten har fått en vacker gyllenbrun färg. 

7. Servera med en grönsallad. 

Enjoy! 

Men nu är det måndag och vi har äntligen fått internet hemma! 

Yes! 

Ha en fin eftermiddag.