Quality time

Lördag i lilla Mora. 

Emi, Bella och jag tog en fika-lunch på Mora Kaffestuga  och sedan gick vi till Kulturhuset för att titta på en konstutställning där Emilias gymnasieklass har ställt ut sina arbeten. 

Jag älskar kvalitetstid med mina fina döttrar. 

Jag myser nästan ihjäl mig :-) 

Jag & Emilia 

Jag provade en kyckling wrap med BBQ sauce och picklad rödlök som är ny på menyn. 

Mums. Den var god. 

Sedan gick vi till Kulturhuset och tittade på Estetiska programmets utställning. 

Jag blev mäktigt imponerad! 

Vilka superduktiga och kreativa elever. 

Vilka talanger.

Självporträtt

Emilias handgjorda kort med motiv från Dalarna

Barock Peruk i av papper gjord av Emilia 

Eleverna hade även gjort smycken av metall och Emilia hade gjort korset ovan - Jättefint!

En av Emilias kompisar hade sytt denna klänning som 

hon även kommer att ha på sig på Student balen. 

Några rough drafts - När arbetet ännu var i planeringsstadiet. 

Fantastiska oljemålningar 

Bella och Emilia diskuterar konst. 

Båda mina flickor är enormt konstnärliga och konstintresserade. 

Haha..Det har alltså lönat sig att vi har släpat med dem på 

konst museer i hela världen ända sedan de föddes. 

Seriöst, dessa två tjejer har vuxit upp med ett seriöst antal museum 

besök under alla våra resor runt i världen. 

Olja

 Jag är så stolt över mina underbara döttrar. 

Sedan hem och plantera blommor som mamma fått över. 

Penseer 

Tack mamma!

Orsa oredigerat

Jag har varit yr och haft ont i huvudet i flera dagar nu och börjar misstänka att jag kanske kört för hårt för länge. När det börjar snurra och gunga...ja då är det bäst att man lyssnar på signalerna har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag vaknar med hjärtklappning, drömmer stressiga drömmar och kan inte slappna av eftersom jag är så uppe i varv med en massa måsten som aldrig tycks ta slut. 

Jag har funderat länge nu och kommit fram till att jag skall bromsa ned ekorrhjulet och kliva av i farten. Efter sommaren skall jag ta en paus från jobbet som lärare på heltid och försöka komma i fas i kropp och själ. Jag har bestämt mig, och det är nu eller aldrig. Jag skall ge mig själv en gåva och det är tiden att vila, träna, äta nyttigt, och rensa i livet. Spola bort alla toxiner och all stress. Det kommer att kräva både beslutsamhet och behärskning då jag är en jäkel på att hoppa på sådant som känns roligt och som skulle passa som hand i handske om jag vore i en bättre form, vilket jag ofta och gärna glömmer bort att jag inte är, så det gäller att komma ihåg att säga NEJ när jag vill säga JA. 

Något som är som bomull för själen är promenader i naturen och helst vid vattnet. 

Båthamnen i Orsa. 

Våren har inte alls kommit så långt här. 

Inga träd blommar ännu, men björkarna har börjat slå ut. 

Orsa oredigerat - ganska färglöst fortfarande. 

Mina miljöer...

Red & Blue

Klassiskt och krispigt och hemklickat :-)  

 Tröja GANT 

Cropped jeans ESPRIT

På sommaren måste jag ha fotknölarna framme :-) 

Något nytt tack!

 Jag har tidigare erkänt att jag tillhör skaran fantasilösa kockar som hopplöst sitter fast i samma 6-7 variationer av maträtter och ack så trött man blir på varvet av samma mat hela tiden. 

Härom kvällen provade vi något nytt igen

Kyckling med färsk mozzarella, färsk basilika, tomater och så vit tryffel i ugnen. 

Nam, nam säger jag.  

Det blev fantastiskt gott och smakade ännu godare dagen efter 

då tryffeln hade fått legat till sig lite i rätten. 

Älskar vit tryffel så mycket att jag har faktiskt blivit påkommen med att slicka min tallrik efter maten på en riktigt fancy restaurang i Florens, Italien där jag hade ätit jordens godaste kyckling i vit tryffelsås och tyckte att det vore rena rama hädelsen att lämna kvar en endaste gnutta av den goda såsen på tallriken.  

Den rätten glömmer jag aldrig. 

Och inte heller hur paret vid bordet bredvid tittade förskräckt och sa: 

-Mama Mia! 

Hur vill man egentligen ha det i livet?

Måste man veta det?

Häromdagen blev jag rätt så full i skratt när en kollega konstaterade att jag skulle 

passa bäst att bo på landet mitt i stan. 

Ha! Det var verkligen mitt i prick för så'n är jag ju. 

Verkligen, i ett nötskal.

Jag funderar mycket just nu på hur jag verkligen vill ha det i livet, samtidigt som jag inser att det faktiskt är en enorm lyx att det ens är aktuellt med sådana funderingar då jag ser att många runt mig sitter i situationer helt utan valmöjligheter.
Vissa av dom trivs förträffligt med det och vissa inte alls. 

Tankarna som rör sig i huvudet är många nu och vissa får helt enkelt bero då jag flyter med och ser vart livet tar oss. Jag har förstås full tillit till att allt kommer att falla på plats. För det gör det alltid.

Men högst på listan för min del står personlig frihet.
Jag har ett enormt behov av just det.
Det är kanske därför jag fullkomligt avskyr bossiga människor,
sådana som tror sig besitta rätten och styra och ställa med andra.
Jag har teorier om sådana människor faktiskt,
och här på mindre ort i Dalarna finns de i överflöd.
Tyvärr!

Frihet för mig innebär att jag själv kan styra över mitt liv i alla avseenden.

Det är mitt stora mål i livet.
Jag siktar på det.
Planerar och jobbar mig fram till den dagen.

Den ligger runt hörnet - Det är nära nu.

Kompetensutveckling

Vi är sju lärare från programmet på skolan där jag jobbar som under våren gått en kurs på Högskolan Dalarna som heter Motverka Rasism och Främlingsfientlighet. 

Kursen har även tagit upp diskriminering av olika slag och har varit mycket intressant. Den har  framförallt gett insikten om att Sverige har varit ett sådant homogent land så pass länge att det här med invandrare är något relativt nytt och att vi faktiskt ligger långt efter vad gäller både tolerans gentemot olikheter samt i arbetet med policies, lagar och likabehandlinsplaner som skall förebygga och stoppa rasism och annan diskriminering. Jag tror faktiskt att vi har mycket att lära från USA när det kommer till policies om diskriminering på offentliga arbetsplatser och skolor. Eftersom jag har jobbat i offentlig verksamhet i USA så vet jag att man där har noll-tolerans för diskriminering och att man tar ämnet på allra största allvar. 

I Sverige känns det faktiskt ibland som om vi har en massa fina dokument som visas upp men som i verkligheten inte följs, och man kommer undan med det utan konsekvenser. Blir man drivande och kräver att lagen skall följas kan man lätt uppfattas som besvärlig och lite bråkig. I USA har man lagen i ryggen på ett starkare sätt och mycket få offentliga arbetsplatser skulle ens våga diskriminera eller inte följa lagen på grund av mycket grava konsekvenser. 

Jag tycker att det är enormt viktigt att all personal inom skolan får kompetensutveckling i arbetet att motverka diskriminering och rasism, och jag känner mig så tacksam för att jag fick chansen att delta. 

Nu väntar ett rejält redigeringsarbete med min engelska uppsats 

som jag nu fått tillbaka full av kommentarer. 

Ha en fin dag!  

The question is...

How many academic essays can I write before I turn 50? 

I just finished my thesis on 

How to teach academic English to English language learners

30 minutes ago!  

Now, tonight I have turned in the final version to my advisor at the University 

and feel rather beat and deflated. Spent. But I will probably once again get it back with 

tons of suggestions of adjustments to make before the defense seminar in two weeks.

But I love to write! Words and expressions are like caramels to me. 

I am indeed getting the feeling that I am living my life backwards, 

but this is part of plan B. I tell my girls that they always have to have a plan B in life. 

Because sometimes life throws you a curveball...

But, If I may be so un-Swedish to pat myself on the back and say that I am so proud of myself for doing this. There are so many people out there doing nothing about their situation. 

And some are still sitting at the same work place, where I quit because I was bullied, by the person still sitting there doing exactly the same thing as five years ago. Tragic!

All while I am working myself through a five year long Masters Degree Program. 

When I am done with this I will have what all sums up to NINE years of academic education under my belt and two degrees, since I have a degree already and this will be yet another one. 

I can see the light at the end of the tunnel. But let me tell you, being a single mother, a full time teacher and a full time university student on the same time is not for the faint-hearted. 

When I am exhausted and ready to quit I think about the NIKE slogan

Just Do it! 

And then I just do it :-)

Imagine that. 

Have a lovely evening and be kind!

And I just realized that I wrote this post in English..
haha...perhaps because I have been writing in English all day long. 

Dalaliv

Vitsipporna har precis slagit ut. 

Inne i min mammas och pappas fäbodstuga. 

Jag hör att våren ligger ungefär tre veckor efter här i Dalarna på grund av kylan. 

Ena dagen är det soligt och vårigt, nästa snöar det, 

och idag blåser det iskalla vindar och regnar. 

Igår, lördag, var dock en fin dag och vi åkte upp till fäboden norr om Orsa och grillade 

med mamma och pappa. Det var så mysigt i vårsolen och säga vad man vill om 

stora fina fancy gasgrillar, men inget slår smaken av kött grillat på riktigt kol. 

Ha en fin söndag! 

Ett ständigt dilemma

Vad skall man äta till frukost egentligen? 

Allt man gillar är ju jätte onyttigt! 

Enligt de flesta råd och rön skall man undvika socker och mjöl och det utesluter 

ju direkt typiska frukost saker som bröd, juicer, frukt, flingor, filmjölk och mjölk. 

Proteiner skall visst vara bra och då finns det ägg 

och äggröra med skinka och tomat. 

Det slutar ofta med att jag skippar frukost helt eftersom det blir för svårt och speciellt om jag är stressad och helst bara skulle vilja äta två limpmackor med ost till kaffet. 

(Vilket jag inte äter för det är ju rena rama döden enligt dietister.) 

Suck! 

Men nu har jag kommit på något bra: 

Hårdbrödmacka, av den tunnare och nyttigare varianten, med avocado. 

Supergott! 

Till det äter jag hårdkokt ägg och så kaffe förstås. 

I morse valde jag grekisk yoghurt - 

som visar sig vara mycket nyttigare än fil vad gäller sockerhalt, 

och till det blev det osockrade lingon från Dalaskogarna 

plockade av mamma och pappa i höstas. 

Ekologiskt alltså :-) 

Mums! 

Jag tror att det gäller att köpa hem bara sådant som är nyttigt och så är planering A och O. 

I den stressade miljö som vi lever i dag ut och dag in är det ju annars alldeles för lätt att ta det enklaste som finns till hands som oftast också är den onyttigaste varianten. 

När jag bodde på militärbasen i Spanien åt mina amerikanska grannar något som heter 

Pop-tarts och cinnamon rolls till frukost. 

Jag blev svårt chockad av detta då amerikanska cinnamon rolls är rena rama sockerbomberna och  pop-tarts är en hård söt fyrkantig kaka med rosa glasyr
(en hård bakelse) som bara innehåller ren socker. 

Det är absolut inte lätt det där med frukost. 

Att planera lite inför sommaren

Förra sommaren när det blev riktigt varmt här hemma tyckte jag att det var svårt att hitta något skönt som samtidigt var fint att gå klädd i hemma. 

Den kallare tiden på året drar jag gärna på mig ett par sköna långa yoga byxor och någon bekväm topp, ofta kofta, när jag vill klä mig lite ledigare hemma, men på sommaren blir det svårare att hitta svalare kombinationer tycker jag. 

Nu har jag beställt två så kallade bandeau-klänningar från Esprit som man kan dra på sig över baddräkten/bikinin eller ha under en kofta eller tunn sommar jacka. 

Praktiskt, bekvämt och snyggt :-) 

Färgglada och trevliga. 

Farligt!

Att leva under ständig mental stress och med konstant adrenalinpåslag är enormt skadligt för kroppen eftersom nivån av stresshormonet kortisol blir kraftigt förhöjt under en längre tid vilket kan liknas med att ständigt köra bil på en alltför låg växel. Det går ett tag men sedan pajar systemet.

För några år sedan brände jag ut mig totalt och kunde inte ens stå upp. Jag hade kämpat på länge och ignorerat alla varningssignaler. Jag fick blödande små sår på kroppen och i hårbotten som kliade så hemskt att jag inte kunde sova på nätterna. Jag var ständigt trött och yr och hade svårigheter med närminnet. En dag på jobbet tog det bara stopp. Det var som om en grå vägg kom upp framför mig och det slutade med att jag körde mig själv till akuten.

Med facit i hand vet jag att det hade tagit många år för mig att gräva ner mig i det djupa stresshålet och jag känner än idag att jag absolut inte har fått tillbaka den kraft och energi som jag hade innan.

Det har ju heller inte hjälpt att jag ständigt kört full fart framåt på alla områden, men ibland har man faktiskt inte något annat val, och det här lull-lullet som allt välmenande folk kör med: "Var rädd om dig, trappa ner, sjukskriv dig, jobba mindre, sluta plugga", det funkar ju inte för alla på grund av att man måste försörja sig och betala räkningar och kunna leva.

Försäkringskassan betalar inte automatiskt ut pengar så att man kan betala för sig som vanligt under en sjukskrivning, och det vet alla som varit i den situationen, och därmed kan det sitta långt inne för många att ta steget tillbaka och trappa ned på jobbet och allt annat som gynnar inkomst, försörjning och framtida pensionsbelopp, bara för att man känner sig trött och sliten. Vi tror att det går för att vi har under alla år lurats att tro på att Sverige är ett tryggt land, en välfärdsstat, och efter att ha betalat in en enorm mängd i skatt så skall vi väl få hjälp om det behövs...men icke! De pengarna skall gå till så mycket annat och för att få hjälp själv skall man minsann kunna argumentera skriftligt i nivå med en skicklig försvarsadvokat annars får man avslag och får minsann klara sig själv.

Många svenska arbetsplatser är i min mening rena rama stressfällorna och speciellt för kvinnor som skall vara så duktiga, ställa upp, och älska jobbet som ett kall. Vidare ska de anställda ofta ta på sig en massa extra arbetsuppgifter och aldrig säga nej, och förstås helt utan extra kompensation för att spara pengar till verksamheten.

Hur skall vi då göra för att undvika att hamna i stressfällan? 

Den farliga stressen som kan göra oss så sjuka. 

Hur slutar vi att snällt och lydigt springa med i ekorrhjulet

 som bara tycks snurra snabbare och snabbare? 

Men hallå...

 vad hände med våren? 

I morse när jag skulle åka till jobbet fick jag skrapa rutor. 

10:e maj och fram med täckjackan igen.  

@ourlifeinsweden

När natten är som mörkast

ser man ljuset allra bäst. 

Ja, det ligger nog något i det. 

I natt fick jag sällskap i sängen av min äldsta dotter som inte kunde sova och vi låg och pratade om livet och framtiden tills långt inpå småtimmarna. 

Jag insåg att hon upplever samma som jag upplevt i åratal vad gäller livet här och det är att vi är så annorlunda än folk här på mindre ort i Dalarna att det nästan är svårt att greppa. 

Vi tänker annorlunda, uppför oss annorlunda, och lever annorlunda men måste ändå på något sätt rätta in oss i leden och förhålla oss till hur det är här för att ens kunna plugga, jobba, leva, verka och trivas bra här. 

Jag vet att det är jättestörande för folk som bor här att läsa detta men många här vet faktiskt inte ens hur man uppför sig och var gränsen går och gör därmed ofta stora och grova övertramp. Detta kan bli outhärdligt för sådana som oss som är vana med något helt annat och därmed drar vi oss lite undan och existerar på utkanten av sammanhanget. Ni som flyttat härifrån vet precis vad jag menar och det är ju faktiskt inte för intet som så många av er tycker att det egentligen räcker att vara hemma några veckor varje sommar, för då förefaller sig livet i Dalarna rent pittoreskt och hinner aldrig bli så påtagande. Det låter krasst men det är sant. Filmer som Änglagård och Masjävlar har ju inte kommit till av sig själv utan anledning, så vi är ju absolut inte unika i vår erfarenhet. 

Ibland kan inslag av livet på mindre ort i Dalarna bli outhärdligt, mest på grund av människors inskränkta mentaliteter och de uppförande det i sin tur resulterar i,  och det var det som dottern och jag låg och pratade om i natt. Innan vi somnade kom vi i alla fall överens om att det viktigaste är att hitta ett förhållningssätt så att man inte går sönder eller blir söndersparkad innan man kan flytta vidare till större ort, som ju är planen så småningom när alla har gjort klart det de ska här. Vi vill ju så gärna flytta till Stockholm och inväntar det rätta tillfället, det rätta jobbet och den rätta bostaden och jag är stensäker på att allt kommer att falla på plats och bli som allt ska vara när tiden är inne. 

Det kommer att bli bra. 

Läser man det jag skrivit så låter det ju förfärligt, men jag tror faktiskt inte att situationen är unik utan att den spelas upp på många mindre ställen dag ut och dag in runt om i Sverige och i hela världen. 

Summa summarum av allt vi varit med om sedan vi flyttade hem hit till mindre ort i Dalarna sammanfattar jag med dessa ord: 

Our life is better than fiction

...och så har jag som tumregel att inte berätta allt som faktiskt hänt på ett och samma ställe eller tillfälle för då skulle jag inte bli trodd. Haha! 

Händer verkligen sån't här på riktigt?

Ja tydligen. Fast ibland har även jag svårt att tro mina öron och ögon.

Från det djupa svåra till lite ytligt trevligt...

Igår kom skorna från Flattered i en riktigt lyxig låda och med skopåse. 

Skorna är så snygga och av bra kvalitet, äkta vara rakt igenom, men det är lite som att gå runt i flip-flops och det låter klick, klick vid varje steg då bakre fotsulan slår upp mot hälen precis som när man 

går i flip-flops. 

Jag är nöjd med köpet men skulle faktiskt ha varit mer förtjust om skon hade haft en lägre kil-klack. 

Jag tror att de också hade varit bekvämare då än helt platta skor, som ju alla flat(tered) skor är. 

Ha en fin kväll!