Att dra in på livet?

Jag fick en fråga i kommentarsfältet som rör det där med livsstil. För att summera upp den så handlade den om huruvida jag kommer att fortsätta att unna mig upplevelser, till exempel hockeybiljetter och resor, nu när jag har lagt om livet och fokuserar på tidig pension.

Svaret är att ja, det kommer jag att göra. Jag kommer inte att dra in på att leva livet. Jag kommer att fortsätta att göra roliga saker och att uppleva genom till exempel resor. För livet handlar ju om att leva här och nu. Det enda jag egentligen gör annorlunda är att jag har infört köpstopp. Jag har slutat att handla allt utom bensin, mat, och förbrukningsvaror. Och de som känner mig vet att där finns det minsann stora summor att kamma in eftersom jag aldrig någonsin nekat mig själv eller mina barn något.

Jag skall också tillägga att det jag handlar nu gör jag otroligt medvetet. Jag kollar vilka matvaror är billiga just den veckan och köper absolut inget onödigt med mig hem från mataffären på impuls, och bara genom denna medvetenhet spar jag många hundralappar.

I somras gjorde jag ett test. Döttrarna och jag reste till Stockholm men istället för att springa i affärer där vi shoppade tills vi droppade, som vi brukar, så spenderade flickorna en heldag på Gröna Lund medan jag tog en helt underbar promenad längs vattnet runt hela Djurgården vilket visade sig vara en helt fantastisk upplevelse. Jag stannade bland annat och njöt vid Rosendals Trädgårdar och vid Prins Eugens Waldemars Udde. Vilken dag, och det slog all shopping i världen med hästländer. Dessutom gick jag över en mil den dagen och fick massor av motion i strålande solsken medan jag njöt av alla intryck. Efter den Stockholmshelgen kände jag mig nästan euforisk som hade fått chansen att uppleva en sådan otippad del av vår kungliga huvudstad. I vår planerar jag en liknande heldag på Söders Höjder och en annan heldag där jag går i Gamla Stans mysiga gränder.

Det där med att resa utomlands är nog lite annorlunda för mig än för många andra här hemma. Jag har alltid rest extremt mycket i hela mitt liv. Jag har jobbat i resebranschen, och jag har bott utomlands i flera olika länder, och även jobbat i olika länder. Vidare har vi rest otroligt mycket privat, och nästan så mycket att man i smyg börjat längta hem ibland. Detta har gjort att medan jag nu önskar att jag bodde på varmare breddgrader så vill jag inte nödvändigtvis kliva på ett flygplan och checka in på ett hotell på främmande ort. Men jag skickar gärna och ofta ut mina döttrar på resor i världen för i min mening finns det inget som är mer utbildande än att resa och få uppleva det som är olika och annorlunda.

Morgon-kaffe-utsikt i Clearwater Beach, Florida 

Clearwater Beach Florida 

Det fanns en period i mitt liv där jag inte ens ville se insidan av ett hotellrum, för så otroligt trött var jag på att bo på hotell. Vi har ju bott väldigt mycket på hotell. En gång bodde vi på hotell i Italien i över tre månader och jag har nog aldrig längtat så mycket efter mitt eget hus och eget kök i hela mitt liv, och detta trots att hotellet låg mysigt och bara 100 meter från en helt underbar sandstrand i fina Gaeta. Men nuförtiden har vi våra favorithotell och när man kommer dit kan det faktiskt kännas så tryggt och mysigt att det nästan känns lite som att komma hem.

Lando i våran Dalaskog en tidig sommarmorgon

Annars är jag en så kallad home-body. Jag gillar min lilla mysiga bubbla hemma och mina vackra omgivningar bestående av Dalaskogarna, Siljan, Orsasjön, och Dalälven.

Ha en underbar söndag! 

Stress & Hälsa

Genom att helt sluta handla sådant jag inte behöver har jag tagit tag i sparandet (och investerandet) som skall göra att jag kan sluta jobba inom snar framtid och därmed förhoppningsvis också bli av med den stress som faktiskt enligt statistik gör oss svenskar sjukare än någonsin.

Så länge som man absolut behöver jobba för att kunna betala för sitt liv så kan det ju tyvärr lätt bli så att man stressar över både jobb och pengar och det kan i sin tur leda till stressyndrom av olika slag.

Vad gäller stress så började året inte så bra för min del på den fronten då kamkedjan pajade på min VW golf och genererade en enorm reparationsnota. Stress galore liksom! Mekonomen skulle ju ha över 26 000 kronor för att laga den, men efter att nästan ha stressat mig sjuk över det i några dagar så hittade vi en annan och mycket billigare verkstad som gjorde jobbet lika bra.

Detta leder tankarna till hälsan och jag skulle absolut behöva gå ner en massa kilon. 10 kg är ett måste men helst skulle jag ju vilja bil av med 15-20 kilo. Jag har stressat rätt mycket mentalt de senaste åren och det gör mig fet helt enkelt. För jag jobbar heltid, snabb-pluggar, fusk-städar och somnar sedan i soffan precis vid 21-tiden lagom till när Bron och Veckans Brott börjar. Vad gäller träning är jag helt oinspirerad och för orkeslös för att ens sätta på mig träningskläder. Min räddning är ju Lando som tvingar ut mig på flera hundpromenader varje dag. Tack gode Gud för det!

Jag har slutat med både socker och alcohol så jag hoppas att det leder till något till att börja med i alla fall. Jag har tagit bort allt socker för att det orsakar inflammationer i kroppen, och alcohol för att det bara gör mig trött nuförtiden och blir därmed en onödighet. Jag äter absolut inte onyttigt, det är bara det att allt står stilla. Det är som om att det helt saknas ämnesomsättning. Jag har aldrig varit en smal person men jag vill ju i alla fall komma i kläderna. Det är nog träning som fattas. Man ska ju helst ägna sig åt någon slags träning där man får upp pulsen och svettas rejält i 150 minuter i veckan, och just nu händer inte det i mitt liv.

Jag har aldrig tyckt om att träna tidigt på morgonen före jobbet eller sent efter jobbet, för då är jag för trött. Det blir inte bra liksom, och när skall man då träna? På helgerna? När jag var hemmafru hade jag däremot det perfekta upplägget där jag körde flickorna till skolan, som började kl 9 varje morgon, iförd träningskläder och när jag hade släppt av dem körde jag raka spåret till Golds Gym och körde ett pass step-up aerobics eller body pump så att svetten bara lackade. Sedan åkte jag hem och duschade och började dagen. Det var min rutin och den var helt perfekt. Den stora skillnaden mellan Sverige och USA är att det är så vanligt med hemmafruar där att det går att fylla alla helt gympass och lite till med dem varje förmiddag. Supertrevligt!

Jag inbillar mig alltså att jag skall få ordning på kroppen när jag slutar att jobba och får mer tid över och kan träna på min tid när det passar mig bäst men skulle ju helst behöva börja långt innan. Typ igår. Men jag har ju anmält mig till Tjejmilen i år igen så någon ordning på torpet blir det säkert vad gäller motion. Jag brukar ju komma igång med jämna mellanrum.

De bloggar jag läser där folk har pensionerat sig före 40 och där vissa nu varit pensionerade ett tag innehåller ofta inlägg om att de tränar regelbundet och tar det där med hälsa på allra största allvar. Skulle jag inte jobba så skulle jag nog kunna skapa ungefär samma rutin som jag hade som hemmafru i USA och träna nästan varje dag på förmiddagen. Jag tycker att det är superviktigt att man får leva ett hälsosamt och friskt liv där både kroppen och hjärnan är i toppform så länge det är möjligt i livet.

Med mera tid så skriver bloggare även om att de också nu har tid att laga riktig och nyttig mat, och det är ju något som de flesta familjer som springer i ekorrhjulet inte har. Tänk om man varje vecka hade tid att omsorgsfullt välja ut underbara och nyttiga råvaror och sedan laga riktigt god och nyttig mat. Vidare har de tid att planera sina inköp så att de handlar det som är billigt den veckan, och på så sätt spar de massor av pengar.

När jag bodde i USA var jag en riktig kupong-drottning och kunde därmed handla mat hur billigt som helst. Ja, ni har väl sett det där TV-programmet som heter Extreme Couponing? Det var jag, typ. Haha....kanske inte lika extrem, (och jag köpte aldrig någonsin Pop-tarts). Men i närheten. Jag gjorde det till en sport helt enkelt. Jag kunde åka till affärer och enbart handla deras loss leader (alltså extremt nedsatt lock-produkt) med en kupong. En gång köpte jag Dove tvålar som var nedsatta till 99 cents för ett 6-pack men eftersom jag hade en kupong på 1 dollar för tvålarna så blev affären skyldig mig 1 cent. Den tog jag emot och åkte hem med mina gratis-tvålar. Här i Sverige är det svårt at spara på matkostnaden, och speciellt om man har lite tid och är stressad och alla är hungriga. Då köper man det man vill ha och så blundar man och betalar. Det är dyrt med tidsbrist.

Haha..Jag ser det här och tänker på den där reklamen för Systembolaget där en amerikan är någon slags marknadsföringsrådgivare. Har ni sett den? För så här gör man inte i Sverige!

De här bilderna är från VONS på Coronado, alltså mataffären som låg på andra sidan gatan.
Det är väl klart att jag köpte 6 flaskor eftersom jag då fick 40% rabatt.
Hade jag köpt 5 hade jag fått betala fullt pris. 

Men tänk första gången jag kom hem till mina svärföräldrar i Auburn, Kalifornien och gick in i deras skafferi. Gick in ja...Många amerikaner har walk-in-skafferier (och walk-in-closets). Jag trodde seriöst att mina blivande svärföräldrar måste vara sådana där lite paranoida människor som tror att det skall bli världskrig eller stora naturkatastrofer eller jordens undergång av någon variant när som helst.  För de hade ju typ ett års supply av både tomatsås och toapapper och allt däremellan. Men sedan började även jag att handla på Costco och då plötsligt förstod jag allt!

Summa summarum. När man slipper jäkta har man tid att träna och att äta nyttigt och ta hand om sig själv. Och tänk vad gott man sover på nätterna när man varken behöver oroa sig över jobbet eller över pengar. Like a baby! Allt detta leder till sedan till bättre hälsa som gör att man inte åldras och blir sjuk på grund av stress och så lever man ett längre och friskare liv. Win-win all the way around. Det är något jag siktar på.

När man kommer till en gräns

där man känner att enough is enough liksom! 

Jämförelsevis har jag levt ett rätt privilegierad liv och har kunnat unna mig både det ena och det andra genom åren vilket resulterat i ett överflöd av materialistiska ting och dyra kläder. Livet har handlat mycket om konsumtion eftersom jag alltid tyckt att det varit enormt kul att shoppa helt enkelt. Jag har fyllt hemmet med fina saker och garderoben med vackra kläder. Men nu har något hänt, och om det har att göra med att jag har blivit äldre och klokare eller om att jag totalt lagt om mina livsvärderingar, eller både och, det törs jag inte svara på. Men helt plötsligt vill jag inte längre vara någon "konsumista" eller "fashionista", nej. Enough is enough!  Jag har blivit en "ekonomista". Jag vill inte jobba för att tjäna pengar för att konsumera, för vad ska man med en massa grejer till? De tar plats och energi och behöver dammas, organiserat, och förvaras.

Garderoben är sprängfylld med kläder där jag nu typ bara använder en bråkdel eftersom gemene man på mindre ort i Dalarna tråkigt nog mest har jeans på sig på jobbet, och därmed använder jag också mest väldigt vardagliga kläder, och allt glittrigt och glammigt och vackert och dyrt som jag kanske skulle ha använt i Japan, Italien eller San Diego blir hängande orört, som souvenirer från mitt förra liv. För var skall man ha på sig en glassig smoking från Gant Rugger här på mindre ort i Dalarna liksom? Det är faktiskt nästan lite sorgligt....

Jag har också insett att det är medelklassen som bär Sverige och finansierar den välfärd som inte längre leverera det den lovar oss och som vi blivit lovade att vi skall få i utbyte mot att vi betalar in över 35% av våra inkomster i skatt varje månad. Kontraktet mellan staten och folket var ju den att vi betalar in skatt varje månad även om vi inte använder välfärden just nu i gengäld mot att den skall finnas där för oss den dag vi behöver den. Men så är inte längre fallet. För staten lägger våra välfärdspengar på annat och riksdagen höjer sina löner samtidigt som de drar in på den assistans som tusentals sjuka barn och vuxna behöver för att ens klara av att ta sig ut sängen. 

I och med alla brister inom sjukvården, polisen, skolan, äldreomsorgen och pensionssystemet som gör att vi inte längre kan lita på välfärden så begår staten i min mening ett kontraktsbrott mot skattebetalarna som inte får det de blivit lovade och därmed får bli fattigpensionärer, dö i vårdköer, utförsäkras, nekas plats på ålderdomshem, nekas stödinsatser i skolan, nekas personlig assistans, och se anmälningar om brott läggas ned på grund av att polisen inte hinner med att utreda dem, om de ens dyker upp alls på brottsplatsen. Helt oacceptabelt! 

Överklassen har insett detta för länge sedan och vägrar därmed att vara med och finansiera eländet och kommer undan genom att skatteplanera, nolltaxera och förlägga sina bolag i brevlådeföretag utomlands. De använder sedan privat sjukvård utan vårdköer, skickar sina barn till privata skolor och nyttjar privata tjänster som inte ens går att mäta med de smulor som medelklassen får slåss om inom den offentliga sektorn.

Överklassen lever sitt sköna och komfortabla liv för det mesta helt oberörda av alla brister i välfärden som inte rör dem eftersom de aldrig planerar att använda sig av den. De bor i sina segregerade områden. Hur många invandrare ser man till exempel på Östermalm, eller i Danderyd, Viggbyholm och Djursholm? De vill inte ens semestra på samma ställen som medelklassen. De åker till Maldiverna och Sandhamn och sätter inte sin fot i vare sig Thailand eller på Böda Camping. Och inte spelar de Bingo Lotto heller. För de vet redan att man inte kan vinna sig rik. Oddsen är för små. Där har vi något viktigt att lära! Investera pengarna i aktier med direktavkastning istället för att gå runt och hopppas på tur i spel.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om klassmarkörer. Ett stort tabuämne i Sverige förresten,  för här skall vi gå runt och låtsas att alla är lika. Ta till exempel Avocado-toasten som jag nyss läste om i en av våra dagstidningar om att det är något som överklassen köper och äter, för avocado är ju dyrt. Sluta köpa Latte och Avocado toast, uppmanades ungdomen, för då skulle de få råd med handpenning på en bostadsrätt. Men ingen skriver om det där med rökning, som verkligen är en klassmarkör. Det finns tvärsäker forskning och därmed statistik på att de flesta som röker tillhör den lägre medelklassen och underklassen. Sluta röka så får ni ett mycket bättre liv. Titta bara på en stor del av deltagarna på lyxfällan. De står på balkongen och suger i sig det ena dyra cigarettpaketet efter det andra för att lugna stressen över att de inte har pengar till hyran. Dessutom är de många av deltagarna överdrivet tatuerade, och jag råkar veta att tatueringar är jättedyra. Vi pratar om tusenlappar. Tatueringar är också en klassmarkör. Mina amerikanska väninnor som får säga vad dom vill för att de är just det, amerikanskor, går till och med så långt att de kallar tatueringar för "Tramp-stamps" . Jag vet att det är ju väldigt populärt bland ungdomen på landsbygden i Sverige att tatuera sig, men sanningen är den att det finns ställen i världen där du inte blir insläppt om du har synliga tatueringar. Det finns arbetsgivare som inte skulle anställa dig, och samma sak gäller piercingar. Övervikt är också en klassmarkör. Medelklassen och underklassen är fetare är överklassen. Innan någon börjar skrika åt mig så skall jag tala om att det här är inget som jag har hittat på. Det är sant för det finns det forskning på. Vem är det vi lurar genom att påstå motsatsen? Oss själva! Det är den brutala sanningen om livet. 

Medelklassen sitter fast för att den har billån och huslån och studielån och andra lån som gör att de måste fortsätta att gå till jobbet resten av livet, dag ut och dag in tills de är typ 67 år gamla. Och när löningen kommer köper de mer, och ökar den köper de större och dyrare hus och fyller husen med ännu mer grejer och behöver därför fortsätta jobba för att ha råd att betala. Osv...Men medelklassen måste sitta fast och det är därför lönerna hålls relativt låga. Vi måste ju tvingas komma tillbaka till jobbet vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år. Vem skall annars finansiera den svenska välfärden? Tänk om vi alla hade så mycket pengar att vi bara kunde skita i allt och följa med överklassen till Maldiverna? Det skulle ju inte bli bra helt enkelt. 

Medelklassen lär sedan sina barn att man skall jobba och slita för sina pengar allt medan överklasen lär sina barn hur pengarna kan jobba för dem så att de slipper slita.

Och vad är det mer för bull-shit som vi lär våra barn? Jo att livet är en enda lång tävling om den bästa kroppen, snyggaste utseendet, dyraste mobiltelefonen, högsta betygen, bästa jobben...Inte undra på att psykisk ohälsa är rampant bland barn och unga. Helt befängt! 

Jag tycker att det är så tragiskt för det är en fälla. Människor kommer att få slita och springa i ekorrhjulet tills de inte orkar mer på grund av ålder eller dålig hälsa. Och när det händer är det bäst att man går och skjuter sig själv för ålderdomshemmen är överbelagda och saknar personal och pensionspengarna är slut. Och svenskarna mår enligt rapporter sämre än någonsin. Den psykiska ohälsan skenar i samhället på grund av stress, och det är stress över jobbet och stress över pengar. Stress från press . Och stress gör oss sjuka och feta och ledsna och gamla i förtid. 

Jag har därför valt att helt sluta konsumera för jag vill inte vara med på det här längre. Jag vill vara fri. Jag vill inte ingå i den här planen. Jag vill inte vare en kugge i kugghjulet.

Jag vill inte ens ha ett billån, och därför valde jag att laga kamkedjan på min Golf VW när den gick sönder, fastän priset sved illa. Men jag har inget billån nu och vill inte heller dra på mig något. Det hade varit så lätt att göra sig av med bilen och köpa en ny, och visst var jag nära. Det skall jag erkänna. Men nej. Mina pengar går inte längre till lån, konsumtion eller onödiga utgifter. De går raka spåret in på mitt frihetskonto, det som skall göra mig fri att äga min egen tid varje dag den dagen jag väljer att sluta byta min tid mot pengar.

Jösses, vilken resa jag har gett mig ut på. Det här är helt nytt för mig. Men när jag har bestämt mig för något så riktar jag in hel min själ och därmed all min medvetenhet och alla handlingar åt det hållet och då brukar det gå. Det är universums lag.

“… when it boils down to it, we are talking about money, and the freedom it can give you. Freedom from worry, and freedom from most forms of bullshit.”

Men Ruth!

Vad glad jag blev!

Tusen tack Ruth i Virginia för det stora kuvertet med det jättefina innehållet i som kom igår. Åh vad glad och överraskad jag blev. Alla i min familj tyckte att det var jätteintressant och speciellt min pappa. Vi kommer förstås att visa det du skickat för Mora Nisses döttrar som bor här i samma by.

Tusen tack också för artiklarna om människor som sadlat om mitt i livet. Det kommer även svenskar att få börja göra nu när pensionsåldrarna successivt skall höjas till över 70 med tiden. Men det stora problemet här är åldersdiskrimineringen som alla arbetsgivare ägnar sig åt. Där har de faktiskt mycket att lära av USA. Här vill man helst anställa unga människor av olika anledningar men mest av allt för att de är formbara, bra på IT samt är billigare att anställa vad gäller lönenivå.

Ruth, det var också kul att få se en bild på dig. Du är jättevacker! Jag skall skriva till dig nu när jag har din adress, men så länge, ännu en gång TUSEN TACK! Jag blev verkligen glad och allt var så intressant att få ta del av. Jag uppskattar det verkligen. Så trevligt och så omtänksamt.

Titta! Det här är Ruth i Virginia som ofta kommenterar på min och andra bloggar. 

Vad fantastiskt kul att ha en bild. 

Det här brevet kom igår som en jätteöverraskning. 

Vad kul. 

Det visar sig att Ruth i Virginia skrev en uppsats om Mora Nisse som är från våran 

by Östnor i Mora år 1944. Världen är så liten. 

Tänk vilket sammanträffande, och tänk att hon hade den kvar efter alla år. 

Det är precis sådant här som gör blogg-världen helt fantastisk!

Underbart! 

Happy Valentines Day!

I wish you all good health and happiness. 

Carry as you climb, love each other and be kind! 

Because nice matters

Lots of Love

Anneli 

Vad är det dyraste

ni köper åt er själva med jämna mellanrum? 

För min egen del brukade det utan tvekan vara vackra kläder av hög kvalitet 

och märkes heminredning. 

Men nu har jag ju köpstopp i och med att jag planerar att gå i pension så snart det bara går och behöver därmed investera istället för att spendera. 

Jag har alltså slutat att shoppa och saknar det faktiskt inte alls. Vilken överraskning! Alltså att jag inte saknar det ett dugg. Det kanske blir så nu när jag har helt andra mål i livet än förr. 

Jag har ju också allt och lite till både i klädväg och till hemmet och det är väl det då som kan kännas rätt praktiskt nu när jag har har slutat spendera. För nu behöver jag inget. Nada! 

Däremot köper jag ju förstås förbrukningsvaror som till 

exempel hygienartiklar och hudvårdsprodukter. 

Men eftersom jag är en traditionell klassiker så handlar jag bara det jag behöver och de produkter som ingår i min standard utrustningen so to speak. 

Inget onödigt bara The Daily Five 

som jag också har skrivit om HÄR och som jag har köpt i alla år. 

Det allra dyraste jag unnar mig själv är utan tvekan mina hudvårdsprodukter från ESTÉE LAUDER 

Men som tur var räcker de ganska länge, eftersom de är dryga, så inköpen sker inte varje månad utan kanske var tredje. Men oj vad det svider...Kostnaden alltså. 

Men jag är fast. Hela vägen,  hook, line and sinker. Klarar mig inte utan. Huden är beroende.

På matfronten spenderar jag mest pengar på den goda gräddmjölken som liknar den Half&Half  som finns i USA och som jag häller stora mängder av i mitt morgonkaffe varje dag. I Sverige är förpackningen liten och dyr, runt 10 kr, så det blir alltså runt 300 kronor i månaden som jag spenderar på rent kaffe-fluff eftersom det går åt nästan en förpackning varje dag. 

Ja, det blir ju tveklöst den dyraste enstaka varan om man tittar på kategorier. 

Jösses, nu börjar min blogg verkligen låta som en riktig ekonomi-blogg av den genre jag själv läser massor av varje dag. Men det är ju mitt liv och eftersom jag skriver under kategorin Livsstil så går det ju att skriva om alla aspekter i livet, även den som handlar om mitt mål att kliva av ekorrhjulet snabbare än kvickt. 

Det hela känns som ett av de mer spännande projekt jag har tagit mig ann i livet.

Jag tänker med hjärtat

och i våran ofta kalla och hårda värld kan det vara svårt för man är känslig när man tänker med hjärtat. Jag tycker till exempel att det är viktigare att vara snäll än kompetent. Förr beundrade jag intelligenta människor, nu beundrar jag snälla människor. Livet skall präglas av värme, omtanke, och medmänsklighet. Människor skall alltid komma först. Och snäll är absolut inte samma sak som att vara en mesig person som aldrig säger nej, för det är inte snällt, vare sig mot dig själv eller mot dem som utnyttjar snällheten.

Jag är också en väldigt öppen person och då blir man sårbar för då har man inget skydd när folk utnyttjar och lägger beslag på den öppenhet man visar.

Att tänka med och därmed tala och agera utifrån hjärtat samtidigt som man är öppen kan alltså ställa till det om man har otur. Det finns nämligen människor som har svårt att hantera detta och kan liksom inte låta bli att tolka det som svagheter som de kan lägga beslag på och utnyttja. Vad jag tycker synd om sådana människor. För tänk om man var en sådan människa som inte kunde låta bli att fara illa med andras snällhet och öppenhet! Vad horribelt.

Hur hanterar man då detta? Jo, jag gör mig otillgänglig. Har man någon gång råkat ut för elaka och utnyttjande människor på värsta sätt så kan man pejla in dem och känna av dem på cell-nivå. Hela systemet säger ifrån och så met man, långt innan andra upptäcker det.

Det här kan förefalla som ett ganska negativt ämne att ta upp men jag skulle också vilja dela med mig av rikedomen som kommer från att tänka med hjärtat och att vara öppen. Jag är ofta genuint och djupt lycklig till exempel. En obotlig optimist. En som går från det ena misslyckandet till det andra med oförändrad entusiasm. Typ. And no-one can dull my sparkle. Inte det som kommer från hjärtat. Jag har också lätt att få en fin kontakt med människor, för ett öppet hjärta känner av ett annat och så kopplar man på den nivån.

I dag log jag hela vägen till jobbet där jag satt alldeles ensam bakom ratten och körde bilen i snökaoset. Jag var så lycklig och glad och tacksam för så mycket. Mest lycklig och tacksam blir jag när jag tänker på mina fina döttrar och på allt underbart som framtiden har att erbjuda. Makalöst fint och bra. Tusen tack för det.

 Påväg hem från jobbet i eftermiddags.

Det har snöat hela dagen och det snöar fortfarande.

På tal om folk med hjärta...I kväll börjar en serie om polisen i Stockholm. Den skall jag se kl 21 i TV4. Poliser som ofta är som socialarbetare och jobbar med mänskligheten på den svåraste av nivåer. Till andra yrkeskategorier som jag beundrar djupt eftersom de oftast har stora medmänskliga hjärtan hör undersköterskor och annan vårdpersonal som alla inom äldreomsorgen. Ett stort hjärta till er! 

Ha en fin kväll! 

Seriöst...

50 shades of white

och bilden nedan är tagen på exakt samma ställe på sommaren! 

Man får verkligen påminna sig själv om det nu. 

Ha en underbar söndag! 

Jag är så inspirerad

Lördag morgon. 

Jag är så lycklig för båda mina fina döttrar sussar gott i sina sängar här hemma. 

Mammahjärtat liksom svämmar över. 

Den största kärleken i liver är tveklöst den kärlek man har för sina barn. 

Dagens program: 

Målet i dag att tvätta Lando för han luktar verkligen hund. 

I kväll blir det sedan elitseriehockey på hemmaplan. 

Mora spelar mot Färjestad och eftersom jag har köpt säsongskort så lär jag väl gå. 

Bild från min fredags eftermiddagspromenad med Lando vid Orsasjön

Men nu till något helt annat....

Den senaste tiden har jag grottat ned mig i bloggar skrivna av människor som hoppat av yrkeslivet tidigt för att sedan leva ett liv i frihet och där de aldrig behöver jobba för att tjäna pengar igen eftersom deras pengar nu jobbar för dem. 

Många av dessa bloggar blir dock rätt trista efter ett tag då de bara handlar om aktier och tabeller och siffror. Vidare använder många av dessa bloggare ett språk som kan kännas lite för abstrakt för oss som inte är så insatta i den världen vilket gör att i alla fall jag tröttnar ur. 

Intressantast är däremot de bloggar där bloggaren skriver om det verkliga livet och om sina funderingar just runt det här med att spara för att kunna investera sig till frihet och vad detta innebär för ens liv och livsstil. 

Många av dessa lyckliga själar som går i pension när de är 40 år eller tidigare är ju helt vanliga människor, ofta helt utan startkapital, som har lagt om hela sin livsstil så att de har kunnat spara 40, 50, 60% eller mer av sin lön varje månad och denna besparing har de sedan direkt köpt aktier med hög avkastning för. Avkastningen har de sedan i sin tur återinvesterat och på så sätt fått snöbollseffekten av ränta på ränta, vilket faktiskt sägs vara jordens åttonde underverk. 

Men det största jobbet påväg mot friheten är just livsstilen som krävs för att komma dit och den fascinerar mig. Det är just bloggar som handlar om det ämnet som jag läser och den allra bästa jag har stött på hittills heter Mr. Free At 33. Mannen bakom den bloggen avskydde sitt jobb på en bilfirma så mycket att han ägnade hela sitt väsen till att på sin enkla lön kamma ihop så mycket pengar att han kunde gå i pension när han var 33 år gammal. Han hade faktiskt siktat in sig på 40 år, men pengarna rullade in snabbare än han väntat på grund av att han la om hela sin livsstil och han insåg att han kunde gå i pension 7 år tidigare. Helt fantastiskt. 

Mr. Free at 33 sammanfattar sitt liv HÄR. Jag kan mycket varmt rekommendera denna helt fascinerande läsning! Jag vill även rekommendera DETTA och DETTA inlägg eftersom det är då man inser hur det fungerar. Det är sant!! Läs! 

Det är faktiskt väldigt mycket så jag har levt mitt eget liv, men det har inte handlat om att gå i pension tidigt. Jag har visualiserat, jag har alltså kunnat se mitt framtida jag i den framtida situation jag ville vara klart och tydligt och sedan hamnat där eftersom allt jag sedan gjort i livet har handlat om att ta mig dit. Till mitt framtida liv som stått där och väntat. Jag har tillämpat denna princip om och om i livet, även som mycket ung och ofta helt omedvetet därför att jag har alltid trott stenhårt på mig själv och på min egen förmåga att kunna göra precis vad jag vill i detta jordeliv, och universum har svarat och gett mig det jag ville ha. Flera gånger om.  

The future me is waiting because the future me already exists. 

You have to have a vision of your future self.

And be careful with your thoughts because you are what you think you are. 

Tankar är mäktiga. Använd dem rätt. 

Ask

Give thanks

Receive 

Precis i den ordningen! 

Ha en underbar lördag! 

När ljuset tittar fram

Vi är nog många här som påverkas av mörkret den här tiden på året. För egen del har jag hanterat vintrarna rätt bra under åren men i år känns det extra tungt. Det är som att vandra i en mörk tunnel där dagen blir kväll och natt alldeles för snabbt, och det mår jag inte riktigt bra av. Jag känner mig låg och trött och mycket känns som om det bara går runt runt, dagarna, veckorna, helgerna. Allt flyter ihop och det är kallt och mörkt och tråkigt. 

I går kväll kom jag hem från jobbet 18.45 efter att ha haft utvecklingssamtal och en arbetsplatsträff, och då återstår typ två timmar av min dag innan jag går och lägger mig i sängen med en kopp te och lite TV. That is it liksom. Det blir inget mer av dagen. För här på mindre ort i Dalarna finns det inget att göra där ute i mörkret och kylan så här dags. 

I går på dagen tittade dock solen fram och oj vilken skillnad det gjorde direkt. Vi behöver ljuset för att må bra. Hade jag inte jobbat hade jag absolut tagit en D-vitamin resa till solen och värmen nu. Så får det bli i framtiden. Då skall det minsann ligga en lång resa till varmare breddgrader inbokad den här tiden på året. Annars kommer jag inte att överleva.

På tal om D-vitaminer...När vi bodde på Coronado kunde jag äta en och annan Clementin helt nyplockad från ett träd på min morgonpromenad med Lando. Det kvalificerar verkligen som vardagslyx att bo i en fruktskål på en blommande ö vid Stilla Havet. Det unnar jag alla som vill...

Bild från morgonpromenad med Lando på Coronado i februari för några år sedan.
Det gäller verkligen att gräva fram alla solskensbilder så här års.
Det lyfter lite att få drömma sig bort. 

Livets kontraster

tänker jag på rätt ofta faktiskt.

Under åren har jag många gånger fått frågan: Var är det bäst?
Men jag svarar nästan alltid att det inte går att jämföra för alla ställen är bra på olika sätt.

Det enda som skiljer mitt liv i Sverige från mitt liv utomlands är att här i Sverige springer vi förbrilt i ekorrhjulet i slentrian vilket ofta gör vardagen till ett blurr där det hela går ut på att jobba, äta, sova, jobba, äta, sova och repeat. Typ. Ingen direkt höjdare och speciellt inte eftersom jag helst skulle vilja göra helt andra saker på dagarna än att jobba. Men det får man ju knappast säga högt i Sverige för då trampar man en hel massa folk på tårna. Folk som egentligen också skulle vilja göra något annat på dagarna men som hellre skulle dö än att erkänna det eftersom det ligger lite tabu över det hela. Men jag är tusen gånger hellre en livsnjutare än en karriärskvinna. 

Att jag känner så här signalerar att jag måste fortsätta att finjustera livet samtidigt som jag inte tror så mycket på det där med att man skall sträva efter hitta sin plats och sedan rota sig där permanent. Det är inte min grej eftersom det finns så otroligt mycket att uppleva och se i livet och chansen att få göra det maxar man kanske inte precis genom att bo på samma gata och jobba på samma jobb i hela sitt liv. Samma + samma = samma

På morgonpromenad på våran ö i Kalifornien 

Stilla Havet 

Vs. 

På promenad vid Orsasjön i Dalarna 
Vackert på olika sätt

När luften går ur

Efter en lång dag med jobb på två skolor, seminarium på Högskolan Dalarna, en snabbhandling på ICA Maxi, lönesamtal med chefen och sedan ett personalmöte som avrundning på dagen så är jag så trött att jag har ont i hela kroppen. 

Omedelbart när jag kommer hem tar jag en snabb promenad med Lando, kokar en kopp te och sätter på mig pyjamasen. Kl. 17.30 ligger jag i sängen och lyssnar på en bok som heter Alla Borde Vara Feminister och vaknar av att någon snarkar, och den någon råkar visst vara jag själv. Ja, och visst borde alla vara feminister! 

Sedan jag brände ut mig för några år sedan har jag märkt att energidepåerna tar slut mycket fortare än vad de gjorde förut, och speciellt uttömmande är det med intensiva sociala situationer, alltså där jag interagerar med människor på personnivå. Jösses vad overkligt slut jag blir av det. Jag skyndar mig hem och måste fort, fort in i stillheten, tystnaden och kravlösheten. Det är väldigt få som jag kan ha runt mig när jag blir så här trött. På tal om få....

Härom kvällen ringde min underbara amerikanska väninna Janine på Facetime från mitt gamla liv. Jag säger mitt gamla liv för hon lever fortfarande det livet jag levde förut. Vi pratade i nästan två timmar medan hon gick runt där i kortärmad blus i solen i San Diego och berättade om allt och alla. Det var så kul att höra av henne. Jag blev så glad och energifylld. Hon är en av mina finaste vänner i livet. Vi bodde grannar i Japan och våra döttrar höll ihop varje dag. Hon finns alltid där och är av högsta kvalitet. God, genuin, generös och dömmer aldrig. Full av värme och humor. Djup och äkta. Hon får mig alltid att längta till Kalifornien och jag lovade att komma och hälsa på snart. Bra ide! 

California is always a good idea!

Jag och Janine 

Lönesamtal

Hur skall man tänka runt det här med lönen?  Undrade en ny kollega. 

Du skall tänka så här: You get what you pay for! 

Svarade den amerikanska grodan som blixtsnabbt hoppade ur min mun.

Den gör så ibland.  

När man jobbar säljer man ju en tjänst, eller hur? 

Och ju mer betalt jag får för min tjänst desto bättre tjänst levererar jag.

Så är det ju med allt här i livet.
Inget är gratis.

Det måste man absolut inte vara civilekonom för att förstå.

Oxfilet är alltid dyrare än Falukorv.

Hur logiskt som helst.

Det är precis så man skall tänka runt lönen.
Lönen man får signalerar vad chefen förväntar sig.

Om chefen ger dig en hög lön förväntar sig chefen högre prestanda.
Om chefen ger dig lägre lön förväntar sig chefen lägre prestanda.
Så måste det ju vara för vill man ha mer betalar man ju mer.
Man kan inte äta hummer om man bara kan tänka sig att betala för pizza.

You get what you pay for. 

Det är så jag tolkar det i alla fall.
Eller har jag missförstått något?

Vi kvinnor skall inte jobba gratis! För det gör ingen man. Det skall vi sluta med för det är så löner för kvinnor kan fortsätta att vara låga. Vi skall göra det vi får betalt för att göra, men förväntas vi göra mer så skall vi också få förvänta oss en högre lön.

Några bilder från helgen.

Söndagen var extra krispig med sol, klarblå himmel och gnistrande vit snö.

På eftermiddagspromenad med Lando.

Det är bra med hund får då kommer man ut och får röra på sig flera gånger om dagen.
Om jag inte hade haft hund hade jag nog absolut inte gått på tre promenader om dagen.

Veckans färg på naglarna.

Det gäller att sätta färg på tillvaron nu.
Jag tycker nämligen att januari, februari och mars är årets tristaste månader.

Ha en underbar måndag!

När skall man gå i pension?

Den frågan ställde en av bloggarna vars blogg jag följer till sina läsare häromdagen och jag tyckte att svaren var intressanta. Så här hade nämligen läsarna svarat:

Det här med pensionen har ju blivit ett hett omdiskuterat ämne här i Sverige den senaste tiden och det kan kanske bero på att många är less på hur staten tänkt runt och skött det allmänna pensionssystemet. Många, speciellt yngre personer, tar saken i egna händer och börjar spara och investera för att bygga upp en egen passiv inkomst som de sedan kan leva på när den blivit stor nog att ge sådana avkastning att den täcker utgifterna varje månad.

Själv tror jag att det inte kommer att finnas så mycket pensionspengar att dela ut i framtiden från våra publika medel, och därmed känns det naivt att helt förlita sig på att staten skall ombesörja min pension. En ständigt minskande pott med pengar skall räcka till fler människor, och då gör man klokt i att spara och ta ett eget ansvar över sin pension precis som om att det inte skulle finnas ett allmänt pensionssystem överhuvudtaget. I och med detta kan man sedan själv bestämma utifrån sina egna personliga förutsättningar när man vill gå i pension. Själv faller jag in i samma kategori som majoriteten av denna lilla undersökning har svarat, alltså att de planerar att gå i pension när de år mellan 50-60 år gamla, eftersom jag siktar på att kliva av ekorrhjulet vid 55 års ålder, för det är då jag enligt mina egna beräkningar, och om inget totalt oförutsett inträffar, som jag kommer att kunna leva gott på mina passiva inkomster.

I USA är man personligt ansvarig för sin framtida pension, och det vet man om. Man kan oftast inte leva enbart på staten på ålderns höst och därmed ser man över sitt hus redan från början. Man pensionssparar, hittar arbetsgivare med bra förmåner som till exempel matchar det man betalar in i en s.k. 401K plan. Vidare är offentlig anställning populärt för de som vill ha en trygg situation vad gäller pensioner och sjukvård. Det jag vill säga är att om man vet om vad som gäller från början så kan man rätta in sig efter detta.

Det som händer i Sverige nu är att vi får s.k. fattigpensionärer bara för att vi har ju trott att pensionen skall finnas där automatiskt efter att man har jobbat i ett helt liv, så som det brukade vara,. Men nu är det inte så längre. Eftersom Svenskar generellt inte är vana vid detta så kommer det som en chock för många. Va!? Måste jag själv lägga undan pengar?! Lite taskigt att bara komma smygandes så där med förändrade förhållanden kan man tycka.

Det här är ett väldigt viktigt, högaktuellt och intressant ämne som jag tycker att vi skall prata oftare och mera öppet om. Eller skall vi bara sitta här passivt och gå med på att staten bestämmer att vi skall jobba tills vi blir över 80 år gamla trots att vi bor i det land som har den absolut högsta skattenivån i världen. Vi skall alltså gå direkt från förvärvsarbetet till sjukhemmet och sedan helst dö så snabbt som möjligt bara för att pensionspotten inte täcker mer än några få år som pensionär per person. Vidare kommer ju detta att bli ytterligare en klassfråga då de som kan spara och investera går i pension när de vill, till och med vid 40-års ålder, medan de som inte kan får jobba och bära hela samhället tills de dör. Heja Sverige!

Nu är det fredag!

Throw-back Thursday thoughts...

När jag bor i Sverige längtar jag till USA och när jag bor i USA längtar jag till Sverige. 

Jag befinner mig i ett kroniskt tillstånd där jag lever med en evig längtan och där jag känner mig hemma överallt och ingenstans. 

Det brukar gå bra ett år på en plats men sedan smäller det till och jag vill till platsen där jag inte är. 

Tillståndet kallas för Mellanförskapet och det är ett underbart fördärv. 

Just nu längtar jag till våran ö Coronado Island i södra Kalifornien. 

Det är väl det här överdriva snövädret som triggar igång något inom mig.  

Hemma i vår lilla mysiga beach cottage anno 1928. 

Jag kommer ihåg hur mycket jag längtade efter tulpaner just den här dagen och hade hittat en 

bukett på mataffären VONS på andra sidan gatan.  Lyckan var total. Jag tände ljus och sedan satt jag i min vita IKEA Ektorp soffa och tittade på mina vackra blommor hela kvällen. 

Den dagen längtade jag till Sverige. 

Vackra, vackra Coronado. 

När jag bodde här var jag ute och gick flera timmar om dagen. 

Det här är så typiskt SoCal. Höga palmer. 

Jag hittade alltid fantastiska detaljer under mina många promenader. 

En koppar grind med delfiner. Så unikt. 

Ha en fin torsdagskväll. 

I morgon är det fredag igen. 

Var tar veckorna vägen egentligen? 

Du är en gnistrande själ

en gåva. 

Släpp allt negativt som finns i det förflutna och blicka bara framåt. 

Fäst sedan blicken högt där livsljuset och strålarna sipprar igenom. 

Du är viktig och du har blivit utvald att få finnas på jorden för att leva att rikt och äkta liv. 

Låt ingen övertyga dig om att du är dina misstag eller att du är värd mindre som människa bara för att din väg i livet har varit krokig och kantat av sådant som varit svårt. 

Kom ihåg vem du är även när andra försöker få dig att glömma det. 

Köp hem en bukett vackra tulpaner och tänd några levande ljus. 

Peace be with you. 

Önskekudde att ha i en korgstol ute på altanen i sommar. 

Det är lite hemtrevlig patina över den. 

Jag tror att den är från Artwood. 

Ha en toppenfin onsdagseftermiddag!

Kompetensutveckling

I går tillbringade jag en heldag på fina Högskolan Dalarna i Falun där vi är 29 lärare från två olika kommuner som går Skolverkets uppdragsutbildning som handlar om 

Nyanlända Elevers Skolframgång. 

Det är alltid lika roligt att träffa kollegor från olika skolor och olika kommuner. 

Det är också alltid lika roligt att få lära sig nya saker. 

Ibland undrar jag om jag inte kommer att sakna den akademiska världen något alldeles enormt när jag avslutar mina studier i vår. Jag kanske blir en sådan där evighetsstudent som aldrig slutar att studera och aldrig slutar att vilja lära mig nya saker. Jag är ju så enormt nyfiken på olika områden, och jag älskar att ständigt ha tillgång till det allra senaste och den allra nyaste forskning som finns inom de ämnen jag brinner för. 

Saknas verklighetsanknytning?

I vissa kurser på universitetet presenteras material som inte alltid riktigt stämmer överens med verkligheten. Det vi får se som studenter är idealet, alltså som det borde vara i den svenska skolan men som vi som har jobbat i skolan i många år vet inte stämmer överens med hur det egentligen är, av många olika anledningar som jag inte skall gå in på mer här.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla unga studentkamrater utan arbetslivserfarenhet från skolan. Tänk vad chockade och förvånade de kommer att bli när de nyutexaminerade kliver ut i verkligheten, just på grund av att man skolats i idealet och indoktrinerats i Skolverkets styrdokument. Så här säger skollagen och det skall följas, punkt slut! Typ.

Jag tänker också ofta på att många av de som undervisar på universiteten kanske inte heller har sådana stora möjligheter att vistas ute på skolor och därmed inte har chansen att orientera sig i rådande verklighet. Till exempel, eftersom det råder stor lärarbrist så får man som lärare vara flexibel och ställa upp och ibland undervisar man helt och hållet inom sitt ämne men inbland undervisar man även i andra ämnen. Det är egentligen inte svårt. Är man välutbildad och allmänbildad själv så är det inte precis raket-vetenskap att undervisa 16 -17-åriga elever i lite samhällskunskap, geografi och historia.

I min kapacitet som svenska som andraspråkslärare händer det dessutom dagligen att de elever som jag undervisar i små grupper har med sig historiaboken eller geografiboken eller religionboken eller till och med matteboken och att vi arbetar tillsammans med de ämnena eftersom det är just det innehållet som elever inte förstår eftersom de inte förstår ämnesspråket och behöver hjälp med.

Mitt examensarbete i svenska som andraspråk heter Nyanlända Elever och Skolspråket. Uppsatsen tar upp språkutvecklande arbetssätt inom olika skolämnen ur ett andraspråksperspektiv. På ett ställe i uppsatsen skriver jag att svenska som andraspråkslärare ofta har den dubbla uppgiften av att undervisa elever i både ämneskunskap och det specifika språk som används inom det aktuella ämnet. För så är det ju i verkligheten. Men min examinator ber mig revidera bort detta påstående då hon anser att det är felaktigt. Så här ser hennes kommentar ut:

Jag blir väldigt förvånad över denna kommentar. Sen blir jag faktiskt både irriterad och småförbannad. Alltså jösses! OK men jag förstår. I en idealisk värld skall alla lärare hålla sig till sitt ämne, men så ser det ju inte ut när man jobbar ämnesöverskridande och språkutvecklande, som Skolverket dessutom ger oss i uppdrag att göra.

Vidare blir det ju så att när man får i uppgift att stötta upp elevers svenskakunskaper inom olika ämnen så kan man ju inte undervisa i språket utan att samtidigt undervisa i ämnet som språket skall relateras till. Språket behöver en kontext lika mycket som kontexten behöver ett språk. Det blir ju då automatiskt att man förmedlar ämneskunskap till elever samtidigt som man lär ut ämnesspråket. Alldeles nyligen blev jag till exempel ombedd av matteläraren att gå igenom matteord och mattekoncept med en SVA elev och det kan jag ju inte göra utan att koppla ihop språket med matteämnet.

Samtidigt på universitetet sitter undervisande och examinerande akademiker utan verklighetsanknytning i en svart-vit värld och tror att verkligheten ser ut på ett annat sätt än vad den gör. Och för att vi studenter skall få godkänt på våra examensarbeten måste vi alltså revidera bort verkligheten och skriva enligt akademikernas bild av den svenska skolan. Enligt böckerna. Helt galet i min mening och ganska oroande när verkligheten och den kunskap som universiteten lär ut om verkligheten skiljer sig så markant i vissa avseenden.

Men sedan när jag kokat över färdigt så blev jag också väldigt full i skratt. Jag kanske skall printa ut kommentaren på stora lappar och sätta upp den på väggen och ge den till min chef och till alla lärare som ber mig att jobba lite med eleverna i religionsboken. Nej! Skulle jag kunna svara. Jag jobbar bara med svenskan och helt utan ämnesanknytning. Jag lär bara ut lösryckta ord och meningar utan ämneskontext.

I min värld är det helt omöjligt att lära ut ett komplett språk utan att samtidigt ge elever kunskap inom olika områden. Språk och ämne sitter ihop. Vad skall annars språket handla om? Och det är just därför som vi svenska som andraspråkslärare har den bubbla uppgiften som jag beskriver.

Bara lite rant så här på en måndagsmorgon. Haha...men kommentaren, den funderar jag starkt på att använda till min fördel :-)

Snowed-in Sunday in Sweden

I natt har det snöat en decimeter till och nu har vi snart mer snö än vad vi behöver här i Dalarna. 

Jag tycker synd om äldre människor som bor i hus och som har svårt att skotta snö och därmed får svårt att ta sig ur huset och till affären, brevlådan eller soptunnan. Jag hoppas att alla som har en äldre granne kan gå dit och skotta lite snö. Random acts of kindness sitter aldrig fel. 

35 Dagar kvar till Vasaloppet

Morning walk in Sweden

Ibland blir jag lite smått lapp-sjuk här och det kan jag inte rå för. 

Vissa dagar blir det inte ens ljust ute. 

Bellas fina häst som mest liknar en hund både vad 

gäller personlighet och till sättet faktiskt.