Vad glad jag blev!
Tusen tack Ruth i Virginia för det stora kuvertet med det jättefina innehållet i som kom igår. Åh vad glad och överraskad jag blev. Alla i min familj tyckte att det var jätteintressant och speciellt min pappa. Vi kommer förstås att visa det du skickat för Mora Nisses döttrar som bor här i samma by.
Tusen tack också för artiklarna om människor som sadlat om mitt i livet. Det kommer även svenskar att få börja göra nu när pensionsåldrarna successivt skall höjas till över 70 med tiden. Men det stora problemet här är åldersdiskrimineringen som alla arbetsgivare ägnar sig åt. Där har de faktiskt mycket att lära av USA. Här vill man helst anställa unga människor av olika anledningar men mest av allt för att de är formbara, bra på IT samt är billigare att anställa vad gäller lönenivå.
Ruth, det var också kul att få se en bild på dig. Du är jättevacker! Jag skall skriva till dig nu när jag har din adress, men så länge, ännu en gång TUSEN TACK! Jag blev verkligen glad och allt var så intressant att få ta del av. Jag uppskattar det verkligen. Så trevligt och så omtänksamt.
Titta! Det här är Ruth i Virginia som ofta kommenterar på min och andra bloggar.
Vad fantastiskt kul att ha en bild.
Det här brevet kom igår som en jätteöverraskning.
Vad kul.
Det visar sig att Ruth i Virginia skrev en uppsats om Mora Nisse som är från våran
by Östnor i Mora år 1944. Världen är så liten.
Tänk vilket sammanträffande, och tänk att hon hade den kvar efter alla år.
Det är precis sådant här som gör blogg-världen helt fantastisk!
Underbart!
Men Gud vad omtänksamt och roligt!
SvaraRaderaJag läser alltid Ruths kommentarer, alltid brutalt ärliga och förnuftiga!
Kram Annica
Hej Annica,
RaderaJa visst är de alltid brutalt ärliga allt. LoL.
Jag tror att man kan säga som det är och vad man tycker när man är över 80.
Kram, Anneli
Så roligt och kul att hon hade sin uppsatts kvar. Ha en fin dag.
SvaraRaderaMin mamma och Ruth har också kontakt med varandra för Ruth och hon har bott i Norrköping under samma tid. Världen är bra liten ibland.
Kram Carin
Men Carin, vad världen är liten! Men det sägs att vi alla bara är seven people removed from each other, alltså om vi går igenom sju lager så känner de flesta varandra genom någon annan. Häftigt och det upplever man ibland.
RaderaJa, tänk att hon hade uppsatsen kvar!
Mvh, Anneli
Så roligt! Jag ser ju också att den där uppsatsen som Ruth skrivit, den har hon ju faktiskt skrivit i min gamla födelsestad Ludvika. Om jag inte är helt ute och cyklar så kan det vara så att den är skriven på den skolan som jag gick i 1:an-5:an? (Vasaskolan som jag tror var läroverk före min tid)
SvaraRaderaTack snälla du för fina ord om både blus och vårt hem. Den randiga tapeten är svart och vi valde den redan 2011-12 när vi byggde vårt hus. Jag gillar den bara mer och mer! Den känns så där "amerikansk" som jag vill att det ska vara i vår hall (och kanske lite i resten av huset också ;) )
Kram och ha en fortsatt fin torsdag!
/Maria
Hej Maria,
RaderaJa men du ser, vi har alla något gemensamt på något sätt. Tänk att du gick på den skolan. Hoppas Ruth läser din kommentar och ser det. Hur coolt är inte det?
Jo, ert hus ser mycket amerikanskt ut. Vi byggde ett hus på den amerikanska östkusten 1999 och den var i Colonial style med hardwood flooring i mörk fin färg och vitt woodwork inne. Väldigt likt ditt hus. Kul att se. Och så är jag förtjust i persiska mattor och har massor av vitt och blått porslin, typ krukor, urnor, hibachis, och ginger jars från vår tid i Japan. Det blir så snyggt och krispigt i inredningen. Det blir Colonial.
Kram och ha det gott och tack för din kommentar!
Anneli
Glad att du fick brevet, kanske på Valentine´s Day!
SvaraRaderaJa, jag tänkte ju att din pappa skulle vara särskilt intresserad.
Va´ kul att Mora-Nisses döttrar bor kvar, så dom kan se, hur en
16-årig flicka beundrade deras far.
Betr. de som sadlar om - De flesta tycks vara entreprenörer, som börjar
sin egen business efter att ha hoppat av ekorrhjulet. Kanske du har några
idéer betr. eget företag. Men man måste vara modig OCH ha ett startkapital,
men det vet du ju.
Tack för de fina orden. Senaste fotona av mej är lite annorlunda - fyller 90 i april! :)
Ruth i Virginia
Hej,
RaderaJa vilken fin överraskning! Tusen tack ännu en gång. Mora Nisse var en mentor till min pappa.
Jag tänker inte sadla om och jag tänker inte starta eget. Jag siktar på tidig pension. Men hittar säkert på något kul att göra.
Ha det gott!
Anneli
Men wow va kul tank vad bloggen kan ge ! Måste bara tacka för din inspiration med pensionsplanering
SvaraRaderaoch ditt spännande liv . Läser hos dej varje dag och tror på nåt vis att jag förmedlar vad jag tycker genom tankens kraft istället för att kommentera ... måste bli bättre på det ! Vi håller också på om än I betydligt mindre skala att försöka skapa mer " ledig " tid eller rättare sagt mindre tid låst på jobbet .Ha en trevlig kväll . Kram Bittan
Hej Bittan,
RaderaJa visst är det så kul med bloggar. Jag känner som om jag har en liten skara vänner där ute, nästan som förr i tidens brevkompisar. Man tittar in hos varandra regelbundet och säger hej. Tack för dina fina ord om min blogg.
Ja, frihet är viktigt och tyvärr behövs det ju pengar för att bli fri, men om man kan leva lite annorlunda så kanske det går. Och så har vi ju redan allt. Vi behöver inte köpa mer. Inte du heller. Det har jag nog allt sett...ni har så fint hemma.
Kram!
Anneli
Men så kul!! Ruth är en av mina favoriter. Blir alltid så glad när hon kommenterar hos mig så jag kan förstå hur jätteglad du måste ha blivit av detta fina brev med bilder.
SvaraRaderaKRAM Anna
Hej Anna,
RaderaJa, Ruth är beundransvärd som läser och kommenterar våra bloggar. Jag blev jätteglad och jätteöverraskad. Det hela kändes så personligt och omtänksamt. Pappa har tagit fram något som vi kommer att skicka till henne.
Ha en fin kväll!
Kram, Anneli
Åh vad roligt! Så omtänksamt!
SvaraRaderaHej Malin,
RaderaJa visst var det! Hoppas allt är bra med dig och bebisen och storebror. Vad säger han?
Jag ser dina fina bilder på instagram.
Kram, Anneli
Här är allt bra, bråkar med förkylningar som alla andra under februari. Storebror pendlar mellan att vara överlycklig och att vilja lägga tillbaka lillebror i magen igen. :)
RaderaNu hoppas vi våren kommer snart, längtar efter att se de första snödropparna kika fram!
Kram Malin