Det här är konsekvenserna från min utbrändhet, år efter att det inträffade. Och det är bara att acceptera. Lyssna på kroppen och själen och följ med bara för det finns inga andra alternativ. Mest av allt är det mentalt för jag blir hjärntrött, och hur det känns går inte att förklara för någon som inte varit med om det. Men jag kan sammanfatta det med att man har inget att säga till om själv för kroppen lyder ändå inte viljan. Man slutar att fungera helt enkelt. Respekterar man inte detta kan det gå väldigt illa och man kan sluta att fungera helt då det blir totalt haveri.
Jag har dock lärt mig den hårda vägen och har därför superrespekt för kroppens signaler. Därför har jag också lärt mig att säga NEJ, av rena överlevnadssjäl. Jag är alltså inte den som tar på mig eller tackar ja till en massa extra. Det är ju extra svårt för oss kvinnor, att säga nej alltså. För vi skall ju vara så duktiga och ställa upp och se det vi gör som ett kall i livet. Inte undra på att kvinnor bränner ut sig i stötte utsträckning än män.
Vi SVA-lärare har till exempel blivit tillfrågade om vi vill hålla skola över påsken och några veckor in på sommarlovet för våra nyanlända elever, och trots att vi får betalt 2000 kronor om dagen extra på våran redan befintliga månadslön så har jag tackat nej. Varför? Jo, för ledigheten är mer värd för mig än alla pengar i världen för det betyder chans till återhämtning. Förr hade jag tackat ja direkt men nu vet jag bättre. Hälsan är värd mer än pengar, och där måste vi alltid tänka på att ta hand om oss själva för i den verkliga världen så kommer pengar alltid före hälsan. Alla organisationer, företag och institutioner sätter pengar före människors hälsa alla dagar i veckan året runt av den enkla anledning att ekonomisk vinst alltid kommer före människor. Tro aldrig något annat!
Många får dåligt samvete av att tacka nej. Men jag resonerar med mig själv att så länge jag gör det jag blivit ålagd att göra enligt min arbetsbeskrivning så har jag inga andra obligationer all fullfölja utöver det vad gäller jobbet. Jag väljer därför att koncentrera mig helhjärtat på mina elever och min undervisning till 100% och tackar sedan oftast nej till alla extra sociala aktiviteter, personalfester, och otaliga AW.
Man är ju faktiskt ingen hämt-pizza. Och även om jag vet med all säkerhet att det absolut gynnar karriären att networka socialt med medarbetare och chefer så avstår jag oftast. Dessutom jag inte är ett dugg intresserad av all klättra på karriärstegen. Jag skulle aldrig i livet vilja bli någon chef eller ledare inom det jag gör. Jag älskar att undervisa och det är jag nöjd med att fortsätta att göra. Det är ett väldigt skönt förhållningssätt och jag har noll behov av prestige, makt eller utökat ansvarsområde. Jag är inte med och konkurrerar helt enkelt för jag vet att det finns arbeta att utföra i den här branschen så att det räcker åt alla. Jag älskar att undervisa, och mest för att jag får så mycket tillbaka av eleverna. En fantastisk energikälla!
Och ute fortsätter vintern...
Så här ser det ut på min hundpromenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Thank you for visiting.
Have a lovely day!