Hektisk tid

Nu startar en extra hektisk tid där många bollar skall hållas i luften samtidigt. Det kommer att gå bra för det är ju lite så här jag har levt mitt liv de senaste åren, inte riktigt vad de flesta gör men what-the-heck, jag är inte som de flesta utan har ca. 20 år att ta igen. Alltså den tiden då jag var hemmafru i USA och alla andra här hemma jobbade och klättrade i karriären och i lönenivåerna. Nu får jag alltså jobba ikapp, och vad det nu innebär är inte för alla. Det törs jag påstå. Extremt hårt arbete och fokus. 

Det intressanta är att ett tag kändes det som om alla låg före med mils-längder, men nu har jag börjat knappa in på avståndet rejält på en väldigt kort tid och till och med dragit förbi många av de jämnåriga här hemma, som har 20-års försprång, och jag har nu både högre utbildning och högre lön än många. Jag tror att det är lite det där amerikanska i mig att jag gör det jag måste göra för att ta mig dit jag vill, utan gnäll. Just do it liksom. Bestäm dig och jobba sedan stenhårt mot målet med allt du har.

Det här jag skriver om just nu är jätte osvenskt att skriva om. Men det struntar jag i. Livet är inte en tävling och alla är olika och alla väljer olika. Respekt! För min egen del handlar det om att ta mig till en bra plats vad gäller jobbsäkerhet och lönenivå, och har man aldrig behövt tänka på det innan i sitt vuxna liv så är det bara att kämpa på nu istället. Just nu är livet lite av ett boot-camp...Och jag har helt glömt bort att jag är 48 år gammal och tror istället att jag är 30. Men råkar jag gå förbi en spegel får jag lov att gå tillbaka och kolla om det där verkligen var jag, eller var det min mamma? Och jag är äldst i klassen på universitetet bland alla 30-åringar, men det är bara jättekul att vistas runt folk med nytt tänk och fräscha hjärnor. Jag lär mig massor och tycker att det är underbart.

Men det är nog så här det kommer att bli för många nu när pensionsålderns successivt skall höjas. Folk kommer att tvingas att skola om sig och tänka utanför boxen vad gäller karriären. Hur skall vi annars hålla? En 60-åring passar ju inte alltid på ett fysiskt krävande jobb hur länge som helst till exempel, och om alla nu skall jobba till 70, och då kan det hända att man får överlåta sådana jobb till yngre och starkare kroppar medan man själv får hitta en ny bana som kanske innebär att man får skola om sig. 

Visst är jag overkligt trött ibland men det är väl alla som springer på lite extra fort för att få ihop livets alla delar, och för mig har allt gått att genomföra bara jag har vetat att det funnits ett så kallat stop-date. Alltså att det finns ett slut. För det är ju trots allt så att när man vet att något är tidsbegränsat så kan man stå ut med nästan vad som helst, och speciellt om det leder till något bra, och det ska ju det här göra.

Med mycket på schemat är det superviktigt med återhämtning och speciellt eftersom jag tidigare har bränt ut mig och därmed är extra känslig när energidepåerna börjar sina. Men det är bara att komma ihåg att djup-andas (folk glömmer faktiskt att andas), äta nyttigt, vila, och se till att man får ner massor med frisk luft i lungorna mellan varven så ska det nog gå vägen. Vidare får man lov att syresätta sig genom att omge sig med positiva människor som hejar på, stöttar och hjälper till. Det är en gyllene regel.  

Orsasjön

Ha en underbar tisdag!

Do good. Love God. Then shut up and go home! 
~ Sylvia Browne