Lov

och då blir jag kanon-förkyld i vanlig ordning. 

Det rinner ur både näsan och ögonen. Bihålorna håller på att sprängas. 

Inte trevligt alls. 

Jag lyckas hålla mig frisk när jag skall jobba men så fort det blir semester, lov, eller sommar lov så blir jag jättedålig. Det är som om allt släpper. Jag slappnar av och då kommer det. Tänk att jag oftast lyckas hålla emot och mota fan vid dörren när alla andra är sjuka, men tacken jag har för det är att jag blir sjuk på lovet istället. Men, men, man får väl tänka så att då slipper arbetsgivaren i alla fall ordna med någon vikarie. 

Jag har hört från andra som håller högt tempo och som har en massa som skall göras och som de måste hålla i att samma sak händer dem. De blir sjuka när ledigheten kommer. 

Orsa kaffestuga

Men i går skjutsade jag yngsta dottern till grannkommunen där hon skall jobba hela sportlovet hos Veterinären. Så passande för henne som går på Naturbruksgymnasiet. 

På lunchen plockade jag upp henne på jobbet och så hämtade vi lunch på Kaffestugan som vi sedan åt hemma hos Grabben i Graven Bredvid (min morbror) som bor på mormor och morfars gamla bondgård. Det var väldigt trevligt. Så det gör vi om i dag.  

Det föredragna transportmedlet: Sparken. 

Svenskt fika av bästa sorten! 

Lando var förstås också med. Det är han alltid. 

Av någon anledning så känns den här vintern extra utmanande. 

Lång, kall, mörk och alldeles för mycket snö. 

Jag tror faktiskt inte att det här är bra för varken kropp eller själ. 

Man blir trött och håglös och lite smågrinig.

Det tar enorma mängder självdisciplin att dölja det.