Spårlöst

I bland händer det saker i livet som är så osannolika att de tar ett tag att smälta, och nu har jag tagit sats i några veckor för att skriva om just en sådan sak. 

Som många vet så finns det ett program på TV som heter Spårlöst där människor, främst genom TV-producenternas detektivarbete,  får hjälp att hitta sina släktingar. För det mesta rör det sig om människor som blivit adopterade av svenska föräldrar och som nu letar efter sin biologiska familj i ursprungslandet, och detta leder oftast till känslosamma återföreningar med long lost syskon och föräldrar. 

Det jag skriver om här hände inte i TV-programmet trots att det i allra högsta grad är ett scenario som skulle passa klockrent i Spålöst. 

Det hela började med att jag blev kontaktad via facebook av min gammal kollega från flygtiden, Peter Karlberg. Vi känner varandra för att vi jobbade tillsammans när jag var flygvärdinna och han var pilot på samma flygbolag. Vi var även stationerade i både Kenya och Dubai under flera månader tillsammans och det svetsade samman den utlandsstationerade besättningen lite extra. 

Peter är fortfarande pilot och nu i kapacitet som flygkapten för TUIFly Nordic. Vi har alltså känt varandra i nästan 30 år och han bor nu i villa på Lidingö med flygvärdinne-fru och fyra barn. 

Nu var Peter på flyg-stopp i Thailand och låg vaken mitt i natten på sitt hotellrum och grubblade. Han och hans bror hade nämligen bestämt sig för att det var dags att leta reda på sin pappa som de aldrig hade träffat och eventuella syskon, om det nu fanns några sådana. 

Efter lite grävande i folkbokföringen, internet och sociala media hade min kollega och hans bror hittat ett namn på en person som de eventuellt trodde kunde vara deras syster, och det är nu det osannolika börjar.....

När Peter kollar upp den person de tror är deras syster på facebook så ser han till sin häpnad att hon och han har en gemensam vän: JAG. 

Det är nu jag får ett meddelande på FB som Peter skriver mitt i natten och där han skriver att han ligger sömnlös och undrar om jag kan tala om för honom allt jag vet om Malott, min grekiska kusin som bor i Athen i Grekland. Han skriver även att han tror att de är syskon och jag fattar ingenting. Är han full??? Det måste han vara. 

Men nästa dag ringer Peter mig via Facetime från Thailand och berättar hela historien. Han och brorsan letar efter sin pappa och eventuella syskon. Han berättar vad de fått fram och att de är nu bergsäkra, efter den informationen som jag har fyllt på med, att de nu har hittat sin familj. Deras pappa är alltså min farbror och deras syskon är alltså mina tre kusiner i Grekland. Helt otroligt!!! Helt makalöst!! Peter och hans bror vill nu alltså komma i kontakt med sina syskon och sin pappa som de aldrig har träffat. De vill träffa sin pappa (som nu är 84 år) innan han dör och de vill absolut ha sina syskon i sitt liv och han undrar därför om jag kan hjälpa till. 

Först är jag ju helt otroligt chockad!! Hur kunde min farbror ha två hemliga söner i nästan 60 år som vi aldrig ens har hört talas om? Och att en av de sönerna är min kollega Peter, ja som jag nu alltså får veta att jag är kusin med. Alltså det hela är så ofattbart. 

Tänk att vi har jobbat sida vid sida och aldrig vetat att min farbror är hans pappa och att vi är kusiner.  Han har ju inte ens vetat om var hans pappa fanns. 

Indeed, det är som det sägs att vi alla sitter ihop på något sätt. Finns det inte en teori om att vi alla bara är seven people removed? Alltså, om man gräver i sju lager människoled så har vi alla en koppling. Inte nödvändigtvis att man är släkt med alla men på något sätt finns en gemensam koppling till någon. 

När chocken hade lagt sig började Peter och jag att diskutera vilket tillvägagångssätt som skulle vara bäst för dem vad gäller att ta själva kontakten och av lite olika anledningar som jag inte skall gå in på här så kom jag fram till att det bästa sättet var att jag kontaktade min kusin Malott först och sedan sätta henne i kontakt med Peter efter att jag hade förklarat situationen. 

Sedan följde ett telefonsamtal som jag sent kommer att glömma. Jag fick tag på min kusin på hennes jobb på UD i Athen och började förklara situationen. Som alla förstås så finns det inget smidigt och enkelt sätt att berätta för någon att de har två bröder som de aldrig har hört talas om. Min kusin blev förstås väldigt chockad av informationen, mest för att hennes pappa hållit på denna hemlighet i 60 år. Men sedan gick det snabbt som bara den. Malott kontaktade sina syskon och berättade och så ringde hon upp Peter. Det här var en torsdag. Alla syskonen pratade sedan tillsammans med den ena av sina sin nyfunna bröder på Facetime. 

Nu råkade det ju vara så att Peter befann sig i Thailand i sitt jobb som pilot och eftersom luftrummet över Pakistan var avstängd pga. någon konflikt så fick TUIFly Nordic planet lov att mellanlanda i Athen på lördag kväll på våg hem till Sverige. Där skulle man även byta besättning och då bestämde mina kusiner och Peter att de skulle hämta upp honom på flygplatsen i Athen så att de alla skulle kunna träffas. Serendipity! I allra högsta grad. Man bestämde även att Peters bror Jannis skulle flyga in från Stockholm så att han också skulle kunna vara med. 

Alltså, jag önskar att jag hade varit en fluga på väggen i detta möte. Malott och Tina hämtade sina nyfunna bröder på flygplatsen och så åkte de hem till resten av familjen där de fick träffa sin pappa och andra bror för första gången i sina liv. Tydligen blev det en glad, livad  och trevlig familjemiddag med hela familjen och nu har min farbror inte bara tre barn och sju barnbarn längre. Nu har har fem barn och fjorton barnbarn. Tänk va! 

Ja, jösses vilken historia. Min kollega Peter Karlberg är Malotts, Tinas, och Sergios bror och min farbrors son. Helt otroligt. Och Peter är ju faktiskt en exakt kopia av min farbror utseendemässigt.  Tänk att jag aldrig ens tänkt på det fastän det varit ett faktum mitt framför näsan på mig. Men så klart att jag inte har det då förklaringen till det hade varit alldeles för osannolik. 

Nyfunna syskon!

Min f.d. kollega Peter Karlberg mellan sina systrar Malott och Tina. 

Alla syskonen: Malott, Peter, Tina, Jannis och Sergio. 

Min farbror i mitten med alla sina barn: Malott, Peter, Tina, Jannis och Sergio. 

Malott med sina två nyfunna bröder. Från vänster min gamla kollega och numera kusin Peter 

och så Jannis som bor i Enebyberg i Täby. Två bröder fick äntligen träffa sin pappa och sina syskon. 

Vilken underbar historia. Bättre än någon episod av Spårlöst. 

Nu ser vi alla fram emot en redig kusinträff i Greklans inom snar framtid. 

Det är bäst att kolla upp

ALLT! 

Ja, så började jag tänka i början av mars efter att ha känt mig ganska trött och sluggig en bra tid. Man vet ju aldrig. Folk dör ju som käglor runt omkring en och vad är det som säger att det bara är sådant som drabbar andra? 

Tänkt och gjort! Nu kan jag bocka av mammografi, cellprov, samt en rekordlång lista med diverse prover där jag fick lämna massor av blod, och så slutligen i dag var det dags att kolla upp alla födelsemärken och leverfläckar på kroppen. A complete check-up in other words. Det hela slutade med att jag fick en ful och ojämn fläck på ryggen bortskuren, för säkerhets skull. Jag är så nöjd att få den oron ur världen. 

Jag hade en sådan tur från början att jag hamnade hos en italiensk stafettläkare här på vårdcentralen. Den läkaren var extremt generös vill jag lova och snålade minsann inte på sjukvårdens pengar på något sätt när det kom till att beställa både prover och skriva remisser till alla ställen dit jag önskade komma. 

Jag fick alltså allt jag ville ha, helt i min smak. Ja lite som i USA och den VIP-vård jag alltid fick där.  I love it when that happens!  Det händer inte ofta i livet här hemma, därför gäller det verkligen att ha huvudet på skaft och känna igen när det inträffar och förstå att veta att ta tillfället i akt, och det gjorde jag. I allra högsta grad. En sådan här redig check-up har jag nog aldrig fått i hela mitt svenska liv. I mitt amerikanska liv däremot fick jag den här varianten en gång om året, om man nu skall jämföra, och det gör ju jag hela tiden. 

Toppen, toppen, toppen! Jag är supernöjd med den svenska sjukvården idag. Tack! 

Jag får aldrig nog av att titta på mina fina tulpaner. 

I morse var det bara - 9 grader ute. 

Brrrrr. 

Jag fick skrapa bilrutan! 

Visst älskar jag årstiderna vi har här i Sverige men det här vet jag inte om jag klarar av längre. I framtiden ska jag absolut befinna mig på varmare breddgrader under stora delar av den svenska vintern. Det är en plan och så skall det bli. 

Jag tycker att man påverkas negativt både psykiskt och fysiskt av vintern. Jag har konstaterad D-vitaminbrist och har varit väldigt låg och trött hela vintern. Kroppen är blek på ett blå-vitt genomskinligt sätt och naglar, hår och skinn har tagit stryk. 

Jag smörjer och smörjer och får nästan panik om jag inte har handkräm och cerat inom räckhåll alla tider på dygnet. I natt har jag varit uppe och letat igenom fickor och väskor och fack efter mitt cerat. Jag var så torr om läpparna att det stramade. 

Två saker jag inte kan leva utan nu: Handkräm och cerat. 

På lunchen idag passade jag på att skriva några rader. Jag är ju medlem i The Handwritten Letter Society så jag skriver alltså brev för hand och stoppar i kuvert som jag postar och allt :-) Visst är jag odd? Men det är så trevligt, och jag skriver till folk som jag vet blir jätteglada över ett handskrivet brev. Jag blir glad av handskrivna brev. I dag skrev jag till ett par släktingar i USA som jag inte har varit i kontakt med på ganska länge och jag vet att de kommer att uppskatta mina brev, och det känns bra.

Ha en fortsatt fin torsdagskväll! 

Vi är så välsignade

Vad fantastiskt lyckligt lottade vi är som kan plocka in blommor och grenar och annat fint från naturen. Det känns så äkta att få göra så på något vis och det har ju onekligen blivit något man tar för givet trots att man vet att det är unikt att kunna göra så. 

I dag tog mamma med sig några vackra kvistar med videung till mig som hon plockade när hon var ute och gick, och titta så fina de blev i tulpanbuketten på köksbordet. Den fick så mycket mer karaktär och gick från tam och lite tråkig till vild och vacker på en gång.  Tack mamma! 

Ha en riktigt fin kväll!

Det var absolut inte så jag menade

I mitt förra inlägg där jag skrev om mitt eget köpstopp och hur jag vägrar att traska vidare i konsumtionsträsket menar jag absolut inte att det är något fel med att handla vare sig kläder eller saker. Nej, det är absolut inte så jag menar. Det är ju jättetrevligt med människor som unnar sig något nytt ibland och speciellt om det finns en plan att bygga ihop en slags garderob, hitta drömplagg eller inreda något fint rum eller annat utrymme. Det har jag absolut inget emot. Så har jag ju själv gjort tills jag slutade tvärt. Folk får ju absolut göra som de vill och det är väl trevligt att man hittar sådant man tycker om och vill ha, och speciellt om man har råd med marginal. Jag gläds med andra när det händer för det är ju jättekul. 

Det jag syftar på att jag ogillar är förstås den ständiga överkonsumtionen på prylar och kläder och skönhetsprodukter, att det alltid skall vara något nytt. Hela tiden. Jag är irriterad på det materialistiska budskapet som speciellt påverkar unga tjejer och killar och unga vuxna negativt och som normaliserar ständig shopping och precis som om att det vore en självklarhet att alla har hur mycket pengar som helst att lägga på att handla hela tiden, så klart! Eller?? Folk råkar faktiskt illa ut av det här. Väldigt illa. Ni har väl sett Lyxfällan? 

Det blir också fel fokus på vad som egentligen är viktigt i livet och vad som statuerar människovärde. Vidare ogillar jag starkt att själv få budskapet pushat i ansiktet vart jag än vänder mig i sociala media nu för tiden. Löp och köp! Nej, usch! Vad hände med en kopp kaffe och en nybakad bulle hemma i köket liksom? Vart tog enkelheten vägen och varför måste det vara så komplicerat med allt helt plötsligt? 

Jag har själv ägnat många år av mitt eget liv till att shoppa. Väldigt mycket. Jag har väldigt mycket av allt kan man lugnt säga. Jag kan nog alltså med råge vara rätt så välklädd i många år till innan det ens börjar märkas att jag har köpstopp.  

Men det som har hänt med mig nu är att jag gått och fått helt andra värderingar i livet, värderingar och medföljande åsikter som jag förstås vädrar rätt rejält här i min egen blogg men som jag absolut inte vare sig kan eller vill påtvinga andra. Nej, det är absolut inte meningen. Alla tänker, tycker och gör olika. Men jag kan upplysa och det kanske skapar en medvetenhet som får någon att börja tänka efter lite. 

Jag är ju också extrem på så sätt att jag faktiskt har slutat handla helt. Jag köper förstås mat, hushållsprodukter och förbrukningsvaror. Sist när jag var i Stockholm råkade jag upptäcka att jag var i akut behov av nya strumpor (mina hade hål) och gick och köpte ett tre-pack på Lindex. Jag har insett att jag måste räkna strumpor, vantar, underkläder och "viktiga" skor som förbrukningsvaror även om de sorteras under kategorin kläder eftersom det är sådant man nöter ut rätt kraftigt och som därför måste bytas ut, trots köp-stopp. 

Förutom att jag är förfärligt trött på materialismen så vill jag inte spendera mina pengar på konsumtion utan vill istället kunna spara och gå i pension tidigt. 

Så istället för att köpa saker och kläder så köper jag frihet för mina pengar. För mig är egenägd tid nämligen värt mer än alla prylar i världen, och inget är så fint som frihet känns. 

Jag har som mål att kunna gå i pension väldigt tidigt men det betyder också att jag måste göra stora ekonomiska uppoffringar tills dess och då är förstås alla typer av shopping helt uteslutet. Detta är mitt mål och det skulle inte vara möjligt om jag använde mina pengar till konsumtion. Jag är alltså extrem. Jag lever som ingen annan nu så jag skall kunna leva som få inom några år. Och vet ni vad: Det skall bli fett värt det! 

Hemma i köket. 

Levande ljus och tulpaner - Favoritdekorationen. 

Jag blir bara så glad av denna enkla färgprakt. 

Det ligger fortfarande rätt mycket snö kvar på backen här och 

så här ser det ut på min Lando-promenad nu. 

Hemma hos mamma och pappa hade mamma planterat sådana söta mini-påskliljor. Fint. 

Tänk att det är onsdag redan! 

Ha en strålande fin dag. 

Hur går det med köp-stoppet?

Jag tycker att det är groteskt att inse hur djupt vissa människor sitter fast i konsumtionsträsket. Titta bara på alla dessa självutnämnda INFLUENCERS. Det shoppas som aldrig förr. Löp och köp! Hela tiden skall det förnyas och fyllas på. Det är ytan och utseendet som prioriteras, och jag förfäras över detta budskap som främst påverkar unga på ett enormt osunt sätt. SHAME! 

Jag blir faktiskt ofrivilligt provocerad av framförallt bloggare som pushar produkter på andra i inlägg efter inlägg. Jag kan inte hjälpa det och ja, jag har slutat läsa många bloggar just på grund av detta.

Är de helt aningslösa, kan jag tänka? Har de missat miljödebatten helt? Ja, tydligen. Eller så bryr de sig inte för pengar kommer före allt, till och med miljön. För här och där shoppas det hejvilt och som aldrig förr samtidigt som man försöker påverka andra att köpa det man visar upp att man själv har inhandlat. Eller ha fått låna hem av butiken (i reklamsamarbeten) för att de skall se ut som om att de har köpt det. Det förekommer skall ni veta.

Det blir ju nästan pinsamt till slut, och speciellt när vuxna kvinnor håller på så och där varje inlägg nu är ett samarbete med mål att få andra att konsumera. Till slut sitter jag där med skämskudden å deras vägnar faktiskt. För det känns så fel och så pinsamt. Jag kan inte rå för det, det känns så. Ja, och alla har ett val och jag väljer att vända sådant ryggen. 

Shopping har blivit ett tidsfördriv och en heltidssyssla för vissa, en normalitet eftersom alla gör det. Vidare förfäras jag av detta ständiga jämförande, det som gör att inget är tillräckligt och att ingen räcker till, aldrig någonsin. Jag håller med Underbara Klara där: "När jag kommer till Stockholm så förvandlas allt jag har till skit!", typ. Det är fruktansvärt och det får tyvärr förödande konsekvenser, inte bara för människors psykiska mående och självkänsla utan även för både miljön och för människors privatekonomi. För folk blir panka av att försöka se rika ut skall ni veta. Yes, så är det! De köper saker och kläder som de egentligen inte behöver, för pengar de inte har, för att imponera på folk de inte ens känner. 

Ta alla dessa unga kvinnor med helt vanliga jobb som springer runt med väskor från Chanel och Gucci som har kostat dem typ en årslön, och ofta för lånade pengar som de därför absolut egentligen inte har råd med. Men det är klart att man skall ha en sådan, för vad hänger inte på axlarna på många kända influencers?! Jo, väskan med kedjan i valfritt svindyrt franskt eller italienskt märke. Katastrof!

Jag vill skrika högt: GÖR DET INTE! 

Investera pengarna i dig själv och din framtid istället. 

Spar till en kontantinsats på en bostad och din pension. 

Jag bara blåvägrar! Vill inte vara med längre och har därför klivit av denna fejka och ytliga road to nowhere för alltid. Nej, nu får det vara nog liksom. Jag vill använda allt jag redan har så länge det bara går för att skona miljön och jag vill lägga alla mina pengar på att köpa mig fri tid och inte på sådant som gör mig till slav i ekorrhjulet för all framtid. Mitt värde som människa ligger inte i vad jag har eller hur jag ser ut. 

Jag har bestämt mig för att skala ned på livet genom att äga mindre mängder saker och kläder, och som en del i det så har jag slutat att handla prylar och kläder helt och infört totalt köpstopp. 

Det här med köpstopp var en ganska drastisk åtgärd i mitt liv vill jag lova, jag som alltid som många andra varit svårt förtjust i shopping, och därmed trodde jag att det skulle vara svårare att förändra beteende än vad det faktiskt var. Men det var ju lätt som en plätt.

Jag bestämde mig bara för att det var helt fel att vandra med den aningslösa flocken i konsumtionsträsket och klev bara ur helt enkelt. Klaffs, klaffs....Jag saknar det inte ens. Nu tränar jag mig på att vara supernöjd och tacksam över det jag redan har utan att fylla på med något nytt, och oj vad tacksam jag känner mig över allt fint jag redan äger. Jag skall faktiskt göra mig av med ännu fler prylar och kläder bara det blir sommarlov. Målet är att förenkla livet och få en bra överblick över allt jag äger och har, och det jag inte älskar och använder skall bort. Nu tänker jag sällan på vare sig kläder eller saker längre, och gör jag det så involverar det alltid det jag redan har.

Saker tar plats och tid och därmed livsenergi, och ju mindre jag äger desto lättare och friare känner jag mig. Det är konstigt, men så är det. Men tar man bort allt plotter och organiserar alla ägodelar man har på ett väldigt prydligt och stilrent sätt så går det fortare att städa och då har man mer tid att leva. Less is definitivt more och en massa plotter mår nog ingen bra av eftersom det faktiskt kloggar upp energiflödet och suger livsmusten ur folk.

Ja och då fick jag det sagt och off my chest. 

Ha en strålande fin dag!

Att jobba när man är sjuk

I morse kravlade jag mig ur sängen och gick till jobbet. Jag är absolut inte helt återställd men bedömde mig ändå hyfsat frisk för att kunna göra en insats i alla fall. Dessutom har jag kort-dag på måndagar eftersom jag tar ut tid i stället för extra lön för ett uppdrag där jag hade möjlighet att välja mellan kompensation i ledighet eller pengar. 

Eftersom tid för mig är värt så mycket mer än pengar (som man ju ändå bara får skatta för) så var valet klockrent och därför har jag alltså nu ett rätt fint upplägg på måndagar med ledig eftermiddag. Ja, och då orkar jag fastän jag fortfarande är förkyld, men jag har sovit i princip hela helgen och kroppen har sugit i sig vätska i enorma mängder i form av både ingefära-te och vatten, för jag har druckit flera liter och knappt behövt gå på toaletten alls. Kroppen helar sig själv rätt bra bara man ger den förutsättningar för det. Värme, vatten, vila....

Jag är så trött på snö-bilder nu, men under eftermiddagspromenaden med Lando så kunde jag konstatera att solen gnistrade så otroligt vackert på helgens snötäcke och på det öppna vatten som skymtar längre ut på sjön. Naturen är underbar hur det än är. 

Men ändå, skall det verkligen få vara vinter i nästan 7 månader om året???!!!! Den långa vintern har faktiskt gjort så att jag har enorm D-vitaminbrist, så pass att jag fick D-vitaminer utskrivna på recept av en läkare häromdagen. Ja, så kan det gå. 

Om bara ett par månader ska detta vintriga vita ha förvandlats till vacker sommargrönska.....

svårt att tro. 

Mina Mårbacka pelargoner har redan börjat blomma lite smått i köksfönstren.  

De tänker då absolut inte vänta in våren har jag förstått. 

Ha en fin måndagseftermiddag!

Jag skulle ju inte

bli sjuk! 

Och skulle jag nu råka bli det så skulle det absolut inte få inträffa förrän vi går på påsklov. 

Jag tillhör nämligen skaran som väntar med att insjukna tills jag blir ledig; påsklov, sommarlov, höstlov etc. och jag läste just en artikel i ämnet där det faktiskt finns forskning på att immunförsvaret kan hålla i och skjuta upp virus och annat elände från att bryta ut till semestern för vissa individer. Så här säger till exempel Docent Rolf Gustafsson i ämnet: 

"Första lediga dagen slår det till: halsontet, snuvan, tröttheten.

Och det är ingen slump.

– Att stressa före semestern kan göra dig sjuk, säger Rolf Gustafsson, docent i infektionssjukdomar.

Hör du till dem som drabbas av förkylningar så fort du har lagt dig till rätta i hängmattan? I så fall är det förmodligen ett bevis på att semestern varit välbehövlig.

Forskarna har länge grunnat på varför så många blir sjuka i samma stund som de blir lediga. Svaret tycks ha med stresshormonet kortisol att göra, som i stora mängder minskar kroppens motståndskraft.

– Förmodligen har de som insjuknat jobbat för hårt under längre tid, och kanske lite extra inför ledigheten. När de kopplar av kommer infektionen, säger Rolf Gustafson, läkare och docent vid Huddinge universitetssjukhus.

En teori är att immunförsvaret kan skjuta upp ett insjuknande, om vi utsätts för tillräckligt stor press.

– Jag har jobbat mycket med elitidrottsmän och det är oerhört vanligt att de blir sjuka, riktigt sjuka, precis efter en tävling, säger psykologen Eva Rusz."

Men nu ligger man alltså här, däckad sedan fredag kväll i jordens förkylning. Usch så träligt! Jag höll i riktigt bra under fredagen på jobbet och någolunda bra under hockeymatchen på fredag kväll men väl hemma ramlade jag säng och blev sedan liggandes hela lördagen. I dag, söndag, har jag kravlat mig upp och lyckats få i mig en näringsrik frukost men nu ligger jag under täcket igen och tänkte försöka uppdatera bloggen lite. 

Härlig frukost nu på morgonen där färger får kompensera smaklökarna som är obefintliga för tillfället. 

Hockeyn i fredags! Ja, vilken katastrof! Mora förlorade i sudden death på hemmaplan mot Leksand och därmed får Mora spela i Allsvenskan nästa år medan Leksand får gå upp och spela i NHL. Men man skall förstås vara sportslig och därför är det bara att gratulera Leksand till segern och till spel i SHL nästa säsong. Vinner man 4 matcher av 5 så förtjänar man det! Så grattis Leksand! 

Skylten utanför Kaffestugan på gågatan får tala för stämningen i Mora just nu. 

Lördag morgon vaknade vi upp och konstaterade att vintern hade kommit tillbaka med ca. 3 dm snö. Nej fy! Vi bor på fel breddgrad. 

Lando, min klok-hund, höll sjuklingen sällskap i sängen. 

Han verkade lite lätt missnöjd med den rådande inaktiviteten och puttade på mig mer än en gång att kliva upp ur sängen :-) 

Dalarna 6 april. 2019. 

I torsdags såg det ut så här minsann, och då hade jag lite smått vårkänslor. 

Lite recap från veckan som gick....

Torsdag hade vi kommit tillbaka från Stockholm och då gick vi lärare och annan skolpersonal på en väldigt intressant föreläsning med åklagare, advokat och målsägandebiträde Ulrika Rågland om Grooming på internet och om barn som utsätts för sexuella övergrepp på internet. 

Väldigt ögonöppnande och mycket skrämmande information i ett enormt viktigt ämne som man som vuxen vet alldeles för lite om. 

Ulrika tog upp några riktiga fall och berättade bland annat om den så kallade Alexandramannen som utsatte över hundra barn för sexuella övergrepp. 

Det är så viktigt att alla vi vuxna pratar med våra barn om detta ämne och att vi gör allt för att ta bort det stigma och skuld och skam som gör att många barn låter bli att berätta och som i sin ur gör att förövarna för det mesta kommer undan.  Budskapet till barnen måste alltid vara: Vad du än har gjort, sagt eller skrivit så är det inte ditt fel och ingen vuxen kommer att döma dig eller ifrågasätta ditt handlande!! Och så skall vi inte göra det heller.

Det måste vara tryggt för utsatta barn att berätta utan att vuxna skall bli arga och skylla på barnen på minsta sätt. Det är inte ditt fel och allt kommer att bli bra nu när du har berättat! Måste vara budskapet om barn berättar, annars berättar de inte. 

Ha en fortsatt fin söndag! 

En snabbvända till Människobyn

räcker för att syresätta denna trötta och bleka lärarsjäl. 

Jag älskar Stockholm! Vilken fantastiskt fin huvudstad vi har. 

En härlig hotellfrukost är inte helt fel och speciellt inte på Hilton där de bland annat har en kock som står och lagar omeletter efter beställning. Helt i min smak! 

Utsikt över Slussen som just nu är en byggarbetsplats. Vilket projekt, måste jag säga! 

Jag är full av förundran över de ingenjörer som kan planera detta och se en helhetsbild i alla detaljer. 

Lådan vid juicemaskinen fick mig att tänka på Bellas häst :-) 

Numera är morötter hästmat i vår familj. 

Utbildning och en massa god mat och ständigt fika. 

Vi skrattar faktiskt åt hur mycket vi äter när vi är på utbildning. 

Eftermiddagsfikat bestod av spännande tapas istället för en massa sötsaker och det var ju toppen! 

På tåget hem följde vi matchen mellan Mora IK och Leksand, som Mora tyvärr förlorade. 

Nu gäller det på fredag. Jag tror jag knappt törs gå dit. Det blir för spännande. 

Innan jag klev på tåget från Stockholm till Mora i går eftermiddag sprintade jag bort till NK och deras tehandel och köpte med favoriterna Fresh Ginger och Detox hem. 

Ha en underbar torsdag!