Det var absolut inte så jag menade

I mitt förra inlägg där jag skrev om mitt eget köpstopp och hur jag vägrar att traska vidare i konsumtionsträsket menar jag absolut inte att det är något fel med att handla vare sig kläder eller saker. Nej, det är absolut inte så jag menar. Det är ju jättetrevligt med människor som unnar sig något nytt ibland och speciellt om det finns en plan att bygga ihop en slags garderob, hitta drömplagg eller inreda något fint rum eller annat utrymme. Det har jag absolut inget emot. Så har jag ju själv gjort tills jag slutade tvärt. Folk får ju absolut göra som de vill och det är väl trevligt att man hittar sådant man tycker om och vill ha, och speciellt om man har råd med marginal. Jag gläds med andra när det händer för det är ju jättekul. 

Det jag syftar på att jag ogillar är förstås den ständiga överkonsumtionen på prylar och kläder och skönhetsprodukter, att det alltid skall vara något nytt. Hela tiden. Jag är irriterad på det materialistiska budskapet som speciellt påverkar unga tjejer och killar och unga vuxna negativt och som normaliserar ständig shopping och precis som om att det vore en självklarhet att alla har hur mycket pengar som helst att lägga på att handla hela tiden, så klart! Eller?? Folk råkar faktiskt illa ut av det här. Väldigt illa. Ni har väl sett Lyxfällan? 

Det blir också fel fokus på vad som egentligen är viktigt i livet och vad som statuerar människovärde. Vidare ogillar jag starkt att själv få budskapet pushat i ansiktet vart jag än vänder mig i sociala media nu för tiden. Löp och köp! Nej, usch! Vad hände med en kopp kaffe och en nybakad bulle hemma i köket liksom? Vart tog enkelheten vägen och varför måste det vara så komplicerat med allt helt plötsligt? 

Jag har själv ägnat många år av mitt eget liv till att shoppa. Väldigt mycket. Jag har väldigt mycket av allt kan man lugnt säga. Jag kan nog alltså med råge vara rätt så välklädd i många år till innan det ens börjar märkas att jag har köpstopp.  

Men det som har hänt med mig nu är att jag gått och fått helt andra värderingar i livet, värderingar och medföljande åsikter som jag förstås vädrar rätt rejält här i min egen blogg men som jag absolut inte vare sig kan eller vill påtvinga andra. Nej, det är absolut inte meningen. Alla tänker, tycker och gör olika. Men jag kan upplysa och det kanske skapar en medvetenhet som får någon att börja tänka efter lite. 

Jag är ju också extrem på så sätt att jag faktiskt har slutat handla helt. Jag köper förstås mat, hushållsprodukter och förbrukningsvaror. Sist när jag var i Stockholm råkade jag upptäcka att jag var i akut behov av nya strumpor (mina hade hål) och gick och köpte ett tre-pack på Lindex. Jag har insett att jag måste räkna strumpor, vantar, underkläder och "viktiga" skor som förbrukningsvaror även om de sorteras under kategorin kläder eftersom det är sådant man nöter ut rätt kraftigt och som därför måste bytas ut, trots köp-stopp. 

Förutom att jag är förfärligt trött på materialismen så vill jag inte spendera mina pengar på konsumtion utan vill istället kunna spara och gå i pension tidigt. 

Så istället för att köpa saker och kläder så köper jag frihet för mina pengar. För mig är egenägd tid nämligen värt mer än alla prylar i världen, och inget är så fint som frihet känns. 

Jag har som mål att kunna gå i pension väldigt tidigt men det betyder också att jag måste göra stora ekonomiska uppoffringar tills dess och då är förstås alla typer av shopping helt uteslutet. Detta är mitt mål och det skulle inte vara möjligt om jag använde mina pengar till konsumtion. Jag är alltså extrem. Jag lever som ingen annan nu så jag skall kunna leva som få inom några år. Och vet ni vad: Det skall bli fett värt det! 

Hemma i köket. 

Levande ljus och tulpaner - Favoritdekorationen. 

Jag blir bara så glad av denna enkla färgprakt. 

Det ligger fortfarande rätt mycket snö kvar på backen här och 

så här ser det ut på min Lando-promenad nu. 

Hemma hos mamma och pappa hade mamma planterat sådana söta mini-påskliljor. Fint. 

Tänk att det är onsdag redan! 

Ha en strålande fin dag.