När det tar ett tag att varva ned...

varje gång jag går på ledighet...

...och så har det faktiskt varit för min del de senaste åren. 

All respekt för det, och speciellt sedan jag brände ut mig för några år sedan och blev riktigt sjuk.

Energinivån blev aldrig totalt återställd på den höga nivån som den var innan, tyvärr. Men jag har hört av andra att det är rätt vanligt så jag känner mig inte så värst onormal och det är ju skönt. Det hela handlar bara om acceptans och jag har accepterat att jag inte är Super-Woman helt enkelt. Jag släpper taget och det känns skönt. 

Nu ger jag mig tiden att bara få vara och göra det som känns bra och när andan faller på. Kravlöst. 

I dag var första lediga ordinarie dagen på påsklovet efter helgdagarna och jag har suttit i solen, varit ute och gått en riktig härlig lång power walk längs Orsasjön och lyssnat på ekonomi-poddar. 

Jag har ju mina ekonomiska mål och jag tycker faktiskt att det är lite svårt att prata om det med andra svenskar. Precis som om att det är fult att spara och investera för att se till att man klarar sig bra ekonomiskt längre fram. Och nämn för guds skull inte tidig pension för det tycks vara fult som stryk att kunna göra det. Som om att man är osolidarisk och sviker andra...Det är nästan mer acceptabelt att vinna sig ekonomiskt fri på Triss. Visst är det konstigt? 

Pressen skriver dagligen om fattig-pensionärer och många beklagar sig över vad lite pengar de har att röra sig med och hur katastrofalt det kommer att bli på ålderns höst. Men få tycks vara beredda att ta ett eget ansvar och ta tag i saken. Det är som om att man absolut inte kan tänka sig att leva mer ekonomiskt nu, och på mindre, skära ned på livsstil och göra uppoffringar för att säkra sin framtid lite längre fram. Det verkar vara icke förhandlingsbart för de flesta och många skriker rakt ut bara man föreslår en livsstils förändring som innebär att man mognar till och kliver ur konsumtionsträsket och börjar spara och investera istället för att shoppa. 

Jag tycker att det är naivt på ett nästintill barnsligt sätt faktiskt. Vuxna tar tag i problemet, gör en plan och följer den. Barn gör det som känns bra, och tyvärr tycks barn komma i alla åldrar som till exempel 36, 42 och 57 år. 

I USA är det en total självklarhet att ta ett eget ansvar vad gäller ekonomin. Undra varför så många svenskar tror att staten skall ha råd att ta hand om dem på ålderns höst. Sedan beklagar man sig över att man kanske behöver jobba tills man blir 70 år. Det gör inte jag. Jag är inte ett dugg orolig över det för det kommer aldrig att gälla mig. 

Min plan är att kunna gå i pension vid 55 års ålder,  om jag vill alltså. Jag sparar och investerar allt jag bara kan nu för att jag alltid skall ha en valmöjlighet. Att vara tvungen att jobba fastän jag varken vill eller orkar skulle vara en fruktansvärd mardröm för mig och för att undvika det så har jag gjort en ekonomisk plan som jag följer till punkt och pricka. Jag lever gärna som ingen annan nu för att kunna leva som få inom några år. I am focused but not finished...

Lando hade badpremiär i dag och tog därmed sitt första dopp i Orsasjön precis där Ore älv rinner in. 

Nu kommer han att bada ända fram till isen lägger sig igen, för han älskar vatten min badhund :-) 

Ha en fin eftermiddag!