torsdag 29 oktober 2015

Badrummet

är snart färdigt! 

1970 blir sakta men säkert 2015

Elektrikern ställde in förra veckan men har varit här och jobbat på utav bara den och nu skall det nya innertaket spikas in i helgen och så kommer elektrikern nästa vecka och monterar spottar. 
Idag gjordes allt förarbete. 


Spegeln är inkaklad. 

Det var plattsättarens ide och det blev superbra. 


Handdukar i superbra kvalitet från Lacoste i massor av färger handlades med hem från USA.
Här en i tråkigt vitt :-) 


Ljusrampen ovanför den enorma spegeln kommer att kompletteras 
med spottar ovanför spegeln och handfatet. 





Det här kommer att bli bra det!

Haha...Ja, och så här såg det ut innan.

This is what the bathroom looked like before.
Complete with a bidet and all.

LoL!


Lite ytligheter

Jag är vansinnigt nöjd med lampskärmarna till sovrummet och tycker mig ha hittat en klockren nyans i mjukt grått som passar jättefint till fondtapeten. 


Lampskärm: IKEA

Sänggaveln är mörkgrå och är en fin kontrast till alla ljusare gråfärger. 



För mig som har bott i Washington DC området på den amerikanska östkusten så känns Azalea som en vårblomma medan den här i Sverige är starkt kopplad till vinter och Jul. 

Den här fina Azalean fick jag av kaffegäster som kom förbi i helgen. 

Tack för det! 




Lite annat som jag gillar just nu...





Ha en fin dag! 

onsdag 28 oktober 2015

Gökbo-varning!

Jag skulle nyligen samarbeta med en svensk myndighet men eftersom jag tyckte att det saknades både målformulering och konkret plan runt arbetssättet började jag ställa lite frågor om själva processen. Jag hade helt enkelt ingen aning om tillvägagångssättet och påtalade detta. Det kändes lite som det skulle göra om man har beställt tid hos frissan för en klippning men att den man trodde var frissan börjar vaxa ens ben istället...Fel kund, fel ställe och fel procedur liksom. Hallå!

Kanske jag är lite nördig och yrkes skadad, men som lärare skulle jag aldrig gå in till min klass utan lektionsplanering, ett mål med själva undervisningen, samt konkreta tillvägagångssätt för hur klassen skall arbeta för att uppnå kunskapsmålet. Vidare skulle jag aldrig bedriva en lektion utan att förklara för eleverna vad vi skall göra, vad syftet med lektionen är, samt tydliggöra arbetssättet och målet. VAD, HUR och VARFÖR skall alltså alltid vara glasklart. För mig är det en självklarhet.

Ja, så tillbaka till myndigheten...Hmm, jag fick inget svar och insåg blixtsnabbt att det varken fanns en målformulering, en konkret plan eller ett strukturerat arbetssätt. Alltså jag satt där med en person från en myndighet som inte visste varken VAD, HUR eller VARFÖR och som blev märkbart irriterad och knallröd i ansiktet när jag ställde krav på att få veta detta och därmed ifrågasatte arbetssättet. Inombords hade jag även starka reservationer runt myndighetspersonens kompetens, men det var jag finkänslig och taktfull nog att inte verbalisera.

Anyhow, eftersom jag är en kvinna med ett fullspäckat liv så bestämde jag mig för att jag inte skulle slösa någon mer tid, varken myndighetens eller min egen, förrän VAD, HUR, och VARFÖR var glasklart och ett mål med tillhörande tillvägagångssätt fanns konkretiserat och framarbetat av myndigheten varpå jag blev stämplad som "BESVÄRLIG och ICKE SAMARBETSVILLIG" av personen på vars lott det låg att samarbeta med mig. Gud så farligt! Men det är inte mig det är mest synd om, nej, nej. Mest fara är det för de marginaliserade och svaga personer i samhället som skall samarbeta med en myndighet som saknar kompetens, målformuleringar och strukturerade arbetssätt, och där VAD, HUR, och VARFÖR absolut inte är en självklarhet. Stackars människor! Själv gick jag, som är en rätt så påläst och kaxig madam i jämförelse med myndighetens vanligare typ av kunder, omedelbart hem och gjorde en anmälan till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg.

Är det inte lite Gökbo varning på detta? 

Jack Nicholson i filmen The Cuckoos Nest.

I intended my life to be

a long beautiful novel of an exquisite international genre and with lovely dashes of they-lived-happily-ever-after, mother-father-children-grandchildren, and in old age the couple walked-hand-in- hand-together-into-the-eternal-sunset.  In other words, a solid one piece story, a thick book where the same characters are a part of the beginning, the middle, and the end, just like in my parents' story and in the story of my grandparents.

My own story would be the continuation of the legacy my grandparents and my parents had started but since life does not always turn out the way we intend it to do, the novel ended abruptly, without explanation, somewhere in the middle and no more chapters were ever written, and with that the legacy is dead, tarnished, broken. My future, as I saw it, fell apart and the stories of my past did no longer apply.

Now, instead of a long and continuous novel my life has turned into a series of free standing dramatic and at times brutal short stories, which apparently, and to my great dismay, is a much more common and modern form of telling people's life stories nowadays. The difference is grim. Think Downton Abbey, a long continuous story surrounding the same klan members, vs. NCIS Miami, with free standing episodes and different characters jumping in and out of the storyline. Downton Abbey is of masterpiece quality and one has to view the story from the beginning to fully understand its content while NCIS Miami can be casually viewed and digested at any time by anyone and without having followed any of the previous episodes...No wonder I am horrified!

Over time it has become very apparent that God has given me the task of somehow perfecting the art of being a divorced woman and single mom, but so far I have miserably failed my assigned character and thus it feels as if I am repeatedly told to go back to GO. Redo! Reset! and worst of all; with my children as constant casualties. I have asked for a script, a manual of sort, but have come to the realization that swing, duck, fake it til you make it, and fly at the seat of your pants is the proper approach to handle everything that comes my way, which in my mind is quite the load of bull shit by the way.

Could God not have given this merciless task to a less traditional, conservative, and snobbish person than myself? Someone that would have handled this predicament in a better way? Someone that would not feel so miserably worthless to be in this situation, someone that had some previous knowledge and experience of how to live in a divorce setting. Yes? No?

I recently read an article with the title The only thing harder than being a military wife is not being one anymore, and while this is incomprehensible to most civilians, people that are or have once been a part of the military knows exactly what the author is talking about. While most divorces mean that people break up from their partner but still lives in the same town and perhaps even the same old house and go to their regular workplace as usual, my divorce meant that I totally had to change worlds since my marriage came with a military lifestyle and a community that I all of a sudden no longer belonged to. For regular people this would be as if they could never be able to go back to their old familiar neighborhood or any of the organizations or facilities or establishments that used to surround their daily lives. In addition a large number of people that had been a part of their lives for so many years they would never meet again. I was all of a sudden an outsider, no longer a member as the carpet was pulled from under my feet. I was falling and no-one was there to catch me. It seemed as if people from the military viewed me as hazardous to associate with, a loose cannon, or a liability. This of course due to the high rank and power that my husband had at the time which made some members of the military and their wives think that it would be unfavorable for them to associate with me at all and that it could compromise their own position in some strange way. For that I have forgiven them all since they are only humans :-)

So now, why am I writing about all this (since everyone should be getting over their divorces in two weeks or less)? A blogpost authored by a Swedish woman in San Diego, who works as a university professor, with the title The power of falling apart (or perhaps The strength of falling apart) made me really think about my own life from a very different perspective. Perhaps it is not so bad to have your life as you planned it fall apart after all. Perhaps it is a chance to get away from something destructive and to be given the chance to rebuild and reinvent yourself.

Also read HERE about Why Lying Broken in a Pile on your Bedroom Floor is a Good Idea. 

Again thank you Annika for writing about such relevant topics from such a great angle. You provided me with a lot to think about.

"We are already “never not broken.” We were never a consistent, limited whole. In our brokenness, we are unlimited. And that means we are amazing". 



tisdag 27 oktober 2015

Matta

till hallen i 100% ull. 

Färgen som heter Denim och är blå, förstås. 

Finns på Mio. 


För övrigt sitter vi och inser hur totalt clueless vi är vad gäller badrumsbelysning. 
Om man har en inkaklad spegel som är 1 meter bred måste ljusrampen ovanför spegeln då också vara 1 meter bred eller kan man ha något lite kortare, typ 66 cm, men centrerat över spegeln förstås? 
Problemet här ligger i att hitta något som ens är i närheten av snyggt och som är 1 meter brett. 
Ja, ett dilemma av hög i-lands kaliber alltså. 

Styrkan i att falla ihop


Ni måste läsa söndagsinlägget i San Diego-Annikas blogg där hon bland annat skriver: 

"När ens liv som man hade förstått det ligger på marken i tusen bitar måste man släppa taget både om det förflutna och om framtiden som man föreställt sig den. Det gör ont och man känner ren skräck. Samtidigt befinner man sig plötsligt i ett flytande tillstånd där allt är möjligt. Allt det där som håller en på plats, allt tryck, alla destruktiva krafter som man påverkats av har nämligen också splittrats. Och däri ligger kraften och hoppet i att falla sönder."

Annika berikar och berör oss läsare gång på gång med en strid ström av klokord och djupare funderingar runt livet och som jag ofta känner igen mig i, sådana funderingar som bara kan komma från en djupt reflekterande människa. I jämförelse känns min blogg både ytlig och ogenomtänkt...Suck! 

Orden hon skriver ovan beskriver klockrent hur jag själv kände det efter separationen från min äkta man som jag levt med i tjugo år. Jag var skräckslagen och förkrossad men samtidigt kände jag mig befriad och nästan hög av känslan att få göra en nystart i livet även om jag inte hade den blekaste aning om vad det skulle innebära eller vad som väntade runt hörnet för mina två unga döttrar och mig.

Tusen tack Annika! 




måndag 26 oktober 2015

In preparation for winter

Today Emi and I drove up to my parents' summer farm and picked some greenery for the decoration that I am planing on for my outdoor spaces this season. 


I picked some cedar, fir-tree and lingonberry. 



My bounty from this day's treasure hunt in our forest.

Totally free of charge! 


The lingonberries will add a splash of color. 


Tomorrow I will bring out my beautiful outdoor 
pots and start to work on some fall/winter arrangements. 

Monday in Sweden

Good morning lovely Monday!


Fantastic morning walk by lake. 


Watching this I thought about how blessed we are. 



The nights are cold now and in the mornings we wake up to frost.



Fall foilage


Homes in our neighborhood. 




The marina just below our house. 

söndag 25 oktober 2015

lördag 24 oktober 2015

Det där med att

köpa hus där man sedan river ner väggar, flyttar väggar, bygger om och bygger ut...
och renoverar kök och badrum och hall och alla sovrummen, ja typ allt i hela huset. 

I min ålder! 

Jag vrålar av skratt. 

Jag som var så slut och trött på att springa 150 knyck genom livet, 
och nu ville jag bara ha lugn och ro. 
Ja, jösses!
Vad hände? 


Lördagen sprang förbi i rasande fart och väggen mellan köket och vardagsrummet är nu ett minne blott, men nu hänger dessvärre lite livsfarliga elkablar och dinglar på var sida väggen. Inte bra. Tur att här inte finns några klåfingriga småbarn och att elektrikern kommer på måndag. 

Fy så fult det ser ut nu, men snyggt skall det bli innan jul. 
Hela köket skall rivas och ersättas med nytt i vitt och stainless steel. Ja, ni vet typ så där som alla svennar har det hemma nuförtiden :-) 
Nytt tak skall det bli och så skall ny ekparkett läggas på plats.



Vi kör samma vackra, varma ekgolv i hela huset, förutom i sovrummet där jag har en snygg grå matta och på lilla toaletten, badrummet, och bastun där det är klinkers.
Var det någon som sa någonting om att ta det lugnt?  
Det får nog bli i ett annan liv.

Ha en fin lördagskväll!  

Sad but true


The Dalai Lama once said: 


Stop the madness!

About last night

Lakeside living has its perks, 

like a stunning sunset for example. 


Lando is admiring the beautiful view. 

He still swims every day despite the ice cold water, and he will until the lake freezes over. 



The view from our garden later in the evening.
We are blessed beyond comprehension. Thank you God! 


Emi and I spent the evening at a hockey game where the local team won with 12-2, which actually made us feel bad for the visiting team that had traveled so far to be beaten so badly. 

Huset på Sjövägen


Denna utbyggnad gillas skarpt!


Dessa fönster har en fantastisk sjöutsikt. 

En tripp till Sveg

i Härliga Härjedalen. 

Syfte: Att titta på bänkskivor i träslaget Merbau till nya köket. 

Merbau kommer från Sydamerika och är ett riktigt hard wood som dessutom väger bly. 

Dessa bänkskivor kommer från skidåkaren Björn Dählie och blev över när han byggde sitt kök. 


I Sveg har jag faktiskt lite barndomsminnen då mina kusiners farmor och farfar bodde här och lycka var att få följa med hit några dagar och leka i deras enorma hus med tillhörande trädgård på Fjällvägen mitt i byn. 



Ja, här står det kvar än idag, huset där jag och kusinerna lekte som barn. Då var den omgiven av en fantastisk trädgård, nu har det blivit uppköpt och fungerar som hyreshus. 
Men ändå, nostalgin var ett faktum. 


Byn där bänkskivorna fanns drog onekligen tankarna till filmen Jägarna. Haha...Cannot help it! 

 Förresten, ett tips till er som har vägarna förbi Sveg, besök ICA Supermarket mitt i byn! 
Klart den finaste och bästa ICA Affär jag någonsin besökt. Ja, det kändes nästan som om jag skulle kunna flytta till Sveg bara på grund av denna ICA affär. Helt makalös och med sortiment man skulle vänta sig på typ Östermalm i Stockholm. En av anledningarna bakom detta är att så otroligt många människor åker genom Sveg påväg upp till fjällen och att dessa människor både är finsmakare och har höga krav, ja, och de får de lylliga Svegborna åka snålskjuts på. Suck vad avis man blir! 

fredag 23 oktober 2015

It is only a matter of time!

my oldest daughter said last week referring to the latest American school shooting, and now it has happened, a school in Sweden has been attacked. It happened yesterday. A young man dressed in black entered a Swedish School and started killing people with a sword like knife. He was dressed in a way that made the children believe that he was in a Halloween costume and when they approached him they were attacked.




To our great horror, in Sweden anyone can enter a school, a classroom, or the teachers lounge without being challenged with questions in regards to their identities in any way or form since Sweden is an open society without security measures what so ever anywhere except at the airports. Is that time now over? Is innocence now lost forever? Has Sweden been naive for too long? Is it time to wake up and face the reality of an increasingly crazy world?

Our thoughts and prayers are with the families who have lost loved ones and with the entire school community. Our thoughts are also with the parents of the young man who committed the horrible act. It is a tragedy all the way around.

onsdag 21 oktober 2015

När avbytarbänken gapar tom




då har man inget annat val än att spela alla positioner, under alla perioder, 
och på alla matcher helt ensam.